Det igenkända plingandet av dörrklockan vinade genom huset och Emma gav ifrån sig ett tjut innan hon började skrika. "NO! They can't come now, I'm not ready!" Snabbt hoppade jag upp ur soffan och gick mot dörren. 

"Chill Emma, Niall promised to us to text me when they left the hospital." Jag öppnade dörren och min famn för Anne och Gemma som stog på trappan. "Welcome welcome" sa jag glatt och fick en snabb kram av Anne innan hon kastade av sig jackan och skorna och sprang in i vardagsrummet samtidigt som hon ropade.

"Are they here yet? Where are my granddaugther?!" 

"Mum, take a deep breath, Harrys car isn't in the Garage they're obviosly not here." skrattade Gemma fram samtidigt som hon kramade om mig. Jag skulle precis stänga dörren när jag såg en påbyltad, rödkindad Robin komma plumsande i snön med ett stort packet i famnen. "Hello Louis" hälsade han andfått fram och jag tog  snabbt emot det tunga paketet. Ovanpå låg det flera små till och när Robin fått av yterkläderna torkade han svetten ur pannan. "Let's go" sa jag glatt och vi gick in i vardagsrummet där jag satte ner packeten på bordet Emma ställt fram. När jag kollar mig runt om i rummet kan jag inte låta att att le åt synen. Karros mamma och Anne sitter och babblar i den ena soffan och likaså med Karros pappa och Robin i den andra. Henne småbroder ligger på golvet framför tv:en tillsammans med Zayn och spöar honom i fifa. Emma springer runt och fixar de sista detaljerna till Karros sena överraskningsbabyshower och Liam springer efter med en låda med serpentiner och liknande som Emma hänger upp var hon känner för det. Plötsligt ringer Liams mobil och hela rummet faller tyst. "yey, okey" "take your time" "Bye" säger han in i luren och när han han lagt på ropar han högt. "10 minutes people" och klapapr händerna. Skrattet bubblar upp ur mig och jag skrattar högt när jag tänker på hur ycket han påminner om Paul och hans schemahållande. Alla kollar konstigt på mig och Emma vhar ett roat men ändå irriterat leende på läpparna. "You, sounded, exakly, like, Paul" skrattflämtar jag fram och snart skrattar alla utan Liam. Han ger mig en sur blick och räcker ut tungan åt mig och jag lägger handen på hjärtat samtidigt som jag öppnar munnen i en ledsen och förvånad grimars. Sedan går vi tillbaka till att fixa iorning allting. 11 minuter senare rullat Harrys svarta Range Rover in på uppfarten och snabbt släcker Emma taklampan innan vi alla gömmer oss. Gardinerna är fördragna sen länge och jag ser flera utbuvklingar i dem där jag kryper in bakom soffan tillsammans med Emma. Spänningen pirrar genom hela min kropp och likaså glädjen men ändå kan jag inte få bort känslan att vi har glömt något, något viktigt. 

 

Försiktigt lyfte jag ur Gabriella och hennes bilbarnstol ur framsätet och hängde den i armvecket samtidigt som jag höll den i ett stadigt tag med vänsterhanden. Vi går längs den skottade uppfarten och jag kan inte låta bli att se alla fotavtryck från många olika skor, har huset blivit bombat av fans eller? Niall går lite i förväg med min väska och låser upp dörren. Harry kånkar på bebisväskan vi fick av sjukhuset med lite olika brosyrer och nappar med välling och sånt. Niall ler ett lustigt leende och jag ger honom en konstig blick. När vi kommer in ställer jag ner Gabriella på golvet innan vi tog av oss skorna och borstade bort snön från jackorna och hängde upp dem.   Vardagsrummet var mörkt och gardinerna var fördragna och rädslan kröp igenom mig när jag sträckte mig mot lysknappen. Snälla, snälla, snälla låt inte Max vara här. Precis innan jag nådde lysknappen tändes lamporna och rummet fylldes med många olika röster som alla skrek "SUPRISE!" Jag hoppade säkert en meter upp i luften och skrek rakt ut för full hals. När jag tagit in rummet som var pyntat med ballonger och en stor banderoll där det stod 'Congratulations to the girl' hade mitt hjärta och hjärna lugnat ner sig tillräckligt för att höra Gabriellas rädda gråt. Snabbt sprang jag bort till Harry som stod med henne i famnen och försökte få henne att sluta skrika. Med en panikslagen blick gav han henne till migoch jag försökte lugna henne genom att gunga henne lite i min famn men inget funkade, hon bara skrek och skrek. "Harry, why isn't it working, I fed her right before we left the Hospital and we changd the diper too" säger jag panikslaget och jag känner hur tårarna byggs upp i min ögon. Från ingenstans kommer plötsligt ett par välbekanta händer och tar henne ifrån mig. Jag kollar upp och möter mammas lugna blick. "Det är lungt gumman jag tar henne" säger hon och ger mig ett lugnande leende. Lättat släpper jag Gabriella och kollar mig runt i rummet. Mina småbröder står med ett aningens chockat ansiktutryck men när jag håller ut armarna sätter de båda fart mot mig och snart står vi med armarna om varandra i en hård gruppkram. En harkling får oss att släppa varandra och när jag vänder mig om står Harry med Anne och Gemma på vardera sida om sig. Nervositeten slår ner i mig som en blixtnedslag, något som säkert syns i mina ögon då Harry släpper bådas händer och går fram och lägger händerna om min midja och pussar mig på kinden. "Gemma, this is Karolina" säger han och jag sträcker trevande ut handen i en artig gest. Gemma ser på min hand som om den är en farlig hund innan hon tar ett steg fram och lägger armarna om mig istället. "You're my brothers childs mother, I think a hug is more in it's place" säger hon och flinar när hon släpper mig. Jag ler försiktigt tillbaka och vänder mig mot Anne. "Well you already met mum" säger Harry bakifrån min rygg och Anne går snabbt fram och ger mig en kram hon också. Trots att detta bara är tredje gången jag träffar Anne så kan det inte låta bli att kännas som tjugonde. Trots att jag är en otroligt blyg person så lockar hon fram mig själv med en gång och jag känner mig verkligen hemma hos henne. "So where do we hav e my little granddaughter" säger hon när vi släpper varandra. Jag har inte tänkt på det förrän nu men den som tog Gabriella var ju mamma, min mamma! "Mamma!" utbrister jag när jag hittar henne i soffan. Snabbt hyschar pappa mig och när jag ser att han också sitter i soffan piper jag till innan jag springer fram och slänger mig i hans famn. Jag kramar honom hårt och länge innan jag släpper honom och omfamnar mamma hårt och länge. Gabriella ligger och sover i Annes famn nu istället och på ena sidan av henen sitter Gemma och på andra sidan Harry med ett stolt leende på läpparna. "She's so lovley" viskar Anne fram och man hörde hur hennes röst stockade sig i halsen. Jag kan inte bli att le stolt jag också, Gabbi är verkligen underbar. 

