Jag kände mig iaktagen, så jag snurrade runt där jag låg i sängen och öppnade sakta ögonen.

Snabbt satte jag mig upp i sängen och skrek för full hals, för Karolina stod nämligen en centimeter från min säng och stirrade på mig.

"Va FAN gör du vaken nu?" skrek jag åt henne, så fort jag sagt det ändrades hennes blick och blev helt mordiskt.

"Jag var tvungen att gå ner och öppna dörren för tv killarna" sa hon irriterat

"Redan hur mycket är klockan?" fårgade jag chockat.

"Klockan är 12 Emma" sa hon och kastade sin kudde på mig.

"Men ursäkta mig då" säger jag och kastar tillbaka kudden på henne, hon lägger tillbaka den i sin säng innan hon kastar täcker över den och har därmed bäddat sin säng.

"Har du tänkt gå ner i dom där klädern?" frågade jag skeptiskt när jag såg att hon hade på sig sina rutiga 'sovshorts', sin gråa tröja med en mumie på och hennes utslitna sockar.

"Dom har redan sett mig såhär så det spelar ingen roll" sa hon och gick ut ur rummet.

Jag hörde stegen ner för trappan, när dom upphörde hade hon kommit ner men direkt hördes ett dovt skrik och massa trippande steg i trappen och in i rummet kom en rodnande Karolina som smällde igen dörren.

"Vad hände?" frågade jag nyfiket.

"Tydligen har tv killarna någon inhoppare idag som kom lite sent" sa hon

"Han var snygg va?!" konstaterade jag

"Jaaaaa!" sa hon och slängde sig på sängen.

Hon tog upp sin bok och läste lite grann, efter typ en halvtimme knackade det på dörren.

Jag som inte riktigt vela visa mig i min pyjamas drog tacket upp till hakan så Karolina fick gå och öppna dörren.

När hon öppnade dörren fattade jag varför hon dprungit upp förut, för där utanför stod nämligen en riktigt snygg kille som såg ut att vara i våran ålder kanske några år äldre.

"Ehm... I just wanted to tell you that we have to go and get our lunchbags at the office, we forget them" sa han stammandes och sneglade med jämna mellanrum på Karolina som besvärat stod där.

"We are gonna go grocery shopping soon, so if you want to you can eat with us" sa hon och försökte ignorera att han stirrade på henne.

"Sorry, we're not allowed to eat of the costomers food or spend quality time with them" sa han

"Oh"

"But I would love to get to know you, inside and outside" sa han kaxigt och blinkade 'diskret' till Karolina

"Well I would mind, I don't like dickheads" sa hon och smällde igen dörren i ansiktet på honom.

"And that, is how we do it" sa jag och skrattade, hon verkade inte heller kunna hålla sig så hon började också skratta.

"Nej men vad säger du, ska vi dra på oss våra kläder och handla?" frågade jag och reste mig upp ur sängen.

"Ja, men våra kläder och resten av grejerna kommer inte förns klockan två" gnällde hon.

"Jag klarar mig inte så länge och inte du heller för den delen, så vi får hoppa i kläderna vi flög i igår då" sa jag och börja plocka ihop mina kläder från igår.

Karro klagade lite grann men insåg snabbt att hon inte hade något val så hon krånglade sig ur sin pyjamas och i kläderna.

När vi kom ner för trappan var tv killarna påväg ut ur huset, inhopparen höll sig på lite avstånd.

"How long will you be gone Robert?" frågade Karro snällt en tjock och gammal kille, vars namn tydligen var Robert.

"It takes twenty minutes to get there, twenty minutes back so we'll be back in an hour" sa Robert snällt.

"Okey, but then we will be back to" sa Karolina och böjde sig ner för att knyta på sig sina converse.

"See you then" sa Robert innan hand stängde dörren och följde efter dom andra som redan gått till bilen.

"Klar?" frågade Karro precis när jag reste mig upp efter att ha knytit klart mina converse, jag nickade till svar.

Hon öppnade dörren och värme slog emot oss, Karolina greppade sin plånbok inna hon gick ut ur huset med mig i hälarna.

Eftersom hon var mycket bättre på att hålla koll på saker fick hon ta hand om pengarna och nycklarna just nu.

"Hm.. vart ska vi gå nu då?" frågade hon

"Vi går ut till stora vägen sen frågar vi bara någon där" sa jag enkelt och började gå  samma väg som jag gick igår.

När vi kom ut till stora vägen kände vi oss kanska så lost, det gick gator överallt och stora byggnader.

"Det här kommre bli svårare än jag trodde" sa Karolina och ställde sig bredvid mig.

"Kom så går vi och frågar någon" sa jag och gick bort mot ett par som satt på en bänk i parken på andra sidan vägen.

