Med koncenrerad min lägger jag på det andra och sista lagret mascara på mina ögonfransar. Jag tar ett steg bort från spegeln och studerar mig själv. Min svarta klänning sitter perfekt och det tunna tyget som sitter i från midjan till halsen får mig att känna mig bekväm. Nu när jag är både mamma och fru gillar jag inte att visa så mycket hud, inte så jagblir utsatt i alla fall. Om inte Louis är med såklart, då kan jag tänja på gränserna för honom. Josefine hade lockat mitt hår så det faller ner i mjuga lockar nedför min rygg och jag hade lagt en smokey eye look med vit, ljusblå och svart ögonskugga. En smal eyeliner på det samt kajal och mascara. Jag duttar på lite ljusrosa läppglans med glitter i för att sedan lägga ner det i väskan och gå in i badrummet för att spruta på mig parfym. På min vänstra handled har jag tre, runda, samhetsklädda armband med lite silverdetaljer och min vigsel och förlovningsring. På min högra hand har jag tre andra ringar. På pekfingret sitter en ring med solglasögon och på långfingret har jag en silvrig ring med love ingraverat i stor bokstäver. På mitt ringfingrer har jag en silvrig infinity-ring som Louis gav till mig på vår sex-årsdag. Jag knäpper fast mitt silverhalsband med ett litet silverhjärta runt halsen och går tillbaka och ställer mig i dörrkarmen till badrummet och tittar på när Liza plattar sitt hår. Hon har på sig en svart, glittrig klänning med spets över armarna. När hon rör sig får lamporna hennes klänning att glittra. Paljetterna är i alla möjliga färger men ändå inte så det tar över det svarta. Hennes ögonlock är silverfärgade förutom i ytterkanten där sminkningen går över i svart. Hennes eyeliner är medeltjock men vingarna är smala och inte sådär överdrivet långa som många brukar göra det bara för de ska iväg och festa. 

"You ready?" Frågar jag henne när hon börjar spruta hårsprey i hennes hår.

"Two seconds, I'm just gonna put on ma shoes" säger hon och jag ler åt hennes italienska brytning. I början märkte jag den knappt för hon har nästan tränat bort den helt men nu är jag så van vid henne att jag kan urskilja den såfort hon inte tänker på att inte pratat med den.

"I put mine by the door. I'll go and see how Jo's doing. Come down when you're ready" säger jag och dansar ut från mitt och Louis sovrum och flyger ner för trappan. Det har gått aldelles för lång tid sen vi var och klubba. Vi har inte klubbat sedan Ericas olycka och visst, det kommer inte vara samma sak eftersom hon inte är med men jag är för uppspelt för att få dålig samvete. Vi ringde Niall och frågade honom som frågade Erica om hon ville följa med men ända sedan hon kom hem från sjukhuset för en och en halv vecka sedan har hon vägrat att träffa oss, hon vill inte ens träffa Sara och jag vet hur otroligt hårt Sara tar det. De har varit som halm och hö ända sedan jag lärde känna de båda vilket var många år sedan och redan då hade de varit bästa vänner i ett år eller så. 

 

Nej nu ska jag inte hänga upp mig på ledsna saker tänker jag och går in i gästrummet för att se hur redo Josefine är. Hon står med huvudet upptryckt nästan in i spegeln och jag ser på hennes armbåge som står rakt ut från hennes huvud att hon håller på och lägger på mascara. Jag vill smyga fram och skrämma henne men då kommer hon bara dra mascaraborsten över ögonlocket, skrika på mig och sedan gå för att tvätta bort allt smink för att börja om och så länge orkar jag inte vänta. Jag tittar på min mobil och ser att klockan är 20.56. Taxin är här om fyra minuter. När jag ser att hon har tagit ner armen känner jag att det är säkert att stiga in och jag harklar mig. "You ready?" Frågar jag henne och jag drar på smilbanden när jag ser att hon hoppar tjugo centimeter upp i luften trots min harkling som skulle förvarna henne. 

