Snabbt tog jag upp mobilen ur fickan och gav den till Liam som satt bredvid mig.

"Can you please take a pic?" frågade jag och han nickade och slidade upp skärmen. Han lutade sig en bit ifrån mig och Jag lyfte upp Gabriella med ena handen runt hennes lilla, sköra kropp som pryddes av en rosa sparkdräck som vi fått av Gem och lade den andra handen i hennes nacke för att stötta hennes lilla huvud. Snabbt log jag mot kameran och när iPhonens kameraklick ekade genom rummet lade jag snabbt ner henne i min famn igen. Liam gav tillbaka den och snabbt gick jag in på instagram och trycktre på den lilla blå kvadraten med en kamera i och lade in bilden och satte på ett filter som gjorde min hud brunare och mina tänder vitare och Ellas sparkdräck mer rosa och hennes gröna ögon ännu gröna. Jag log mot glatt kameran på bilden och Ellas ögon var nyfiket uppspärrade mot den.

 

 

Skrev jag leendes in innan jag delade den med min twitter och min privata facebook och tryckte på dela. Snabbt gick jag in på twitter innan min feed och mina mentions skulle bli helt översvämmade och kollade runt. Ett tweet fick mig att dra efter andan och svära högt. "HARRY!" hörde jag Karro skrika från köket. "We agreed on no words like that around my baby!" Jag ignorerade henne och puttade med min fot på Niall. "Can you hold her for a sec please Niall" frågade jag honom och sträkte fram Ella. Ett leende växte upp på hans läppar och han tog glatt emot henne och lade henne i hans famn. "Come to uncle Niall" sa han innan han började pipa, gulla och småkittla henne. Ella såg nöjd ut och stängde ögonen och bara några sekunder senare sov hon. Niall hade alltid den lugnande inverkan på henne och jag kunde inte för något i världen förstå hur han, den spralligaste och pratsammaste av alla människor jag mött kunde få henne att somna så snabbt. 

"Liam can you please follow me to the kitchen" sa jag och ställde mig upp. Förvånat kollade han upp på mig och gav sin xbox-kontrol till Louis som upptog matchen mot Zayn. Snabbt gav jag ifrån mig ett irriterat stön och började gå mot köket utan honom. Där inne stog Karro och Emma och bakade cupcakes. Eller ja, Emma städade och karro slickade bunken för tillfället. jag gick fram och gav Karro en kyss innan jag satte mig brevid henne på en av de höga barstolarna. Med smaken av Karolina och choklad på min läppar vände jag mig mot Liam som nu kommit in i köket och började prata lågt, nästan en viskning. "Guys, we've forgotten something extremly importent" Alla spärrade upp ögonen och börjde sig fram. Snabbt kollade jag mot vardagsrummet så att ingen var påväg innan jag sänkte rösten ytterliggare. "It was Zayn's birthday the day before yesterday" Karro drog efter andan och gjorde en ono min och Liam slog sig for pannan. "Fuck" drog tyst över Emmas läppar och jag kände hur mina ögon smalnade och jag gav henne en sur blick och jag såg ur ögonfrån om hur Karro gjorde detsamma. "Sorry" sa hon och höll upp händerna innan hon snabbt bytte samtalsämne. "We can always fix a supriseparty" sa hon och jag tänkte efter, det skulle ju kunna funka. "Yeah like you fixed a suprise babyshower just because you forgot mine on Zayn's birthday" sa Karro kallt och jag lade en hand på henne axel. "Karro chill, it wasn't just Emma who forgot. We all did" Hon öppnade munnen för att svara något men Liam hann före. "I think a supriseparty is a great idea and then you guys could finally meet Perrie, she and the girls got home from their tour  yesterday and Zayn hasn't stopped talked about how pumped he is for you guys to meet her. I'll go and call her straight away so she can stall him the hole day and we will fix everything." utbrast han och vi alla tre hyssade honom samtidigt som vi alla nickade ivrigt, detta skulle bli så bra. 

 

 

Denna dagen hade varit en av de stressigaste på länge. Visst hade det hänt mycket på sistonde men då hade åtminstonde någon hållit sig lugn men idag hade alla sprungit runt på antligen stan eller här i huset, förutom Karro. Gabriella hade fått någon slags kolik eller något liknande så hon hade tillbringat eftermiddagen uppe på hennes och Harrys rum skypandes med sin mamma för hjälp och tillslut hade det löst sig så nu sov Gabbi lungt i sin babysäng med en babytalkie som Lou kallade det vid sin sida och den andra stog på vardagsrumsbordet vid Karros fötter där hon låg utmattad i soffan. Jag är bara glad att det var hon som blev gravid och inte jag, jag hade aldrig klarat att fixa allt som hon gör. Mina tankar avbröts av att ett par armar virades om min midja och jag vände mig om och lade armarna och Louis hals och drog in  honom för en lång och ljuvlig kyss. Fjärilarna i magen gick bananas när mina läppar mötte hans och ett leende letade upp sig till mina läppar. Vi avbröt kyssen och såg djupt in i varandras ögon. I hans ögon kunde jag läsa så många olika känslor och jag skulle precis öppna munnen när vår imtima stund avbröts av att Liam hoppade bort från fönstret och sprang mot soffan. 

"they're here, they're here, they're here" småtjöt han och hoppade runt som ett litet barn. Alla skrattade åt honom innan vi slog oss ner i soffan, fåtöljerna och Niall satte sig i en av sackosäcarna vi släpat ner från övervåningen. Vi skulle inte skrämma honom som vi skrämt Karro och Harry när de kom hem eftersom vi då kanske skulle råka väcka Gabriella men vi hade en plan. Just som jag krupit upp i Louis knä stack någon nyckeln i låset och snart öppnades dörren. 

