They don't know about us - del 14

Vi kanske inte alltid kom överens, men vi var ju faktiskt syskon.

"That is so sweet" sa Liam och drog tillbaka mig till verkligheten.

"What can I say, we are close in my family" sa jag och skrattade, men inom mig gangde det av saknad.

---

 

Emmas perspektiv

Jag sprang runt som en förvirrad höna och försökte hitta rätt kläder.

Fanns det egentligen 'rätt' kläder när man ska på rundtur i London med en av världens stärsta stjärnor.

Svaret på den frågan är nog nej.

"Vad letar du efter?" hördes en hes och rasslig röst.

"Mitt rosa, vrikade linne" sa jag desperat och började leta i en av högarna i garderoben.

Hur det har kunnat blivit sån här oreda här efter en och en halv vecka kan jag inte förstå, speciellt eftersom Karro alltid vela ha sån ordning på allt.

"Kolla i lådan längst in, jag tror inte du har packat upp den än" hördes Karolinas hesa röst igen.

Jag gjorde som hon sa och kollade i den enda låda jag fortfarande in packat upp, och tror du inte att där högts upp låg den prydligt vikt.

Snabbt tog jag upp den och drog den över huvudet, sen gick jag ut till Karro.

"Duger jag?" frågade jag och vände mig mot henne.

"Han kommer inte kunna ta ögonen ifrån dig" sa hon och hostade.

"Och du är säker på att du kommer klara dig?" frågade jag

"Jag är ganska säker på att jag kan ligga i sängen hela dagen själv" fick hon fram innan hon bröt ut i en host attack.

Det var nämligen så att Karro lyckats dra på sig en förkylning.

Fråga mig inte hur hon lyckas såhär mitt i sommaren, men hon har alltis lyckats med det som andra inte kan.

"Då drar jag nu, och kom ihåg att det finns resten sen igår i kylen" sa jag och började gå mot trappan

Hon hm:ade till svar och slöt sen ögonen.

Nere tog jag på mig mina 'vita' converse och drog med mig min plånbok.

Låste dörren och började sen gå mot Starbucks där vi bestämt att vi skulle mötas.

Jag försökte minnas instruktionerna om hur man kom dit så bra som jag kom ihåg dom.

Louis hade sagt dom till mig i all hast igår innan jag och Karro gick hem från Danielle, och det var inte mycket av det han sagt som jag kommer ihåg.

Men något rätt måste jag väl ha gjort för där borta såg jag Starbucks logan.

Och under den stod en person lutat mot väggen med en mössa på huvudet, diskret.

"Wow I did not recognize you with that on your head" sa jag när jag kom fram till honom.

"I had to do something" svarade han och böjde sig ner för at krama mig, självklart kramade jag tillbaka.

"You know, next time you don't want to get recognized don't dress like that" sa jag och nickade menade mot hans kläder.

"Don't you like it?" frågade han och drog med mig i armen

"I do, but I'm pretty sure that every girl knows a typical Louis style" sa jag och blinkade.

"What is a typical Louis style then?" den här gången var det han som blinkade till mig.

"Exactly that you are wearing right now." sa jag "Red trousers, a white and blue striped t-shirt and braces" sa jag och log

"God job, you know me to well" sa han och skrattade.

Vi pratade på om allt mellan himmel och gjord tills Louis helt plötsligt stannade.

Från början märkte jag inte det utan fortsatte gå, men så fort jag märkte det vände jag och gick tillbaka.

Tillbaka till en skrattade Louis.

"Ha-ha, it wasn't that funny" jag slog till honom löst på armen

"Yes it was" sa han och reagerade inte på mitt slag alls.

Jag bara gjorde en sur grimas och kollade på honom med 'onda ögat'.

"Okey, it wasn't that fun" sa Louis och bet sig i läppen för att hålla tillbaka skrattet.

