"Är du klar snart?" ropade jag till Karolina som stod inne på badrummet och sminkade sig.

"Japp ska bara sätta upp håret" svarade hon

Det var nämligen så att vi skulle ut och festa med killarna.

Dom sa att vi skulle fira att jag och Karolina snart varit här i tre veckor, men så var det nog inte riktigt.

När vi varit fans hade vi ju läst att killarna gillade och festa.

"Så, nu kan vi dra" Karolina kom ut ur badrummet.

Tillsammans gick vi ner för trappen och ut i hallen, jag tog på mig ett bar svart klackskor som matchade min klänning medans Karro tog sina slitna converse.

Till det hade hon shorts och en kortärmad blus, så typiskt hon.

Vi bestämde oss efter många om och men att ta jackor, visst vi skulle få betala för att hänga dom i garderoben med det skulle bli så mycket bättre när vi ska gå hem.

"Dom skulle möta oss utanför Starbucks va?" frågade jag Kar

"Det var så dom sa ja, och så skulle Danielle med" mumlade hon.

"Vad är det med dig idag?" frågade jag henne

"Va?" hon kollade upp från mobilen.

"Du har varit typ helt off hela dagen" sa jag

"Jaha, det är bara det att Max inte svarar på mina sms" försklarade hon ledsamt

"Jag är säker på att han bara har slut på batteri, han kommer snart svara ska du se" jag försökte trösta henne så gott jag kunde.

"Tack Em, tack för att d alltid finns där" sa hon och log

"Alltid, det vet du"

Men sanningen är att jag inte alls trodde det var så som jag sa, jag tror nämlligen Max satt och läste hennes sms och sen sket i att svara.

Längre han jag inte tänka för Karolina skrek till och sekunden efter kände jag hur någon hoppade på mig bakifrån.

"Niall, omg! You scared the shit out of me" sa Karolina förfärat.

Jag hörde hur Louis skrattade  bakom mig så jag chansade att det var han som hoppat på mig.

"Louis, that wasn't fun!" sa jag och slog till honom på armen.

Han ryckte på axlarna och sprang sen fram till dom andra som stod vid Starbucks.

När vi kom fram till dom kramade vi också om dom innan vi började gå till klubben.

*

"To Em and Kar" sa Louis och höjde sitt glas.

Han sluddrade lite när han pratade, inte så konstigt med tanke på hur mycket han hade druckit.

Egentligen var det inte många av oss som var nyktra.

Liam hade inte druckit så mycket och inte Danielle heller.

Vi andra hade nog fått i oss ett antal drinkar, speciellt Louis, Karolina och Harry.

Karolina var inte den som drack mycket i vanliga fall, men jag tror det här med Max har fått en dålig effekt på henne.

"C'mon I wanna dance" skrek Karro för att överrösta musiken.

Sen drog hon iväg med Harry ut på dansgolvet, igen.

"Me too!" skrek Louis och drog med mig.

Vi dansade nära och länge, när det helt plötsligt bytte till en långsam låt kollade jag och Louis på varandra.

Efter ett tag greppade han om min midja och drog mig nära.

Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och lade armarna om hans nacke.

Vi stod så hela låten och när han sen släppte taget om mig blev jag lite ledsen, jag hade gärna kunnat stå så längre.

Tillsammans gick vi tillbaka till baren där Liam, Danielle och Niall satt.

Jag kollade mig om i rummet och såg Zayn stå och prata med en tjej, men jag kunde inte se Karro och Harry någonstans.

"Guys, have you seen Harry and Kar?" frågade jag dom andra.

"Last time I saw them they kissed on the dancefloor"sa Danielle.

Oh shit!

"I saw they leave like five minutes ago" sa Niall

"Oh snap, that's not good" jag blev riktigt irriterad på Karolina nu.

"Why not? I think they are cute together" sa Danielle, Liam och Niall höll med.

"That's not the thing, the thing is the Kar has a boyfriend in Sweden" förklarade jag

Dom blev helt klart chockade av det.

"Why haven't she told us?" frågade Niall.

"I dont know" svarade jag ärligt.

"But she is with Harry right now, thats not good" sa Louis

"No shit, you think?!" utbrast jag

 

När jag vaknar nästa morgon är det första jag märker att det inte är mina lakan.

