The don't know about us - del 41

"Seriously Harry stop it" innan hon återgick till vårt samtal. "Jag tycker det låter som en bra idé, så länge Emma själv är med på det" sa hon och tog ett djupt andetag.

"Det skulle vara skönt att få prata med mamma, hon är den jag litar på mest med mitt beslut om barnet."

---

Harrys perspektiv

"Seriously Harry stop it"

Vadå stop it?!

Ska jag bara sluta prata om vad som ska hända nu?

Jag har precis fått reda på på att jag ska bli pappa, och barnets mamma hatar mig och hon vill att jag ska vara tyst?!

"Det skulle vara skönt att få prata medmamma, hon är den jag litar på mest med mitt beslut om barnet" jag hade ingen aning om vad hon sa men hon såg lite ledsnare ut.

"What was that about?" frågade jag

"Emmas mom asked me for some stuff" svarade hon undvikande.

 Jag nöjde mig med det svaret, vi bara stod och kollade på varandra ett tag innan hon bröt ögonkontakten genom att kolla upp.

"It looks like it will start to rain soon, mabye w should go in?" sa hon

Vi gick sakta tillbaka till Danis hus, och bara efter några steg så kände jag den första vattendroppen landa på min kind.

Så vi ökade på stgen lite för att komma snabbare hem.

Men regnet var snabbare för nu började det regna ordentligt, vi blev snabbt dyngsura.

Jag greppade hennes hand och sprang med henne tillbaka.

När vi kom in genom dörren sparkade vi av oss skorna och gick in i vardagsrummet.

Där kollade alla upp på oss, Louis kollade på något emellan oss och då kollade automatiskt jag dit också och märkte att vi fortfarande inte släppt varandras händer.

Karolina verkade också ha märkt det för hon släppte genast min hand.

"It rains outside?!" frågade Niall helt plötsligt.

Karolina försökte hålla inne skrattet men det gick inte så bra.

"Yes Niall, it does." sa hon genom skrattet.

"You want to borrow some clothes Kar?" frågade Danielle och reste sig upp.

"No it's fine, I'm going home" sa Karolina och Danielle satte sig igen.

"You sure?" frågade Liam

"Yeah I'm sure, I need to clear my mind a little" sa hon och kollade på mig.

Jag fattade förståss vad hon menade, bebisen.

"Well okey then, you are not gonna get a goodbye hug sorry hun" sa Danielle och skrattade lite.

"I understand." hon vände sig mot mig och förvånande nog gav hon mig en kram innan hon vände sig om och gick ut i hallen.

Killarna och Danielle kollade chockat på mig och jag såg nog minst lika chockad ut.

Det lät lite i golvet och runt hörnet kom Karolina igen, i klackarna var hon nästan lika lång som mig.

"Louis I just needed to say that I'm sorry. I didn't mean to scream at you I just have a lot of things going on inside my head." sa hon och kollade ledset på Louis.

Han log och sa att det var okey, sa hon hejdå och gick sen ut från rummet och huset.

 

Karolinas perspektiv

Jag gick med vingliga steg gick jag den korta vägen fram till mitt och Emmas hus.

Som vanligt stog det rosor på trappan, jag tog dom i ena handen och låste upp med den andra.

Jag ställde rosorna på matbordet innan jag sprang upp för trappan med ett enda mål i sikte, garderoben.

När tightsen och t-shirten var på sköt jag undan alla tidningar och annat skräp som låg på golvet innan jag böjde mig ner och nuddade marken.

Jag strechade lite till innan jag kopplade ihop mobilen med högtalaren.

Jag lät kroppen röra sig i takt med musiken, jag vet inte hur länge men det måste nog ha blivit några timmar.

När nästa låt började spelas fick jag ett storrt leende på läpparna, snabbt gick jag igenom korografin i mitt huvud för att se om jag fortfarande kunde den.

Och när det kom till rätt ställe så gjorde jag stegen och rörelserna som om jag övat dom varje dag sen vi gjorde dansen.

Dansen var sen jag gick i 8:an, jag, Nora och Lydia hade gjort den inför en idrottslektion.

Vi var så unga och dumma och dansen var ganska så dålig men den fick mig alltid att le och skratta, alla minnen när vi gjort den.

Låten byttes ut till en lugn låt och jag bestämde mig för att det fick räcka för idag så jag gick och stängde av musiken och gick sen direkt till duschen.

Men precis när jag skulle kliva in i duschen så hörde jag hur någon öppnade dörren, så så tyst jag kunde virade jag en handduk runt kroppen och öppnade badrums dörren.

Tyst tassade jag fram till sängen och tog upp fotbollen som låg där, egentligen har jag ingen aning om varför men det var de första som dök upp i mitt huvud.

Sen så gick jag så tys jag kunde ner för trappen och började kolla mig omkring.

Men när jag inte hittade något eller någon och precis tänkte gå upp för trappen igen så hörde jag ett krachande ljud ifrån köket.

En fegis som jag var så blev jag livrädd och övervägde att spring upp och låsa in mig i badrummet men jag förvånade mig själv och gick mot köket.

Först kollade jag runt hörnet men såg inget från början men sen så såg jag hur något rörde sig bakom rosorna.

Så då gick jag frammåt för att kolla mer, men när jag såg vem det var blev jag riktigt chockad.

Hur hade han kommit hit?

---

Händelse löst, kort och tråkigt jag vet.

Men har mycket läxor och noll fantasi, lovar att nästa blir bättre!

 

Kommentera vad ni tycker om deet iallafall

 Nu höjer vi lite och kör 4 kommentarer till nästa.

 

/ Emma

Jag tycker den är jätte bra!!!!😊

haha, känns som jag är en väldigt meningsfull person i novellen nu för tiden, nää ;);) puuuss

Spännande... Hoppas nästa blir lika bra! Kram

bra del, längtar tills nästa :)