They don't know about us -del 48
2013-01-24 //
22:37:06 //
They don't know about us - avslutad
"At the airprot, we are on our way home" förklarade jag.
"Did you drop of Emmas mom or something?" man hörde på honom att han inte fick ihop något.
Det var då jag kom på det, vi hade ju inte berättat för dom.
"Harry, we're going back to Sweden" sa jag
Karolinas perspektiv.
Det blev tyst i luren i en halvminut. Plötsligt började Harry skrika.
"What the hell! You cant go to sweden!"
"Harry calm down, of course we can, we need to. Emmas going to do the final surgery." Svarar jag lungt och ger Emma och Anna-Carin en lugnande blick för att lugna dem. Jag går bort en bit från deras undrande blickar.
"Harry we have to go, it's not safe here for me and Emma has to get rid of that damn tumor."
Harry suckar tyst i luren.
"We are gonna talk about this when I arrive, stay exacly were you are, don't you even try to board the plain" säger han innan han lägger på.
"Fan" svär jag tyst för mig själv.
När jag kommer tillbaka till Emma och Anna-Carin kollar dom undrande på mig men jag bara skakar på huvudet.
Vi var på flygplatsen ganska tidigt bara för att vi vela slippa all köer så medans vi väntar på att planet ska komma går vi runt och kollar bland alla taxfree grejer.
Sprutar parfymer av olika sorter på varandra så det måste nog finnas ett stort moln runt omkring oss, men efter ett antal sura blickar från en exepedit går vi tyst därifrån coh vidare mot godisavdelningen.
När vi kommer dit kastar jag mig direkt fram till M&M hyllan.
"Hittat ditt paradis?" frågade Anna-Carin retsamt bakom mig.
Det finns nog inte en person som inte vet om mitt beroende av dom runda små godisarna.
När vi gått igenom nästan varenda hylla så hade vi plockat på oss lite godis, ingen riktig flygning är complete utan lite flygplatsgodis.
Jag kollade upp mot den stora tavlan där alla tider stod och chockades av att det jag såg.
"Shit, vi måste till planet nu" sa jag och började gå med snabba steg mot gaten.
Hack i häl hade jag Emma och Anna-Carin.
Lite längre fram kunde jag se skylten med gatens nummer och jag drog fram mobilen ur bakfickan för att skicka ett sms till Harry.
Från: mig
We're at the gate now and our plane is about to leave,
see you sometime.
Your Karolina xx
Vi hann bara ställa oss i kön innan jag fick ett svar.
Från: Harold
Don't you dare to get on that plane.
There in a minute.
Haz xx
Om kön fortsatte i den här takten skulle han hinna köra hit från Spanien innan vi kom ombord.
När vi nästan stog längst fram skymtade jag en lockig kalufs under en orange mössa bakom hörnet som kom störtande hitåt med full fart.
Jag knackade Emma lite på armen och nickade i riktning mot Harry.
Hon fattade direkt vad jag menade och tog min väska innan jag gick bort mot Harry.
"Kar, you can't leave" flåsade han vi stog mittemot varandra.
"Harry, we must. This is Emmas chance to recover from this, and my chance to forget everuthing that happened here" sa jag.
"No, but Karolina. What about us then?" frågade han
Det var första gången han hade pratat om oss utan att vara förbannad eller chockad.
Jag kunde inte låta bli att rodna lite och kolla ner i golvet innan jag kollade upp och mötte hans blick.
"What about us Harry?" frågade jag.
Det fanns ju egentligen inget oss, vi bara väntade ett barn tillsammans.
"You can't just fucking leave with my kid" röt han.
Så det var inget oss han vela ha, utan han vela bara åt barnet.
"Ofcourse I can, it's inside me and I can do whatever I want with my body. And, sorry to hurt you, but there is no us. We are two dumb teenagers that got drunk and had sex and are now expecting a child. This isn't what I wanted. I had dreams you know, I wanted to be a dancer or a writer or something. I'm not ready for this, no one of us are. And there is still gonna be me that takes care of this shild sence you are out touring all the time, and I can't come with you cause that's not a life for a little child" jag hasplade ur mig allt som kom upp utan att egentligen tänka på vad jag sa.
Jag såg hur det började tåra sig i Harrys ögon och desamma med mig.
"We can make this work Kar, I'll be home with you and the baby as much as possible. But I'm living my dream, I just can't let that go" sa han.
"And you think I want that?!" skrek jag, där brast det och tårarna rann över.
"Nobody wants to hire a dancer that are pregnant or just had a kid and still has all the fat left on her body. What about my dreams then?! Am I just suppose to give up all my dreams to raise our baby while you are living your dream." sa jag och torkade bort några tårar.
"No I didn't mean that way..." började han
"Then tell me, how did you mean?" frågade jag hårt.
Han var tyst en stund innan han öppnade munnen för att säga något, men stängde den snabbt igen.
"See you can't even make up a lie that will work to cover that up." sa jag och började gå tillbaka till Emma som nyss ropat på mig.
Emmas perspektiv
Jag och mamma hade länge stått och kollat på Harry och Karolina och flera gånger hade vi släppt förbi några människor så vi kunde gå ombord med Karolina.
Men nu började det ta slut på folk så jag testade ropa på Karro, men utan framgång.
"Hello Ladies, can I see your passports please" rösten fick mig att kolla mig runt omkring.
Det var nu våran tur och det fanns inga folk kvar att släppa före.
"Here you go" sa mamma och räckte fram våra pass.
"Ops you gave me three passports" sa hon och räckte tillbaka ett.
"Yeah that girl over there is with us aswell" sa mamma och puttade tillbaka tjejens hand.
"Then she have to come now, we are ready to leave" sa hon och log ett stort fake leende.
Jag ropade på Karro igen men inte heller den här gången reagerade hon.
"Just wait some minutes" bad mamma och vi stod och väntade ett tag på Karolina.
Tillslut bokstavligt talat puttade tjejen oss in i tunneln till flygplanet.
Jag gjorde ett sista försök och ropade på Karolina allt vad jag kunde, nu såg hon ut att reagera och började gå hitåt men Harry drog tillbaka na.
"Ladies are you coming?" vi vände oss om och såg en man stå där.
"I guess we have to" sa mamma och började gå mot planet.
Jag följde efter henne men skicka ett sms till Karolina för att säga att hon måste komma nu.
Mamma och jag letade reda på våra platser nästan längst bak i planet och jag slog mig ner på fönster platsen för att förhoppningsvis kunna se in i flygplatsen där vi nyss varit.
Men nej det blänkte för mycket på glaset så det var omöjligt att se.
"Ladies and gentlemen welcome aboard Norwegian, this is captain Thomas Mattson speaking. We'll be flying directly to Sweden and me and my crew hope you'll will enjoy the flight" det sprakade i högtalarna när han klickade av högtalaren.
"Mamma vad tror du händer med Karolina?" frågade jag oroligt.
"Jag har faktiskt ingen aning gumman, jag bara hoppas hon han komma med" svarade hon och kramade om min hand.
Hej hopp, del 48 här.
Hej hopp, del 48 här.
Ops, blir Karolina kvar i London?!
Hoppas ni tycker om delen!
Kommentera på nu
/Emma
Kommentarer
Jossan
Super bra del! Jag undrar vad som hände med Karolina. Längtar till nästa del
Trackback