Chockat sätter jag mig upp och kollar mig omkring.

Jag befinner mig i ett typisk killrum, det är blå/ gråa väggar, en säng och en garderob.

Det finns några affischer på väggen och några tavlor, men det är nästan allt.

Jag ställer mig upp och märker snabbt att jag inte har några kläder på mig, jag bler genast lite orolig.

Snabbt kollar jag igenom hela rummet efter mina kläder och hittar dom i en hög vid dörren.

Jag går fram till dom och drar på mig dom.

Sen kollar jag mig omkring i rummet och hittar ett anteckings block på golvet.

Jag tar upp det och skriver ett litet meddelande.

 

 

Hoppas ni gillar delen!

Där har ni så det smakar, där hände de allt något.

Och jag vet att jag precis gjorde mig själv otrogen (något jag aldrig skulle göra på riktigt) men nu blev det så.

Det här var planerat från början men jag behövde en uppbyggnat till det.

"Vad tycker du om den här då?" jag vände mig om och kollade efter Karro men insåg till min förfäran att hon inte var där.

Istället stog där en tjej i tjugofem års åldern och stirrade konstigt på mig.

Antagligen för att jag pratat på svenska.

Jag greppade klänningen jag tänkt visa Kar och gick med snabba steg därifrån.

Lite längre bort i affären såg jag Karolina stå och kolla på shorts, självklart.

"Vafan Kar!" utbrast jag och slog till henne lätt på handen när jag kom fram till henne.

"Vadå?" frågade hon oförstående.

"Jag trodde du stod kvar bakom mig, så jag pratade med dig" jag tänkte tillbaka på tjejens min när jag vänt mig om.

Karolina började skratta så mycket så hon nästan var tvungen att lägga sig ner.

"Du... du pratade.. med en främling" stammade hon fram mellan skrattattackerna.

"Det är ditt fel ju!" hon slutade inte skratta

"Det jag skulle fråga dig om var vad du tyckte om den här klänningen?!" jag höll upp den så hon skulle kunna se hela.

Klänningen var svart med knappar där fram och kjoldelen var längre där bak.

"Emma den är jätte fin, totally you!" svarade hon efter att ha granskat den ett tag.

"Så jag ska prova den?" frågade jag

"Absolut! Och nu när du ändå är här, vad tycker du om dom här shortsen?" frågade hon.

Hon häll upp ett par mörkblåa shorts med virkat på bakfickorna.

"Det är shorts och alla shorts är snygga på dig" svarade jag

"Tack för den, tror jag" hon tog shortsen i handen och började på mot provhytterna.

"Alltså du passar ju utmärkt i shorts, men du köper nästan alltid sånna, blir du aldrig trött på det?" frågade jag försiktigt

"Näe, jag är inte mycket för klänningar och kjolar jag har alltid varit en shorts tjej" svarade hon med en enkel axelryckning.

Vi gick in i ett varsin provhytt bredvid varandra, jag drog av mig kläderna och på med klänningen.

Den satt perfekt precis som jag hoppats.

Först snurrade jag några varv och kollade hur den satt där bak också innan jag drog av mig den och satte på mig mina vanliga kläder.

Karolina stod inte utanför provhytterna och hon var inte i sin heller.

Jag gick ut i butiken och kollade mig omkring, och lite längre in såg jag henne... vid kjolar?!

Jag små sprang fram till henne och stirrade på henne med stora ögon.

Hon hade fortfarande inte märkt mig så jag fortfatte stå och stirra.

När hon tillslut vände sig om och såg mig gav hon ifrån sig ett jätte högt vrål.

Kassörskan kollade surt på oss så vi tystnade snabbt.

Jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte börja skratta.

"En kjol?!" utbrast jag förvånat.

"Ja du kommenterade det förut, och när jag gick omkring och kollade hittade jag den här" hon höll upp en blommig högmidje kjol.

"Den är jätte gullig, typiskt dig Kar" sa jag och nöp henne i kinderna.

"Så min stil är 'gullig" hon gjorde citat tecken med fingrarna när hon sa ordet gulligt.

