They don't know about us - del 66
2013-03-25 //
20:35:00 //
They don't know about us - avslutad
Det är då det står klar för mig. Jag älskar honom och det har alltid varit honom. Det har alltid varit Louis...
Karolinas perspektiv - 3 månader senare, 1 Januari - i London
Med en djup suck reste jag mig upp och lämnade den bekväma dubbelsängen och Harry bakom mig. Han var så söt där han låg halft gömd bakom alla kuddar och lockar. Jag gick fram till stolen som stod i rummet och tog på mig mina mjukisbyxor jag lämnat där senaste gången jag andvände dom. Sen så tyst jag kunde gick jag ut ur rummet, förbi Louis rum och ner för trappan vilket resulterade i att jag hamnade i vardagsrummet. Därifrån tog jag mig tyst in till köket och började ta fram alla saker jag skulle behöva och alla stekpannor jag kunde hitta. Som vanligt när jag gjorde pannkaka så blev det två smetar, en laktosfri till mig och en trippel sats till dom andra. När smeten var klar hällde jag lite blåbär i min smet innan jag började hälla ut små klickar i pannorna, och efter ett tag vända på dom. Jag var egentligen en urusel kock men något jag kunde laga var pannkakor men jag brände nästan alltid hälften av alla pannkakor. Mitt i mitt pannkaksvändande kände jag två armar som slingrade sig runt min midja och två stora händer som lades på min runda mage.
"Good morning love" hans raspiga morgon röst fick det att gå rysningar genom hela kroppen på mig, något han förmodligen märkte.
"Morning Haz" sa jag och lutade mig bakåt mot hans nakna bröst.
"I love waking up to your pancakes" sa han och gav mig en snabb puss på kinden. Jag vände huvudet mot honom och pussade honom lätt på läpparna, jag kände hur han log.
"Why do you always pour blueberries in your pancakes, it destroys them" sa han efter ett tag.
"It does not!" utbrast jag förtvivlat. "It makes them taste better"
"You are not gonna make the little one eat them with blueberries in" han gick och satte sig på en av dom höga stolarna vid barbänken. "By the way, you are burning your precious pancakes" sa han med ett skratt. Jag tog snabbt tag i stekspaden och vände på alla pannkakor i dom olika stekpannorna.
"Ofcourse this one-" jag pekade på magen "are gonna eat blueberry pancakes" sa jag och lade pannkakorna på fatet jag ställt fram.
"Mabye we should name the little one something" sa Harry efter en stunds tystnad.
"How about Molly?" frågade jag men Harry rynkade på näsan åt namnet.
"Sounds to swedish. How about Darcy?" alla som varit ett fan av One Direction visste att Harry vela döpa sitt barn till det, men jag var inte riktigt med på det.
"To english, if we go to Sweden she'll be bullied for that name" sa jag och såg hur Harrys leende försvann.
"How about Quinn then?" frågade han
"I love that name but it's still to english. We need a name that is both swedish and english" försklarade jag samtidigt som jag stängde av plattorna till spisen.
"Let's do like this, we both do a list with a couple of namnes-"började han men jag avbröt honom.
"That work in both swedish and english, and what if it's a boy" sa jag
"And then we see what options we have" avslutade han, stolt över sin idé.
--
När alla vaknat och ätit upp så satt vi nu samlade i vardagsrummet med en film visandes på tv:n men ingen verkade kolla. Alla var helt insatta i sina egna konversationer, själv satt jag och funderade på namn till barnet. Både jag och Harry hade sagt att vi inte vela veta könet på barnet förns det var fött, något jag nu ångrade lite.Jag rycktes ur mina tankar av att någon petade på min axel, jag kollade förskräckt upp vilket fick Emma att skratta hysteriskt.
"Du-" skratt "skulle-" skratt "ha sett-" skratt "din-" skratt "min!" fick hon fran mellan skratten.
"Okej så kul var det inte, tyst med dig innan jag slår dig" sa jag på skämt, men eftersom jag inte slår speciellt löst stängde hon genast munnen och bet sig i läpparna för att inte börja skratta.
"Now, what did you want me?" frågade jag vänd mot Harry som petat på mig.
"These hangover people wanted to know what happened yesterday at tha party" förklarade Harry.