 

En timme senare när vi ätit upp tårtan ställer sig Emma upp och slår lite lätt på sitt glas. Människorna som är utspridda i vardagsrummet tystnar och alla vänder blicken mot henne. "As all of you know I gatherd you here for a reason. When Karro got pregnant I promised to give her a babyshower but then all of it slipped out of my mind and I forgot. So here we all are today for her and Harrys' late babyshower." Hon gick fram till ett stort bord packat med presenter och tog upp något som såg ut som en låda med rosa glitterpapper runt. "This is from me and Louis" säger hon och räcker fram den till mig. Jag ger henne ett uppspelt leende och sliter upp paketet med en ork jag inte visste jag hade. Inuti pappersboxen ligger tre olika nappflaskor, ett packet nappar och två olika klädesuppsättningar. "Awe thanks guys" säger jag med ett megaleende. Packat efter packet öppnas av både mig och Harry och även om jag blir tröttare och tröttare för varje sekund har jag inte hjärta att lämna allt och gå och lägga mig i Harrys, nu min också, sköna säng. När alla paket är öppnade sjunker jag ner och skådar det. Louis och Liam är i full gång med att bygga ihop bebissängen tillsammans med pappa som vi fick av Robin och Anne. Av Gemma fick vi lite kläder och ett par Converseskor fast en lite större storlek, som Gabbi kunde ha som sina förstå skor förklarade hon. Av Zayn fick hon en stor nallebjörn och ett par mockasiner. Liam och Niall gav henne lite strumpor, ett packet blöjor och välling och en liten fluffig gosedjurhund som verkar ha blivigt favoriten redan då varje gång den kommer in i hennes syn gurglar hon till och mungiporna rör sig lite uppåt. Av min familj fick vi ett babygym och massa av mina, Fredriks och Niklas gamla bebiskläder plus massa nya också. Mina ögonlock blir bara tyngre och tyngre för varje sekund och jag ska precis somna när Harry sätter sig upp och skakar liv i mig.  "Guys thank you for tonight but I think someone is a bit tired" säger han och drar upp mig till ståend läge. "yeah thank you guys." säger jag trött och när Harry böjer sig ner för att ta upp Gabriella  klingar den bekanta tonen av ringklockan genom huset. "I'll open" säger jag eftersom jag är den enda som står upp. Snabbt går jag ut i hallen och låser upp dörren innan jag försiktigt öppnar den. Det står ingen på trappan men när jag kollar ner ser jag en kanske 30 cm hög häst ligga på trappavsatsen. Den har en röd ros i sin mun och på lapp fastsatt i örat. Med ett snabbt dunkande hjärta tar jag upp rosen och hästen och vänder på lappen. Mitt hjärta stannar och tårarna kommer på 2 sekunder. Jag läser det igen och igen och igen och tårarna rinner bara mer och mer för varje gång. "Det får inte hända, snälla nej, varför!" viskar jag ut i luften innan jag sätter på mig ett par skor och går mot soptunnan som står vid gatan. Jag öppnar locket och läser den ännu en gång innan jag släpper ner den och springer tillbaka till dörren. Snöflingorna yr och kylan biter i mina kinder men ju längre bort från soptunnan jag kommer desto högre skriks meningen i mitt huvud. När jag kommer in sparkar jag av mig skorna och springer upp till toan och låser snabbt dörren. Jag sjunker ner längs badkarskanten och trycker händerna mot ögonen så hårt att precis allt blir svart och mina ögonhålor börjar värka, men inget kan göra synen av lappen att försvinna från min näthinna eller de hemska ordet att lämna mitt huvud, orden som lös: Grattis till tillskottet. Ännu en människa du utsätter för livsfara bara genom att andas. M 

---

Sådär! Slutet blev typ sugit för min hjärna lägger snart av. Måste plugga religon nu...

Hoppas ni haft en kulig helg, det har jag!

 

Ni är awesome!

Pussar Erica