"Ja asså, köper du kjolar eller klänningar är som gulliga." började jag

Vi började gå mot kassan medans vi fortsatte prata.

"Men om du köper jeans och en tröja, kan det vara tufft och lite modernt" jag jag fundersamt "Fattar du?" var jag tvungen att lägga till.

"Klart jag gör, det är ju min stil" hon skrattade och ställde sig i kön.

Den var inte lång, men tjejen längst fram hade köpta ganska många grejer så det tog lite tid.

Men när vi äntligen betalat för våra grejer gick vi ut ur butiken och kollade sen på varandra.

"Fortsätta shoppa?" sa vi i munnen på varandra.

Båda skrattade innan vi tog armkrok och gick iväg mot nästa butik.

---

Del 18

Jag vet att delen inte är lång alls.

Men jag har haft mycket läxor och prov den här veckan så jag har försökt uppdatera så bra som möjligt.

Jag frågade en om dom kunde skriva ett gäst inlägg me´n hon hade också mycket prov.

Det burkar vara så nu innan höst lovet.

Men här får ni en liten del.

Och nu är jag läxfri så nu blir det bra uppdatering igen! :D

Snälla ni som läser, snälla kommentera.

Det är inte kul att sitta i över en timme och skriva på en del och hoppas att ni ska gilla det, och sen kommenterar ni inte.

Förlåt mig, men det känns lite otacksamt!

Ni behöver inte kommentera varje gång, men ni kommenterar aldrig nu.

Några av er kommenterade förut, men nu har ni slutat och när jag frågar skyller ni på något som att mobilen hakar upp sig.

Men ska jag vara ärlig känns det skit att skriva en del när ni inte ens bryr er tillräckligt mycket att kommentera!

Det tar typ två minuter att kommentera, så snälla!

Delen skulle ha blivit längre egetnligen, men just nu har jag verkligen ingen skrivarlust alls.

Har suttit med den här lilla delen i över en timme nu.

Så nu ger jag upp.

Hoppas det går bra ändå!

 

Believe it or not, men vi är redan på del 16.

Har suttit och skrivit på den här delen ganska länge, men jga har alltid fått något hinder så jag aldrig kunnat skriva klart den.

Men nu äntligen är den klar.

Jag vet att det kom oväntat men det är för att jag tycker det varit halv mesiga delar nu, och jag vet att dom blev vänner snabbt.

Men jag har en plan för allt... nästan!

 

Ni fick et helt kapitel bara Emma, dels för kommentaren och dels inte.

Det känns ganska otroligt att jag redan är på del 14, på förra novellen kändes det som att det tog typ 200 år innan jag ens kom upp i del 10.

Men vad tror ni, kommer det bli något mellan Emma och Louis?

 

Jag fick en kommentar idag som jag tänkte svara på ifall inte bara är Anna som undrar.

 

Visst är det Karolina som är huvudpersonen?
Eftersom du skriver karolinas perspektiv så mycket som bara är möjligt, och är det någonting som är speciellt just om emma så skriver du att karolina gör exakt likadant , eller tillochmed mer. Så all uppmärksamhet dras till karolina.

Säger bara det här för att i början av novellen sa du att Emma var en riktig person och att det skulle handla om er båda två..
( om jag har fattat det rätt så är du karolina )
Bra novell i övrigt, men var bara tvungen att säga det!

/Anna

 

Både Emma och Karolina är huvudpersoner, och jag vet att jag skriver mer om Karolina än om Emma.

Från början var det bara tänkt att ha med Karolina, därför har jag en massa grund idéer till henne och jag får komma på nya till Emma hela tiden.

Därför är det lättare för mig att skriva om Karolna eftersom jag redan har en massa idéer åt henne (mig)

Det är ju också lättare för att det är just jag som är Karolina, så jag vet vad jag vill och hur jag vill det.

Med Emma måste jag smsa henne innan och fråga en massa grejer, för om jag drar egna slutsatser kan det bli fel, och jag vill ju att den här novellen ska vara så verklighetstrogen som möjligt.

 

Men jag har planer för Emma ska ni tro, så för alla er Emma-fans där ute så kan vi vara lugna.

Snart kommer det hända Emma något, men eftersom Emma också läser min novellblogg vill jag inte avslöja allt för henne också.

