Jag kan känna hur hon skakade där hon stod bredvid mig, egentligen visste jag inte vad hon hade att vara nervös över hon hade känt dom här personerna i flera år vare sig hon kom ihåg dom eller inte.

"Niall what if they don't like me?" frågade hon mig när vi stod och väntade på att någon skulle öppna.

"Erica, these are me lads and their girlfriends, you've known them for years. I know you don't remember them, but they do remember you and if they liked you before they'll like you now. No need to be worried love" mina ord måste ha fått henne att slappna av lite för hon slutade skaka och hon släppte ner axlarna.

Men så snabbt som steg hördes på andra sidan dörren blev hon stel igen, jag tog hennes hand i min och tryckte till lite lätt för att visa att jag fanns där för henne. Dörren öppnades och visade en glad Louis.

"Hi mate, glad you could make it" sa han och vi gjorde en såndär handslag-kram grej.

"Hi Lou, of course, we wouldn't miss it for the world." svarade jag skrattandes, Louis bara skakade på huvudet lite lätt. Han vände sig mot Erica och log prövande.

"Hello Erica, it's so nice to see you again." sa han artigt.

"Hey Louis. I really wish I could say the same, but since I don't remember last time I saw you I'm looking forward to getting to know you." svararde hon glatt.

"Again" lade dom både till samtidigt och skrattade sen åt att dom sagt det samtidigt.

"Louis let them in now, so we all can talk to them" hördes Eleanors röst innifrån.

 

En klar bara sju stycken kvar.

Även om Niall hade haft rätt i det han sa, om att jag känt dom här personerna i flera år och att de redan gillade mig, så kunde jag inte låta bli att vara så nervös så att jag trödde jag skulle svimma.

Louis öppnade dörren helt och backade lite så vi kunde gå in, Niall sträckte fram armen och visade att jag kunde gå först. Jag log och gick in med Niall tätt bakom mig som stängde dörren bakom oss. Vi tog av oss skorna och hängde av oss jackorna innan Niall ledde oss genom huset in i vardagsrummet. Där inne satt Louis och dom andra sju, alla kollade på oss. På mig.

Jag kände hur all färg försvann från mitt ansikte och jag stelnade till i hela kroppen. I vanliga fall hade jag inget större problem med uppmärksamhet, men just nu så hatade jag det mest av allt.

 

 

 

 

"Erica are you okay?" Zayns röst ryckte mig ur mina tankar. Jag tittade chockat upp på honom och sedan runt på alla andra som kollade på mig med oroliga blickar.

"Yeah I just, I just remembered something." svarade jag och allas blickar byttes nu till nyfikna istället för oroliga.

"What did you remember love?" frågade Niall.

"A moment I had with my best friend" svarade jag och log samtidigt som jag drog in Zayn för en till kram.

"Really?!" utbrast han glatt och kramade om mig hårt.

 

--

 

Hittills så hade allt gått jättebra, killarna och tjejerna berättade saker om sig själva för att hjälpa mig komma ihåg dem, tyvärr så fick jag ingen mer flashback eller något mer minne men vissa av sakerna verkade ganska bekanta.

T.ex. att Eleanor var Starbucks beroende, att Louis förut sagt att han gillade tjejer som gillade morötter och sen fick massa morötter och några fler sånna små fakta.

"Mum" hörs en svag röst från övervåningen. Eleanor reser sig upp och går mot trappan.

"Yes honey?" ropade hon.

"I've pooped" fick hon till svar, och vi alla skrattade. Eleanor gick skrattandes upp för trappan.

"Who was that?" frågade jag nyfiket. Alla vände sig och kollade mot Louis. Jag hade egentligen redan plussat ihop allt men jag frågade ändå.

"That was mine and El's daughter, Claire" namnet Claire kändes bekant. "You and her were really close, and she doesn't really get that you've lost your memory so if she's asking annoying questions and stuff like that just tell us, okay?" sa Louis och samtidigt som han sa det hördes steg i trappan och ner kom Eleanor bärandes på en av de gulligaste ungarna jag någonsin sett.

"Auntie Erica!" Ropade hon glatt och sprattlade med benen för att Eleanor skulle släppa ner henne.

"Claire, honey. You look so adoreble" sa jag glatt. Man kan helt enkelt inte vara sur eller irriterad när en gullig unge springer mot dig med öppna armar. Jag lyfte upp henne och kramade om henne hårt.

"Daddy said you were in hospital" sa hon när jag satte ner henne igen. Man märkte att alla tänkte säga något om frågan men ingen hann innan jag svarade.

"I were, but I'm feeling much better now so I don't have to stay there anymore" förklarade jag för Claire som nickade med huvudet för att visa att hon förstått.

"That's good, cause I missed you so much. How you would always tell me stories about princesses, unicorns, magical places and other stuff. But my favorite one is the story about how you and Niall met" Claire fortsatte prata utan att märka hur alla kollade oroligt åt vårat håll. Och när hon nämnde hur jag och Niall möttes så reste sig Eleanor upp och tänkte lyfta upp henne men jag skakade på huvudet och kramade om henne istället.

"I like that story a lot to you know, I think I have to say it's my favourite aswell" sa jag och kollade på Niall som redan kollade på mig och log.

"You have to tell me a new story soon" sa Claire glatt. Jag bara skrattade och nickade.

"Well hug aunt Erica and say goodnight, cause now it's time to go to sleep." sa Eleanor och jag kollade chockat på klockan som visade sig vara mycket mer än vad jag trodde den var. Tiden hade bara flugit iväg och jag hade inte tyckt det var jobbigt en enda sekund. Varken jag eller Niall visade några tecken på att gå hem snart så vi stannade precis där vi var.

"Goodnight Auntie Erica, see you soon" sa Claire glatt och kramade om mig.

"Goodnight darling" svarade jag och pussade henne på huvudet. Eleanor, Claire och Louis försvann upp ett tag men Eleanor kom strax ner igen och berättade att Louis skulle komma ner så snabbt som Claire somnat.

 

Gänget stannade kvar länge hemma hos Louis och Eleanor, de kollade på film och körde 20 questions så Erica skulle få reda på lite mer fakta om sina 'närmsta vänner'. För att förhoppningsvis en dag kunna komma ihåg dem helt, och komma ihåg alla minnen hon hade med dem. De skrattade och hade kul och man kunde nästan tro att det var ett helt vanligt kompisgäng som samlats och hade en myskväll. Men i det här kompisgänget satt en tjej som egentligen inte kom ihåg någon av dom andra så mycket som hon ville, en tjej som egentligen nästan befann sig i ett rum med totala främlingar. Och en kille som skrattade och log, men på insidan gick sönder litegrann hela tiden eftersom tjejen han älskade inte kom ihåg honom. En kille som inte ville något mer än att hans prinsessa skulle titta på honom igen så som hon hade brukat göra förut. Men nu var han som alla andra i det här rummet, nästan en total främling.

---

Förlåt att det tagit tid med delen, skrev ju förut att vårat wifi försvann men vi fick tillbaka det och det har varit lite småstruligt med det den senaste tiden. Och sen så har det hänt så mycket i mitt liv, har t.ex. valt till gymnasiet. Och det var inte det lättaste valet, jag vet ju tvungen att fundera på vad jag vela göra dom kommande tre åren av mitt liv.

 

Men nu så är delen ute och jag hoppas ni tycker om den, den är kanske inte den bästa men jag tycker ändå den är ganska bra och man kan nästan känna hur Erica känner sig.

Liksom hur kul skulle ni tycka det var att tillbringa en kväll med era kompisar som ni inte ens kommer ihåg?

 

Kram Emma xx