När jag gick och lade mig den kvällen kändes det mcyket hemtrevligare, vi hade ställt i ordning det mesta i alla rum, det ända rum vi inte gjort något åt var sovrummet.

"Sådär ja" säger Emma och kastar sig tillbaka i sin säng.

"Kan bara säga det samma" svarar jag och lägger in den sista t-shirten på hyllan, äntligen var vårat rum färdig inrett.

"Men du vad säger du om lite lunch?" frågar jag

"Det skulle sitta fint, men inte förmycket eftersom vi ska på middag ikväll" svarar Emma och tar fram sin mobil.

"Jag fixar en grekisksallad då" svarar jag och går ner för trappan.

Inne i köket börjar jag plocka fram alla grönsaker och sånt som man behöver.

"Hm.. undrar om?" säger jag högt till mig själv och drar ut en låda i bänken.

"Nehep" muttrar jag besviket

"Missing something?" hör jag en röst fråga bakom mig, av ren panik skriker jag  och hoppar till.

Bakom mig står Danielle och skrattar för full hals, men det kunde jag bjuda henne på för jag skulle ha gjort det samma om rollerna var ombytta.

"You scared the shit out of me" säger jag när jag hämtat mig efter chocken.

"I kind of figured that one out" säger hon och slår sig på en av barstolarna som finns i köket.

"Are we still up for tonight?" frågade jag bara för att dubbelkolla.

"Ofcourse, so don't eat yourself fat on that salad" skämtade hon inna hon lämnade köket och gick tillbaka därifrån hon kom.

Jag fortsatte skära grönsaker och fixa till salladen, när jag nästan var klar ropade jag på Emma så hon kunde duka.

Och våra mammor som inte trodde vi skulle klara oss själva för våra kockunskaper var tydligen inte tillräckligt bra, tji fick dom.

"Varför skrek du förut?" frågade Emma när vi ätit upp salladen.

"Danielle hade kommit in i köket medans jag vänt ryggen till" svarade jag och lade ner mina bestik på tallriken.

"Jaha"

"Så du menar att du hörde mig skrika men inte kom ner?! Tänk om det varit en inbrottstjuv?" frågade jag och höjde på ögonbrynen.

"Du är stor, du kan klara dig själv" svarade hon och reste sig upp för att duka av tallriken, jag gjorde det samma men när Emma var påväg ut ur köket stoppade jag henne.

"Jag lagade maten, du tar reda på allt" och med dom orden lämnade jag köket bakom mig.

Jag fortsatte upp på vårat rum, där kollade jag mig omkring.

Mina tavlor med alla minnen stod på hyllor, bord och satt på väggen, det lilla gosedjurs lejonet som satt lutat mot prydnadskuddarna nere i fotändan på sängen och helkroppsspegeln som hängde bredvid dörren.

En speciell tavla fångade min blick länge, den bilden var från när vi gick ut åttan.

På bilder var det jag, Louise, Emma, Nora och Lydia.

Jag tänkte tillbaka på den sommaren och det började genast tåra sig i ögonen på mig, snabbt trängde jag bort det hemska minne som trängt sig på.

Istället tog jag upp mobilen för att skicka ett sms till Max, efter tio minuter hade jag fortfarande inte fått något svar så jag bestämde mig för att ringa mamma istället.

 

Våran granne, Danielle.

Hejdå saknar er också

 

*

 

Rinklockan ringde och efter vad som kändes som två sekunder kom Danielle och öppnade.

"Hey! I'm cald you came, I forgot to tell you this before but my boyfriend is here with his friends to" sa hon så fort vi kommit innanför dörren.

"Hello on you to! That's okey" svarade jag och knöt av mig skorna.

"I have to say, you to look stunning" sa Danielle och kramade om oss båda när vi rest oss upp.

"Weill I have to say the same too you" svarade Emma.

"Thanks, come with me" sa Danielle och försvann in i huset.

Vi följde lydigt efter som små hundvalpar som avr rädda att tappa bort sin mamma.

"Guys, this are my neighbours Emma and Karolina" hörde vi Danielle säga, och när vi rundade hörnet in till vardagsrummet möttes vi av en chock.

Där i soffan satt inga mindre än killarna i Onre Dirrection, det var alltså därifrån jag känt igen Danielle.

"Omg, jag länner mig så dum! Att vi inte kände igen henne" viskade Emma till mig som om hon läst mina tankar.

"Jag håller med"

"Hello guys, I'm Emma" började Emma och var som vanligt super social.

"That makes me Karolina" sa jag och försökte skämta, det verkade funka för killarna och Danielle skrattade.

Pust! Tack för det gode gud. tänkte jag

"I'm Niall" började Niall, dom behövde verkligen inte göra det här men men..

"Harry"

"Zayn"

"I'm Liam"

"And that makes me Louis" sa Louis och härmade mig, självklart började alla skratta.

Louis bara blinkade till mig och skrattade.

Emma satte sig ner i soffan mellan Louis och Zayn, eftersom Louis alltid var hennes favorit var det väl inte så konstigt.

Emma hade tagit den sista lediga platsen och jag skulle precis öppna munnen för att säga det när min mobil vibrerade och skärmen lystes upp.