They don't know about us - del 4

Åsa lade pannkakorna i en bunke och ställde ner den på bordet där vi hade satt oss.

"Ät nu tjejer, jag väcker killarna strax innan ni åker." sa Åsa och gick ut ur köket och upp för trappen.

Karolina vände sig om och kom gående med sirapen, det var då jag såg den.

---

Karolinas perspektiv

När Emma helt plötsligt halvskrek på mig hoppade jag till av chock.

"Tyst, du väcker grabbarna" väste jag mellan sammanbitna tänder.

"Men OMG! När gjorde du den där?" frågade hon och pekade på mitt öra.

"Jaha.. Du menar tatueringen? En examenspresent av mormor och morfar" säger jag och ler.

Nu satt ett litet kors inpräntat bakom mitt öra, lit ner emot halsen.

"Den är jätte fin" säger hon och tar tag i mitt öra och drar mig mot sig.

Hon studerar den noga och ser lite avundsjuk ut.

"Den passar dom andra jätte bra" säger hon efter att ha släppt mitt öra.

Sant, det är inte min första tatuering.

"Men du vet när vi gick i sjuan?! Då pratade jag ju om vilka tatueringar jag vela ha" säger jag och lägger upp en pannkaka på tallriken.

"Ja, vi gick ganska ofta och pratade om det" sa hon och hällde sirap på sina.

"Jag har ju gjort några av dom nu" säger jag och ler.

Vi äter våra pannkakor under tystad och medans Emma dukar in våra grejer i diskmaskinen springer jag upp för trappan och väcker mamma som somnat om medans vi åt frukost.

"Mamma, vi har ätit klart nu och taxin kommer om en halvtimme" säger jag och skakar om henne löst.

"Jag är vaken" säger hon sömnit

"Väck pappa så går jag och väcker grabbarna" säger jag och vänder mig om och går in till Niklas ochs en Fredrik.

När alla är vakna går vi ner till hallen där Emma står med våra väskor vi ska ha som handbagage.

Jag börjar med att krama om Niklas.

"Hejdå gubben, kommer sakna dig!"

"Hejdå Emma, jag kommer sakna dig också!" säger han, det märks att han inte riktigt är vaken än.

Sen går jag vidare till Fredrik

"Bye Fredde! Kommer sakna dig med!" säger jag och kramar om honom, han är egentligen ingen kramig person men nu känner jag hur man kramar om mig lite hårdare än vanligt.

"Kommer sakna dig med syrran! Det kommer kännas konstigt att inte ha dig här hela tide, vem ska nu göra middag åt mig på torsdagar tillexempel?!" skämtar han.

"Det löser sig, annars ligger det infrysen potatisgratäng i frysen" säger jag och klappar honom på ryggen.

Sen vidare mot mamam och pappa, som får en kram tillsammans.

"Kommer sakna er otroligt mycket, men nu har ni ju skype" säger jag när jag släppt dom.

"Ni kommer klara er bra" säger pappa.

"Taxin är här nu" säger Fredrik som kollar ut genom fönstret.

Emma kramar snabbt om alla sen går vi ut till taxin tillsammans, när den börjar åka och jag ser hur min familj blir mindre och mindre inser jag att vi faktiskt är påväg.

Vi ska verkligen flytta, jag har alltid bott i det där gula huset och nu helt plötsligt ska jag bo i ett radhus i London med Emma.

Det dröjde inte länge innan både jag och Emma hade somnat i taxin, vilket vi faktiskt kunde göra eftersom det tog nästan tre timmar till Arlanda från lilla Hudiksvall där vi bodde.

 

Emmas perspektiv

Vi betalade taxichauffören och klev ur taxin och gick med ganska nervösa steg mot incheckningen.

En kvinna med ganska mycket smink och ett överdrivet leende tog emot oss, vi räckte fram våra pass och hon scannade av dom och knappade lite på sin dator.

"Så det är ni två som ska flytta?" frågade hon och log ett till överdrivet leende.

"Ja det är vi" sa jag och log överdrivet tillbaka, hon kollade llite bitchigt på mig men verkade strunta i det.

"Hoppas ni kommer få det bra i London" sa hon och gav tillbaka våra pass och biljetter.

"Tack!" sa Karolina som var sådär änglalikt snäll mot alla.

Vi gick vidare igenom alla affärer som fanns där, inne på taxfreen köpte vi lite godis.

Karolina köpte självklart en påse M&Ms och tuggummi, själv köpte jag en Marabou choklad och tuggummi.

Sen forsatte vi gå och gick in på några affärer här och var, men så fort vi såg Starbucks skylten stannade vi båda två och kollade på varandra innan vi sprang i rikting på Starbucks.

Vi sket i om folk tyckte vi var knepige, om man inte hade Starbucks stan var det ett måste om man skulle åka någonstans.

Jag köpte en fappochino (vet inte hur det stavas) och Karolina köpte en Chai latte, hon verklligen älskade det och skulle kunna drick det till frukost, lunch och middag.

Bruden är helt, totalt jätte knepig men jag kunde inte hitta några bättre bästa vänner än henne, Nora och Louise.

---

En del till underbara läsare!

Kommentera massor :)

 

Åhgud! Din novell blir till en drog! Jättebra! Xxx

Hur kommer du på allt? Det är ju as bra!:)

Hur bra som helst!! Älskar sättet du skriver på;)
skriv mer! massor! love u xxx