"Hello! We're here" Zayns mörka stämma ekade genom huset. "In the livingroom" ropade Louis med sin brittiska dialekt som fick att vilja kasta mig över honom här och nu. Snart uppenbarade sig två figurer i dörröppningen, den ena större än den andra. Zayn och Perrie. Jag ställde mig snabbt upp och detsamma gjorde Karro och Harry. Liam pausade filmen och Zayn vände sig mot mig. "Emma this is Perrie, Perrie this is Emma, Lou's girlfriend" Jag sträckte fram handen och Perrie tog den löst i sin och skakade den lätt. Hon hade vanliga blå jeans och en rosagul tröja som satt perfekt på hennes smala kropp. Hennes hår var utsläppt och vad jag kunde se hade hon nästan inget smink på sig, hon var en naturlig skönhet. Detta faktum fick mig att känna mig otroligt ful och tillgjord där jag stod med allt mitt smink, puder, foundation, ögonskugga, eyeliner och mascara. Blicken hon gav mig fick mig att känna mig ännu mer tillgjord då den tydde på allt annat än gillande. Den var stel och kall och även om det var ett vänligt leende på hennes läppar så kände jag hur ovilligkänslorna gick från hennes hand till min. Snabbt släppte hon den och vände sig mot Karro med ett större och vad jag tyckte såg ut som ett äktare leende. "So this is the girl that living the dream, Harry Styles lover and mother to his child. I guess the only thing I can do is to congratulate" sa hon med skämtsam ton och skakade även Karolinas hand. Karro rodnade och kollade ner i matten men en liten putt från Harry fick henne att se upp igen. "I guess" sa hon tveksamt och Perrie skrattade åt henne och slog undan det med handen i luften. "Should we continue to watch the movie?" frågade Liam och viftade lite med fjärrkontrollen. "Can't we start it over so we get it mate?" frågade Zayn och medan vi satte oss klickade Liam in i menyn och startade om filmen. Efter kanske tio minuter gav Niall ifrån sig ett stön och tog sig för magen, det hade börjat. "O I'm so hungry mates, I'll go pop some popcorns. Emma can you help me carry?" frågade han och såg upp på mig. Jag nickade och ställde mig upp innan vi gick ut i köket. "Okey this is it you ready?" frågade jag när jag tog ur tårtan ur kylen och tände ljusen medan Niall tog fram tallrikar, skedar och en gaffel till Liam. "Lets go" sa jag när alla tjugo ljusen var tända. Försiktigt lyfte jag upp tårtan och sedan viskade jag till Niall. "One the count of three" han nickade och vi gick långsamt mot dörren.

"One"

"Two"

"Three!"

"Happy birthday to you..." 

 

Tre timmar senare 

 

"Thanks again guys" sa Zayn glatt från soffan när jag, Lou, Liam och Niall gick uppför trappan. Karro och Harry hade gått och lagt sig för ett bra tag sedan då de behövde sin 'föräldrasömn' som Karro uttryckte det. "Everything for you mate" svarade Liam leendes och vi andra nickade snabbt instämmande.

 

Precis när jag skulle krypa ner till Louis under hans sköna duntäckte kände jag hur törsten satte in och jag vände snabbt om och gick ner till köket. När jag kom in hördes ljudet av poppande popcorn och jag såg Perrie sitta böjd över mobilen. "Hello" hälsade jag glatt och ett 'hi' lämnade hennes läppar innan hon kollade upp och mötte min blick. "oh, it's you" sa hon med avsmak i rösten och jag kände hur hela jag krympte ihop, vad hade jag gjort fel?

"I'm sorry if I done something to you Perrie. It was never my intention to hurt you or anybody" började jag försiktigt, jag ville inte bråka så det var lika bra att få det överstökat. Det plingande ljudet från micron fick Perrie att skynda sig dit och ta ut dem. När hon hällt upp dem i en skål vände hon sig tvärt om och stegade fram till mig.

"I want you to have one thing clear here hunny. Eleanor was one of my best friends and now because of you, she's no longer existing in my world. I'm guessing you haven't checked your twitter since you moved back? Well, I'm gonna tell you something then. Everybody loves El and nobody loves you, sorry to break it to you but life isn't the shiny bubble you've imagined. So if you haven't figured this out yet I'm gonna make it clear for you, I don't and I never will like you because you are just as bad as any other mistress, you think you get the love and that it's true and all that shit but guess what, the only thing you do is crush it and Louis will soon discover it and you can go back to Sweden and live your crappy little life there." När hon var klar strömmade tårarna ner för mina kinder och snabbt stegade hon mot dörröppningen där hon stannade och kollade på mig igen. "If you haven't figured it out already, this little talk stays between us" och med de orden försvann hon. Långsamt gled jag ner för väggen och tårarna rann som aldrig förr, det jag precis hade hört skulle vanligtvis ha gjort mig så arg men de orden, de träffade precis på min ömma punkt, det som jag fruktade allra mest. Jag var inte det minsta arg, bara otroligt, otroligt ledsen och förtvivlad.

---

Tjo guys! 

Tack för gratulationerna :D hade en underbar födelsedag!

Kapitlet som jag lovat, hoppas ni gillade det även om det blev lite senare än förväntat!

 

Ingen gräns men ni vet hur det funkar! ;) 

 

Pussar Erica! xx