Don't forget about me

They don't know about us - del 74

2013-04-22 // 15:53:50 // They don't know about us - avslutad
När han svarade efter tre korta signaler sa han de fyra korta ord som skulle ändra historien totalt. "I need him killed."
 Tumblr_lugd5rasqt1r65r97o1_500_large
 
Harrys perspektiv - 20 Januari
 
Jag lyfte försiktigt upp en hårslinga av Karolinas nu lite kortare hår, hon hade för någon dag sen varit och klippt sig så nu nådde hennes hår bara henne lite nedanför axlarna. Det var en stor skillnad men hon var lika vacker, om inte ännu vackrare i kortare hår. Själv så hon att hon kände sig mer bekväm med håret så än när det var långt, man kan även se på bilder i ett av alla fotoalbum dom har tagit hit att hon klippt håret så flera gånger förut när hon var yngre. Karolina andades ut tungt och lade sig tillrätta med huvudet lutat mot min bröstkorg. Idag var första kvällen på väldigt länge vi kunnat göra något bara vi två, det har alltid varit något liksom. Men nu låg vi tillsammans i våran säng och kollade på någon romantisk film, om jag inte minns helt fel så var det The Notebook. Gabriella sov och vi kunde höra hennes lugna andetag från spjälsängen på andra sidan rummet.
"You know that I'm really happy I met you, you've changed my life so much" Karolinas hesa och trötta röst bröt den avslappnade tystnade som låg omkring oss.
"You better be happy for that, I'm increadeble" skämtade jag "To be honest, I couldn't have found anyone better than you. Your the peanutbutter to my jam, you're my other half" jag flätade in mina fingrar i hennes samtidigt som jag sa det. När jag kollade in i hennes ögon såg jag hur dom glittrade utav ofällda tårar.
"Aww Harold, I didn't know you could be that deap" sa hon och log. "I love you" dom tre små orden som fick mitt hjärta att skena varje gång hon sa dom.
"I love you to honey" sa jag och gav henne en mjuk puss på läpparna. Klockan började bli ganska mycket och både jag och Karolina var väldigt trötta så vi bestämde oss för att gå och lägga oss.
Jag låg med armarna omkring henne och hon blåste varma andetag i min nacke, allt var helt perfetk. Tills Ella började skrika.. Jag var påväg att resa sig men hon puttade ner mig igen och lyfte bort täcket från benen och gick fram till spjälsängen. Försiktigt lyfte hon upp henne och gugade henne fram och tillbaka i famnen några gånger innan hon lyfte upp tröjan och blottade ett av sina bröst. Känslan av lust spred sig genast genom min kropp. Hon förde den lilla mot bröstet som girigt började amma. Känslan flödade runt i kroppen i 190. Hennes bröst hade växt ganska mycket pågrund av graviditeten, något som inte gjorde mig någonting. Hon vaggar lite fram och tillbaka, nästan som om hon vet om vad jag tänker och gör allt för att reta mig.
"Harry, don't get all horny now" okej, hon höll definitft på att reta mig.
"How do you expect me not to be, your boobs are huge" skämtade jag, hon bara skakade på huvudet åt mig.
"So sweetie, now." sa hon. Vi hade kommit överens om att Gabriella skulle få lära sig engelska som första språk och sen skulle Karro lära henne svenska allt efter som. Gabriella började gråta och viftade med sina små armar, vilket hon ofta gör när hon är mätt. Karolina går med henne och lägger ner henne mellan oss i dubbelsängen. Som så många gånger förut börjar jag nynna på någon sång. Orden till Little things flöt ut ur min mun och verkade få både Karolina och Ella att somna. Jag tog en bild av dom två, dom bästa personerna i mitt liv.
 