"Good" sa jag "Where are we going now?" frågade jag

"We are here" sa Louis och log

Jag kollade mig förvånat omkring och såg sen att vi stod alldeles framför London eye.

"Wow, it's... huge" jag hade inge ord på hur jag skulle beskriva det

"Hope you're not afraid of height cause we are going in it" sa han

"A little, but I don't know if I can afford it" sa jag ärligt.

För ärligt talat hade jag nog inte mer än trettio kronor, vilket ungefär är två pund.

"That's okey cause I'm paying" sa han och började dra mig mot det stora hjulet.

"No Louis, I can't let you" sa jag och stretade emot.

Vilket tydligen inte bekom honom det minsta för han fortsatte dra i mig, som om jag itne vägde något.

Hela tiden vi stod i kön försökte Louis övertala mig om att betala och tillslut gav jag med mig och vi gjorde en deal.

Han bjöd mig nu om jag bjöd honom på middag nån gång, som inte jag hade lagat.

För Karolina hade avskräckt honom från min matlagning.

Louis sa några charmiga ord till tjejen som gav oss biljetterna så vi fick en egen kúpe (kallas det så?)

Och sakta men säker började kúpen röra sig högre och högre upp, det gick ganska långsamt men ögonblicket högst upp avr helt klart värt det.

"Wow" var det ända jag fick fram "It's so beautiful"

"So are you" jag vände mig om och såg Louis stå och kolla på mig.

En lätt rodnad spred sig på mina kinder och jag vände mig om och kollade ut igen.

Långsamt gick jag fram mot glasväggen och nästan tröck näsan och hela ansiktet mot glaset.

Jag tog upp min mobil och knäppte några kort, sen satte jag mig ner på en av bänkarna som fanns där.

"Come, I want to take som photos" jag vinkade till mig Louis.

Vi knäppte en massa bilder, men en var min absoluta favorit.

På den bilder rynkade jag pannan och lipade medans Louis blåste upp kinderna och kollade i kors.

Jag gick in på bilder och fixade så jag hade den som bakgrundbild på låst skärm.

När vi åkt klart gick vi och satte oss på ett café i närheten, och även denna gång vela Louis betala.

Men den här gången vann jag och betalade mitt eget fika.

Som bestod av en kladdkaka med grädde och en cola, mums!

Vi fortsatte runt hela London och kollade runt på massa grejer, inget som kostade pengar.

Och när det började skymma stod jag och Louis utanför min dörr och pratade.

Jag vela verkligen inte att den här dagen skulle ta slut.

"I had really fun today" sa jag

"Me too, let's do this again soon" sa han

"Absolutley" log jag

Han lutade sig fram och kramade om mig.

Mitt i kramen kände jag ett par fjäderlätta läppar mot min kind, och genast fick jag världens leende på läpparna.

"Bye Em" sa han och släppte mig.

"Bye Louis" och med det stängde jag dörren och gick in.

Karolina låg fortfarande i sängen när jag kom upp, hon såg lot piggare ut än i morse.

"Hur var dagen med Louis?" frågade hon när jag började dra av mig shortsen för att hoppa i mjukisar.

"Helt perfekt, absolut perfekt" hela jag strålade nog av lycka just nu.

Jag började förstå varför Louis varit min favorit när jag var en Directioner, han hade det där extra.

---

Kapitel 14

Ni fick et helt kapitel bara Emma, dels för kommentaren och dels inte.

Det känns ganska otroligt att jag redan är på del 14, på förra novellen kändes det som att det tog typ 200 år innan jag ens kom upp i del 10.

Men vad tror ni, kommer det bli något mellan Emma och Louis?

 

Era kommentarer är guld värda, tack till er som kommenterar.

Det är alltis kul att logga in och se att man har fått nya kommentarer.

Awe så gulligt! Jag tror det kan bli nåt där absolut ;) xx

Bra del Emma! Glömde läsa den igår, men imorgon kommer ju en ny så ;)