"Yes soon" säger hon och slänger mig en blick innan hon tar upp sin plattång och börjar platta sin blonda lugg igen. "You look really beautiful, no guy in his right mind will look any other way then the way you're walking with your sexy butt." Säger jag till henne och hon skrattar åt mig innan hon också tar fram hårsprej och sprejar sina runda lockar. De vet jag att hon gjort med sin plattång. Josefine är mästaren på hår och hennes är alltid helt gudomligt, jag åh andra sidan bränner oftast mina fingrar eller pannan när jag försöker mig på att göra något annat än att platta det. Jag menar verkligen vad jag säger till henne, sommarsolen har varit snäll i år och den rosa neonfärgade klänningen får henne att se ännu solbrändare ut än vad hon är, om det nu är möjligt. Den hålls uppe av hennes bröst med små stenar fastsydda i ungefär navelhöjd innan den blommar ut i massa lager av tyll. Den räcker henne tio centimeter nedanför rumpan och tillåter henne att visa upp sina fantastiska, långa ben. Hon har på sig ett kort halsband som ligger runt henne hals och har samma slags mönster som stenarna på klänningen. Hennes sminkning är en smokey eye i olika svarta nyanser och hon har en glittrig eyeliner och rosa läppar, inte i neon men i en färg som går i fas med klänningen. 

 

Jag slänger en blick på klockan igen och ser att hon nu är 20.59.

"Guys, the taxi is here in one minute!" Ropar jag upp mot trappan och direkt hör jag klackar tryckas mot trägolvet i hallen där uppe. Izabella går så snabbt hon kan i sina svarta, matta skyhöga klackar nerför stentrappan och jag tackar gud att den är i sten och inte trä. De klackarna hade lämnat sjukt fula märken i mitt golv annars. Hon ger mig ett glatt leende och går fram och ställer sig bredvid mig och tittar in på Josefine. 

"Guuurl you look amazing" säger hon till Josefine och Josefine drar ut sladden till plattången ur väggen och vänder sig mot oss.

"I can say nothing but the same too you guys" säger hon glatt och hoppar i sina svarta, också höga men inte lika höga, svarta stillettklackar. Vid dörren sätter jag på mig mina marinblåa tiocentimetersklackar och tar husnyckeln som jag lossar från min nyckelknippa ur glasskålen innan jag släcker lampan i hallen och går ut till tjejerna som väntar på trappan. Eftersom det är mitten av september behöver vi inte några jackor även om jag känner hur det börjar bli kyligare utomhus.

 

Precis när jag låst och stoppat ner nyckeln i min lilla plånboksväska med ett långt silversnöre så man kan ha det runt axeln och väskan vid midjan rullar taxin upp utanför grinden och tutar två gånger. Jag tar armkrok med tjejerna och tillsammans går vi tre ner till taxin. Väl fastspända i den stora svarta taxin säger jag adressen till klubben och off we go. 

 

När vi börjar närma oss klubben smsar jag Louis och säger att vi är framme, han har tagit med Clarie till Zayn där jag tror Harry också skulle vara. Jag sneglar mot Izabella och jag får svälja ner frågan om hur det går för henne och Harry. För en månad sedan hade de ett stort bråk och jag tror inte de pratat sen dess, jag vet att hon vill ställa allt till rätta och Louis har berättat att han har pratat med Harry som också ville göra allt men min uppfattning är att, efter vad som sas vill ingen av dem riktigt ta första steget. Hela gänget har inte träffats sen innan Ericas olycka och jag har aldrig riktigt tänkt på vilket klister de två var, Niall och Erica. De föreslog ofta att vi skulle träffas och bjöd ofta hem oss alla till middag. Erica älskade att hålla på i köket, speciellt att baka och om något blev lyckat blev några eller alla snabbt inkallade att smaka. Alla har väl blivit så vana vid det att när olyckan hände och inbjudningarna slutade komma tog ingen annan det i egna händer att bjuda in alla andra hem till sig. Helt ärligt har ingen varit på humör heller. Jag hade själv inte märkt av det men det blev som en väckning när Erica kom hem från sjukhuset. Även om hon inte har något minne av honom blev Niall både gladare och lugnare och det smittade av sig på alla oss andra. Jag gör en tanketeckning att skicka ut inbjudningar imorgon. Jag dör att få träffa Erica igen och att eftersom kycklingarna Harry och Izabella inte kan ta det i egna händer sa jag göra det mitt mål att få ihop de igen. Jag tror inte de märker hur olyckliga de är utan varandra men det gör jag. 

 

"Izabella" började jag och hon gav mig en sur blick.

"How many times do I have to tell you to call me Liza, only my mother and other old people call me Izabella." säger hon och fnyser irriterat och jag höjer ögonbrynet åt henne. Hon försöker hålla den sura minen men lyckas bara i sisådär fem sekunder innan hon bryter ut i ett leende och himlar med ögonen åt mig och jag härmar henne min. Hon skrattar och slår till mig på armen. 

"But yeah, what did you want?" frågar hon mig och jag rycker på axlarna.

"I've forgotten that now, you know I'm so old and senile Izabella" säger jag och drar ut på z:at. Hon himlar ännu en gång med ögonen åt mig och tittar leendes ut genom vindrutan. Taxin svänger upp utanför klubben och jag räcker fram tjugo pund.

"Keep the change" säger jag till chaufören och den äldre mannen tar emot pengarna med ett sådant vänligt leende bara gamla människor kan ha. "Have a nice night miss" säger han och jag ger honom ett snabbt leende innan jag följer efter Jo ut ur taxin fram till vakten. Jo säger våra namn och flirtar med vakten när han försöker kolla igenom listan men jag kan se att han har svårt att hålla ögonen på något annat än Jos ansikte och kropp. Jag kan inte klandra honom, jag skulle vara precis likadan om jag var kille för hon ser helt fantastisk ut. Han öppnar de röda sammetsbanden åt oss och Jo purrar fram ett 'thank you' och drar med handen över hans breda bringa. Egentligen skulle vi inte behöva stå på listan, Jo skulle kunna flirta oss in på vilket ställe som helst sålänge vakten var av det manliga könet. 

 

Såfort vi är innanför de tjocka dörrarna fylls öronen med den dunkande musiken och Josefine vänder sig om med ett gigantiskt leende på läpparna. 

"I'll go buy us some shots, do you find a table?" säger hon och vi hinner inte svara innan hon har börjat gå ner för trappan och på dansgolvet svajar hon på höfterna och har armarna uppsträckta i luften när hon halft går och halft dansar fram till bardisken. Jag ser henne vänta vid bardisken och det tar bara några sekunder innan en man i svart skjorta kommer fram till henne och straxt är flirtandet igång. 

"She's worse then you were.." jag avslutar inte meningen med 'before you met Harry' men jag kan se att Liza tänker det för hon stelnar till och sväljer djupt. Jag tar tag i hennes arm och börjar dra henne nedför trappan och till ett bord som precis blivit tomt. Liza är fortfarande tyst och jag fångar hennes blcik. 

"Forget I said anything, please. This was supposed to be a fun, girls night out and look what I've done. We've only been here what, two minutes and I already made you wanna go home" säger jag och jag känner hur det dåliga samvetet kommer krypande. Liza skakar på huvudet och ser in i min ögon. 

"You know what? Screw Harry, I just came here to have some fun with my girls" säger hon och Jo dycker upp då med en bricka där det står nio shots, en skål skurna citroner och ett saltkar.

"I met a guy at the bar who decided to sponser us a bit aslong as I promised him a dance, I don't know about the dance because he was kind of kreepy but some free drinks are always nice" säger hon när hon sätter ner brickan. Vi alla tar var sitt glas och häller lite salt på vår handled.

"To us, lets make this the best night in a long time" säger Jo och håller in sitt glas i mitten. 

"To us" säger Liza och jag i kör och kör in glasen i mitten innan vi för de till våra läppar och börjar shotta.

 

Basen i musiken dunkar genom hela kroppen och jag lutar huvudet bakåt och låter mitt långa hår flyga fritt i takt med ett jag rör mig till musiken. Jag lyfter upp händerna till håret och drar fingrarna genom det. Jag känner hur blickar är fästa på mig och jag tar tag i tyllet på min klänning och drar upp det litegrann på utsidorna av benen, men inte så man ser trosorna, när jag dansar och jag tar ett steg närmare El och Liza. Vi dansar ytterligare någon låt innan jag känner hur törsten tar över och jag lutar mig mot tjejerna.

"I'm going to the bar, do you want anything?" Liza forsätter att dansa men lutar sig mot mig och skriker att hon vill ha en dubbel vodka, hon håller inte tillbaka någonting av hennes italienska brytning nu och hennes röst låter exotisk bland alla britter runt omkring oss. El skakar frenetiskt på huvudet när Liza inte tittar och jag viftar lugnande med handen. Till och med jag ser att det är stopp för henne nu, jag tror aldrig jag sett henne såhär full innan och om hon fortsätter att hoppa runt skulle det inte förvåna mig om hon snart kräktes över någon av killarna som hon dansar med. 

