They don't know about us - del 23
2012-11-21 //
15:49:00 //
They don't know about us - avslutad
Och tillslut snuddade våra läppar vid varandra och det var som om någon sköt fyrverkerien inom mig.
Harry drog upp mig i sitt knä och våran kyss blev intensivare och intensivare, hungrigt trycktes våra läppar mot varandras.
Emmas perspektiv
Efter en underbar kväll med Louis hade han nu släppt av mig vid mitt och Karros hus.
Jag kollade om det var låst eller inte, vilket det var typiskt Karro en riktig chicken.
Men precis när jag tänkte stoppa nyckeln i låset såg jag en ganska bekant bil stå parkerad på gatan, jag gick långsamt dit och kollade.
Och mycket riktigt, det var Harrys bil.
Jag ryckte på axlarna och gick sen tillbaka till dörren och stoppade in nyckeln i låset innan jag vred om.
Precis när jag tänkte ropa att jag var hemma hörde jag låga stön innefrån huset.
Nyfiken som jag var så tog jag så tyst jag kunde av mig skorna och tassade ut ur hallen och i rikting mot stönen.
Synen jsg såg fick mig att tappa väskan och gapa av förvåning.
"VAFAN?!" ropade jag
Både Karolina och Harry kollade förvånat upp på mig, i Karros blick kunde man även se skam.
"Erm... we, we were just looking för the remote?" frösökte Harry
Hade det varit under andra omständigtheter hade jag skrattat, men allt jag gjorde just nu var att kolla på Karro som satt i soffan och skämdes.
"VAFAN KARRO!" skrek jag igen "Jag trodde du var emot 'otrohet' och sånt där" jag skrek inte den här gången, men jag pratade med ganska så hög röst.
"I think I should leave" sa Harry tyst och gick med snabba steg ut ur rummet.
Han ruffsade till håret påvägen ut och kollade försiktigt upp på mig, jag gav honom en hår blick tillbaka.
Både jag och Karro var tysta tills vi hörde hur dörrn gick igen.
"Kan du förklara eller?" frågade jag och gick och satte mig i soffan där Harry nyss suttit.
"Asså, jag, jag vet inte vad som hände." sa hon och kollade ner i golvet.
"Men det vet jag, du kysste Harry" jag försökte få ögonkontakt med henne men det gick inte.
"Det vet jag, men asså det bara hände" hon hade fortfarande blicken riktad mot golvet.
"Men du var ju lycklig med Max" sa jga bara
"Jag var, är, det men när Harry kysste mig först var det som om någon sköt raketer inom mig. Allt var så perfekt" ävon om hon skämdes så kunde man se på henne att hon talade sanning.
"Du får känna hur du vill, men du ska berätta för Max vad som hänt" sa jag kort och hårt.
Då för första gången sen jag avbrutit dom kolladew hon upp på mig.
Först verkade hon chockad men sen sjönk liksom hela hon ihop och hon knep ihop ögonen.
"Han kommer göra slut med mig" sa hon hackigt.
"Förmodligen, men det skulle jag också gjort om jag var han" jag visste att jag var hård, men jag visste också att hon behövde höra sanningen.
"Du har rätt han förtjänar att få veta, hur mycket det än krossar så varar sanning längst" även när det gällde att hon själv gjort fel så sa hon precis rätt saker.
"Det kommer kännas tufft, men det är rätt sak att göra" jag tog hennes ena hand i min.
Hon kollade länge in i mina ögon och jag såg hur dom långsamt tårades när hon tog upp sin mobil och slog in Max nummer.
Hon lade mobilen mot örat och väntade på svar, efter ett tag tröck hon till min hand lite extra och jag förstod att han svarat.
"Hej Max, det är jag"
Han sa något men det lät mest som surrande för mig.
"Jag måste berätta något" hon hulkade lågt och tårarna började rinna igen.
"Jag har gjort något hemskt"
"Nej jag har inte gjort illa mig. jag har" paus " jagharvaritotrogenochjagärjätteledsendetbarahände" hela meningen andades hon inte in en gång, utan bara rabblade upp orden.
"Jag är jätte ledsen, det bara hände!" sa hon en aning i falsett.
Hon hm:ade lite och sen tog hon ner mobilen från örat och kollade på mig med en blick som kunde få vem som helst att började gråta.
"Han, han skulle.. tänk, tänka på d.. e,et" hulkade hon fram.
