They don't know about us - del 6
2012-09-23 //
17:39:00 //
They don't know about us - avslutad
Både jag och Karolina älskade grillat så vi blev jätte glada, jag började hoppa upp och ner och göra små glädje rop.
Jag slutade tvärt när jag hörde någon stå och skratta, och det var inte Karolinas skratt.
Karolinas perspektiv
Både jag och Emma vände oss förskräckta om när vi hörde någon som skrattade, där på gården mittemot våran stod en tjej och skrattade.
Hon hade stort lockigt hår som stod åt alla håll och kanter och underbart fina bruna ögon, jag kände igen henne men kunde inte komma på vart ifrån.
"Sorry for laughing, but it looked som funny" sa hon
"It's okey, I would've laught too if I didn't know her" säger jag
"So she does these thing often?" frågade hon med höjde ögonbryn.
"No, not this but she does crazy things all the time" svarar jag och ler
"Hello... I'm standing right here" säger Emma och går fram emot oss.
"I'm Danielle, by the way." säger hon och stryker luggen ur ansiktet med baksidan av handen.
"I'm Karolina and this is Emma" svarar jag och sträcker fram handen.
"You live there?" frågar Emma och pekar på hudet bakom henne, hon skakar min utsträckta hand innan hon vänder sig och och kollar mot huset.
"Yeah I do" svarar hon när hon vänt sig mot oss igen.
"Cool, then we are neighbours" säger Emma och ler.
"I thought so" säger Danielle och skrattar lätt.
Danielle kollar ner på sin mobil hon håller i handen och tittar sen lite stressat upp på oss.
"I'm sorry, I gotta go. My boyfriend is picking me up in an hour, and I have to get ready" säger hon och backar långsamt.
"It's okey, we wont disturb you" säger jag och vinkar innan hon försvinner in i sitt hus.
"Hon var snäll" säger Emma innan hon går in i vårat hus.
Jag följer efter och när jag kommer in i köket ser jag att Emma precis ska öppan kylskåpet.
"Emma, du kommer inte hitta något" säger jag och går ut ur köket.
"Just ja, men jag är små hungrig!" klagar hon och kommer in i vardagsrummet.
"Jag är inte jätte hungrig så how about... McDonalds, så handlar vi mer mat senare" säger jag.
Emma bokstavligt talat flyger upp ur soffan och ut i hallen.
"Du känner inte att du vill byta om innan, vi har liksom flygit i dom här kläderna." säger jag och börjar gå upp för trappan.
"Men jag såg ett McDonalds alldeles runt hörnet, jag kan springa dit och köpa med hem om du vill ta en dusch" ropar hon nerifrån.
"Det vore jätte snällt, jag vill ha en stor pommes frites och en mellan vanlij shake" säger jag och går in i badrummet.
Jag kan höra hur ytterdörren stängs och hur Emma låser den när hon går.
Snäll hon är! tänker jag innan jag kliver in i duschen.
Jag snabb duschar, vilket innebär att jag inte tvättar håret eller sånt, eftersom det gjorde jag igår morse innan Emma kom.
När jag sköljt av tvålen från kroppen går jag ut ur duschen och plockar med mig mina kläder och går ut till sovrummet.
Där drar jag för gardinerna för fönstrerna och börjar leta igenom min enda väska som jag hade med mig efter rena kläder som jag visste att jag packat med.
Emmas perspektiv.
Jag ställde mig i kön och funderade länge, jag visste ju vad vi skulle ha men var lite nervös för att beställa det på engelska.
Visst, vi hade ätit på McDonalds utomlands förut men då hade det alltid varit mamma som beställt.
Fast den gången jag hade åkt till Spanien med Karro, Louise och Nora hade Karro beställt fö hon var bäst på spanska av oss.
När det blev min tur tog jag ett djupt andetag och började sen rabbla upp våran beställning.
"Two big frensh fries, one medium coke and one medium vanilla shake, to take with me please" säger jag.
"Anything else?" frågade tjejen i kassan
Men nej annars skulle jag ju ha sagt det" tänkte jag irriterat.
"No" svarade jag bara och log.
"Okey, just a minute" sa hon och vände sig om för att börja plocka ihop min beställning.
Allt med tiden som gick började påsen hon ställt på disken fyllas på.
Jag betalade och gick därifrån med min påse, påvägen hem kollade jag mig mycket omkring för att se om jag verkligen tog rätt väg.