"Just water for me thank you" säger El och jag nickar snabbt innan jag jobbar mig genom folkmassan på dansgolvet. Det är fullsmockat vid baren och jag armbågar mig fram till disken och får några bitchblickar av översminkade partytjejer och jag rullar ögonen mot dem med ett retsamt leende på läpparna. Jag ser hur en av dem tar ett steg mot mig och hur en av de andra tjejerna tar tag i hennes arm och håller henne tillbaka. Snabbt snurrar hon runt och stormar därifrån hennes kompisar inte långt efter. Jag slänger huvudet bakåt och skrattar högt. Några säger att jag blir elak när jag blir full men jag har mer börjat se det som en ursäkt att vara jobbigare än vanligt, men bara mot människor jag inte känner. Jag skulle inte säga att jag är elak heller, oftast provecerande. Jag vänder mig mot bardisken och fångar den snygga bartenderns blick. Han är lång och har blont hår i vad som i början av natten nog var en perfekt quiff, blåa ögon och två raka rader tänder omringade av smala, ljusrosa läppar. Jag lutar mig fram mot honom så det bildas en synlig klyfta mellan min bröst och trycker mentalt på flirtknappen i mitt huvud.

"Two big glasses of water and a glas of water in a dubblevodka glass." halvskriker jag över musiken till honom. Han häller snabbt upp två stora glas vatten och fixar sedan vatten i ett mindre glas så det ser ut som det är en dubbel vodka. Liza kommer inte märka någon skillnad men hon borde inte dricka mer ikväll.

"If you give me a kiss it's on the house" säger bartendern och ler flirtigt åt mig och jag lutar huvudet lite bakåt och skrattar åt honom samtidigt som jag ger honom en blick av min hals. Sedan lutar jag mig fram över disken och våra läppar möts. Kyssen är långt ifrån bra, han är en ganska dålig kyssare faktiskt så efter fem sekunder lagom till att hans tunga ber om inträde till min mun drar jag mig tillbaka och lägger på ett flirtigt leende. Han ser lite besviken ut men hämtar sig snabbt.

"Here are your water" säger han och ställer upp de på disken och jag tar de snabbt och dansar fram genom folkmassan noga med att inte spilla. Att dansa är det enklaste sättet att ta sig igenom folkmassor på klubbar. Om man går och ropar 'ursäkta mig' flyttar ingen på sig. Då känns det som om alla hellre ställer sig ivägen och bildar en mur för de irriterande bruden som går och skriker på dansgolvet.

Jag återvänder till platsen på dansgolvet där jag lämnade tjejerna men till min förvåning är de inte där. Jag snurrar runt och tittar efter de i folkmassan men där befinner de sig inte heller. Jag letar med blicken vid varenda bord och tillslut ser jag Lizas glittrande klänning vid ett bord långt in i hörnet. Jag tar mig dit och ställer ner glasen och på en sekund har Liza kastat sig över sitt och sväljer allt i ett svep. Jag ser hur El försöker stoppa henne och hon ger mig en arg min. Jag sveper med handen i luften i en lugnande gest och mimar 'just water' till henne. Hon slappnar snabbt av och jag sjunker ner i soffan mitt emot dem och dricker girigt av mitt vatten.

 

Vi sitter och snackar i en halvimme och flera gånger kommer olika killar fram till oss och jag snackar med den litegrann men det börjar bli tröttsamt nu och jag känner hur alkoholen börjar ta ur sin makt. Huvudvärken kommer smygandes och tröttheten likaså.

"I'm pretty done, do you guys feel like leaving?" El stirrar på mig med stora ögon.

"Excuse me whatdidyoujustsay? Do miss I am partygirl number one just ask if we could leave?" jag skrattar åt henne och skakar på huvudet åt hennes ton och genuint förvånade min. 

"Yes I actually did, believe it or not but it is probably the last time ever so remember it" retades jag med henne och vi började ha ett grimars krig. Liza var ganska borta på grund av hur mycket hon druckit men satt nu och gapskrattade åt oss. Jag dricker upp det sista av mitt vatten och reser mig upp.

"Shall we?" Frågar jag de samtidigt som jag gör en bugning och gör en vågrörelse med armarna mot dörrens håll. El nickar och Liza gör en ledsen min men reser sig också upp när jag sträcker ut min hand mot henne. Jag tar ledningen och El stöttar Liza bakom oss. Vi går uppför trappan och ut genom dörren. Kylan slår emot mig och jag lägger armarna om mig själv. Jag hade inte trott att det skulle vara såhär kallt när jag lämnade Lous och Els hus innan ikväll. Jag tar upp mobilen och ser att hon är halv tre, wow trodde hon va typ ett. Jag slänger upp armen och några sekunder senare rullar en taxi in framför mig. Jag öppnar dörren åt El som hjälper Liza att komma in i bilen och sedan hoppar in.