Igår hade nämligen alla vi varit på en nyårsfest och eftersom jag var gravid drack jag inte, och Harry hade insisterat på att han inte heller skulle dricka något. Liam hade inte druckit få mycket, bara ett glas champange och en öl eller något sånt.
"Storyyy time" ropade jag och alla skrattade åt min barnslighet.
- flashback- 31 December
Hand i hand gick jag och Harry in i lägenheten där musiken pulserade ut ur stora högtalare, även om klockan bara var sju så var många redan fulla. Efter bara några minuter hade vi tappat bort resten av gänget och gick omkring och hälsade på alla personer.
"Kar, you gotta meat the host of this increadeble party" sa Harry och drog iväg med mig åt något håll. Efter ett tag stannade han när han hittade personen han letat efter.
"Karro, meat Grimmy." presenterade han killen som stod framför mig.
"Karolina nice to meat you, finally. Harry here haven't stopped talking about you" sa Grimmy och struntade i min utsträckta han och drog in mi i en kram direkt.
"Wow you really are pregnant" sa han när han släppte mig.
"You thought I lied?" frågade Harry och spelade sårad, han lutade sig mot mig och 'grät ut' mot min axel.
"You can never be sure" sa Grimmy och skrattade "When are you expectiing?" frågade han nu vänd mot mig.
"Sometime now in January" sa jag stolt.
"Aww Harry, it's gonna be weird to see you as a dad" erkännde han
"You'll get used to it" skrattade Harry och drog iväg med mig mot ett annat håll.
--
"Ten, nine, eight, seven, six-" alla personer i rummet räknade ner mot det nya året. Runt om mig kunde jag se alla personer jag kommit hit med, Emma och Louis stod och räknade ner med alla andra, Liam och Danielle hade redan börjat kyssa varandra och Niall stod och pratade med några kompisar. Zayn var och firade med Perrie istället, vi hade instisterat på att dom skulle fira med oss men dom sa bara en annan gång.
"Three, two, one"
Fyrverkerier smällde över hela London och alla par i rummet kysste varandra, det inkluderade mig och Harry. För så fort den första raketen smällde kände jag ett par välbekanta läppar mot mina. När Harry släppt mig kolalde jag mig runt igen, Emma och Louis stod nu och kysste varandra som om de aldrig skulle se varandra igen. Skönt att dom hittat tillbaka till varandra! Liam och Danielle stod och pratade med Niall och Grimmy.
--
"Louis I want you now" vrålade Emma från rummet bredvid mitt och Harrys.
"Indeed sweetheart" grymtade han. Och bara några sekunder efter det kunde man höra höga stön från deras rum. Jag gav Harry en äcklad blick, det sista jag vela var att höra när min bästa vän hade sex med en annan av mina vänner.
"Just ignore it" sa han och lade ner huvudet på kudden.
"I'm trying" klagade jag. Det höga stönandet fortsatte ett bra tag och när dom äntligen slutade var klockan nära fem på morgonen. Äntligen kunde jag lägga mig ner och somna... tänkte jag. Men då hörde det rytmiska dunkandet och stönanderna från rummet bredvid igen. Men på något sätt lyckades jag somna ändå.
-end of flashback-
Emmas perspektiv
Efter Karolinas historia om gårdagen var skämdes jag väldigt mycket där jag satt i Louis knä. Jag gömde snabbt huvudet mellan hans hals och axel, höga skratta hördes från alla andra i rummet.
"You are so cute when yoou blush" viskade Louis i mitt öra. Jag har inte ångrat en sekund att jag tog tillbaka honom, allting kändes så rätt. Alla lösa pusselbitar föll på plats.
-flashback- 12 Oktober
Idag var dagen då jag och Karro skulle flytta tillbaka till London, vi båda hade sagt att vi kände oss med hemma där. Så vi tg snabbt beslutet om att flytta tillbaka. Och vi var tvunga att göra det ganska omgående eftersom de inte rekomenderar att man ska flyga om man ör gravid men Harry hade fixat så hon skulle få flyga ändå. Vi klev just nu ut i ankomsthallen och jag var ärligt talat nervös, jag hade inte pratat med Louis något mer sen vårat tidigare samtal och han visste inget om mitt beslut. När vi tagit våra väskor drog Karro in mig i en kram.