När jag senare ser några hus jag inte känner igen kollar jag bakåt och inser att jag skulle ha svängt för två gator sen, jag vänder och går tillbaka.
När jag svängt känner jag igen husen och lite längre fram kan man se radhusen som vi bor i, eller man ser Danielles eftersom våran ligger på baksidan av hennes.
Jag låser upp dörren och går in, där hittar jag Karolina liggandes på golvet och hålla på med mobilen.
"Får jag fråga vad du håller på med?" frågar jag och sparkar av mig skorna.
"Jag gick ner för trappan och när jag var på näst nedersta trappsteget missade jag det sista och ramlade framlänges, det var faktiskt ganska skönt på golvet så jag låg kvar" förklarar hon som om det vore det normalaste i världen.
"Ehm... okej..." säger jag bara innan jag går in i köket och ställer ifrån mig påsen på bordet.
"Varför tog det så lång tid?" frågar Karro och kommer ingående i köket och slår sig ner på en av dom fyra stolarna.
"Jag gick liksom fel påvägen tillbaka" förklarar jag och sätter mig enr mittemot henne.
"Hur mycket fel?" frågar hon och plockar upp sina pommes frites ur påsen.
"Två kvarter" säger jag tyst.
"Två vadå?!" frågar hon och skrattar, eftersom jag vet att hon visst hört vad jag sa skiter jag i att säga igen utan tar upp min mat ur påsen.
"Jag ser att du redan tagit på dig mysstrumporna" skämtar jag.
"Ha ha" säger Karro sarkastiskt.
Hon hade nämligen ett par tjocksokar hon hade med sig överallt, dom var ganska gamla och hon skulle behöva ett par nya, men varje gång någon erbjöd sig att köpa nya sa hon ifrån och hävdade att sokarna var för mysiga för att slängas eller bytas ut.
När jag ätit häften av mina pommes frites känner jag hur något träffar mig i pannan, och igen, när jag kollar upp ser jag hur Karolina sitter med några pommes frites i handen och nedanför mig på bordet ligger två pommes på bordet.
"Din lilla skit" skriker jag och kastar tillbaka dom på henne, hon bara skrattar åt mig och kastar tillbaka dom på mig.
Jag skrattar åt na och sen är kriget igång, det flyger pommes frites överallt i köket.
Efter typ tio minuter ligger alla våra pommes över hela köksgolvet, medans vi ligger bredvid och skrattar.
"Jag som hade duschat" klagar Karolina
"Haha, om jag känner dig rätt kommer du duscha imorgon också" säger jag
Karolina skrattar bara lätt åt mig innan hon rester sig upp och börjar plocka upp pommes fritsen.
"Att du alltid ska vara så renlig" säger jag men rester mig upp och hjälper henne
"Nån av oss måste ju" säger hon bara och rycket på axlarna.
När alla pommes frites var undenplockade, och vi hade slängt allt annat gick vi in i vardagsrummet och satte oss och pratade.
Eftersom tv killarna skulle komma och fixa tv:n imorgon och flyttbilen med våra saker också skulle komma imorgon så fanns det inget annat att göra.
Då såg jag något som fick mig att le, jag reste mig upp ur soffan och gick och hämtade tavlan som stod i hyllan.
"Kolla Kar" säger jag och ger henne bilden.
"Har den stått där hela tiden?" frågar hon och tar emot den.
"Det hoppas jag, annars blir jag skraj" säger jag.
"Våra föräldrar måste ha ställt dit den när dom var här" säger Karolina och kollar på bilden.
Bilden förstället oss två när vi var i Spanien för två år sen.
"Kolla vad små vi var" utbriser Karolina.
Hon hade rätt, vi såg verkligen små ut även om det bara var två år sen.
Men mycket hinner förändras på två år eller två sekunder, vissa val lever man med resten av livet.
Dom flest var man stolt över, andra inte så stolt.
Jag kommer börja uppdatera varannan dag, eftersom då hinner jag med läxor mellan skrivningen.
Så kika in varannan dag för en ny del, och om jag inte kan skriva kommer jag försöak fixa så någon skrivet åt mig.
Hoppas ni stannar under min berg och dalbane liknande uppdatering.
Kommentarer
Erica
Jag stannar! Asbra kapitel! :D kram! Xxx
Svar:
onednooveller.blogg.se
Julia
Jättebra! titta gärna in på min blogg:) jag håller också på med en fanfic
Svar:
onednooveller.blogg.se
Trackback