"Excuse me" sa jag lite försiktigt, Karolina ställdde sig tyst lite bakom mig som vanligt.

Paret vände blicken mot mig och Karolina.

"We've just moved here, can you tell us where we can find a supermarket?" frågade jag snällt

"Sure hun, you just walk down this street, then you turn left, then you take the secound to right and there you have it" sa tjejen vänligt.

"Thank you very much" sa jag och gick i riktningen dom pekat.

Efter ett tag hittade vi faktiskt dit och började genast plocka på oss en massa grejer, våran vagn fylldes snabbt till brädden.

"Det måste se ganska kul ut, två artonåriga tjejer som stor handlar" säger Karolina och lägger ner ett paket flingor.

"Ja, jag tänkte på det jag också" svarade jag

"Har vi allt?" frågade jag när vi en stund senare lade upp varorna på rullbandet i kassan.

"Hoppas det, men det här kommer bli riktigt tungt att bära hem" sa Karro när kassörskan scannade in varorna.

När allt var betalt och fixat insåg vi att vi fortfarande saknade en massa grejer men det fick vi köpa en annan dag, för vi hade sju eller åtta påsar just nu.

Vi tog fyra var och började sakta gå hemmåt, när vi var tillbaka vid parken hörde vi någon som ropade på oss.

Förvirrat kollade vi oss omkring, det var väl ingen som kände oss här.

Bakom oss på gatan gick en bekant person, det där stora lockiga håret skulle amn känna igen överallt, Danielle.

"Hey girls, looks liek you could use some help" sa hon och skrattade.

"Hey Danielle, yes you're right" sa Karro.

Vi gav henne en varsin kasse och började sen gå hemmåt igen, när vi ställt ner kassarna vid våran dörr igen tackade vi Danielle för hjälpen och bärde in kassarna till köket.

Där började vi ställa in saker på platser vi kom fram till, eller ja Karolina kom fram till vart allt skulle stå den fick jag flyga omkring överallt och ställa dit dom.

Även om det ibland var bra att Karro var ett kontrollfreak ha´de det ju sina nackdelar, men i längden brukade det löna sig.

Efter typ tio minuter kom tv killarna igen och började direkt fixa med kablarna till tv:n igen, vid två tiden satte dom sig ner och åt sin lunch medans jag och Karro gick omkring och väntade på flytbilen som skulle komma när som helst nu.

Karolina gick fram till frukt skålen och tog två äpplen, ett av dom kastade hon till mig och ett började hon gnaga på själv, vi hade ju faktiskt inte ätit någon frukost än.

Och jag tror inte den färdiga mackan vi hade köpt på mataffären som vi ätit upp direkt utanför var någon vidare frukost.

 

Jag ställde ner den sista av dom många flyttkartongerna som stått i bilen, alla kartonger stod nu huller om buller överallt i vardagsummet.

"Bara att börja då" sa jag för mig själv och började kolla runt bland kartongerna.

Jag lyfte upp en som var märkt med Karolina, sovrum den och många andra bärde jag upp till sovrummet, min del av rummet började fyllas med kartonger men jag hade inte sett skymten av Emma på ganska länge.

Jag gick ut på baksidan för att kolla om hon var där, och visst där var hon.

Hon stod och pratade med Danielle.

"Hey Karro, Danielle here invited us for dinner tommorw" sa hon när jag kom fram till dom.

"That would be lovley" sa jag och log. "Today it's you that have to forgive us, we have some moving moxes to unpack" sa jag och drog med mig Emma in.

Hon suckade tungt men började bära upp sina kartonger ialla fall.

Eftersom jag börjat med mina långt innan Emma blev jag därmed klar mycket snabbare, så när hon bärde upp sina sista lådor började jag ställa fram tvlor och sånt i vardagsrummet.

På dom vita hyllorna där det redan stod en tavla på oss ställde jag dit två till, en på mig, Fredrik och Niklas när vi var små och en på Emma, Albin och Maja när dom var små.

Sen ställde jag även dit en blomma som överlevt flygturen hit, tyvärr var det inte många blommor som överlevt, men det hade jag räknat med också.

När jag gick och lade mig den kvällen kändes det mcyket hemtrevligare, vi hade ställt i ordning det mesta i alla rum, det ända rum vi inte gjort något åt var sovrummet.

Men det fick vi ta nästa dag.

---

Jag vet att slutet var fjålligt, men jag börjar bli trött nu.

Jag vet även att delen kom ut ganska sent, men jag var tvungen att plugga matte.

Och skolan går tyvärr före skrivandet.

Killarna kommer komma in i nästa del, och ni kan nog gissa hur ;)

Kommentera på nu då sötisar!