They don't know about us - del 10

Jag fokuserade inte riktigt utan satt mer i mina egna tankar.

Hur många ska jag behöva förlora innan jag få vara lycklig?

När ska det börja gå bra för mig?

---

Bild 1 och 2: Emmas klänning och frisyr. Bild 3 och 4: Karolinas kläder och frisyr.

Emmas perspektiv - några dagar senare

"Karro!!!!" skrek jag

"Vad är det?" hör jag henne svara nerifrån.

"Har du fixat maten än?" frågade jag

"Men nej, kom och hjälp till själv latmask!" skrek hon tillsvars

Idag skulle alltså jag och Karro bjuda tillbaka Danielle för att hon bjudit oss och då hade ju självklart killarna inte varit sega att haka på.

Så om en halvtimme skulle alltså vi servera mat till åtta personer, och då valde vi ju det svenskaste av det svenskaste.... TACOS!

"Kan du snälla duka det sista så jag kan klä på mig?" frågar Karro när hon kommer upp för trappan till sovrummet där jag sitter i bara trosor, en stor t-shirt och en handduk runt huvudet.

"Japp det kan jag ska bara locka färdigt håret." svarar jag och lindar tången runt den sista hårslingan.

När den var färdig lade jag ner locktången och stängde av den innan jag gick bort mot trappan.

"Se till att vara snygg, det är faktiskt inte vilka som helst vi ska umgås med" sa jag och blinkade innan jag sprang ner för trappan.

Direkt när jag kom in i köket började jag med att ställa fram tallrikar på bordet, jag gjorde som Harry gjort förra gången och satte tre tallrikar vi barbänken.

Visst dom blir lite udda men men, sen ställde jag fram glas och bestick till.

"Jaha, vad dukar man mer med då?" frågade jag mig själv.

"Du kan ställa fram alla saker på bordet t.ex. eller lägga fram servetter" sa Karro som precis kommit in i köket.

"Men gud vad jobbigt" klagade jag

"Gör det!" sa hon och tog sin mobil innan hon försvann upp igen.

Jag började ställa fram alla skålar med dom olika grönsakerna, allt från grönt till rött till gult.

När jag var klar med det gick jag upp till Karolina som hoppade runt på golvet med en locktång i ena handen och en blus i den andra.

"Behöver du hjälp eller?"

"Neeeeee, menar du det?!" utbrast hon och släppte loss en löst lockad hårslinga innan hon drog blusen över huvudet.

"Aaaaaj!" skrek hon "Jävlar vad varmt det var!" sa hon irriterat.

"Här ge mig locktången" sa jag och sträckte mig efter den.

Hon gav mig den och stoppade sen in kanten på blusen i shortsen hon hade på sig.

"Vänd dig om och sitt" beordrade jag och satte mig bakom henne "Bara löst lockat eller?" frågade jag och lindade en slinga runt tången.

"Japp jag ska knuta..."

"Knuta?!" avbrö jag henne.

Hon kollade på mig och började sen skratta, desamma gjorde jag.

"Ojdå, göra en knut av det sen menade jag" sa hon

*knack knack*

"Det måste vara dom, jag går och öppnar medans du sätter upp din knut." sa jag och gick ner för trappan två steg i taget.

Jag öppnade ytterdörren men konstigt nog stod det ingen där, så jag vände mig om och såg att dom stod med näsorna tryckte mot dörren till baksidan.

Skrattande gick jag dit och öppnade dörren till dom.

"Wow, you look stunning girl!" utbrast Danielle och kramade om mig.

"Right back to you" sa jag och blinkade

"Hey guys" sa jag och kramade om dom en efter en

"Hi Emma! ubtrast dom i kör, sådär som dom gör i alla videos.

"Take a seat, I'll be right back." sa jag och bredde ut armarna mot vardagsrummet.

Sen gick jag fram mot trappan och ropade på Karro.

"Karro, get your ass over here!" skrek jag

När jag kom tillbaka in i vardagsrummet såg jag att som satt med en av alla våra tavlor i händerna.

"Is this you?" frågade Louis och höll upp en bild på mig sen jag var typ åtta år.