"Call me tomorrow" säger jag och El nickar och vinkar åt mig när jag stänger dörren om de. Taxin rullar iväg och jag vänder vänster och börjar gå mot busstationen. El och Liza bor åt ett helt annat håll än jag så jag brukar gå till busstationen eller ta en taxt, beronde på hur mycket alkohol jag har i systemet. Idag är det inte så mycket så jag bestämmer mig för att ta bussen. Jag tar upp mobilen och kopplar in mobilen och startar Selena Gomez nya album. Slow down går igång och jag kopplar snabbt in i hörlurarna och letar fram appen med busstider och skriver in vart jag ska. Jag ser att det är en buss som går om en kvart och jag gör en grimars. Det betyder att jag måste gena genom några väldigt mörka gator i ett kriminalt område för att hinna. Om jag går runt det kvarteret kommer det ta tjugo minuter istället för tio och då måste jag vänta en timme tills nästa buss. Jag svänger in på den mörka gatan men endast tre fungerade gatlampor och ökar tempot. 

 

Inne i den andra refrängen av låten märker jag hur två mörka siluetter går tjugo meter bakom mig. De passerar en av de fungerade gatlycktorna och jag ser att båda har huvor uppdragna och går med ansikterna ner i marken. Jag ökar takten ytterliggare och går över gatan. Jag kastar en snabbt glimt över axeln när jag svänger runt hörnet på byggnaden och märker att det också håller ett högre tempo och håller på att gå över gatan. Jag ökar tempot ytterliggare och går såfort jag kan i dessa klackarna. Samtidigt stänger jag av musiken och stänger av ljudet på mobilen och stoppar ner den mellan brösten i bh:en. Jag tänker inte bli rånad och om de är mobilen de vill ha säger jag bara att jag inte har den här. Jag vänder på huvudet igen och ser att de har börjat komma ifatt. Nu är avståndet bara femton meter och jag ser korsningen 50 meter framför mig. Om jag klarar mig fram till korsningen och svänger vänster ligger busstationen 300 meter fram, på andra sidan av en trafikerad korsning, vilket förhoppningsvis betyder att det är trafik där också. Jag ökar tempot och egentligen vill jag kuta härifrån men då skulle de förstå att jag vet att det förföljer mig.

 

När jag är tio meter från korsningen slappnar jag av lite och precis i det ögonblicket känner jag hur något griper tag i min midja och jag skriker högt och gällt men hindras snabbt av att en hand läggs över min mun. Jag börjar slå vilt med armarna och skakar på huvudet för att få bort handen över min mun men den ligger stadigt där. Den andra mannen går in framför mig och tar av sig luvan. Jag flämtar mot handen vid åsynen av hans ansikte som tittar ner på mig. Han måste vara minst 1.95 och även med mina klackar som gör mig 1.80 är jag mini bredvid honom. Hans ögon är svarta genom hela pupillen och hans ansiktsdrag starka. Hans läppar är tjocka och han har en tatuering som slingrar sig uppfrån halsen. Men det är inte det som fångar min blick och får mig att skaka av rädsla. Det är ilskan och hatet i hans ögon och de två enorma ärren som pryder hans ansikte. Ett av ärren går från hans högra ögonbryn diagonalt ner över ögat och slutar vid näsborren. Det andra ärret går från hans vänstra mungipa upp lite mindre än 10 centimeter på hans kind. Det är det enda jag hinner se innan han lyfter handen och slår den platt mot min högra kind. Det svartnar för ögonen och när försöker öppna de ser jag stjärnor framför ögonen. Gatlampan ovanför mig är suddig och jag upptäcker att jag gråter när jag lyfter högerhanden mot min kind. Jag måste ha svimmat för hela min kropp ligger pressat mot något kallt när jag känner mig fram över den platta ytan och när jag känner lukten märker jag att det är asfalt. Ett lågt mufflande och några högra stönaktiga ljud hörs och jag blinkar några gånger tills tårarna och stjärnorna är borta ur mitt synfält. Jag lyfter huvudet från marken och ser att mannen, som jag gissar var den som höll fast mig, ligger utslagen på marken med blod rinnandes från hans näsa. Jag vänder långsamt huvuden mot ljuden och ser att det pågår en fajt mellan han som slog mig och en annan kille jag inte sett innan. De står utanför omkretsen av gatlyktan men jag kan se att han är lång, dock inte lika lång som den andra, ärrade killen. De langar slag mot varandra men ingen av de träffar så ofta då den andra blockerar slaget på något sätt. Den nya killen får plötsligt in ett slag rakt på den andra killens näsa och jag kan ändå härifrån höra det krasande ljudet när hans näsa bryts. Killen med det ärrade ansiktet böjer sig fram och håller om sin näsa och då ser den andra killen sin chans. Han springer runt honom och hoppar upp på hans rygg och lägger armarna om halsen på honom och stryper mannen. Jag räknar tyst till femton i huvudet och sedan slappnar alla muskler av i mannens kropp och han faller ner på marken. Killen hoppar av lagom till att den andra slår i marken och ställer sig upp och torkar av handen på den avsvimamde killens byxor. Han vänder sig sedan mot mig och jag sätter mig snabbt upp på rumpan och börjar kravla bakåt. Killen går fram så han syns i skenet från gatlyktan men stannar sedan där och håller upp händerna mot mig.