Jag höll ut armarna mot henne och hon dök direkt in där och jag lade armana om henne.
"Allt kommer bli bra." tröstade jag henne
"Hur vet du det?" mumlade hon
"Om Max verkligen gillar dig, förlåter han dig" sa jag och hoppades att hon skulle skippa följdfrågan.
"Och om inte?" fan att hon skulle fråga också.
"Då var ni nog inte menade för varandra" sa jag tyst.
Hennas hulkningar blev större och hon grät bara mer och mer.
"Men du, om du verkligen hade älskat Max av hela ditt hjärta hade du aldrig låtit Harry kyssa dig" sa jag och försökte få henne på andra tankar.
"Jag antar att du har rätt" sa hon tyst
Just som jag skulle säga något mer tröstande till henne plingade min mobil till och visade att jag fått ett sms.
The one and only, Nora
Skype NU :*
Eftersom det verkade viktigt bad jag Karro sitta kvar medans jag sprang upp och hämtade datan.
När den, efter hundra år, staratade loggade jag in på skype på en gång och direkt efter ingde Nora mig.
Vi startade videosamtal och på skärmen dök Nora upp, bredvid henne satt Lollo och kollade rätt ut i luften bakom datorn.
Karro lade ner huvudet i mitt knä och jag ställde datan på armstödet så man inte såg hennes ansikte i bild, bara hennes ben.
"Vad var det som var så speciellt?" frågade jag Nora
"Lollo och Andre har gjort slut" sa hon ledsamt och kollade på Lollo bredvid henne.
Jag kollade medlidsamt på henne, när hon såg att jag kollade på henne rynkade hon ögonbrynen.
"Vafan glor du på? Låt mig vara ensam" med dom orden stormade hon ut ur rummet.
"Hon är bara ledsen och upprörd" Nora bad om ursäkt åt Louise.
"Jag vet" Louise skrek ofta på en men menade det inte.
"Hur är det med er då?" frågade Nora för att byta samtalsämne.
"Med mig är det bra men Kar har det nog sämre" sa jag och Noras blick blev genast lite orolig.
"Har det hänt något?" frågade hon
"Det kan man säga" Nora drog en snabb slutsats.
"Är hon på sjukhus?!" skrek hon
"Nej nej, utan det är med psykiskt istället för fysiskt" förklarade jag.
"Har hon blivit sinnessjuk?" frågade Nora oförstående.
"JAG VAR OTROGEN MOT MAX OKEJ, JAG BÅDE KYSSTE OCH HADE SEX MED HARRY! med dom orden reste sig Karro upp och stormade ut ur rummet.
Jag kollade chockat efter henne och glömde helt bort Nora.
Del 23 på They don't know about us.
Del 23 på They don't know about us.
Som ni förmodligen märker har jag bytt namn på novellen, och det var helt enkelt för att jag vela ha deras låtar som titlar på mina noveller.
Så det är alltså ingen ny novell, utan samma gamla med ett nytt namn.
Men dum, dum, duuum.
Nu händer det grejer, och hur reagerar Emma när hon får reda på att Karro varit otrogen med Harry förut?
They don't know about us - del 22
2012-11-19 //
16:57:00 //
They don't know about us - avslutad
Jag vände mig om och kollade på dom andra som kollade på oss med stora ögon.
"What the fuck?!" utbrast Zayn
"Just an ordinary movienight with us" sa Emma och torkade sig på näsan.
"Exactly" sa jag och lade armarna om henne.
Emmas perspektiv
"Vad fan ska jag ha på mig?" skrek jag i ren panik
"Inte vet jag heller e, men kläder kan ju vara ett bra förslag" svarade Karro och skrattade
"Inte kul, men ligg inte bara där kom och hjälp mig då" jag fortsatte gräva i lådan med tröjor.
Man hörde hur hon suckade men sen hur hon reste sig upp ur sängen och gick in i garderoben där jag satt i handduk och letade efter kläder.
"Hur vill du se ut då?" frågade hon och började kolla bland alla galgar.
"Snygg, men inte för tillfixad" svarade jag enkelt
"Got it" sa hon och började dra fram olika plagg.
"Men vad säger du om den här då?" frågade hon efter ett tag och höll fram en lång rosa kjol.
"Vad ska jag ha till den då?" frågade jag och suckade
"Du vet den där typ virkade magtröjan" hon började visa med händerna vad hon menade, men det var helt enkelt omöjligt att se vad hon visade.
"Jo men du vet, den där, vita, korta virkade tröjan du hade när vi grillade i sommras" försökte hon igen.
"Ja, nu vet jag vilken du menar" direkt började jag leta igenom en låda, och efter ett tags letande hittade jag det jag sökte.
"Jao den, och så några armband och ett skärp" hon tog fram några saker och gav dom sen till mig.
"Visa mig när du är klar" och med dom orden lämnade hon mig i garderoben.
Jag tog av mig handduken och satte på mig bh och trosor innan jag tog på mig kläderna Karolina kastat på mig.
När jag fått på mig dom strök jag med händerna över kjolen innan jag gick ut till Karolina som låg på sängen med näsan tryckt mot mobilen.
Eftersom hon inte reagerade på att jag kommit ut harklade jag mig lite.
Och då slet hon blicken från mobilen.
"Sa ju att det skulle bli snyggt!" sa hon nöjt och kollade på mig.
"Säker?" sa jag oroligt
"Klart jag är, du kan ju kolla själv i spegeln." sa hon och nickade bort mot spegeln.
Jag gjorde som hon sa och ställde mig framför spegeln och kollade hur jag såg ut.
Hoon hade rätt, det såg faktiskt ganska så snyggt ut.
"Du hade rätt, I look amazing" skämtade jag och snurrade lite framför spegeln.
"Klart du gör, som vanligt" sa hon "När skulle han hämta dig då?" frågade hon sen
"Runt sex, så han borde vara här vilken sekund som helst," sa jag
"Okej gå ner och gö dig klar då" hon reste sig upp för att gå ner med mig.
Tillsammans gick vi ner för trappan och ut i hallen, där tog jag fram mina svarta klackskor som jag hade haft på avslutningen.
När dom var på och jag var helt klar var det bara till att vänta.
"Nu är jag nästan lika lång som dig" sa jag förvånat när jag stod framför Karolina.
"Aa nästan, synd att det inte finns skor som gör en kortare." suckade hon
"Skärp dig, det är fint med långa tjejer" sa jag och ställde mig ännu mer på tå.
"Jo du är inte den första som säger det" hon log och blinkade mot mig. "Men nu ser det ut som om han är här" sa hon efter att ha kollade ut genom fönstret.
Vi kramade om varandra innan jag började gå mot dörren.
"Ha så kul på din dejt med Louis" var det sista jag hörde innan jag stängde dörren.
Karolinas perspektiv
Så fort Emma stängt dörren efter sig låste jag den och gick upp till sovrummet igen.
Där tog jag fram alla nagellack och började måla naglarna.
Måla naglarna var något både jag och Emma gärna gjorde, skillnaden var att hon kunde ha kvar nagellacket och det kunde inte jag.
Redan dagen efter jag målat på det brukade jag klösa bort det.
Efter ett tag hade jag målat M&Ms i olika färger på alla naglar, och medans det torkade kollade igenom twitter.
Ingeting nytt någonstans, några var på bio på den nya Twilight filmen medans andra var hemma.
Jag klickade up tweet rutan och skrev snabbt in något och klickade sen på tweet.
Efter en liten stunde började mobilen vibrera så jag tänkte att jag någon ringde, men ack så fel jag hade.
Allt var twitter händelser, nya följare, mentions och gud vet vad.
Jag kollade igenom allt för att hitta orsaken till mina händelser, och längst ner av alla mentions hitta jag orsaken..
Jag bara skakade på huvudet men gick ner i köket för att förbereda mat, klockan var ju ändå halv sju.
När allt var framställt började jag skära gurka samtidigt som jag höll koll på klockan.
Efter gurkan fortsatte jag med allt annat till salladen, och när salladen var klar började jag skära potatisen.
När det gått tjugo minuter och jag inte hört någonting ifrån Harry insåg jag nog att han drev med mig.
Varför skulle han vilja umgås med mig så som jag behandlat honom?
Men jag vela ändå tro på att han skulle komma så jag gjorde mat för två personer.
Helt plötsligt knackade det på altandörren och jag vände mig om för att se Harry stå där och le.
När jag öppnade dörren kom han in och satte sig direkt ner på en stol och pustade ut.
"Wow, did you run from your apartment?" frågade jag skämtsamt
"No, but some paps followed me so when I had parked my car infront of your house I walked around the block then I runned all the way back here and climbed over the fence" försklarde han och gjorde några pauser för att andas.
"And may I ask why you did that?" jag tittade konstigt på honom innan jag fokuserade på potatisen igen.
"Duuh, cause I didn't want anyone to think it was something going on between us" hans förklaring gjorde on, även om den inte borde ha gjort det so gjorde den det.
Jag hm:ade och nickade lätt men lyfta aldrig blicken ifrån potatisarna.
"So... what are we cooking" frågade han efter en stunds pinsam tystnad.
"I am making french fries, you are gonna handle the grill" sa jag
"Yes sir, wheres the meat then?" frågade han
"In the fridge"
*
När vi båda hade ätit upp och ställt in allt i diskmaskinen så satt vi nu i vardagsrummet och spelade kort.
Och Harry var inte speciellt glad för det var nämligen jag som ledde, överlägset.
"How can you win all the time?" frågade han frustrerat när jag fick poäng efter poäng.
"I've got som skills." förklarade jag enkelt
När jag tänkte ta upp ett kort till för att få ännu ett poäng to Harry tag i mina kort och lade dom på bordet innan han började blanda ihop allt.
"Oh how sad, all your points" sa han och spelade oskyldig.
"Really funny Haz" sa jag och böjde ner för att ta upp dom kort som låg på golvet.
Harry gjorde detsamma och när våra händer snuddade vi varandra kollade vi båda upp.
Våra ansikten var inte mer än några centimeter ifrån varandra, och jag kunde känna hans andedräkt.
Långsamt kom hans ansikte närmare, det trevade sig fram för att se om jag tyckte det var okej.
Jag borde inte tycka det var okej, men det gjorde jag.
Och tillslut snuddade våra läppar vid varandra och det var som om någon sköt fyrverkerien inom mig.
Harry drog upp mig i sitt knä och våran kyss blev intensivare och intensivare, hungrigt trycktes våra läppar mot varandras.
Del 22
Kortspelet dom spelade tror jag inte finns på riktigt, utan jag bara hittade på något.
Oh oh, nu ställer Karolina till det igen (jag är ganska så taskigt mot mig själv :/)
Men vi får se hut det går nudå?
Hur kommer dom lös det den här gången då?
Och hur går det för Emma på hennes och Louis dejt?
They don't know about us - del 21
2012-11-12 //
18:20:00 //
They don't know about us - avslutad
Några sekunder hade vi ögonkontakt innan han vände bort blicken.
Men på dom sekunderna såg jag att han var ledsen, och det var jag som gjort honom ledsen.
Emmas perspektiv
För första gången sen jag och Karro flyttat till London regnade det.
Så alla var samlade i Danielles hus och spelade kort, eller jag inte alla då.
Utan jag, Louis, Niall, Zayn, Liam och Danielle spelade kort, medans Karro och Harry mest satt stela och okebkväma och tittade på.
Ingen vet fortfarande vad som hade hänt men vad det än var så var det inte bra, för det påverkade hela stämingen.
Dom var alltid stela och obekväma när dom befann sig i samma rum.
"Why can't it stop rain, I wanna do something fun" klagade Niall när Louis delade ut korten igen.
"You can have fun in the rain to you know" denna gång var det Kar som öppnade munnen.
"Like what? Gice one good example" sa Niall och var säker på att hon inte skulle komma på något.
"Dance" svaret var enkelt och kort.
"Why didn't we thought of that earlier? We did that all the time in Sweden" sa jag och blev genast gladare.
"Dance? Seriusly?" Zayn kollade tvekande på oss.
"Yes it's fun, come on" sa Kar och reste sig upp.
Jag var snabbt efter henne och tillsammans gick vi ut på Danielles gård i regnet.
"Hur ska vi dansa då? För dom kollar på oss" sa hon.
Jag vände på huvudet och kollade på huset, mycket riktigt ala stod med näsorna tryckta mot glaset och kollade på oss.
"Inte vet jag heller e" sa jag och funderade.
"Hepp" sa hon
Vi båda funderade ett tag innan jag fick en idé.
"Vi gör typ 'stop the traffic and letäem threw' eller nåt sånt" sa jag glatt.
"Ja de kör vi" hon nickade samtidigt som hon svarade.
"Du börjar" var jag snabb med att säga.
"Skit!" muttrade hon men började dansa.
Efter ett tag hängde jag också på och vi log oh skrattade oss igenom hela dansen.
