"Mamma vad tror du händer med Karolina?" frågade jag oroligt.

 

 

 

Jag sätter ner popcornskålen i Harrys knä innan jag gick fram till hans gigantiska filmhylla. Jag drar fingrarna över titlarna innan jag drar ut en och läser baksidan. Snabbt sätter jag tillbaka den och tar ut en ny. 

"Just pic one" hör jag Harrys röst från soffan och jag vänder mig mot honom och lipar barnsligt mot honom. Han skrockar och jag ställer mig på tårna och drar ut en med orange baksida och slänger till Harry. 

"Really?" Frågar han och håller upp filmen så jag kan se framsidan. Jag rodnar när jag ser vilken fil jag valt. Nalle puh. 

"Fine you choose then." Säger jag och slänger mig ner i soffan och tar popcornskålen och börjar äta. Han ställer sig upp och tar en film från hyllan innan han trycker in den i hemmabiosystemet. 

"Why did you have Winnie the Pooh?" frågar jag honom. 

"It's one of Lux favourite movies, we almost always watches it when I'm watching her." Svarar han och ett litet awe lämnar mina läppar. Han himlar med ögonen och slår sig ner brevid mig. Filmen startar och vi sitter där i en ganska pinsam ställning med popcornskålen i mitt knä. Efter halva filmen kör Harry det vanliga låtsasgäspa-sträckapåsigläggarmenomtjejen-tricket och drar mig en bit närmare honom. Jag spänner mig men efter ett tag kan jag också slappna av och lag lutar mig mot Harry. Filmen är en romantiskt komedi och den är faktiskt riktigt bra. Jag känner hur jag börjar drifta längre och längre bort och ska precis somna när Harry börjar nysa. Gång på gång på gång nyser han och jag kan inte sluta skratta åt honom. När han slutar blänger han surt på mig och jag fortsätter att skratta åt hans trumpna min. Plötsligt slänger han sig över mig och börjar kittla mig. Jag skrattskriker och börjar sen slå vilt med händerna vid min mage.

"Not. Good. For. Baby"  flämtar jag fram och Harry slutar genast. Han ligger redan halft på mig så han sätter vänsterhanden brevid mitt huvud och kollar mig djupt i ögonen. Våra ansikten kommer närare och närmare och när våra läppar är någon centimeter ifrån varandra stannar han upp och ger mig ett försiktigt leende så hans smilgropar syns. Något som påminner om fjärilar börjar röra sig i min mage och jag lägger handen i hans nacke och drar ner honom till mig. Kyssen är försiktig och trevande till en börjar men blir snart passionerad. Harrys stora högerhand smeker försiktigt den lilla bulan på min mage och en suck av välbehag lämnar mina läppar.

 

 

Vi stiger av tåget och jag kollar mig runt efter Karros mamma. Hon ska hämta oss från tågstationen eftersom vi inte har någon bil.

"Emma!" Hör jag en glad röst ropa och jag låter nervositeten spegla sig i min ansikte en sekund inna jag klistrar på ett leende och vänder mig om mot Karros mamma som kommer småspringandes längst perrongen. Mamma hoppar ner från tåget med Karros resväska i handen precis som dörrarna stängs. Det var lite jobbigt att ta sig igenom Arlanda och tåget med tre resväskor och en person som kunde bära dem men vi klarade det. Tåget börjar rulla ut i samma ögonblick som Karros mamma når fram till oss. När hon ser att det bara är vi två går hennes ansikte på en sekund från  glatt till oroligt.

"Var är Karolina?" Frågar hon med panik i rösten och ser sig omkring.

"Eum, Karro stötte på lite komplikationer på flygplatsen så hon missade planet. Men, hon kommer imorgon, hennes plan lyfter vid tre och hon kommer vara i Sverige vid fem och vara här vid sjutiden" säger jag och försöker ge henne en så lugn blick som jag kan. Hon verkar ha hamnat lite i chock så jag ger mamma en blick som ropar hjälp och hon rycker snabbt in.

"Hon bor hos en av Emmas och hennes kompisar och allt kommer gå jättebra. Nu tycker jag vi tar och åker hem." säger hon och jag ger henne en tacksam blick. Mammor är bra att ha. Jag skickar snabbt iväg ett sms till Karro att vi är hemma  i Hudiksvall innan jag springer efter mamma och Åsa till hennes bil. Hoppas att Kar har det bra med Harry nu. Jag låter tankarna vandra på fell håll och på hela vägen hem kan jag inte slita tankarna från honom, hur ont det än gör inom mig. Om detta var en film skulle han vara här nu och jag skulle förlåta honom för allt eftersom jag saknar honom så mycket. Men detta är ingen film, detta är verkligheten, och verkligheten suger.      

Mmm jag vet det har tagit aslång tid och kapitlet är jag inte alls nöjd med men tyckte ni skulle få ett idag i alla fall!

 

Fick en kommentar om att vi skulle sluta med kommentarsgränsen och som ni har märkt så har vi tagit bort den på del 47 och 48 men som ni också ser så resulterade det i att vi fick en kommentar på varje del, och det var av underbara Jossan, så tack så mycket Jossan!

 

Så nu sätter vi upp den igen för att få lite respons.

 

 

//Erica