Men hade faktiskt tänkt fråga henne saker ikväll, så snart kommer det hända Emma något,

 

Och självklart får ni gärna kommentera om ni har just sånna här funderingar, jag tar inte åt mig.

Jag tycker bara det är kul att få lite kritik så jag blir bättre.

Men bara för det ska ni inte börja klaga på allt.

 

Och till dig Anna, jag tyckte du var modig som vågade kommentera om vad du tyckte.

Helt rätt tjejen!

Du kommer få mer Emma nu, ska försöka tänkta på det mer än vanligt.

 

Ha det bra!

 

 

 

 

Jag vaknade av att någon stängde en dörr, förvirrat kollade jag mig omkring.

Efter ett tag kom jag på att vi alla hade somnat i vardagrummet igår, inte så konstigt att vi var här nu då.

Men var är Karro och Harry?

Längre än så han jag inte tänkta inna en hes, sexig morgonröst viskade i mitt öra.

"So you are awake now?"

Det var Louis, inte så konstigt med tanke på att jag ahde somnat i hans knä igår. (Kom på att jag glömde skriva honom i förra delen, men ni får låtsas att han alltid har suttit där)

"No, my eyes are open but I'm asleep" min röst lös av ironi och sakasm.

"How about we get up and go somewhere else so we wont wake anybody else up?" förslog han

"Let's do so" svarade jag och reste mig upp och sträckte sen fram en hjälpande hand mot Louis.

När vi smygit oss ut ur vardagrummet smög vi vidare in i köket, där började ta fram den lilla frukost vi hade hemma.

Det kanske var därför Karolina och Harry inte var här, dom kanske hade gått någonstans och käkat frukost.

"Do you know where Karolina and Harry are, I don't think I saw them in there?" sa Louis precis som om han hade läst min tankar.

"No, but if this is all breakfast we've got I can guess that they are out and eating." sa jag.

"It can't be that bad" sa han

"We have no bread, half package of youghurt and like five cereals left" sa jag "So yes, it's that bad" lade jag till.

"Danielle didn't lock the back door yesterday when we arrived, we can go over to her place and eat breakfast." sa han och såg stolt ut över sin idé

"Are you sure that thats okey?" frågade jag skeptiskt.

"I've done that many times, she doesn't get so mad" sa han och tog tag i min hand och började dra mig mot Danielles bakdörr.

När vi kom fram öppnade han den sakta och steg in, eftersom vi inte tagit några skor på oss när vi gick hade våra strumpor blivit lite blöta av gräset vilket lämnade märken när vi gick.

Men Louis hade haft rätt, Danielle hade en massa frukost.

Louis började vant leta i alla lådor och lade fram flera olika sorters bröd, youghurt, olika pålägg och flingor.

"Take whatever you want" sa han och började genast plocka på sig olika saker.

Han tog typ tre mackor med smör och skinka på, en stor skål med youghurt och överdrivde med flingor,själv tog jag lite försiktigt en skål med mjölk och flingor, i fling paketet fanns det också hallon.

"Is that all you are gonna eat?" frågade han och kollade på min två små mackor som låg på bordet framför mig.

"Yes it is"

"Well okey then" svarade han bara.

Vi lät verkligen maten tysta munnen, för ingen av oss sa ett ord till den andra medans vi åt.

Efter ett tag blev tystnaden pinsam för båda jag och Louis öppnade munnen för att säga någon sammtidigt.

Vi kollade på varandra en kort sekund innan båda började skratta.

"You go first" sa jag när vi slutat skratta.

"I was gonna ask if you had any plans for today" sa han och log ett charmigt leende.

Jag kände att om jag hade stått upp nu hade jag behövt sätta mig ner igen, det var ett leende to die for.

"I don't have any plans I think" svarade jag långsamt och funderade.

"You wanna do something with me, I can show you London?" föreslog han

"I can't say no to that" svarade jag och flashade något som skulle föreställe att charmigt leende men det liknade nog mest en grimas.

"We mabyt have to wait until the rest wakes up, or Karolina and Harry gets back" sa jag

"Yeah that can be a good idea" svarade han

Vi städade efter oss och gick sen tillbaka till mitt och Karolinas hus, när vi kollade in i sovrummet sa var alla vakna utom Zayn.

"Emma, I think you've got a text" sa Liam som var den första att märka att vi kommit in i rummet.

"Correction, you had got a text and I readed it" sa Niall och gav mig en busig blick.

"Well what did it say?" frågade jag

"It is on ailien so I can't understand" sa han dystert

"Let me guess, it's a text from Karolina and it is on Swedish" gissade jag

"I can say that it is on Swedish but I don't know if it's from Karolina, it is from someone called Baestavaennen ih vaerldhen" sa han och kollade fokuserat på bokstäverna.

"That's Karolina and in Swedish it's pronounced Bästavännen i världen that means Best friend in the whole world" sa jag och kollade åt deras chockade miner när jag uttalade dom svenska orden.

 

 

---

Vet att delen kommer lite sent, men jag var tvungen att plugga till mig biologi prov nu på torsdag.

Avery Parks flyttar till L.A. för att förverkliga sin dröm om att bli en framgångsrik modell. Men vägen dit är inte lätt! I L.A. stöter hon på Josh Hutcherson och upptäcker snart att hon har känslor för honom. Men när hon blir erbjuden modell jobbet på vilkoret att hon måste fejk-dejta supersnygga modellen Ethan inför pressen tvingas hon välja mellan karriären och kärleken.

 

Har inte börjat läsa novellen än, men den verkar jätte bra.

Så så fort jag har tid ska jag böra läsa den, det tycker jag ni ska göra också.

Jag vet att det inte är en One Direction novell, men den verkar helt ärligt otroligt bra så jag tror ni klarar er ändå.

 

Ta och kolla in den här ----> http://jhutchersonstories.blogg.se/

 

Allting var bara knöligt och o oskönt, såhär brukade inte min säng kännas.

Jag slog frusterat upp ögonen och insåg snabbt att jag var i vardagsrummet, någon andades ut i mitt öra så jag ryckte till och kollade förskräckt vem det var.

Harry...?

Just ja, jag hade somnat mot Harryss axel och han måste väl ha somnat han ockå.

I fotöljen satt Emma och sov, Liam och Danielle sov i soffan dom med och Zayn och Niall verkade inte ha det så skönt i fotöljen dom sov i.

Så smidigt som möjligt för att inte väcka någon försökte jag resa mig, men när jag satt up och skulle resa mig upp tappade jag balansen och ramlade bakåt igen.... rakt på Harry.

Han öppnade chockat ögonen och munnen för att skrika men jag satte snabbt handen för hans mun och kollade på honom med en menande blick.

Han nickade som svar och då tog jag bort handen och gjorde ett nytt försök att resa mig upp, den här gången fick jag lite hjälp av Harry.

Tillsammans gick vi up till köket.

"What the hell did you do when you woke me up?!" frågade han när jag dragit igen dörren lite.

"I was trying to go smooth, but I think I failed" sa jag.

"No shit, you did?!" utbrast han och skrattade.

"Yeah I think so" svarade jag innan jag också skrattade.

"How about some breakfast?" frågade jag

"That would be great"

Jag började kolla runt i alla skåp och lådor vi hade men insåg ganska snabbt att det mesta vi ahde var slut, kvar fanns bara några mackkanter och en liten skvätt juice.

"How about Starbucks breakfast?" förslog jag istället, Harry verkade fatta och skrattade åt mig.

"That will due aswell"

"Okey, I'm just gonna change clothes" sa jag och började gå mot trappan.

"Why do you have to change, you look good in what you are already wearing" saa han och följde efter mig.

"Thanks, but I don't likte to wear the clothes I've slept in" sa jag när vi kom upp i sovrummet.

"Well okey then" sa han och satte sig ner på min säng.

Själv öppnade jag dörrarna in till våran w.i.c och började kolla runt mellan olika kläder.

"What's the weather today?" frågade jag Harry.

 "Sunny, why?" frågade han

"I don't know what to wear" klagade jag

Harry kom in i garderoben och granskade noga mina kläder, och sen Emmas kläder.

"Why did you get more drawers then her?" frågade han fundersamt.