När vi slutade såg vi att killarna och Danielle kom gåendes emot oss.
"I like your dance style" sa Louis och gav oss en varsin hugh-five.
"But this is better" sa Lim och tillsammans började killarna dansa sin inbetweeners dans.
Jag, Karolina och Danielle bare stod och kollade på dom och skrattade så vi knappt kunde stå.
"Now it's your turn Dani" sa Harry när dom slutat dansa.
"Never, I dance enough at work" hon blinkade med ögat åt honom.
"That must be so much fun" sa Kar helt plötligt.
"What?" frågade Danielle henne oförstående.
"To have dance as a work" sa Karro drömmade.
"It's fun, but hard work at the same time." svarade Danielle snällt.
"Are you gonna talk the whole day or are you gonna dance Dani?" utbrast Niall
"Don't call me Dani, and no I'm not gonna dance" sa hon
"Why not? Everyone else did, honey" Liam log lömskt mot Danielle
"C'mon Danielle" tjatade jag
"Yeah, you can do the Sexy and I know it dance" sa Karro glatt och nickade ivrigt.
"No no no!" Danielle la armarna i kors över bröstet.
"Okey, then we wont push you" sa Karro och man kunde se att Louis inte var med på det riktigt.
Men för att visa att jag höll med Karolina tog jag tag i hennes händer och började snurra runt, jag visste att hon inte skulle orka hur länge som helst men jag fortsatte snurra.
"Okej Emma stanna!" skrek hon och tvärstannade.
Jag som forfarande snurrade, snurrade rätt in i henne så vi båda ramlade ner på det blöta gräset.
Vi båda började skratta hysteriskt där vi låg.
När vi samlat oss reste vi oss upp med hjälp av varandra.
"What du you say about hitting the shower and then continue playing cards?" frågade jag
"It's just one problem" började Harry "We don't have any clothes here"
"Then we can go home and shower and then you can come to us and watch a movie" föreslog Liam
"Yeah that will work" sa jag och började gå innåt.
Dom andra följde efter mig och i hallen skiljdes vi åt när jag och Kar gick upp för trappan och dom andra frotsatte ut i hallen.
Karolinas perspektiv
Ungefär en och en halv timme senare klev jag och Emma ur taxin som tagi oss till adressen Louis smsat till Emma.
Vi gick fram till dörren och drog i den, låst.
"Jahop, vad gör vi nu då?" frågade jag oroligt.
"Ingen aning, jag kan smsa Louis" sa hon och tog upp mobilen i fickan.
"Eller... så ringer vi dom i porttelefonen" sa jag och puttade henne lite åt sidan och började kolla bland alla namn.
Våning 2, lägenhet 3 Niall Horan
Våning 2, lägenhet 4 Liam Payne
Våning 3, lägenhet 6 Zayn Malik
Våning 4, lägenhet 7 Harry Styles och Louis Tomlinson
Jag tröck in knappen till Larrys lägenhet, vi skulle vara där eftersom den var störst och vi var så många.
Efter några sekunder sprakade det till i telefonen.
"Hello" hördes Nialls irländska röst.
"Hey, it's us can you let us in?" frågade jag
"Sure" sa han sen hördes ett surr och ett klick.
Emma röck i dörren igen och den här gången gick den lätt upp.
Vi var påväg mot hissen när vi såg att det stod 'out of order' på den.
"Du måste skoja med mig" Emma verkade inte glad och gick motvilligt mot trapporna.
*
När Emma ringde på dörren lutade jag mig mot den och pustade ut medans Emma satte sig ner på golvet.
Det var inte speciellt smart av mig eftersom strax där efter öppnade Zayn dörren och jag ramlade rätt bakåt, men som tur var fångade han upp mig sekunden innan jag nuddade golvet.
"Thanks Zayn" sa jag och började knyta av mig skorna.
"No need to thank me" sa han innan han försvann runt hörnet.
Efter att jag och Emma tagit av oss skorna och jackorna gick vi i samma riktning som Zayn gått.
Och slutat i vardagsrummet där alla redan satt.
Killarna och Danielle hade på sig en varsin onepiece, tur då skulle inte vi känna oss uteblivna i våra mjukisbyxor och slappa t-shirtar.
Vi kramade snabbt om alla innan vi satte oss ner i en av dom tre sofforna.
"So what mo.." började Niall men blev avbruten av Emma som skrek
"NUTELLA!" hon kastade sig fram och drog åt sig en burk Nutella och en sked.
Via ndra kollade på varandra några sekunder innan vi bröt ut i ett gemensamt skratt, till och med Emma skrattade.
Ja emellan det att hon skopade in Nutella i munnen.
Jag börjde mig också fram och tog en sked innan jag tog lite ur Nutella burken Emma höll i.
Först gav hon mig en sur blick innan hon långsamt sträckte fram den mot mig så jag kunde ta lite till.
"Tack för att du tänker på mig" sa jag och gav henne ett fake leende.
"Alltid Karro" sa hon och tröck sin sked med Nutella mot min kind.
"Men du" fräste jag och tröck min på hennes näsa.
Vilket hon besvarade med att doppa sitt finger i Nutellan och sen dra det på min haka.
Jag vände mig om och kollade på dom andra som kollade på oss med stora ögon.
"What the fuck?!" utbrast Zayn
"Just an ordinary movienight with us" sa Emma och torkade sig på näsan.
"Exactly" sa jag och la armarna om henne.
Så där jag.
Men hinner inte skriva något långt här under för jag ska äta nu.
Och jag ska verkligen försöka uppdaera bra igen.
Länkbyte
2012-11-11 //
23:58:02 //
Länkbyten
Liam Payne, ung och redan högpresterande läkare på London Bridge Hospital. Trots sin ålder kunde han mer än de flesta. Läkaryrket hade gått i släkten på hans fars sida vilket gett han stora fördelar och tips vilket ha gjort honom till den han är idag. Som specialist inom cancer har han hjälpt många unga och äldre. Men han har även andra intressen som musik som han är med i ett lite mindre band vid namn One Direction. Endast på hans fritid hade han tid med sina fyra kompanjoner. En dag rullar Stephanie in med hjärtstillestånd. Liam får Stephanie som patient och blir ansvarig över hennes värden och hälsa. Oväntade komplikationer med cancer betyder det en långvistelse på sjukhuset. Men att ha varandra så nära dygnet runt måste man ju komma varandra närmare. Men vad leder det till?
http://ffonedirection.blogg.se/
Klicka på länken för att komma til novellbloggen.
http://ffonedirection.blogg.se/
Klicka på länken för att komma til novellbloggen.
Den är jätte bra och jag har följt den ett tag nu :)
Imorgon kommer det en del!
Förlåt
2012-11-05 //
18:42:06 //
Förlåt för att det inte kom någon del!
Jag hann inte skriva klart någon, så jag bad en kompis skriva.
Hon fick mycket att göra i helgen så hon hade inte tid.
Men det förstår jag ju, så förlåt för att det inte kom någon del.
Men jag ska skriva en imorgon, so you know!
They don't know about us - del 20
2012-11-01 //
12:31:00 //
They don't know about us - avslutad
"Fan, fan, fan!" skriker jag och gräver ner fingarna i marken.
Fan, jag har strulat till det riktigt nu.
Emmas perspektiv
"Louis I'm starting to ge worried" klagade jag och gick fram och tillbaka i rummet.
"I'm sure she is fine, Harry is on his way over and together we all will talk about it" sa Louis och försökte lugna mig.
Det gick inte, alla var här och hade försökt lugnat mig hela dagen.
Och just som Louis avslutat meningen knackade det på dörren och sen öppnades den.
Alla kollade hoppfullt bort mot dörren för att se om det var Harry eller Karolina som kommit.
Till allas besvikelse syntes Harrys lockiga kalufs snart runt hörnet.
"Still nothing?" frågade han och satte sig ner bredvid Zayn
"Nope, nothing" bekräftade jag.
"How could she just disappear?" frågade Danielle och lutade huvudet mot Liams axel
"I don't know" sa jag frustrerat och började gå fram och tillbaka snabbare.
"Try to call her again" föreslog Niall
Jag tog upp mobilen ur ficka och tröck vant in nummret, tonerna gick fram och jag var precis påväg att lägga på när det sprakade till i telefonen.
"Kar?" frågade jag
Jag fick inger svar men jag hörde hur någon andades.
"Kar jag hör dig, svara mig!" sa jag lite högre
"Vad vill du att jag ska säga?" man hörde tydligt att hon hade gråtit
"Vart du är, varför du försvann och när du kommer hem tillexempel" sa jag
Jag vela låta sur men det gick inte, inte när jag visste att hon hade det så jobbigt som hon verkade ha det nu.