"My intenstions are good" säger han och hans röst ger mig gåshud. Den är mörk men han har en sådandär perfekt brittisk brytning som bara engelskmän som bott här hela livet kan ha. Den låter som musik i min öron och det plus den vänliga blicken i hans ansikte får mig att sluta kravla bakåt och slappna av.

"My name is Cole" säger han när jag stannat och han ler ett halvt leende mot mig och något rör sig i min mage. Han går långsamt fram till mig och sträcker fram högerarmen. Jag tar hans hand och han drar långsamt upp mig. Jag börjar vingla då huvudet snurrar galet och griper i panik tag i hans biceps. Han tar tag i min midja för att hålla mig upprätt och det är i precis i rätta stunden för mina knän börjar vika sig under mig. Han drar mig lite närmare sig, men inte så det känns som innan när den ena killen tog tag och höll fast mig utan det känns mer som en omfamning blandat med att han försöker hålla uppe mig så jag inte ska falla. Visst skulle detta kunna vara en plan de tre klurat ihop så denna killen kan vålda eller mörda mig men han luktar så gott och är så varm att jag lutar mig in mot honom och andas ut i något som liknar en suck. Jag fyller mina lungor med syre och märker då hur de värker efter det, jag måste ha hållit andan utan att jag märkt det själv. När Cole märker att kan stå själv släpper han den ena armen från min midja men låter högerhanden ligga kvar i min korsrygg. 

"No matter how cosy this is we really should be going before the guys wake up" säger han och jag får ännu en gång gåshud på armarna men nu inte av hans röst. Jag tar ett steg ifrån honom men han följer efter, stödjande med sin hand och det är tur eftersom jag vinglar till lite när nya stjärnor börjar dansa framför mitt högeröga. Jag blir plötsligt väldigt medveten om smärtan i min kind och lyfter handen till ansiktet och försiktigt smeker min kind med mina fingertoppar. Det bultar i hela kinden och smärtan blir värre när mina fingrar rör vid min ömma kind. Cole börjar skjuta mig mot hörnet och jag stapplar frammåt.

"You wanna take off those shoes?" säger han med retande ton och jag stannar och tittar ner på mina skor. Det skulle vara skönt men jag tittar upp på honom. Han är över 1 och 90 och jag känner inte för att vara mini-jossan för tillfället så jag skakar på huvudet. 

