Först kollade jag runt hörnet men såg inget från början men sen så såg jag hur något rörde sig bakom rosorna.
Så då gick jag frammåt för att kolla mer, men när jag såg vem det var blev jag riktigt chockad.
Hur hade han kommit hit?

---

Karolinas perspektiv.

Paniken tar tag i min kropp där jag står fastfrusen i marken och stirrar in i hans bruna ögon. Hur i helvete kom han in här? Och varför var han överhuvudtaget där. När han öppnar munnen och utbrister ett glatt “Karrolina!” blir utkanten av mina synfält röda av ilska, precis som på film.

“HUR FAN VÅGAR DU KOMMA HIT OCH VISA DIG DIN JÄVLA IDIOT. OCH HUR FAN TOG DU DIG IN I MITT HUS!?” Skriker jag på Max som står bakom köksbordet och lungt kollar in i mina ögon. Jag tar ett desperat tag om handduken som är virad runt min nakna kropp.
“Jag har kommit för att hälsa på min flickvän” svarar han med lugn ton.
“Synd för dig hon är inte här för tillfället!” Utbrister jag och slår ut med ena armen i en visande gest men lägger den snart runt min kropp för att hålla uppe handduken.
“Vad menar du älskling? Du står ju precis där” säger han och pekar på mig. Med samma ton som en stolt femåring som visar upp sitt nybyggda sandslott för sina föräldrar.
“Max, vi har gjort slut, du var otrogen om du kommer ihåg?” säger jag och hans blick blir oförstående.
“Det var du med, men jag förlät dig ju!” Säger han och ger mig en förvirrad blick.
“Max snälla gå, jag är lycklig med Harry. Vi är tillsammans nu” säger jag. Vi är varken ett par eller lyckliga tillsammans men hellre Max tror det och lämnar mig ifred. När jag sagt det kollar jag in i hans ögon. Han blick är mörk och hatfylld och han tar upp en av rosorna ur en av de många vaserna. Han drar fingrarna över stjälken och verkar inte märka såren som taggarna gör i hans fingrar.

“Max vänta lite här är du snäll” säger jag och backar med blicken fast i hans. När jag känner trappan mot mina vader vänder jag om och går snabbt upp för trappan. Jag tar min mobil och går in på sms. Harry är den första som kommer till mina tankar och i ren panik skriver jag ett “HELP!” och skickar innan jag drar på mig underkläder och jag ska precis dra på mig ett par mjukisbyxor när sovrumsdörren öppnas och Max stiger in. Så diskret som möjligt stänger jag av ljudet på mobilen och det var tur eftersom bara sekunder senare lyser mobilen upp och Harrys namn och bild fyller skärmen. Max vänder huvudet in mot garderoben och får syn på mig. “Älskling där är du ju!” säger han ju glatt och kommer emot mig. När han ser vad jag har på mig ger han mig ett fräckt leende och en nästan pervers blick.

“Gumman du behöver inte klä på dig för min skull, ta detta istället” säger han och räcker fram en kort axelbandslös klänning. Jag sväljer djupt osäker på vad jag ska göra. Jag blir bara räddare och räddare för varje minut. Mitt hjärta slår snabbt och mina andetag är osäkra när jag lyfter mjukisbyxorna.

“Jag har hellre dessa på mig” säger jag försiktigt.

“Ta. På. Dig. Denna.” säger han stelt med blicken fylld ilska. Han har aldrig varit såhär och jag blir bara räddare och räddare för honom för varje sekund. Hans blick är så fylld med ilska att jag ryggar undan när han kommer fram och ger mig klänningen. Snabbt lägger jag byxorna över min upplysta telefon och kliver i klänningen och stiger bort från honom. Jag får upp dragkedjan några centimeter men sedan tar det stopp, då jag inte når längre på min rygg. Ett par händer läggs plötsligt på min rygg och drar långsamt upp dragkedjan. Jag står blixtstilla och drar ett förskräckt andetag när ett par läppar börjar åka över min hals, han ger mig små kyssar längst mitt nyckelben.

“Max, vad gör du här?” frågar jag ännu en gång.
“Jag sa ju det innan, jag kom för att hälsa på min flickvän” svarar han som om det var den självklaraste saken i världen.

“Hur visste du var jag bor?”

“Internet” svarar han och fortsätter kyssa mitt nyckelben men han går upp för nacken mot mitt kindben.

“Men Max vi är inte ett par längre” säger jag och tar ett försiktigt steg ifrån honom så hans händer lämnar min midja. Jag tar ett djupt andetag och trycker bort den växande rädslan. Jag förstår inte vad det är med honom. Varför är han här? Jag möter hans blick och hans ögon är nästa svarta och ilska strålar ut.
“VI ÄR ETT PAR KARRO, INTE DU OCH DEN DÄR JÄVLA HARRY!” skriker han så saliv flyger ner i mitt ansikte. Jag flämtar till av rädsla och tar snabbt ett par steg bort mot dörren men fortfarande vänd mot honom. “Nej Max, inte längre. Vi är du och jag, det finns inget vi.” säger jag med så lugn röst som möjligt. Nu har jag nått sovrummet och jag backar försiktigt mot trappan.

“JO!” Skriker han och kastar sig fram och trycker upp mig mot väggen och trycker sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Jag fryser till en staty och gnäller gång på gång för att få honom att sluta hamra sina läppar mot mina.

“Max. Snälla. Sluta.” Viskar jag med plågad ton mellan kyssarna han ger mig.

“Kom igen Karrolina, ge mig lite” säger han och puttar sina höfter mot mina. När jag skakar på huvudet blir hans blick arg och han lyfter handen och slappar mig över kinden. Tårar börjar byggas upp i mina ögon och jag sätter händerna om kinden och snyftar till. Han ger mig en hård blick och drar sedan mig emot honom och kysser mig igen. Panikslaget sätter jag händerna på hans bröstkorg och puttar bort honom. Han blir överraskad och snubblar bakåt och jag ser min chans och börjar springa och när jag har två trappsteg kvar känner jag hur någon puttar mig och jag faller frammåt och försöker ta emot mig med händerna men jag slår åndå i både pannan och mitt högra knä i golvplankorna. Någon tar tag i min midja och vände på mig och jag ser Max arga blick vandra över min kropp. Han grenslar mig och slår mig sedan på kinden en gång till.

“Sådär gör man inte” säger han och slår till min andra kind. Sedan sätter han en hand på varje sida av mitt huvud och böjer sig långsamt ner för att kyssa mig. Jag kränger och snurrar så mycket som möjligt på kroppen för att komma ifrån honom.

“Mmm ja fortsätt så” stönar han och jag stelnar till.

“JAG SA FORTSÄTT KVINNA!” Skriker han och slår till mig hårt med knytnäven på hakan.

Holy macarony!

 

Så Max är tillbaka... Blandade känslor om det? Mina är livrädda.

 

/Erica