They don't know about us - del 3

När jag rullade upp på Emelies uppfart tog hon av sig hjälmen och jag reste på mig så hon kunde lägg tillbaka den under sadeln.

"Ses på onsdag" sa hon och kramade mig innan hon sprang in i sitt hus, medans jag fortsatte hem till mig.

---

Karolinas perspektiv - 2 veckor senare

Jag rusade ner för trappen och in i hallen för att öppna dörren, där stod en glad Emma med en massa resväskor.

Vi kramade om varandra innan jag hjälpte henne in med hennes resväskor i hallen.

Sen vände jag mig om och tog tag i hennes 'sova över' väska och började gå upp för trappen medans Emma knöt av sig skorna, en duns fick mig att vända mig om och hitta Emma ligga på mage på golvet med fötterna rätt upp i luften.

Jag började asgarva och var tvungen att sätta mig ner i trappen för att inte ramla ner och slå mig, när jag efter typ fem minuter samlat mig fortsatte vi upp för trappan.

Väl inne på mitt rum lade jag ner hennes väska på pallen framför helkroppsspegeln, sen slängde jag mig i sängen.

"Är det ok om du delar säng med mig inatt? Känns onödigt att ta fram extra sängen, vi kommer ändå inte orka ta bort den imorgon" sa jag

"Självklart" sa Emma som precis kommit in i rummet.

Emma satte sig på skrivbordsstolen och började läsa senaste nummret av Klick.

"I can't believe att vi äntligen ska flytta" sa jag och satte mig upp och lutade ryggen mot väggen.

"Nej jag vet, och jag ser att du inte hunnit packa klart" svarade hon över kanten på tidningen, jag suckade dovt men reste mig upp ur sängen och började packa ner mina kläder i flyttkartonger.

"Förresten, varför hade du med dig resväskor? Det är ju inte så att vi behöver dom" sa jag medans jag vek och lade ner kläder i lådorna.

"Jag fick slut på flyttkartonger och tänkte låna av dig" sa hon och ryckte på axlarna.

"Så som jag såg det kanske du ska börja nu då." skämtade jag och kastade en gammal strumpa på henne.

Hon reste sig besvärat och gick ner för trappan, man kunde höra dunsar av hur hon ställde ner väskorna för att ta ett nytt grepp om dom.

"Lite hjälp vore bra!" skrek hon

"Kan du glömma, jag ahr eget att packa" svarade jag och hämtade en ny kartong.

Efter typ tio minuter kom hon äntligen in på mitt rum med sina två stora resväskor, jag var redan klar med mina kläder eftersom jag inte tog med mig allt.

Jag hade nämligen lämnat kvar kläder som jag inte andvände längre som mamma kunde skänka bort eller sälja, mig spelade det ingen roll eftersom jag inte andvände dom längre.

Så jag reste mig och började gå runt och plocka ihop papper, bäddsaker, tavlor och sånt.

Två timmar senare var nästan hela mitt rum nerpackat i fem flyttkartonger, jag hade bara några tavlor kvar.

När jag tog tag i ramen på en föll en lapp ner på golvet, jag plockade upp den och läste på den.

Det som stod där fick mig att le och tänka på när fotot va taget.

På bilden var det jag och Emma och på lappen stod det autografer av alla killarna i One Direction, vi hade varit stora Directioners förut men med tiden hade det lagt sig.

Men jag hade velat slänga lappen så jag hade kilat fast den bakom ramen.

"Emma kom" sa jag och vinkade åt henne att komma.

Hon lade ner tavlan hon höll i och kom fram till mig, hon böjde sig fram för att läsa på lappen och även hon började le när hon läste.

"Jag kommer ihåg det där" sa hon och kollade upp på mig.

"Mm, vi köade i fyra timmar för dom där autograferna" sa jag och öppnade baksidan på ramen och lade ner bilden där.

"Den ska med" sa jag och lade ner tavlan i  den sjätte lådan.

Efter yttligare en halvtimme var allt nerpackat utom sängen, skrivbordet och spegeln, alltså dom där stora sakerna men dom skulle en flyttfirma komma och ta senare.

"Jag är ganska trött" sa jag och drog av mig mina byxor och hoppade i mina sov shorts och tröja.

Emma skulle precis svara något men hindrades näs en stor gäspning slank ur hennes mun, så hon följde mitt alternvativ och hoppade i sina sovkläder.

Tillsammans gick vi ina i badrummet och borstade tänderna, Fredrik kom in och stod och pratde med oss ett tag innan vi gick in till mitt rum.

"Godnatt gumman" sa jag och lade mig ner under täcket.

Jag fick några svaga mumlingar som svar, vilket betydde att hon redan hade somnat.

 

Emmas perspektiv

Jag vaknade av det sjukt irriterade larmet på mobilen som låg och vibrerade på nattuksbordet.

Snabbt övervägde jag att slå sönder mobilen men sen kom jag på andledningen till varför vi hade ställt alarmet, då slög jag upp ur sängen och började skaka på Karolina.

"Kar, vi flyttar idag!" halvskrek jag

Jag fick en sur blick av Karolina som svar, inte förvånad eftersom hon kunde ha ganska dåligt morgon humör.

Men idag sket jag idet ochd rog av henne täcket innan jag gick och drog upp persiennerna och tände taklampan så det blev jätte ljust i rummet.

Sen sprang jag runt och sjönf för full hals, tills en kudde träffade mig i huvudet.

"Käften idiot" väste Karolina fram mellan tänderna.

"Förlåt, men Kar vi ska flytta!" sa jag igen.

"Gaah! Du är ju omöjlig" sa hon men reste sig upp ur sängen och tog på sig kläderna vi lagt fram igår, jag började göra samma sak.

När kläderna var på flätade jag mitt hår och lade flätan över ena axeln, Karolina gjorde bara en slarvig knut mitt upp på huvudet av sitt hår, smink sket vi båda i eftersom vi skulle typ sitta på ett plan mesta dels av dan.

Sen gick vi ner och fick båda två en liten hjärtattack när vi krockade i Karolinas mamma i köket, klockan var ju ändå kvart i fem.

"Godmorgon tjejer" sa Åsa och stekte något som såg ut som amerikanska pannkakor.

Karolina grymtade något till svar och öppnade kylskåper för att leta reda på juicen, själv gick jag fram och kramde om Åsa.

"Godmorgon Åsa" sa jag

Karolina ställde ner juicen på bordet innan hon gick och hämtade tallrikar, bestik och glas åt oss som hon också ställde enr på bordet.

Åsa lade pannkakorna i en bunke och ställde ner den på bordet där vi hade satt oss.

"Ät nu tjejer, jag väcker killarna strax innan ni åker." sa Åsa och gick ut ur köket och upp för trappen.

Karolina vände sig om och kom gående med sirapen, det var då jag såg den.

---

När jag tryckte på publicera stängdes mitt internet ner, så fick snabbt skriva ihop allt igen.

Förlåt för den jätte dåliga uppdateringen.

Men snälla kommentera mer :)

jätte bra emma!

men vad var det hon såg! skriv mer snart! :)

Ohmygod, i hate you!!!! Det är föebjudet att sluta sådär eftersom man vet aldrig med dig när nästa del kommer upp!
Men nu fick jag dåligt samvete, jag älskar dig!
Iaf, just nu känns det som att vi kommer flytta imorgon eller nått och känner mig gråtfärdig när jag inser att det egentligen är typ 5 hela jävliga år kvar!
Det här är vad jag kallar en kommentar! :*

VAD SER EMMA?!! Du kan inte skriva så där!!
Jag klarar inte av att vara nyfiken! Det vet du!!! Xx

Tack Emma det var precis vad jag behövde! Ett nytt kapitel att sjunka in i och leva sig bort med bara för 5 minuter! När livet är i botten så får du det bättre! Puss! Xx