"Jag är själv på en äng, jag försvann för att jag gjort något hemskt och den sista frågan kan jag inte svara på" konstaterade hon och drog ett hackigt andetag.
"Kom hem snart jag saknar dig!" tårar började trängas bakom mina ögonlock.
"Det var inte ens tjugofyra timmar sen vi sågs Em" sa hon
"Jag vet, men det oroar mig att du bara försvinner sådär" sa jag
"Allt jag behövde var lite tid för mig själv och tänka"
"Kom hem snart" nu rann den första tåren ner för kinden och vidare ner mot hakan.
"Jag är hemma innan midnatt jag lovar, älskar dig" och med dom orden klickade hon samtalet.
Jag tog ner mobilen från örat och satte mig ner i fotöljen, sen bara satt jag och stirrade rätt ut i luften.
"Where was she?" frågade Harry oroligt.
"Alone in a meadow" jag forsatte kolla rätt ut i luften.
"That doesn't say much" sa Zayn fundersamt.
"Sha said that she'll be home before midnight" jag kollade upp och mötte deras blickar.
"Did she tell you why she disappeard?" frågade Liam.
"No, she just said she did something horrible" i ögonvrån såg jag hur Harrys ögon spärrades upp.
"What did you do?" skrek jag och reste mig upp.
Allas blickar for mellan mig och Harry.
Min blick var naglad på Harry medans han kollade på allt annat än någon av oss.
"I reapeat, what did you do?" sen här gången skrek jag inte men min röst var ändå ganska hög.
Han öppnade munnen för att säga något, men det ar inte hans röst som fyllde rummet.
"He didn't do anything, it was me who did something"
Vi alla vände oss och kollade mot dörröppningen, där stod Karolina i gårdagenskläder och var smutsig om ben och armar.
Skorna höll hon i handen och fötterna var smutsiga så dom hade hon tydligen gått utan.
"Karolina" utbrast jag och störtade fram för att krama om henne.
Får fort vi lagt armarna om varandra började tårarna rinna igen.
"Försvinn aldrig sådär igen" hulkade jag fram
"Jag lovar"
Flera andra armar lades om oss och snart stod vi alla i en ena stor kruppkram.
Karolinas perspektiv
"Jag går upp och fixar mig" sa jag när vi släppt varandra.
Emma nickade och sen vände jag ryggen till dom och gick bort mot trappan och upp för den.
När jag kom in i badrummet kollade jag mig i spegeln och mötte en hemsk syn.
Mitt smink hade runnit längst hela ansiktet och jag hade svart ränder över kinderna.
När jag tvättat bort sminker drog jag direkt av mig dom smutsiga kläderna och hoppade in i duschen.
Där stod jag länge och bara njöt av det varma vattnet.
Sen virade jag en handduk runt kroppen och en runt håret och öppnade dörren till rummet.
Där ute satt Harry och kollade på mina foton som prydde väggen vid min säng.
Jag harklade mig tyst så jag fick hans fokus.
"Was it something special you wanted?" frågade jag besvärat och drog åt handduken hårdare.
"We need to talk about what happened" sa han och reste sig och gick närmare
"No we don't, nothing happened" sa jag
"Yes it did Kar" sa han ledsamt
"I know, but I want to pretend like nothing happened" sa jag och bet mig i läppen.
"So you want me to pretend like I haven't done anything with you at all, you just want us to go back to normal" han lät irriterad på rösten men ögonen var ledsna.
"Yeah kinda, I mean I have a boyfriend Harry." började jag
"I know, and he deserves better than you" med dom orden lämnade Harry mig ensam.
Jag stod bara kvar och lyssnade på hans steg ner för trappan och vidare, strax efter hörde man en dörr smällas igen så förmodligen gick han härifrån.
Jag drog på mig underkläder, onepiece och ett par tjock strumpor sen gick jag ut på balkongen och kollade ut.
Där efter gatan såg man Harry gå.
Precis som jag kollade mot honom vände han sig om och kollade rakt på mig.
Några sekunder hade vi ögonkontakt innan han vände bort blicken.
Men på dom sekunderna såg jag att han var ledsen, och det var jag som gjort honom ledsen.
Del 20
Del 20
Woop woop!
Närå men, imorgon åker jag till London och har gjort iallafall ett tidsinställt inlägg till er.
Vi får se om jag hinner skriva två, men ett får ni iallafall.
Hoppas ni gillade delen.