"Det kommer gå bra, jag lovar" sa hon
Så fårt vi kommit en bit såg vi dom, det var inte svårt att missa eftersom dom var de ända där. Dom hade förmodligen stängt av den här delen bara för det här, eller vad vet jag. Karro sprang genast fram till Harry och kysste honom, medans jag långsamt gick fram till dom. En efter en kramade jag om dom tills jag bara ahde Louis kvar, han kollade sorgset på mig. Så jag gjorde något som förvånade även mig, jag ställde mig på tå och tryckte läpparna mot hans. Från början gjorde han inget tillbaka men när han fattade vad som hände lade han armarna om min midja och drog mig närmare. Våra läppar masserades mot varandra, det var ett sånt där perfect moment som man bara ser i filmer. Jag fick min egna film återförening.
-end of flashback-
"You guys are litterary the best people ever, and I love you with all of my heart" sa jag och avbröt alla som pratade. Dom kollade på mig med stora ögon och Karro var den första att öppna munnen och svara.
"I love you to Bestie, you are onte of the best things that has happened to me. Te amo" sa hon och skickade en iväg en puss mot mig, jag skrattade åt att hon blandade in spanska i meningen. Hon visse att jag var sämst på spanska ju. Direkt efter började alla andra berätta hur mycket vi betydde för dom, och allt slutade i ett enda stort kramkalas.
--
Karolinas perspektiv
"Emma det känns inte så bra" konstaterade jag.
"Vadå då? Är det något med bebisen?" panik for genom hennes ögon och hon hoppade genast upp från fotöljen och fram till mig. Detta gjorde att all killarnas fokus kom på oss.
"Nej det är inget med bebisen" sa jag och lyfte bort hennes hand från min mage. "Det är bara en känsla, något dåligt kommer hända jag vet det" jag rynkade ögonbrynen och försökte komma på vad det kunde vara.
I bakgrunden hörde jag hur Emma berättade för killarna vad jag hade sagt. Harry kollade oroligt på mig men jag bara skakade på huvudet, han släppte det och lade en skyddande arm runt mina axlar. Alla fortsatte prata som innan men jag kunde inte släppa den växande känlsan inom mig. Helt plötsligt ena sekunden blev jag helt stel och nästa sekund hördes en låg knackning på dörren. Plötsligt stod allt klart, vad jag än oroat mig för var utanför dörren. Jag var tvungen att veta vad så med bestämda steg gick jag igenom det stora huset killarna bodde i och fram till dörren, när jag lagt handen på handtaget vände jag mig om och fick se alla bakom mig. Louis mimade 'ett, två, tre' till mig och på tre öppnade jag dörren men det stod ingen där. Jag tog några steg ut och fick se något som fick hela mig att börja gråta. Där på gången fram till trappan låg Lottie blodig och sönderslitna kläder. Louis störtade fram till sin lillasyster och kastade sig på knä bredvid henne, dom andra var inte långt efter honom. Jag tårkade bort några tårar och gick mot dom andra, men istället för att stanna vid Lottie fortsatte jag ner för gången. Där ute vid grinden låg en ensam ros med ett litet kuvert fastknutet. Direkt visste jag vem som gjort detta mot stackars Lottie.
En extraaaaaa lång del till er bara för att det tar sådan tid för oss.
En extraaaaaa lång del till er bara för att det tar sådan tid för oss.
Mycket som hänt nu!!
Men Louis och Emma är tillbaka tillsammans, vad tycker ni om det? Och har ni något passande couple name åt dom?
Och stackars, stackars Lottie!!
Så gillar ni det? Hoppas det för jag satt länge med den här delen, och jag och Erica har pratat mycket om det på skype. Det är inte så lätt att få ihop en novell när man bor FLERA, FLERA mil ifrån varandra.
Ska vi säga tre kommentarer till nästa del?
Kram Emma xx
Kommentarer
Frida
Stackars Lottie!!! :(
Ja! Louis och Emma är tillsammans igen!! Yes! :D
Super Mega bra som vanligt!! ;)xx
Anonym
SÅÅÅÅÅ BRA! MER NUUUUU
Anonym
Såååå bran!! Meeeer:D
Trackback