"Emma! Gu vad länge sen!" Utbrister Jonas och öppnar armarna. Snabbt går jag fram och ger honom en hård kram. 

"Det har du allt rätt om" skrattar jag in i hans axel. 

"Hur går det med huvudet? Är allt borta?" Frågar han, genast så mycket seriösare. 

"Tumören är borta nu väntar vi bara på provsvaren för att se om den innehöll cancer eller inte och därefter om jag måste gå på stålning eller nån annan gojs för att det inte ska sprida sig." Svarar jag lungt och inövat. Hur många gånger har jag inte behövt upprepa den meningen sen operationen i Stockholm.

"Well, I'm glad you're back" säger han och blinkar med ena ögot mot mig. Jag skrattar högt åt honom och sätter mig ner på huk för att klappa hans hund.

"Du har aldrig berättat att du har en hund" konstaterar jag när det slår mig och jag kisar upp mot honom.

"Det kom aldrig på tal, familjen skaffade henne förra sommaren och det blir min uppgift att passa henne när de reser bort eftersom jag är hemma och jobbar på resturanten." 

"Haft några fler krockar och tjejer på golet sen sist?" skrattade jag fram och Jonas stmde in med sina mörka, smittande skratt. 

"Inte någon som var lika klumpig som du och Karolina i alla fall" kucklade han fram och slog sig på knäna när minnet av mig och Karro, sittandes på golvet poppade upp i hans minne.

"Jaja jättekul, nu pratar vi om något annat" sa jag och himlade med ögonen. Jonas skulle precis föreslå något när ett plötsligt yl fick oss båda att hoppa till. 

"Nej Lady, ne" Började Jonas strängt säga till den glada, livsfulla hunden men det var försent. Med ett skall grävde hon ner tassarna i marken och med ett språng flög hon iväg och in tillbaka från den vägen hon kommit. Snabbt tog han min hand och satte av efter henne. Jag som inte var beredd snubblade till och mitt förvånade ansiktsuttryck måste ha sett roligt ut för Jonas skrattade högt när han vnde huvudet mot mig.

"Kom igen, vi måste fånga henne innan hon hoppar på någon mer" sa han med lite panik i rösten. Vi sprang genom den lilla dungen av träd så snabbt vi kunde utan att snubbla på stenar eller rötter och snart var vi ute på den grusiga parkvägen igen.

"Lady stanna!" Ropade Jonas för full hals där han sprang framför mih, högerhanden högt uppe i luften viftandes med hundkopplet. Lady som sprang kanske 20 meter framför oss brydde sig inte ett dugg utan fortsatte med svansen virvlandes som en propell jaga det som tidigare fångat hennes intresse. 

"Lady! Om du stannar får du hundgodis." Ropade jag lockande men Lady brydde sig inte ett dugg. Jag kände hur lungorna började täppas igen och hur det blev tyngre att andas för varje steg jag tog. 

"Lady, gooodiiiisss" Lockade jag med hög, glad röst och på två sekunder hade Lady stannat och vänt. Med öronen fladdrandes och tungan utanför munnen galopperade hon mot mig. När hon var kanske en meter ifrån mig tog hon ett jätteskutt och landade med tassarna motmin bröstkorg. Den plötsliga tyngen överraskade min springande kropp och jag kände hur jag min överkropp ramlade bakåt med den 30 kg tunga hunden på sig och mina ben flög upp i luften för att sedan falla ner till marken med en hård duns tillsammans med resten av min kropp. Luften pressandes ur mig och jag kämpade hårt för att få tillbaka luften till min lungor samtidigt som mina ögon tårades både av den plötsliga chocken och syrebristen.

"Shit Emma är du okej?" Frågade Jonas och snart kommer hans oroade ansikte in i mitt synfält.

"Jadå. Blev. Av. Med. Luften. Bara" flämtar jag fram och  en stickande smärta växer i min högra armbåge. Långsamt låter Jonas mig sätta mig upp när han ser att jag andas vanligt igen.

"Koppla Lady" säger jag med nästan normal röst. Snabbt kallar han till sig henne och sätter fast haken i hennes tjocka läderkoppel i hennes halsband. Jag lyfter armbågen och blir smått chockade när jag ser att den är alldeles nerblodad. Försiktigt skrapar jag bort lite grus med gnyr till av smärtan som går som en blixt genom min kropp. Nytt blod sipprar ut ur jacket som blivit till i min armbåge. 

"Oj, kom så går vi hem till mig och tvättar rent såret" säger Jonas och tar försiktigt tag i min vänsterarm och drar upp mig till stående ställning. Försiktigt nickar jag och vi börjar långsamtgå genom parken mot Jonas lägenhet. Lady travar snällt på bredvid och drar inte en enda gång i kopplet, hon verkar förstå att något inte riktigt står rätt till. 

"Här, ta denna och pressa mot såret" säger han och ger mig en pappersnäsduk. Försiktigt lägger jag den mot min armbåge för att stoppa blodet. Den är lagom nerblodat när vi kommer fram till hans lägenhet och snabbt slår han in koden och vant går jag upp en trappa till hans dörr. 

"Nu tar vi och fixar det där såret" säger han när vi kommit in och fått av oss skorna och Lady är lös. Jag sätter mig på toalettstolen och Jonas börjar försiktigt men effektivt göra rent såret. Några gånger gnyr jag till av smärtan men jag försöker sitta så stilla som möjligt. 

"Hur vet du hur man tar hand om sår?" Frågar jag när Jonas sätter på ett stort plåster. 

"Jag har fått ta hand om ett antal sår i mina dar, både på mig och mina småsyskon" säger han med ett flin. Vi kommer ut från toaletten och jag tar vänster och börjar gå mot den vita dörren som leder mot köket.

"Eum Emma vart är du påväg?" frågar Jonas med road ton.

"Till köket" säger jag som det är den självklaraste saken i världen.

"Emma köket ligger där borta" säger han med ett flin och pekar bakom sig.

"Äsh det visste jag, skulle bara kolla om du visste" säger jag med en konstig röst och går snabbt förbi honom, röd i ansiktet. Även om jag varit här tre gånger innan så har jag rejäla problem med att hitta eftersom allt är vitt, ljust och fullt med dörrar. 

"Vi säger så" Hör jag Jonas säga med retsam stämma bakom mig ochjag slänger lite med håret så det kan piska honom. Jag sätter mig på en av de höga barstolarna runt hans köksö medan han går fram och öppnar kylskåpsdörren. Hans kök är likaså som resten av lägenheten vit med svarta skåpsluckor och svarta marmorskivor. Jonas smakar besviket med läpparna och stänger kylen. 

"Det finns inget gott att äta och jag ska inte vara på jobbet förrens om fyra timmar, så vad säger du, ska vi baka lite?" Säger han samtidigt som han tar upp sin mac och öppnar safari.

"Visst" Säger jag.

"Detta gör vi" säger han och börjar plocka fram saker.

Snart är smeten i ugnen och jag sitter åter igen på barstolen och slickar bunken.

"Jag får smaka lite" säger Jonas och kommer fram och ställer sig bredvis mig men snurrar mig så jag är placerad framför honom. Jag skrapar upp lite lite lite smet på skeden och stoppar in i hans gapande mun.

"Ey! Det va ju typ ingenting" ropar han på skämt till när han svalt. "Ge mig mer!"

"Aldrig, smeten är min! Mohahhaha!" Skrattar jag hånfullt fram och kramar bunken.

"Sista chansen nu sweetheart" säger han och jag svajar till. Louis kallade mig alltid sweetheart. Jonas ser att jag sänker min gard och går långsamt och lekfullt fram till mig, han vet ingenting om mig och Louis eller hur han fullständigt krossade mitt hjärta. 

"Okej, jag ger mig!" Utbrister jag när en plan formas i mitt huvud. Snabbt lägger jag Louistankarna åt sidan och klistrar på ett leende på mina läppar. Snabbt drar jag med skeden i bunkens botten och tar upp en massa smet och håller upp skeden i luften. 

"Gapa så det inte ramlar ner på golvet" säger jag och fnittrar lite. Jonas gapar stort och jag tar lågsamt fram skeden. När jag är någon centimeter från hans mun snurrar jag blixtsnabbt runt skeden och stryker den över hans kind upp över hans panna och ner över nästan.

"O nej, det där gjorde du inte precis!" skriker han till med en så kvinnlig ton att jag får greppa tag i köksöns kant för att inte ramla ihop av skratt. Jag skrattar så mycket att tårarna sprutar och jag märker absolut ingenting av det som händer runt omkring mig förens min mun och hela mitt ansikte plötsligt fylls med mjöl. Jag spottar och fräser som en katt till mjölet nästan är helt ute ur min mun. Nu är det Jonas tur att stå lutad mot bänken och skrika av skratt. Snabbt trycker jag ner handen i mjölpåsen och tar upp en näve och kastar på honon och sedan är mjölkriget igång. Skrattandes, skrikandes och tjoandes jagar vi runt varandra i hans kök och Lady sitter på sin madrass i ena hörnet och skäller uppspelt åt våra upptåg. Jag har precis mulat sönder Jonas med mjöl och börjar springa iväg när min fot fastnar i bakskålen och jag faller frammåtstupa ner på golvet. Jonas som inte var långt bakom är inte beredd och ramlar han också ner på det mjöliga trägolvet. Skrattandes ligger vi där och bara njuter av ögonblicket. Jonas ställer sig upp och börjar borta av sig mjölet.

"Vänner?" Frågar han och räcker mig handen.

"Vänner." konstaterar jag med ett leende och tar hans hand. Snabbt flyger jag upp och stapplar några steg framåt av den plötsliga farten. Mina händer hamnar på hans bröstkorg och hans händer runt min midja. Vi stirrar in i varndras ögon och det är precis som i en romantisk film där de paret får sin första kyss. Långsamt, som försiktig att inte skrämma mig lutar sig Jonas fram och när de är några centimeter från mina stannar han och kollar, om det nu går, djupare in i min ögon. Jag stänger mina ögon och sluter de sista centimeterna mellan oss. Våra läppar möts försiktigt i en djup, vacker, skön kyss. Läpparna rör sigsystematiskt mot varandra och jag kan inte låta bli att jämföra Jonas kyssar mot Louis. Jonas är varm, snäll och gullig men när jag kysser honom känner jag inte den där pirrande känslan som går från läpparna ner till tårna eller pirret i magen som jag alltid fick när jag kysste Louis. Det är då det står klar för mig. Jag älskar honom och det har alltid varit honom. Det har alltid varit Louis...

Yeyeyey nästa kapitel är ute!! :D

Da uppdatering suger vi vet men nu har jag (Erica) lov så jag vet inte hur mycket bättre den kommer bli... Och Veckan efter det har Emma lov... Men efter det, DÅ ska vi allt komma igen på stort igen! xD 

 

Imorgon (söndag) ska jag tävla (ridning) så önska mig lycka till! 

 

 

Pussar Erica :* 

 

P.s har inte läst igenom det, måste sova men gör det imon xx