Karolinas perspektiv - nästan morgon, 21 Januari
Jag slog upp ögonen och känslan av att det här skulle bli en bra dag hade fyllt hela kroppen. Med ett leende på läpparna vände jag mig mot virr varret av lockar som log bredvis mig i sängen, Gabriella låg inte kvar mellan oss så Harry måste ha lagt tillbaks henne i spjälsängen när jag sov. Jag tryckte lätt läpparna mot Harrys vilket verkade få honom att sluta andas lite för när jag drog mig ifrån honom drog han in ett djupt andetag. Jag skrattade lätt försökte jag resa mig men ett par starka armar drog tillbaka mig ner i sängen, jag myste in mig mot hans bröstkorg. Doften av hans aftershave letade sig in i min näsa och jag drog ett djupt andetag.
"What are you doing?" frågar han och hans hesa morgonröst får det att gå rysningar ner för min ryggrad.
"Nothing" svarar jag och försöker låtsas som ingenting.
"If I didn't knew better I'd think you were smelling at me" säger han och även om jag inte ser hans ansikte vet jag att han ler.
"You do smell good" erkänner jag
Han bara skrattar åt mig utan att säga något. Jag krånglar mig ut Harrys grepp och går bort mot Gabriellas säng, hon ser så fridfull ut där hon ligger. Munnen lite öppen, benen lätt särade och hennes lilla bröstkorg som långsamt höjs och sän- nej vänta. Paniken börjar krypa sig på och jag kollar närmare.
"No" säger jag tyst.
"What is it love?" frågar Harry bortifrån sängen.
"No this can't be happening" är allt jag säger.
Jag sträcker ut armarna för att lyfta upp den lilla bebisen, hon är alldeles blek i ansiktet och hennes bröstkorg höjs och sänks inte. Jag lutar mig fram och försöker lyssna efter andetag, men inga hörs. Tårarna tränger fram och jag sjunker ihop på golvet med Gabriella i famnen. 
"NO!!!!" skriker jag med tårarna strömmandes ned för mina kinder. Harry är snabbt framme vid min sida och kollar oroligt på mig. Men jag får inte fram något, istället lägger jag ner Gabriellas sköra lilla kropp på golvet och drar upp knäna till hakan. Harry verkar fatta något och kollar ännu oroligare ner på vår lilla flicka, ja eller det som va våran lilla flicka. Han måste också ha märkt att hon inte andades för hans ögon blev blanka och han började mumla saker för sig själv. Jag kan inte tro det, det får bara inte hända. På skakiga ven reser jag mig upp bara för att sjunka ner mot väggen igen någon meter bort. Frustrerat slår jag i väggen upprepade gånger och skriker. Mina skrik måste tydligen ha väcka alla andra som kommer inrusandes i rummet samtidigt mer oro sprider över hela ansiktet. Det tar ett tag för dom att koppla hela situationen och dom kollar mellan mig, Harry och Gabriella flera gånger innan dom fattar.
"Someone call an ambulance!" skriker Harry åt dom, och Liam tar direkt upp sin mobil och går iväg från oss, förmodligen för att han inte hör något över mina skrik och min högljudda gråt.
Emma springer genast fram till mig och drar in mig i en hård kram. Även om jag vet att hon slits itu på insidan visar hon det inte så mycket eftersom hon vill vara stark inför mig. Men just nu kändes det inte som om något skulle kunna hjälpa mig just nu, jag kände mig hopplös. Jag är hopplös! Jag gjorde Harry såhär olycklig, om jag inte blivit med barn hade han inte mått såhär dåligt nu. Allt är mitt fel.
FÖRLÅT! är det enda jag kan säga, det här är fullständigt mitt fel!
Men min data har laggat sönder och blogg.se appen har slutat fungera ibland, och jag är så ledsen för att ni fått vänta!!!
 
Ingen kommentarsgräns, men ni vet hur det funkar
/Emma

Kommentarer
Frida

NEJ!!! Hon får inte dö!! Grymt bra kapitel och sorgligt, lämgtar till nästa!!! :)x

2013-04-22 | 17:00:55
Bloggadress: http://Nattstad.se/onedirecctionn.blogg
Anonym

MER NU JAG KAN INTE VÄNTA!!

Svar: Den är påväg! Skriver förfullt
onednooveller.blogg.se

2013-04-23 | 07:59:29
Josefin

Bra kapitel! Sorligt det som händer med Gabriella

Svar: Tack :) Jaa och det var väldigt tufft att skriva, visste inte hur jag skulle få till det. Kram Emma xx
onednooveller.blogg.se

2013-04-23 | 17:30:58

Kommentera inlägget här:

Ditt fina namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ser bara jag)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback