They don't know about us - del 5
2012-09-17 //
19:04:00 //
They don't know about us - avslutad
Bruden är helt, totalt jätte knepig men jag kunde inte hitta några bättre bästa vänner än henne, Nora och Louise.
Karolinas perspektiv
Om femton minuter skulle man kunna börja gå ombord, men tills dess var den här olidliga väntan.
Just nu var vi där, vi satt på bänkarna vid gaten.
Jag satt lutat mot väggen med benen böjda och Emma samm lutat mot mina ben, det hade egentligen kunnat få plats fyra stycken på den här bänken men just nu räckte den bara för oss.
Jag kände mig taskig mot dom andra passagerarna som fick stå för att det inte fanns plats, men just nu var jag för trött för att orka bry mig.
Klockan hade nyss passerat tio och tickade sakta vidare mot fem över, kunde tiden gå segare?
Jag skickade ett sms till mamma om att vi snart skulle gå på planet, sen fortsatte jag bläddra på Instagram.
Instagram och Twitter var appar som jag var beroende av, och minst en daglig dos behövde jag.
Jag gillade en bild på Big Ben som Nora hade lagt ut, till bilden hade hon skrivit: Emma och Karolina, ta hand om er mina hjärtan! Kommer sakna er otroligt mycket. Önskar ni kunde stanna med mig, men samtidigt vet jag att det här har varit eran dröm så länge!
Precis när jag skulle gilla en till bild lyste skärmen upp lite extra och meddelade att jag fått ett sms, jag sprack upp i ett stort leende när jag läste det.
Hej sötnos!
Hoppas ni har haft det bra än så länge.
Känns så konstigt att du inte ska bo här mer, snälla kan du inte komma hem igen?
Ha det bra!
/ din Max♥
Under dom här två veckor som varit hade jag faktiskt blivit tillsammans med Max, jag tog det försiktigt för hur många gånger han än sa att han bara gillade mig kunde jag inte glömma hans player rykte.
Snabbt knappade jag in ett svar innan jag gav mobilen till Emma.
"Ta en bild på oss"
"Okej" svarade hon och tröck upp kameran
Vi knäppte ganska många bilder, på dom flesta gjorde vi riktigt skratt retande grimaser.
"Jag lägger upp den här" sa jag och visade henne en bild där vi båda räckte ut tungorna, hon nickade till svar.
Jag tog tillbaka mobilen av Emma och klickade genast upp Instagram och lade upp bilden, eftersom tiden gick fick jag några gillningar och några kommentarer.
I kommentarerna stod det mest: ha det bra!, kommer sakna er! och sånt där.
När dom meddelade att man kunde börja gå ombord på planet greppade vi snabbt våra väskor och ställde oss i den lilla kö som hunnit bildas.
Vi lämnade fram våra pass och biljetter, mannen som stod där tog emot dom, rev dom och gav tillbaka dom innan han flashade ett stort leende som visade massa tänder.
När vi kom in i 'tunneln' som ledde in till planet tog jag upp mobilen och började skriva några sms, ett till mamma, ett till Lollo, ett till Nora och ett till Emelie.
Emma snodde snabbt fönsterplatsen som vi hade fått så jag fick nöja mig med att sitta vid mittgången, vilket jag egentligen hatade.
"Hello this is your captain speaking, the trip to London, Heathrow will take approximately two hours., I'll try to make that time as comfortable as possible. Thank you for flying with British Airways"
Flygmotorerna började låta och sakta började flyget köra länst startbanan.
Jag var inte ett stort fan av höjder så jag greppade försiktigt Emmas hand och log mot henne.
Planet började nu närma sig slutet på startbanan, och när man kände att planet lättade från marken kramade Emma om min hand lite hårdare och gav mig en blick som sa allt.
Det här är vår nya början.
Emmas perspektiv
"Emma" hörde jag en röst säga, den liknade Karolinas lite.
"Mm" grymtade jag till svar.
"Emma, vi är framme" sa den Karolina liknande rösten.
Då slog jag snabbt upp ögonen och fann mig själv liggandes med huvudet i Karolinas knä i taxin.
"Är vi framma?" frågade jag uppspelt och satt mig upp.
"Japp" svarade Karolina och gick ut ur taxin.
Jag tog upp min väska från golvet innan jag också gick ut ur taxin och stod därmed utanför vårat nya hus.
Vi gick tillsammans fram till ytterdörren och Karolina tog upp nykelnur väskan och stoppade in den i låset.
"På tre?" frågade hon och vred om.
"Ett... två... tre" skrak vi och kastade oss in.
Karolina började med övervåningen och jag här nere, här fanns kök, badrum, vardagsrum och hall.
Köket var modernt inrett i svart, vitt och rött, där fanns ett bord med plats för fyra och lite barstolar vid den upphöjda bänken.
Vardagsrummet var inrett i beige, vitt, gammeldags men samtidigt inte gammeldags. (Om ni fattar?)
Badrummet var det ingen stor grej att kolla på eftersom vi fått säga hur den skulle inredas, det hade vi fått med et andra också men inte riktigt sett hur restultatet blev.
När jag skulle runda hörnet för att gå upp för trappan höll jag på att krocka i Karolina som med snabba steg sprang in i köket.
Jag rusade upp för trappan och möttes av vårat sovrum (ja, man kom direkt in i det).
Rummet hade kaffe latte färgade väggar med en fondvägg med den brittiska flaggan på, en varsin säng stod mot motsatta väggar och emellan dom fanns en dörr som ledde ut till en balkong.
På väggen viddemot balkongen fanns två dörrar, den ena ledde in till ett badrum och den andra ledde in tilL en walk in closet, på väggarna satt det klister lappar med våra namn på så vi fick en varsin sida.
"Typiskt mamma" sa jag, för det var nämligen våra föräldrar som varit här för några veckor sen och inrett alltihopa.
Jag gick med små trippande steg ner för trappen för att finna Karolina hoppa i soffan som en dummer, men det såg kul ut så jag hakade på.
När vi hoppat runt som tokar ett tag sansade vi oss och satt och pratade om hur overkligt det kändes att vara här.
Jag satte mig på golvet och Karolina började genast fläta mitt hår, hon gjorde en inbakad fläta på sidan som hon sedan drog upp i en tofs med resten av håret.
Fast en liten hårtofs sparade hon på sidan, när hästsvansen var uppsatt tog hon det lilla håret som var kvar och flätade det innan hon snurrade det runt snodden så den inte syntes.
Sen satte jag mig i soffan och lutade mig mot Karolinas ben igen, jag tog upp mobilen och knäppte ett kort på oss och lade upp.
"Emma, sa inte våra mammor att det skulle finnas en bakgård också?" frågade Karolina efter ett tag.
"Jo, eller?" sa jag och reste mig upp.
Vi började gå omkring och leta efter en dörr som skulle kunna leda ut till en bakgård, jag gick bort mot badrummet och hallen medans Karolina gick in i köket.
Ingenting i hallen och inget vid badrummet heller, jag började gå tillbaka och kolade vid trappen upp.
"Emma, här!" ropade Karolina, jag sprang snabbt in i köket.
"Hur kunde vi missa den där när vi kollade runt förut?" frågade jag och slog mig själv i pannan.
"Jag vet verkligen inte" sa Karolina och skrattade åt mig.
Där alldeles intill köksbordet fanns en stor glasdörr som man direkt såg ut till en trägård.
Karolina öppnade dörren och gick ut, jag följde efter henne.
Gården var inte så stor, men stor nog för oss två ialla fall, mot husväggen stod en grill prydligt uppställd.
Både jag och Karolina älskade grillat så vi blev jätte glada, jag började hoppa upp och ner och göra små glädje rop.
Jag slutade tvärt när jag hörde någon stå och skratta, och det var inte Karolina skratt.
Så, förlåt för att det tar sån tid.
Så, förlåt för att det tar sån tid.
Gissa vem ni tror det är som skrattar!
Snälla, snälla, ni som läser kommentera!
Kommentarer
nora <3
Jag vet!
Jätte bra del gummsi!
Erica
En gammal gumma eller typ Niall är min gissning!! xD kram! Xx
bestis festis
As bra! förstår inte hur du kommer på allt!:O
kämpa på med M, dreams come true you know:* xxx
Trackback