"I'm good thank you" säger jag och fortsätter att gå. Plötsligt blir jag medveten om hur hans stora hand och långa fingrar är utspretade över min rygg och hur hans hud sätter eld på min. Jag skruvar lite på mig och han märker genast det och tar ner sin hand. Den kalla luften möter min hud och jag känner mig plötsligt ensam även om han bara går en meter ifrån mig. Jag ser korsningen med trafikljusen framför mig och ökar takten lite. Cole länger på stegen för att komma ifatt mig och mitt ökade tempo och snart står vi och väntar på grön gubbe vid övergångsstället. Jag tittar inte på honom utan står och tittar på bilarna som passerar framför oss. Efter 53 långa sekunder blir det äntligen rött för bilarna och grönt för oss. Vi går över gatan och jag leder oss fram till busscentralen och fram till min busshållplats. På den stora, elektriska skylten inne i busskuren står det att bussen ska komma om 3 minuter och jag drar upp mobilen från min bh. Jag tittar snabbt mot Cole och ser att han står och tittar på mig med road blick. Jag rycker på axlarna med ett halvt leende och kollar vad klockan är. Hon är bara 03.37 och min buss går 03.40 så det stämmer. Jag ger cole en förvånad blick och han ger mig en lika förvånad blick tillbaka. Jag stoppar ner mobilen i handväskan samtidigt som jag viftar lite med handen för att visa attt det inte var någonting jag ville. Jag ställer mig och tittar rakt fram samtidigt som jag höjer händerna till mina kalla armar och drar händerna upp och ner för att skapa friktion och värme. Jag hör hur en dragkedja dras ner och vänder på huvudet för att se varifrån ljudet kommer. Jag ser Cole dra av sin jacka och räcker den mot mig. 

"I can't take it from you, then you will freze" säger jag och ler försiktigt mot honom. Han ler tillbaka och lägger jackan över mina axlar. 

"I'm okey, got all warm by that fighting" säger han och jag känner hur mitt leende dör ut från mina läppar. Han märker det också och tar ett steg närmare mig. Han lägger händerna på mina axlar och vänder mig mot honom. För första gången på denna tiden tittar jag på honom, verklingen tittar på honom. Han har brunt kortklippt hår så det bara är en liten quiff som står upp vid hans panna och mörkbruna ögon med ögonfransar vilken tjej som helst skulle döda för. Hans hud är solbränd efter den varma sommaren men det syns att han är brittisk och inte från ett annat land. Hans käkben är extremt markerade och jag lovar att man skulle kunna skära saker med det. Hans läppar är ljust rosa och fylliga men inte för tjocka och inte för tunna utan helt enkelt perfekta. Han näsa är rak och inte på ett ända ställe på hans synliga hud ser jag en finne eller acne av något slag. Hans händer glider ner till mina händer och grepper de.

"Are you okey?" Jag lyfter på huvudet och ska precis börja nicka när jag tänker vad som hänt de senaste tio minuterna. Jag nickar men tåtararna börjar rinna nerdör mina kinder. Cole drar mig nära och läggerna armarna om mig och vaggar mig smått fram och tillbaka.

"Sch sch. I came didn't I? You're safe now" Hans röst är mjuk och snäll och får ännu fler tårar att strömma till mina ögon. Vi står så, sammanlänkade till mina tårar slutar rinna och jag lägger mina armar runt hans hals och kramar lite extra hårt innan jag långsamt och motvilligt släpper taget. Ett motorbrumm hörs bakom mig och jag vänder mig om för att se min buss komma inrullandes på stationen. Jag vänder mig tillbaka till Cole och tar långsamt av mig hans varma jacka. 

"Thank you for saving me and walking me to my buss" säger jag med ett leende och börjar backa mot ingången till bussen. Cole öppnar munnen och det ser ut som om han sväljer sina ord om och om igen men tillslut ler han och säger "your welcome, it was nothing" Han viftar lite med handen för att visa att det inte var någon stor sak. Jag stannar tvärt och vänder mig mot honom.

"For me it was something, you saved my life, I can't think of what would have happend to me if you haden't been there to save me so thank you, really." Hans mun spricker upp i ett stort leende och jag ler lika stort tillbaka. Jag vinkar mot honom innan jag hoppar på bussen och han höjer sin hand och vinkar tillbaka. Jag betalar för en biljett innan jag går bak några säten och sätter mig på ett ledigt säte, vilket inte är svårt eftersom bussen är i princip tom förutom mig och några andra ungdomar, inte för att jag skulle kalla mig ungdom längre, jag fyller ju 27 i november. Bussen börjar rulla men jag sitter på fel sida för att se om Cole står kvar eller inte. Jag tittar ut genom fönstret när jag åker över Londons gator och på hela vägen hem lämnar inte mina tankar denna man, denna totala främling som räddade mig från att uppleva saker jag inte ens vill föreställa mig. Denna snygga, charmiga, snälla främlig med namnet Cole. 

---

Hoppas ni alla har haft det kul när ni började skolan, det hade jag tills vi kom till tredje lektionen, matten och alla började prata om nationella proven... :/

 

4+ kommentarer för nästa del, you can do it! ;) 

Pussar Erica