"Ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba ba" börjar spelas i mina öron och ett leende sprider sig på mina läppar. Denna låten får mig alltid på bra humör. Jag smånynnar med i alla ba ba ba när jag går runt i affären och plockar ner allt möjligt i min kundvagn. Mjölk babababa ägg bababa socker bababa och mycket mer. Jag börjar styra mina steg mot kassan när jag passerar gången för toalettartiklar. Juste, vi måste ha mer toapapper tänker jag och ändrar håll på den tungt lastade vagnen och går längst gången. Längst bort finns det och jag lägger ner ett storpack i vagnen innan jag går ut ur gången och byter gång för att komma tillbaka till kassan. När jag ser vad som finns på hyllorna fryser jag fast i marken. Hela vänstra hyllorna är fyllda med bindor och tamponger. Plötsligt låter inte bababa:na så roliga längre och jag drar ur lurarna ur öronen. Musik hörs fortfarande ur dem där de hänger i min hand men jag bryr mig inte om att pausa låten. Med allt som hänt med Harry och Emma nu på sista tiden har jag inte lagt en tanke på min mens. Men nu när jag tänker efter så har den den inte kommit på tre månader. Minst. Mina ögon blir bara mer och mer uppspärrade för varje sekund och rädslan växer i magen. FAN, jag kan inte bli mamma! Jag är alldeless för ung för att bli mamma! Jag är bara arton fucking år! Men ändå när jag tänker efter så skulle det så himla mycket kunna stämma! HJÄLP! Mina tankar flyger runt i huvudet och jag förstår bara en av dem, köp ett graviditetstest! Jag skannar hyllan med blicken men ser inga, så jag vänder mig om för att kolla andra och ett pip av rädsla flyger ut från mina läppar. Hela hyllan är full med olika paket, fäger och märken på graviditetstest. Snälla nu börjar det nästan bli komiskt, tänker jag med sarkastisk röst. Snabbt plockar jag åt mig fem olika paket och lägger ner i vagnen innan jag snabbt går mot kassan. Tanten som står före kan inte vara långsammare! Hon står och babblar på med den medelålders kvinnan som sitter bakom kassapparten. Jag vill bara börja skrika på henne att hon ska skynda sig men biter tag i insidan av min läpp och började gnaga på den istället. Det är en riktigt dålig vana jag har när jag är nervös, stressad eller otålig, och just nu är jag alla tre. Jag har redan lassat upp halva kundvagnens innehåll på bandet när det äntligen är min tur. Jag stampar otåligt med foten när kassörskan inte hittade koden för appelsinerna och är precis påväg att säga åt henne att skita i dem när hon började pipa de andra varorna. Jag packar ner, nej slänger ner varorna i papperspåsarna och betalar henne sedan snabbt innan jag tar mina varor och rusar ut för att ta en taxi och komma hem. Snälla Gud, säg att jag har fel ber jag upp mot himmeln. Jag tror inte på gud men det skadar ju aldrig att försöka tänker jag och lutar huvudet mot den varma fönsterrutan.

 

 

 Ring ring. Ring ring. Låter det genom lägenheten och Anna-Carin lyfter sömndrucket på luren och svarar med sömnig röst. "Hello?" "Hey this is London Hospital, are you close to Emma Andersson?" Frågar en kvinna. "Yes I'm her mother" svarar Anna-Carin klarvaket. "I'm really sorry to say this.." Börjar kvinnan med Anna-Carin avbryter henne förskräckt. "Is she alive"?!" Nästan skriker hon i telefonen och andas häftigt. Rädlan för henne dotter får hennes kropp att skaka och tårarna att rinna. "Yes, she is alive but the surgery went wrong so she is in a fragal state." Säger kvinnan snabbt och Emmas mamma drar efter andan och börjar gråta högljut. "Mam? Please, can you come to the hospital? We have to discuss what we're going to do in this situation." säger kvinnan och Anna-Carin bara nickar innan hon lägger på och springer ner för tarppan och drar på sig jacka och skor. Snabbt skriver hon en lapp till Karolina och sedan flyger hon ner för trapporna och fångar i sista sekunden en taxi som precis ska köra ut från deras byggnad. Hon hoppar in och säger snabbt "London hospital, and make it there quikly" innan hon lutar sig tillbaka och kollar ut över gatorna som susar förbi. Emma, snälla klara dig är tanken som upprepas gång på gång på gång i hennes huvud.

 

***

 

Karolina stiger ur taxin, betalar snabbt och öppnar den olåsta dörren. Låste inte jag den när jag gick? tänker hon snabbt innan hon sparkar av sig skorna och snabbt som satan plockar upp alla matvaror och ställer de på sin rätta plats innan hon tar testerna och och går in på toaletten. Hon tar upp den första och läser beskrivingen och sedan den andra, den tredje, den fjärde och den femte. Snabbt kissar hon på alla och lägger de på handfatet. Det stog att man skule vänta två minuter så hon springer ut i köket och dricker ett stort glas vatten och räknar till tvåhundra innan hon går in för att kolla resultaten. Med beskrivningarna i händerna kollar hon på det första. Två streck. Snabbt läser hon att det är positivt. "Fan" visksar hon med panik i rösten och kollar det andra, tredje och fjärde. "Fan fan faaan" utbister hon och kollar på den sista. "FUCK! Skriker hon och drar tag i sitt hår och sjunker ner längst väggen. Tårarna rinner och hon bara sitter där i flera timmar tills de tar slut. Då kryper hon ut till soffan och drar en filt över sig. "Helvete, hur ska detta gå?" viskar hon ut i luften innan hon stänger sina uttorkade ögon och somnar.

---

FÖRLÅT! För den långa väntan!

Detta kapitlet är skrivet av mig (Erica) men egentligen skulle Emma ha gjort det.

 

Men det har hänt lite saker i hennes liv så hon ska ta hand om sig själv i första hand nu, så därför kommer jag skriva åtminstonde nästa kapitel också!

 

Tack för kommentarerna, jättekul med respons även om de va lite panikartade! ;)

Ni är underbara!

 

 

Puss!