"Ehm... ehm.." började Liam stamma

"Me and Harry works at the bakery" sa Louis, och jag såg att Karro var väldigt nära att börja skratta.

"And I work in the music story in the centrum" svarade Niall

Vi vände våra blickar mot Liam och Zayn som fortfarande inte hade svarat, man kunde se att båda två tänkte väldigt mycket för att komma på ett jobb.

"Mechanic" sa Zayn kort men bestämt, då var det bara Liam kvar.

Men då började Karro asgarva och förstörde allting, alla kollade mellan oss och tillslut gick det upp för dom varför hon skrattade så mycket.

"You know, right?" frågade Louis.

Vi bara nickade till svar, eftersom vi båda två skrattade så  vi fick ont i magen.

"Kar, you absolutley suck at that!" sa jag när vi båda lugnat ner oss.

"I don't!" svarade hon och spelade bestört.

"You know you do" sa jag, hon ryckte bara på axlarna åt mig.

"So, you suck at fool people?" frågade Louis, som ärligt såg lite chockad ut.

"I wouldn't say I suck.." började Karolina

"You do, you always have to leave the room when we are prank calling someone" konstarerade jag.

Killarna och Danielle började självklart skratta och stackars lilla Karolina rodnade och kollade ner i knät, eller lilla och lilla hon var både längre och äldre än mig.

"Well how about dinner?" frågar Danielle.

"That would be good" sa Zayn.

"What is it?" frågade Karolina försiktigt

"Spagetti bolognese, nothing dangerous" svarade Danielle.

Niall verkade ha gillat svaret för han hade störtat upp från fotöljen så Karolina höll på att ramla i golvet, men tur som var fanns Zayn där och tog tag i henne.

Alla gick in och satte sig i köket, det blev väldigt trång för Danielle hade också ett bord som egentligen var för fyra´.

Men sen kom Harry på den brillianta idén att han, Karolina och Zayn kunde sitta vid bardisken.

(Det fanns en sån i varje kök för alla kök är ganska lika inredda, för dom som byggde husen bestämde hur dom skulle se ut.)

Sagt och gjort, alla fick mer plats och jag såg att Karolina njöt av att Harry valt att ta med henne.

*

"It was really good Dani" sa Harry när vi satte oss ner i soffan efter att ha ätit.

"Thanks, but stop calling me Dani" sa hon och satte sig ner i Liams knä.

Den här gången hamnade Louis längst ut i soffan sen jag bredvid honom, Karro bredvid mig och bredvid Karro satte sig Harry.

Zayn och Niall i ena fotöljen och Liam och Danielle i den andra.

"So what movie?" frågade Zayn efter ett tag när alla hade suttit tysta en stund.

"Don't know" svarade Karolina, typiskt henne att vara blyg och inte våga bestämma något.

Men jag fick en idé för att se om hon skulle våga öppna sig lite.

"A horror movie!" utbrast jag

Om blickar kunde döda, vore jag ganska så död.

Men min plan funkade för sekunden efter öppnade Karolina munnen.

"No! Now way!" protesterade hon.

"C'mon, why not?" frågade Louis.

"I don't like them, and have never done witch Emma knows" sa hon och gav mig en mordisk blick.

"Please" sa Zayn och kollade fram bakom Niall.

Karolina bara skakade på huvudet, jag visste att hon inte skulle ge sig i första taget men lika väl som jag kände henne visste jag att killarna gärna vela se en skräckfilm.

"Please Karro, pretty, pretty please!" sa Harry.

Karolina tvekade lite i början men skakade sen bestämt på huvudet.

Då böjde sig Harry fram och viskade något i hennes öra, hon började direkt rodna och kolla ner i sitt knä.

Men sen nickade hon sakta och suckade djupt, hon hade alltså gett sig.

"Horror movie it is!" hoppade Harry upp i luften och skrek.

Karolina böjde sig mot mig och viskade i mitt öra.

"Bered dig på att sota för det här, och jag kommer börja med att dela säng med dig inatt" viskade hon, jag visste att hon skämtade om det där med att dela säng men jag var faktisk lite rädd för vad hon skulle hitta på som hämd.

Det var det värsta med Karolina, hon var snäll som en ängel men hade man gjort henne något kunde hon vara en djävul tillbaka.

"So what movie?" frågade Zayn igen.

Niall tog upp en från bordet och visade oss, både jag och Karolina frös till is i soffan.

Karolina gav ifrån sig ett öronbedövande skrik och tog tag om kudden hon hade lagt i knät och höll upp den framför ansiktet.

Så bra som det gick försökte jag viska med Karolina om att hon skulle skärpa sig och sluta skrika.

"Aouch, what was that for?" frågade Danielle när Karolina tystat.

 

"Aouch, what was that for?"

"I'm afraid of clowns" berättade jag blygt.

Att jag var rädd för clowner var en underdrift, jag var fullständigt livrädd för dom.

Ända sen den där dagen då en klasskompis hade berättat en historia om en clown som mördade en hel familj, efter det slutade jag gå på cirkus med min familj och gå i närheten av clowner över huvud taget.

"Anything else you are afraid of so we know how to NOT get at heart attack again?" sa Louis undrande.

"If she is gonna say all thing you have to listen a whole day" sa Emma, jag bara lipade åt henne.

"I'm afraid of clowns, bears, masks, the dark, heights and Emmas lasagna" sa jag

"Emmas lasagna?" frågade Niall.

"Yeah, if you are ever eating with her. Tell her not to make lasagna, it's terrible and really freaky." sa jag och knuffade Emma med armbågen.

"Enough about my cooking skills, well it isn't me that can't make salmon" sa hon stolt.

"Sorry, but that is you" sa jag och skrattade.

"Not it's.... yeah you're right that is me" sa hon när hon kom på det.

Alla skrattade åt Emmas dumhet, eller inte dumhet utan det att hon inte tänkte så långt innan hon svarade

"Back to movie, can we watch Taken?" frågade Niall

"I love that movie!" utbrast jag.

"Then Taken it is" sa Niall lyckligt eftersom det är hans favorit film.

När hälften av filmen hade gått började min mobil vibrera, eftersom jag antog att det var Max svarade jag ganska fort.

 

"Hej, det är Karolina" sa jag när jag gått ut ur rummet

"Var det något speciellt du vela?"

 

Sen lade han på.

Visst lite hade jag väl vetat att det här skulle hända eftersom han var som han var, men ändå sårade det mig så sjukt mycket.

Tårarna brännde bakom ögonlocken och hotade med att tränga fram vilken sekund som helst.

Precis som den första tåren rann ner över kinden hörde jag hur någon sa mitt namn.

Förskräckt vände jag mig om och torkade snabbt bort den lilla tåren, för bakom mig stod Harry.

"Karolina, what has happened?" frågade han och gick fram mot mig med öppna armar, då började det rinna fler och fler tårar ner för mina kinder.

"My.. bo...b..." försökte jag stamma fram

"It's okey, you can tell me another time" viskade han lugnande och lade armarna om mig.

Så stod vi ett tag tills jag lugnat ner mig, då gick vi tillbaka till dom andra och kollade vidare på filmen.

Jag fokuserade inte riktigt utan satt mer i mina egna tankar.

Hur många ska jag behöva förlora innan jag frå vara lycklig?

När ska det börja gå bra för mig?

---

Hittills verkar uppdateringen gå ganska bra eller vad säger ni?

Jag vet att ni kanske tänker: Vad typiskt att Max ska göra slut med henne precis när hon träffat killarna!

Men rikitigt så enkelt ska det inte gå.

Jag vill inte skriva riktigt som andra, utan jag vill ha min egen knorr på det hela.

Så jag skriver på mitt eget lilla sätt, like it or not.

Tack till er som kollar in här varje dag och kommenterar.

Snälla ni som läser och inte kommenterar, snälla börja göra det!

Det är så mycket roligare att skriva om man får en massa roligt kritik på det man skriver.