"Cause I wear more shorts and jeans then her while she wears more skirts and dresses" förklarade jag

"Oh okey" nickade han

"Can you help me choose something to wear?" frågade jag när han var påväg ut ur garderoben.

"Okej, hm..... let me see" sa han och en liten rynka bildades mellan ögonbrynen när han tänkte.

"Just cause you said that you wear more shorts I'll give you a skirt today" sa hon finurligt.

"I should have understand that" sa jag och skakade på huvudet.

"What do you have in mind?" lade jag till

"This one" sa han och tog ner en blommig kjol från galgen och höll fram den.

"Okey I take that one, with this, this and this" sa jag och tog ner ett vitt linne, en jeans skjorta och ett brunt bälte.

"Sure do so" sa Harry bara.

Jag tog kjolen ifrån honom och gick in i badrummet för att byta om, jag lade enr alla kläder på toaletten och kollade mig i spegeln.

"OMG! Harry! Why didn't you tell me I looked like a raccoon!" utbrast jag och öppnade dörren in till sovrummet.

"Cause it didn't bother me" svarade han ärligt.

"But it bother me" muttrade jag och gick in i badrummet igen.

Snabbt tvättade jag av allt utsmetat smink, sen smörjde jag in med med lotion.

Efter det drog jag linnet över huvudet och hoppade i kjolen, på med skärpet och jeans skjortan sen var det bara att sminka mig.

Men vart var nu mitt smink?

Just ja, det ligger ute på rummet framför spegeln, sen igår när jag sminkade mig.

Jag plockade upp dom gamla kläderna och gick ut till Harry igen, snabbt lade jag gårdagens kläder i tvätt korgen och satte mig sen ner vid spegeln.

Jag han praktiskt taget bara börja sprida ut mineralpudert i ansiktet innan Harry tog ifrån mig min sminkväska.

"Hey, give it back" sa jag men fortsatte sminka mig.

"No, you are beautiful without this shit"sa han och lade ner mitt smink i mitt nattduksbord.

"And today you are going all natural" sa han nöjt och kom tillbaka till mig.

"Okey, that's fine for me" sa jag och reste mig upp.

"That went easier then I thought" Harry verkade ärligt chockad åt mitt svar.

"Haha, well I'm not that girl that is ubsessed with make-up" svarade jag och började gå ner för trappan.

"That's good cause I like girls that are natural" sa han och båda jag och han frös till när vi inåg vad han sagt.

"Ehm.. I mean... basically... ehm yeah"

"It's okey, I understand" svarade jag och log.

I hallen knöt vi på oss våra converse och gick sen ut i solen, Harry hade haft rätt det var solig och varm ute.

Kanske inte jätte varm men ändå tillräckligt så man kunde ha kjol.

"You are gonna have to show me where we are going cause I have not idea" svarade jag ärligt.

"Well a good thing is that I know" svarade Harry och blinkade åt mig.

Vi gick tysta bredvid varandra tills Harry sa att vi skulle svänga sen fortsatte den pinsamma tystnaden.

"So... from where in Sweden are you from?" frågade han för att bryta tystnaden.

"This tiny city called Hudiksvall" svarade jag.

"Hud.. what?" frågade han

"Hudiksvall"

"Huedikswall?" hans uttal fick mig att skratta

"Was it that bad?" frågade han och spelade sårad.

"No it wasn't actually, but it sounded kinda fun" sa jag och fnissade lite.

"For not being from here you speak English good" sa han, antagligen för att byta samtalsämne från sin dåliga svenska.

"Thank you, English was my best subject" svarade jag

Han nickade och sen kom den där pinsamma tystnaden krypande igen.

"There!" utbrast Harry och slog ut med armarna och pekade på en stor Starbucks skylt några meter framför oss.

Gesten skrämde livet ur mig och jag skrek lite gällt och hoppade till vilket Harry märkte och skrattade säklart åt det.

"Oh c'mon it wasn't that fun" sa jag och skämdes en aning.

"It was" sa han och öppnade dörren in till Starbucks.

Jag synade nogrannt menyn även om jag redan visste vad jag skulle ha, samma som jag alltid tog när jag åt frukost på Starbucks.

"What are you gonna have?" frågade Harry när det började närma sig våran tur.

"Chai tea latte and a cheese sandwich" svarade jag och log.

