They don't know about us - del 50
2013-01-31 //
20:33:00 //
They don't know about us - avslutad
Om detta var en film skulle han vara här nu och jag skulle förlåta honom för allt eftersom jag saknar honom så mycket.
Men detta är ingen film, detta är verkligheten, och verkligheten suger.
Karolinas perspektiv
Jag slår upp ögonen och ett starkt ljus når direkt mina ögon.
Efter att jag vänd och viridit på huvudet några gånger ser jag att persiennerna inte är fördragna.
Men jag inser också att jag inte ligger i min säng, varken den i London eller den Sverige.
En snarkning bredvid mig får mig att rycka till.
Och där bredvid mig ligger Harry med sitt lockiga hår utspritt på kudden.
Då kommer alla minnen tillbaka, allt från Nalle Puh till dom passionerade kyssarna vi delade på soffan.
Försiktigt lyfter jag upp täcket och reser mig upp och tassar bort till mina kläder och min väska som står innanför dörren.
Jag låser upp min mobil och ser att jag har 3 missade samtal från mamma och 2 från Emma, samt ett stort antal sms.
Men det som fångar min blick är hur mycket klockan är, sov vi verkligen så länge.
Jag går ut till köket tyst för att inte väcka Harry eller någon annan av killarna.
Killarna var tvunga att flyttade till det här stora huset för inte så länge sen för att några fans hade försökt bryta sig in i deras gamla lägenheter och jag visste att dom alla bodde här men vilket rum som var deras hade jag ingen aning om.
Så så tyst jag kunde tassade jag omkring i det stora huset innan jag äntligen hittade till köket.
Men när jag vände mig om efter att ha brett en macka kunde jag inte låta bli att låta ett litet skrik slinka mellan mina läppar.
För där stod Niall i bara t-shirt och boxer shorts.
Besvärat drog jag lite i kanten på tröjan jag lånat av Harry, den var oversize för mig men jag vela inte att någon skulle se min mage.
För den har verkligen börjat växt nu och snart kunde man nog tydligen se igenom vilken tröja som helt att jag var gravid.
"Erm, hi" sa han tyst och slet blicken ifrån mina bara ben.
"Hi" sa jag och började äta på min macka.
"Shouldn't you be in Sweden now?" frågade Niall efter ett tag.
Det var väl klart Harry hade berättat för honom och dom andra
"Yeah I should, but I missed the plane" förklarade jag och han nickade till svar.
Det påminde mig om något jag måste göra, så när jag kom in på Harrys rum igen efter att först tagit fel och gått in i ett badrum så skrev jag en lapp och la på sängbordet innan jag började klä på mig och gick ut genom dörren.
Emmas perspektiv
Sen jag och mamma kom hem igår så har varken hon, Nora eller Louise lämnat min sida.
Louise och Nora kom över med en gång och blev lite besvikna över att Karolina inte var här men dom försökte att inte tänka på det.
Samtidigt försökte jag att inte säga något om henne och hennes växande mage.
Tjejerna sov över och i morse hade dom, mamma, Leif, Albin och Maja väckt mig med frukost på sängen och sjungit 'Ja mo hon leva' för mig och gett mig massa presenter.
Det finns inget pinsmmare än när någon sjunger 'Ja mo hon leva' frö dig och du bara sitter där som en idiot.
Hela dagen fick jag svara i telefonen för att gång efter gång bli grattad på födelsedagen.
Även om allt var som alla andra år så kunde jag ändå inte låta bli att tänka på Karolina och Harry och minsta sagt min operation som närmade sig.
Tjejerna visste fortfarande inte något mer än det som Karolina hade ring och berättat för dom för några veckor sen, men så mycket mer hade ju hänt sen dess.
Så nu när vi satt ensamma bara vi i mitt gamla flickrum så bestämde jag mig för att berätta för dom.
"Jo tjejer" började jag och fångade direkt deras uppmärksamhet.
"Ni vet ju att jag hamnade på sjukhus och var tvungen att vara kvar för röntgen och så" fortsatte jag långsamt.
"Ja, vad är det med det?" frågade Louise.
"När vi gjorde en röntgen så hittade dom en tumör i min hjärna och kunde inte avgöra om den var farlig eller inte. Så för några veckor sen gjorde jag en operation för att ta bort den. Men operationen misslyckades och jag föll i koma och vaknade upp." dom båda drog efter andan medans jag berättade.
"Mamma vägrade låta mig fullfölja operationen i London och släpade därför med mig hem hit." avslutade jag.
När jag kollade upp på dom satt båda två med tårar i ögonen och kollade ledsamt på mig.
Efter en stund kastade sig båda två fram och kramade om mig hårt och så satt vi tills mamma klampade in och sa att Anna, Hanna och Lyida hade kommit.
Vi skulle börja med att för festa här innan vi skulle dra ut och äta för att sen dra oss mot någon av det få nattklubbarna här i Hudiksvall.
Vilket inte var många.
Jag vet faktiskt inte ens om man kudne kalla dom nattklubb, det var mer en bar.
Iallafall så skulle vi dra oss mot någon av barerna här i Hudiksvall.
När dom kom in i rummet kastade dom sig om halsen på mig och ropade högt att dom saknat mig.
Sen kramade dom om Nora och Louise också.
Vi alla hade drivit åt lite olika håll sen studenten, jag och Karolina till London, Lydia jobbade som Au Pair åt en familj i USA, Anna tror jag pluggade vidare i USA medans Hanna, Nora och Louise bodde kvar här i Sverige.
Av vad jag visste så hade ingen av dom någon anaing om vad dom vela syssla med.
Hur som helst så tyckte jag att dom andra tjejerna skulle få veta om min situation så ännu en gång så fick jag dra historien om bilolyckan och min tumör.
"Förresten, vart är Karro?" frågde Lydia.
"Hon blev kvar i London, hon missade planet" svarade jag
"Men åh! Jag som längtat efter henne" utbrast Anna.
"Hon kommer kanske komma ikväll om hon får några problem" jag tänkte ju direk på bebisen.
Får man ens flyga om man är gravid? tänkte jag
"Vad skulle det vara för problem?" frågade Nora.
Shit vad ska jag säga nu då, jag kan ju inte berätta om bebisen.
"Vet inte riktigt, men hon skulle nog lyckas ut för några problem" sa jag och skrattade.
Men slutade snabbt och tig mig för huvudet, det liksom blixtrade till i framför ögonen och allt blev svart.
"Hörni, jag ser ingeting" sa jag skrämt.
Alla mörjade prata i munnen på varandra och i bakgrunden hörde jag en dörr som öppnades och stängdes och steg åt alla håll och kanter inna dörren öppnades och stängdes igen.
Under den tiden så hade det svarta blivit mer matt och liknade mer grått.
Jag kunde nu se skuggorna av alla i rummet, och en av dom kom farandes rakt mot mig.
"Gumman hur är det? Hör du mig?" frågade min mamma oroliga röst.
"Ja jag hör dig, men jag kan inte se dig" sa jag
"Vad kan vi göra för dig?" frågade en anna röst som jag tror tillhörde Nora.
"Ge mig en alvdon och låt mig vila en stund" sa jag
Och snabbt fick jag ett glas med vatten och en alvedon lagd i mina händer.
Sen tog dom det ifrån mig och puttade mig ner i sängen där jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.
*
När jag vaknade satt alla och höll på med sina mbiler och såg allmänt uttråkade ut.
Jag öppnade munnen för att säga något men så fort det första ordet lämnat min mun skrek Louise till och kastade sig i famnen på Nora.
Vi andra skrattade åt den vettskrämda Lollo och strax började hon också skratta.
Direkt började vi prata på som om det som nyss hände aldrig hänt, ämne efter ämne seglade förbi och desamma med tiden.
Vi pratade om gamla minnen tills vi insåg att klockan var kvarit i 7, och vi hade haft reservationer till halv.
Vi skyndade oss på med kläderna och precis när Hanna röck upp dörren hoppade hon skrämt tillbaka.
Där utanför stod en smutsig, blöt och gråtandes Karolina.
"Men gumman vad har hänt?" frågade Louise och drog in henne i en bamse kram.
"Precis när jag klivit ur bilen så fick jag ett samtal" sa hon och kollade upp på alla oss.
"Från vem?" frågade jag även om jag redan hade mina aningar.
"Från Max" sa hon hackigt och alla drog efter andan.
Alla visste om vad Max hade gjort mot Karro.
"Om han hade tillgång till en mobil så kunde han inte vara fängelse eller?" frågade Anna försiktigt.
"Han ringde från fängelsetelefonen" sa hon
"Men vad sa han då?" frågade Nora
"Du tror du kan gömma dig, men prinsessan jag kommer alltid hitta dig och inget ellet ingen ska komma i min väg" när hon berättat klart drog hon ett hackigt andetag och sjönk ihop ner på golvet.
Woop, woop!
Woop, woop!
Förlåt för att ni har fått vänta länge på delen, men har ju fyllt år och igår glömde jag det för jag pluggade till prov och tränade.
Men här har ni delen.
Vad var det som hände med Emma? Och vad kommer Max att göra?
Big questions till nästa del som Erica skriver.
Så 3 kommentarer till nästa
/Emma
Kommentarer
Frida
Den är sååååååå braaaaaa!!!!!!!!!xx
Jossan
Jäätttee bra del!!! Tummen upp!!!
Karin
Åhh va jag hatar Max! Men jättebra kapitel
Kram
Trackback