"Yes, it is"

"Is this you aswell?" frågade Liam och höll fram en annan bild.

"Nope, that's Karro" sa jag och log åt den gulliga bilden.

"But her hair is blonde on this picture" sa Niall förvånat

Ett högt skrik ekade över hela huset och alla reste sig vettskrämda upp.

Skunden efter kom Karolina ingåendes i vardags rummet med handen för armbågen.

"Du ramlade i trappan igen va?" frågade jag och satte mig ner igen.

"Tänk om jag gjorde det då!" sa hon och höll ut armarna.

"Typiskt dig Kar" sa jag när hon satte sgi ner i mitt knä.

"Tack för den du!" utbrast hon.

"Excuse me, but what the heck was that?!" halvskrek Louis.

"Swedish. Yeah right, you guys don't know that we are from Sweden" sa Karolina

"Now you know" sa jag och skrattade.

"So are you gonna tell us why you screamed?" frågade Harry Karolina.

"No" sa hon och blinkade.

"She fell down the stairs, again" sa jag och tog emot ett löst slag på axeln av Karolina.

"Again?" frågade Danielle.

"I think she has done that seven times since we moved here" sa jag coh skrattade.

"I'm clumsy okey." sa Karro.

"It's okey hun" sa Zayn och blinkade mot henne.

 

Karolinas perspektiv

Kvällen hade gått bra.

All verkade gilla maten och killarna var lika roliga som i videona på youtube.

Från början hade vi tyckt det varit lite konstigt att umgås med dom fem killar som vi båda sett upp till i över ett år.

Men det släppte ganska fort, och speciellt jag började slappna av.

Nu började kvällen lida mot sitt slut, alla satt vi i sofforna och pratade om gamla minnen.

"Emma kommer du ihåg när vi åkte till Stockholm på sommarlovet mellan sjuan och åttan." sa jag trött.

"Haha ja, det var några sjuka dagar de" sa hon

"Eller alla gånger vi stalkade killarna?" sa jag och skrattade.

"Hur kan jag ju inte glömma" sa hon och skrattade.

"Swedish is really cool, but annoying when you can't understand it." sa Niall och suckade.

"We can tell you another time" sa jag sömnigt och lutade huvudet mot någons axel.

Pågrund av min trötthet hade jag glömt bort vem som satt bredvid mig.

Och efter några sekunder blev det svart och jag föll in i en djup sömn.

 

Harrys perspektiv

När jag kände att Karro lutade huvudet mot min axel sprätte det till i kropppen.

Även om jag inte känt henne länge så blev jag automatiskt glad när jag såg henne, hon var så fin och allt.

Fast i och för sig hade jag ju ingen aning om hon hade kille eller inte.

"I think you are stuck here now Harry" skämtade Emma.

"What, why?" sa Zayn som inte sett Karolinas huvud.

När han vred på sitt huvud märkte han det och skrattade lågt.

"If you wake her up it would be a living hell, so please don't" sa Emma, vi andra började skratta med Emma förblev serös.

"Wait are you seruis?" frågade Liam som satt med en halv sovande Danielle i famnen.

"Yes, she has the worst morning humor ever!" sa hon.

"But you all can stay here if you want to" lade hon till sen.

"That would be lovley." svarade Liam

Och efter bara några minuter tror jag att alla hade somnat där i soffan.

---

Hejsan hoppsan!

Vet att uppdateringen har varit jätte dålig den här veckan, men jag hade ett viktigt prov idag.

Så jag har pluggat järnet till det, men nu så kan jag uppdatera normalt.

 

Det var någon som kommenterade just det, och att man glömmer bort min blogg när jag inte skriver.

Men jag tycket det är synt att den personen bara kunde kommentera när jag inte uppdaterar, och itne annars på ett inlägg.

Kommentera på nu då! :)

 

HAHAHHA KLUMPEDUNS! :DD

Okej tycker också den där kommentaren är liiiiite onödig lixsom varför skulle man glömma bort någons novell om den är såhär kul??! :S Jaja denns problem för mig ligger den sparad på FAVORITER!

Längtar tills nästa!! Pussar!! Xx :D