"Okey go and take a seat so can I order for you" sa han och bokstavligt talat knuffade ut mig ur kön.

När jag kollade på honom med en sur blick skrattade han bara och mig och vickade på ögonbrynen.

"Your such a pain in the ass" muttrade jag för mig själv när jag gick mot ett ledigt bord.

Medans jag satt och väntade på att Harry skulle komma skickade jag ett sms till Emma om vart vi var ifall hon skulle vakna, klockan var ju trots allt halv elva.

Harry kom balanserandes på en bricka med våra saker på, han ställde ner mina saker framför sig och sina framför sig innan han lade undan brickan.

När jag tog upp min chai te latte såg jag att där dom skriver namnet stog istället en text.

---

Här kommer eran del idag.

Snälla kommentera mer, det är så mycket roligare att skriav då.

Och om ni inte kommenterar vet jag ju itne om jag ska fortsätta skriva eller inte.

"Karro!!!!" skrek jag

"Vad är det?" hör jag henne svara nerifrån.

"Har du fixat maten än?" frågade jag

"Men nej, kom och hjälp till själv latmask!" skrek hon tillsvars

Idag skulle alltså jag och Karro bjuda tillbaka Danielle för att hon bjudit oss och då hade ju självklart killarna inte varit sega att haka på.

Så om en halvtimme skulle alltså vi servera mat till åtta personer, och då valde vi ju det svenskaste av det svenskaste.... TACOS!

"Kan du snälla duka det sista så jag kan klä på mig?" frågar Karro när hon kommer upp för trappan till sovrummet där jag sitter i bara trosor, en stor t-shirt och en handduk runt huvudet.

"Japp det kan jag ska bara locka färdigt håret." svarar jag och lindar tången runt den sista hårslingan.

När den var färdig lade jag ner locktången och stängde av den innan jag gick bort mot trappan.

"Se till att vara snygg, det är faktiskt inte vilka som helst vi ska umgås med" sa jag och blinkade innan jag sprang ner för trappan.

Direkt när jag kom in i köket började jag med att ställa fram tallrikar på bordet, jag gjorde som Harry gjort förra gången och satte tre tallrikar vi barbänken.

Visst dom blir lite udda men men, sen ställde jag fram glas och bestick till.

"Jaha, vad dukar man mer med då?" frågade jag mig själv.

"Du kan ställa fram alla saker på bordet t.ex. eller lägga fram servetter" sa Karro som precis kommit in i köket.

"Men gud vad jobbigt" klagade jag

"Gör det!" sa hon och tog sin mobil innan hon försvann upp igen.

Jag började ställa fram alla skålar med dom olika grönsakerna, allt från grönt till rött till gult.

När jag var klar med det gick jag upp till Karolina som hoppade runt på golvet med en locktång i ena handen och en blus i den andra.

"Behöver du hjälp eller?"

"Neeeeee, menar du det?!" utbrast hon och släppte loss en löst lockad hårslinga innan hon drog blusen över huvudet.

"Aaaaaj!" skrek hon "Jävlar vad varmt det var!" sa hon irriterat.

"Här ge mig locktången" sa jag och sträckte mig efter den.

Hon gav mig den och stoppade sen in kanten på blusen i shortsen hon hade på sig.

"Vänd dig om och sitt" beordrade jag och satte mig bakom henne "Bara löst lockat eller?" frågade jag och lindade en slinga runt tången.

"Japp jag ska knuta..."

"Knuta?!" avbrö jag henne.

Hon kollade på mig och började sen skratta, desamma gjorde jag.

"Ojdå, göra en knut av det sen menade jag" sa hon

*knack knack*

"Det måste vara dom, jag går och öppnar medans du sätter upp din knut." sa jag och gick ner för trappan två steg i taget.

Jag öppnade ytterdörren men konstigt nog stod det ingen där, så jag vände mig om och såg att dom stod med näsorna tryckte mot dörren till baksidan.

Skrattande gick jag dit och öppnade dörren till dom.

"Wow, you look stunning girl!" utbrast Danielle och kramade om mig.

"Right back to you" sa jag och blinkade

"Hey guys" sa jag och kramade om dom en efter en

"Hi Emma! ubtrast dom i kör, sådär som dom gör i alla videos.

