Gotta be you - del 34

Skumt, tänkte jag precis att jag vela ha barn med Hannah?!

Tydligen, men det var sant jag vela leva hela mitt liv med Hannah, hon var den jag vela dela alla stunder med.

---

Hannahs perspektiv

En vecka går verkligen fort när man inte vill det.

För helt plötsligt står vi här på tågstationen och om tio minuter kommer mitt tåg som ska ta mig tillbaka till Wolverhampton, bort från Liam.

"When will you come back?" frågade Zayn

"I don't know, mabye after christmas but it's not sure" sa jag nedstämt

"And if not?" frågade Niall

"Then it would be next summerholiday, but I will probably come on my easterhoi´liday" sa jag och kollade upp på deras ledsna ansikten.

The train to Wolverhampton has just arrived, you can go onboard if you want to but tha train leaves the same time as before

"So this is goodbye for almost a year?" frågade Eleanor

"No, just until easter" sa jag och kramade om henne.

Sen började kram kalaset och alla turades om att krama mig, tillslut var det bara Harr och Liam kvar.

Jag kramade om Harry först.

"See you in christmas favorite" sa jag och log.

"See you then favorite" svarade han och oussade mig i pannan.

Nu var det bara Liam kvar.

"I'll miss you so much" sa jag och sprang in i hans famn.

"I'll miss you too" sa han "I have something too you" sa han och tog upp en ask ur fickan.

I den låg den finaste ring jag någonsin sett, det var ingen förlåvningsring.

Den var silvring med röda stenar efter kanten, innuti var det ingraverat forever and always.

"It's a promise ring so you know I have promised that it will always be you and me" han och satte den på mitt ringfinger.

"I don't need a ring to know that" sa jag och kysste honom passionerat.

Jag kände något blött på min kind och kollade upp på Liam som stod och grät, jag kollade pårt mot dom andra och dom stod också och grät.

"Bye Liam, love you forever and always" sa jag och tog upp min väska.

"Bye love, forever and always" sa han innan jag vände ryggen åt honom och alla andra och gick mot mitt tåg.

*

Ungefär ett år senare - Hannas perspektiv

Det hade gått vå år sen jag lämnade Liam på tågstationen.

Jag hade knappt sett Liam sen dess, någon dag till påsk men dom var tvungen att åka någonstans då så det blev max tre dagar.

Varje dag smsade jag honom och dom andra, jag bodde kvar hos min moster och hade nyss gått ut gymnastiet men den här sommaren skulle jag inte åka till London.

Jag skulle stanna hemma i tråkiga Wolverhampton med Jenny och moster.

Just nu var jag faktiskt påväg till Jenny, hon hade ringt mig för en timme sen och sagt att hon behövde prata med mig.

Jag svarade att jag bara skulle äta.

Jag knackade lätt på dörren och Jennys mamma kom och öppnade, hon grät.

"Why are you crying?" frågade jag, även om Jennys föräldrar kan svenska pratar jag ofta engelska med dom.

"Det är Jenny" savarde hon hackig

"Vad har hänt?!" frågade jag oroligt, jag fick inge svar utan hon bara grät ännu mer.

Jag rusade upp för trappan och in i Jennys rum, där mitt i rummet hängde flickan jag älskade, min bästa vän, i ett snöre fäst i taket.

På nattduksbordet låg ett kuvert som var addreserat till mig, försiktigt öppnade jag det och läste.

 

I'm sorry Hannah!

I couldn't handle my life anymore, I havent sence my brother died.

He meant the  world too me, and not having him by my side is one of the hardest thing I've ever done.

I' sorry I'm leaving you like this without telling you.

But I have been thinking off this for some time now, and I'm scared, I really am.

I'm so scared that I can't live so I decided to take my life.

Don't do that, cause you have a great life, don't let anyone tell you something else!

Hannah I love you with all my heart, you were always there when I needed.

And I know I ahven't been such a good friend the latest yeat and I know you understand why.

Your help was really good, but not good enough, sorry!

I want to bee with my brother and no were else.

Sorry for leaving you!

Lots of love your Jenny♥

P.S look under the pillow, and use it to do your life better than it already is.

 

Jag ramlade ner på knä och började gråta hejdlöst, jag grät i nästan två timmar innan jag reste på mig och kollade under kudden.

Det som låt där förvånade mig men jag bestämde mig för att uppfylla Jenys sista önskan.

Jag greppade det som låg underkudden och kuveret med brevet i och spang ner för trappan och hem till mig.

 

Liams perspektiv

Det var en helt vanlig onsdagskväll, som vanligt saknade jag Hannah otroligt mycket.

"Come on Liam, you are gonna visit her next week" det var Eleanors ord som ryckte mig ur min 'koma'

"I know, it's just so long time ago" sa jag och lutade huvudet i händerna.

Tre små knackningar fick oss alla att rycka till, alla var ju här så vem var det som kunde komma.

Personen öppnade dörren själv och gick in, alal vände sig om mot hallen för att se vem som kom.

Fotsteg hördes och runt hörnet kom...... Hannah!

Jag flög upp ur soffan och sprang bort till henne, jag drog in henne i min famn och kramade om henne hårt.

Hon ställde sig på tå och kysste mig mjukt på läpparna.

"What made you change your mind and come here?" frågade jag henne

"Forever and always, Liam"

---

Tyvärr så måste jag meddela att Gotta be you nu är avslutad.

Många kommentarer nu då om hur den varit!

Jag hade började skriva på en ny novell och prologen kommer nog ut måndag nesta vecka. (alltså imorgon)

Hoppas ni gillade min novell och stannar till nästa.

Puss xx

Åååh, så gulligt!!! :D Och lessen att jag varit så.. borta, jag har haft fullt upp ända sen skolan börja och allt.. Men skit samma! Asbra novell, hela vägen igenom! Ser fram emot nästa!:D ♥

Novellen var så hilma bra! Jag blev helt chockad när jag läste att den var slut, jag kommer sakna den!

Novellen var sjukt bra och jag har skrattat mycket! Synd att den redan är slut ;( den va så bra ju! :D men längtar tills nästa!!!!! Och den efter det ;)))) Hahahah skriv nu och gör oss stolta med ännu en awesome novell!

Många pussar, Erica! :D xx

Jätte bra novell Emma! vill inte att den ska vara slut:( men jag kan inte vänta tills nästa kommer :)<3