Där pustade jag ut och gled ner längst väggen.

Inne i rummet hörde jag nu hur killarna börja prata med varandra.

"How could we do this to them?" frågade Niall

"I don't believe I ruined my chance with Karro, now she'll probably never go out with me" hördes Harry säga.

Nu orkade jag inte lyssna mer utan reste mig upp och gick till Emmas nya rum.

---

   

 

 

 

Idag var dagen då jag och Louis äntligen skulle få åka hem. På grund av min hjärnskakning hade vi varit tvugna att stanna här några dagar och det var ren tortyr. Både Emma och Karolina vägrade prata med någon av oss och dom här sjukhussängarna var så långt ifrån bekväma som det gick att komma... 

"Harry are you coming?" Hördes Louis röst bakom mig. Jag trycker ner beanin över mina ostyrliga lockar och lyfter upp min väska och hänger den över min icke skadade axel. När jag går förbi honom ger jag honom en mörk blick. Även om jag älskar Louis mycket, han är som den storebror jag aldrig haft så kan jag inte förklara hur otroligt besviken och sur jag är på honom just nu. Han har förstört alla mina chanser med Karolina. Allt som var så perfekt och sen skulle Eleanor komma, jag trodde att han hade berättat om henne för Emma men när hon dök upp på hotellet så förstod jag det inte alls var så. Och nu bara för det så vill inte Karro prata med mig och såfort hon ser mig i korridoren går hon åt ett helt annat håll, eller om hon måste gå förbi mig, ger hon mig i bästa fall arga, mörka och sårade blickar  men oftast kollar hon inte på mig alls.

"Your name sir?" Frågar kvinnan nere i receptionen när jag kommer för att checka ut mig. 

"Harry Styles"

"Oh" Är allt hon får ur sig innan hon rodnar djupt. Jag är för insjunken i tankar för att göra något så jag ger henne bara ett trött leende och hon knappar lite på sin dator.

"Okey sir sign here and here please and then we will contact you when you're going to take away the bandages, so write your adress here please" säger hon och räcker fram ett papper och en penna. Snabbt skriver jag under och blir sedan ledd tillsammans med Louis till den stora bilden som väntar genom mängden av fans som väntat utanför sjuhuset under vår vistelse här. Jag vinkar utmattat och ler lite innan jag vevar upp rutan och lutar huvudet mot dörren och kollar in genom entren för att förhoppningsvis få en sista blick av Karolina.

"Harry, I'm really so" börjar Lou men jag håller upp en hand mot honom medan jag säger, med blicken fortfarande  inne i sjukhuset. "Don't Louis, just don't. You already done to much." Precis då börjar bilen rulla och jag stänger ögonen för att sova.

 

"I called you in here because the results from the brain x-ray you got three days ago have come back" säger doktorn från sin sida av skrivbordet. Vadå kommit tillbaka? De har väl inte skickats någonstans? Tänker jag och kollar förvånat på Emma. Hon ger mig en lika förvånad min tillbaka och doktorn börjar prata.

"Normally we never have this talk without an adult present, but since you're both over eighteen and have no other  family or other relatives in England, we are just going to have this talk with you and then you'll have to talk with your parents what your going to do." Säger han och ovissheten blir bara större och större i mitt huvud.

"Excuse me doctor, but what are you talking about?" Frågar jag och Emma hummar instämmande in. 

"Know I'm getting on to fast. As I said the result has come back and we found a tumor in your brain." Jag bara kände hur Emmas hand blev slapp i min och framför rasade hela min värld samman. En tumör? En tumör! 

"A-a-as in c-cancer?" Frågade Emma och hennes röst darrade och gråten hördes i den. Först då märkte jag att jag också grät. 

"We are not sure yet if it's a good or a bad tumor, we can't see that at this stage yet, since we didn't do a tumor x-ray.! Förklarade doktorn och jag kramade Emmas hand hårt. Hon får inte lämna mig, cancer aldrig att hon skulle ha cancer. Emma är min absolut bästa vän och denna veckan har varit den värsta i hennes liv. Nu blir det plötsligt ännu värre när vi får veta att hon kanske har cancer! 

"Girls take it easy, I know that it's much to take in and handle but we will do everything we can to make it go away, we are going to make a surgery in either cases because a tumor this big can be dangerous, with cancer or not in it." 

 

 

"Come on Louis don't ba such a coward" viskade jag till mig själv innan jag jag snabbt lyfte upp handen och ringde på ringklockan för att inte kunna ändra mig. Inget ljud hördes innifrån huset och jag ringde på igen. Precis när jag skulle gå så flög dörren upp och där stog Harry med blött hår och en handuk runt midjan. 

"Um hello" började jag och han gav mig en sur blick. "Please Harry I really need to talk to you" Försökte jag när han började stänga dörren. Snabbt satte jag in foten och mötte hans blick. "Please  Harry, I never wanted it to go like this and I'm really sorry that I broke you and Karro up." Sa jag snabbt. Han suckade och vände sig om och gick mot köket. Dörren var fortfarande öppen och jag smet snabbt in och stängde den efter mig. När jag kom in i köket satt Harry framför sin macbook.

"Roses or chocolate?" Harry bröt den pinsamma tystnaden. "What?" Frågade jag förvirrat. "Roses or chockoate?" Sa han som om det var det självklarast saken någonsin. "To a girl?" "Who else" Jag tänkte lefter lite. "Roses, you don't wan't the girl fat or anything." Harry gav mig en blick som om jag var totlt störd.

"What?"

"You can't just say, not the make her fat, do you seriously have a brain!" Utbrast han och jag tänkte efter. Okey det var nog dumt sagt...

"Get out Louis, I have things to do today" Sa han och vände sig mot datorn igen. "Harry I'm sorry, I didn't mean it like that and you know it" försvarade jag mig själv. "I know but seriously, get out I need to be alone" Sa han fortfarande vänd mot datorn. "Fine" sa jag och stampade ut i hallen och drog på mig min jacka och mina skor innan jag marcherade ut och smällde igen dörren. Varför ska inget funka längre?!

Ojojoj guys! 

Har Emma fått cancer!?

Vad tror ni? Och vem ska Harry ge rosor till? 

 

Första inlägget 2013! 

GOTT NYTT ÅR! 

 

Detta är då tidsinställt eftersom vi vela ge er något speciellt på det nya året. 

Kram Erica!