"Take a seat, I'll be right back." sa jag och bredde ut armarna mot vardagsrummet.

Sen gick jag fram mot trappan och ropade på Karro.

"Karro, get your ass over here!" skrek jag

När jag kom tillbaka in i vardagsrummet såg jag att som satt med en av alla våra tavlor i händerna.

"Is this you?" frågade Louis och höll upp en bild på mig sen jag var typ åtta år.

"Yes, it is"

"Is this you aswell?" frågade Liam och höll fram en annan bild.

"Nope, that's Karro" sa jag och log åt den gulliga bilden.

"But her hair is blonde on this picture" sa Niall förvånat

Ett högt skrik ekade över hela huset och alla reste sig vettskrämda upp.

Skunden efter kom Karolina ingåendes i vardags rummet med handen för armbågen.

"Du ramlade i trappan igen va?" frågade jag och satte mig ner igen.

"Tänk om jag gjorde det då!" sa hon och höll ut armarna.

"Typiskt dig Kar" sa jag när hon satte sgi ner i mitt knä.

"Tack för den du!" utbrast hon.

"Excuse me, but what the heck was that?!" halvskrek Louis.

"Swedish. Yeah right, you guys don't know that we are from Sweden" sa Karolina

"Now you know" sa jag och skrattade.

"So are you gonna tell us why you screamed?" frågade Harry Karolina.

"No" sa hon och blinkade.

"She fell down the stairs, again" sa jag och tog emot ett löst slag på axeln av Karolina.

"Again?" frågade Danielle.

"I think she has done that seven times since we moved here" sa jag coh skrattade.

"I'm clumsy okey." sa Karro.

"It's okey hun" sa Zayn och blinkade mot henne.

 

Kvällen hade gått bra.

All verkade gilla maten och killarna var lika roliga som i videona på youtube.

Från början hade vi tyckt det varit lite konstigt att umgås med dom fem killar som vi båda sett upp till i över ett år.

Men det släppte ganska fort, och speciellt jag började slappna av.

Nu började kvällen lida mot sitt slut, alla satt vi i sofforna och pratade om gamla minnen.

"Emma kommer du ihåg när vi åkte till Stockholm på sommarlovet mellan sjuan och åttan." sa jag trött.

"Haha ja, det var några sjuka dagar de" sa hon

"Eller alla gånger vi stalkade killarna?" sa jag och skrattade.

"Hur kan jag ju inte glömma" sa hon och skrattade.

"Swedish is really cool, but annoying when you can't understand it." sa Niall och suckade.

"We can tell you another time" sa jag sömnigt och lutade huvudet mot någons axel.

Pågrund av min trötthet hade jag glömt bort vem som satt bredvid mig.

Och efter några sekunder blev det svart och jag föll in i en djup sömn.

 

När jag kände att Karro lutade huvudet mot min axel sprätte det till i kropppen.

Även om jag inte känt henne länge så blev jag automatiskt glad när jag såg henne, hon var så fin och allt.

Fast i och för sig hade jag ju ingen aning om hon hade kille eller inte.

"I think you are stuck here now Harry" skämtade Emma.

"What, why?" sa Zayn som inte sett Karolinas huvud.

När han vred på sitt huvud märkte han det och skrattade lågt.

"If you wake her up it would be a living hell, so please don't" sa Emma, vi andra började skratta med Emma förblev serös.

"Wait are you seruis?" frågade Liam som satt med en halv sovande Danielle i famnen.

"Yes, she has the worst morning humor ever!" sa hon.

"But you all can stay here if you want to" lade hon till sen.

"That would be lovley." svarade Liam

Och efter bara några minuter tror jag att alla hade somnat där i soffan.

---

Hejsan hoppsan!

Vet att uppdateringen har varit jätte dålig den här veckan, men jag hade ett viktigt prov idag.

Så jag har pluggat järnet till det, men nu så kan jag uppdatera normalt.

 

Det var någon som kommenterade just det, och att man glömmer bort min blogg när jag inte skriver.

Men jag tycket det är synt att den personen bara kunde kommentera när jag inte uppdaterar, och itne annars på ett inlägg.

Kommentera på nu då! :)