Världen snurrade runt, runt, runt och jag kände hur någon tog tag i min arm och ledde in mig i vardagsrummet. Även om min kropp var närvarande var mina tankar så långt borta. Jag var bara en figur som skådade det som hände framför mig. Den gråtande flickan i Louis armar, de panikslagna rösterna som överläggde om vi skulle ringa polisen, den krullhåriga pojken som satt brevid mig med en skyddande artrunt mina axlar och försökte nå fram till mig, inget av det kunde ta sig in i mitt sinne, till min hjärna. Jag var en staty som satt här på soffan, förstenad och känslolös. Paniken i rummet var påtaglig och det fick min kropp att bli stelare och stelare för varje sekund. Varför, varför jag, varför vi? 

"Emma, she won't talk to me, please help me" hörde jag Harry säga med plågad röst till Emma. Egentligen ville jag svara, men när jag såg den där rosen, det var som om jag tappade all kraft att prata och röra mig. Rummet hade blivit tyst och det låga hulkandet från Lottie var det enda som bröt den spända tystnaden. När jag tog ett andetag var det som om hela rummet höll andan, rädd för vad som skulle hända härnäst. Jag hade haft många mindre och några större utbrott på sistone, även om det bara var för småsaker. Gravida kvinnor och deras ökade hormonmängd... Men detta, denna kaustofala händelse var inget som kunde få mig arg, jag kände inga känslor, jag vara bara tom. Ett välkänt pipande spräckte det växande bubblan av spänning och jag tog robotlikt emot telefonen Liam räckte mig. Snabbt slidade jag upp mobilen och det mina ögon läste fick min kropp att gå in i chock.  

 

 

Mitt hjärta skenade i 210 och jag kände hur svetten bröt ut i min panna. Mobilen vibrerade igen och jag läste det nya meddelandet.

 

 

Livet rullade på för de två tjejerna som levde tillsammans med de 5 kändaste tonårskillarna i världen. Emma levde lyckligt ovetande om det mesta tillsammans kärare än någonsin med Louis. Ovetande om hatet men också kärleken hon fick från alla fans, ovetande om smsen Karro fick varje dag med saker hon var tvungen att göra för att något illa inte skulle hända de hon älskade. Emma var också omedveten om den otroligt faran hon befann sig i varje dag, bara genom att andas. Karolina däremot hade aldrig varit mer medveten om någonting, om hon gjorde något det, minsta fel utifrån sina instruktioner, kunde den hon älskade mest utsättas för en otroligt stor risk och fara som kunde leda till döden. Över hela världen dog, föddes, somnade, vaknade människor hela tiden om och om igen på en och samma sekund. För tillfället var de två tjejerna djupt sovande men senare skulle de önskat att de inte var det. För just som Karolina vände på sig i sängen och kröp närmare Harry och gosade in hennes ansikte i hans hals trampade en annan kille på gasen så däcken tjöt och flickans panikslagna skrik då bilen flög emot henne fick honom att tveka en sekund för att sedan trampa hårdare på pedalen. När hon flög upp på rutan blinkade han kraftig till men skyndade sig sedan därifrån för att dumpa bilen och gömma sig.

 

 

Klockan var runt elva och båda jag och Karro var fullt påklädda och redo för dagen. Båda tyckte att det var längesen vi gjorde något bara vi två, så idag skulle vi på stan och shoppa lite. Dels för att Karolina behövde nya kläder eftersom hon ganska snart skulle föda och då skulle gå tillbaka till sin gamla storlek, men också för att vi vela helt enkelt. Harry skjutsa in oss till centrum i sin range rover, vi hoppade ur och begav oss direkt in i Topshop. Medans jag hittade massa snygga plagg att prova gick Karro mest omkring och pillade lite på några kläder, hon såg inte så exalterad ut som hon gjort för några minuter sen.

"Vad är det för fel Kar?" frågade jag när jag kom fram till henne.

"Inget" hon ryckte på axlarna och såg inte ut att vilja prata om det, så jag lämnade ämnet och drog fram en urgullig tröja som skulle passa henne perfekt. Hon fick ett leende på läpparna och hängde tröjan över armen.

--

"Men joo, vi måste gå tillbaka till Forever 21 och köpa den där klänningen du hittade" tjatade jag för säkert hundrade gången.

"Du vet lika väl som jag, att jag inte är en tjej som har klänningar" sa hon

"Men du skulle va ju så snygg i den" smörade jag, hon skulle ha varit jätte snygg i den, men hon kunde ju inte prova den pga magen, men jag hade också hittat en grej på Forever 21 som jag vela köpa och hon hade följt efter mig vart jag än velat hela dagen så jag kände mig jobbig om jag skulle släpa med mig henne dit.

"Okej då, vi går tillbaka" stönade hon och vände på klacken och gick tillbaka vägen vi nyss gått på.

"Bra, och du ska ha den där klänningen i din garderob vare sig du köper den själv eller om jag ska ringa Harry och få hit honom och köpa den åt dig" sa jag bestämt och hon grymtade irriterad åt min kommentar. Jag visste att hon hatade hur Harry jämnt vela köpa alla saker hon hittade, hon har alltid varit så. Kan hon inte köpa det själv får det vara, hon vägrar låna pengar av någon.

"Excuse me, are you Emma and Karolina?" hörde en ljus röst fråga. Vi snurrade runt och såg två tjejer i kanske femton års ålderns stå där.

"Yes hun, that's us" sa Karro och log fast hon var jätte trött.

"Are you guys fan of the boys?" frågade jag fast jag var ganska säker på att jag hade rätt.

"The biggest! And not only fans, future wifes to" sa en av dom, hon med tydligt blonderat hår.

"Who will be the lucky boy then?" frågar Karolina

"Harry and Louis" sa dom i mun på varandra, jag kände att jag var nära på att skratta men höll det tillbaka.

"I'm sure they'll be happy with you two" svarade Karro

"We know that too, that's why we need you out of the way" sa den andra med svart hår och utländskt påbrå.

Mitt och Karolinas leenden försvann direkt, och vi kollade storögd på dom små tjejerna.

"You honestly think you deserve Harry?" frågade den blonda vänd mot Karro. "You are freaking pregnant and so ugly! He don't want that" fortsatte hon med avsmak och pekade på Karolinas mage. "Like you are f*cking huge, he want soemone slim, like me" sa hon självsäkert.

"And you" började den andra riktad mot mig. "Why'd Louis date someone as awful as you? He deserve someone who can give him the best, and that's me" sa hon like självsäkert som den första.

Karolina brukade ofta komma med en taskig kommentar tillbaka om någon sa något taskigt om hennes vänner, hon tänkte aldrig på sig själv först, men nu var hon helt tyst. Ett täcken på att dom trampat på en öm tå, då är det upp till mig då tänkte jag.

"Listen here you little brats, the chance that you'll meet the boys are kinda small and the chance that you'll marry one of them is even smaller. Plus everyone exept Niall has a girlfriend, so sorry to break your dreams but that will never happen" röt jag argt åt dom och drog med mig Karolina därifrån. Jag ringde Harry och bad honom hämta oss där han släppte av oss, och hela vägen hem satt Karro tyst med nerböjt huvud. Jag gjorde en mental anteckning om att fråga henne om det sen när vi kom hem. Direkt när vi kom hem nästan sprang hon in i huset och upp för trappen, alla kollade chockat efter henne men jag bara skakade på huvudet. Jag gick upp för trappan och ställde mina kassar innanför Louis dörr och gick sen vidare mot Harrys.

"Karro, hur är det?" frågade jag och knackade på. Inget svar.

"Jag vet att du är där inne, du kan lika gärna svara mig" sa jag lite högre den här gången. Fortfarande inget svar.

"Öppna dörrhelvetet Emma Karolina Samuelsson!" röt jag argt. Jag hörde hur hon suckade och lätta steg mot dörren innan den klickade till och öppnades.

"Hur är det?" frågade jag igen.

"Bra" svarade hon kort, jag kunde se på mils avstånd att det inte var bra.

"Du ljuger" hon visste mycket väl att jag kunde se att hon ljög.

"Kanske jag gör, men det är inget jag vill prata om nu" sa hon bestämt. Jag drog in henne i en kram och tillsammans började vi gå ner för trappan mot dom andra.

"So what do you wanna do for the rest of the day?" frågade Zayn

En blick på varandra räckte för mig och Karro, vi visste redan vad den andre tänkte.

"MOVIENIGHT!!" skrek vi båda två i kör.

 

 

"Du är på högtalare nu" meddelade jag efter att jag bed alla varit tysta och Emma att komma hit.

 

Glömde jag berätta att det inte bara är dina felsteg som kan skada folk...

---

Ingen aning om vad jag ska skriva här just nu så....

Vad tycker ni?

Erica har åkt bort så det är bara jag som kommer skriva, men vi har skypat ihop några delar åt er.

Hoppas ni kommer gilla dom.