Då börjar tårarna komma, dom forsar ner över min kinder.

"Louis I'm starting to ge worried" klagade jag och gick fram och tillbaka i rummet.

"I'm sure she is fine, Harry is on his way over and together we all will talk about it" sa Louis och försökte lugna mig.

Det gick inte, alla var här och hade försökt lugnat mig hela dagen.

Och just som Louis avslutat meningen knackade det på dörren och sen öppnades den.

Alla kollade hoppfullt bort mot dörren för att se om det var Harry eller Karolina som kommit.

Till allas besvikelse syntes Harrys lockiga kalufs snart runt hörnet.

"Still nothing?" frågade han och satte sig ner bredvid Zayn

"Nope, nothing" bekräftade jag.

"How could she just disappear?" frågade Danielle och lutade huvudet mot Liams axel

"I don't know" sa jag frustrerat och började gå fram och tillbaka snabbare.

"Try to call her again" föreslog Niall

Jag tog upp mobilen ur ficka och tröck vant in nummret, tonerna gick fram och jag var precis påväg att lägga på när det sprakade till i telefonen.

"Kar?" frågade jag

Jag fick inger svar men jag hörde hur någon andades.

"Kar jag hör dig, svara mig!" sa jag lite högre

"Vad vill du att jag ska säga?" man hörde tydligt att hon hade gråtit

"Vart du är, varför du försvann och när du kommer hem tillexempel" sa jag

Jag vela låta sur men det gick inte, inte när jag visste att hon hade det så jobbigt som hon verkade ha det nu.

"Jag är själv på en äng, jag försvann för att jag gjort något hemskt och den sista frågan kan jag inte svara på" konstaterade hon och drog ett hackigt andetag.

"Kom hem snart jag saknar dig!" tårar började trängas bakom mina ögonlock.

"Det var inte ens tjugofyra timmar sen vi sågs Em" sa hon

"Jag vet, men det oroar mig att du bara försvinner sådär" sa jag

"Allt jag behövde var lite tid för mig själv och tänka"

"Kom hem snart" nu rann den första tåren ner för kinden och vidare ner mot hakan.

"Jag är hemma innan midnatt jag lovar, älskar dig" och med dom orden klickade hon samtalet.

Jag tog ner mobilen från örat och satte mig ner i fotöljen, sen bara satt jag och stirrade rätt ut i luften.

"Where was she?" frågade Harry oroligt.

"Alone in a meadow" jag forsatte kolla rätt ut i luften.

"That doesn't say much" sa Zayn fundersamt.

"Sha said that she'll be home before midnight" jag kollade upp och mötte deras blickar.

"Did she tell you why she disappeard?" frågade Liam.

"No, she just said she did something horrible" i ögonvrån såg jag hur Harrys ögon spärrades upp.

"What did you do?" skrek jag och reste mig upp.

Allas blickar for mellan mig och Harry.

Min blick var naglad på Harry medans han kollade på allt annat än någon av oss.

"I reapeat, what did you do?" sen här gången skrek jag inte men min röst var ändå ganska hög.

Han öppnade munnen för att säga något, men det ar inte hans röst som fyllde rummet.

"He didn't do anything, it was me who did something"

Vi alla vände oss och kollade mot dörröppningen, där stod Karolina i gårdagenskläder och var smutsig om ben och armar.

Skorna höll hon i handen och fötterna var smutsiga så dom hade hon tydligen gått utan.

"Karolina" utbrast jag och störtade fram för att krama om henne.

Får fort vi lagt armarna om varandra började tårarna rinna igen.

"Försvinn aldrig sådär igen" hulkade jag fram

"Jag lovar"

Flera andra armar lades om oss och snart stod vi alla i en ena stor kruppkram.

 

"Jag går upp och fixar mig" sa jag när vi släppt varandra.

Emma nickade och sen vände jag ryggen till dom och gick bort mot trappan och upp för den.

När jag kom in i badrummet kollade jag mig i spegeln och mötte en hemsk syn.

Mitt smink hade runnit längst hela ansiktet och jag hade svart ränder över kinderna.

När jag tvättat bort sminker drog jag direkt av mig dom smutsiga kläderna och hoppade in i duschen.

Där stod jag länge och bara njöt av det varma vattnet.

Sen virade jag en handduk runt kroppen och en runt håret och öppnade dörren till rummet.

Där ute satt Harry och kollade på mina foton som prydde väggen vid min säng.

Jag harklade mig tyst så jag fick hans fokus.

"Was it something special you wanted?" frågade jag besvärat och drog åt handduken hårdare.

"We need to talk about what happened" sa han och reste sig och gick närmare

"No we don't, nothing happened" sa jag

"Yes it did Kar" sa han ledsamt

"I know, but I want to pretend like nothing happened" sa jag och bet mig i läppen.

"So you want me to pretend like I haven't done anything with you at all, you just want us to go back to normal" han lät irriterad på rösten men ögonen var ledsna.

"Yeah kinda, I mean I have a boyfriend Harry." började jag

"I know, and he deserves better than you" med dom orden lämnade Harry mig ensam.

Jag stod bara kvar och lyssnade på hans steg ner för trappan och vidare, strax efter hörde man en dörr smällas igen så förmodligen gick han härifrån.

Jag drog på mig underkläder, onepiece och ett par tjock strumpor sen gick jag ut på balkongen och kollade ut.

Där efter gatan såg man Harry gå.

Precis som jag kollade mot honom vände han sig om och kollade rakt på mig.

Några sekunder hade vi ögonkontakt innan han vände bort blicken.

Men på dom sekunderna såg jag att han var ledsen, och det var jag som gjort honom ledsen.

---

Del 20

Woop woop!

Närå men, imorgon åker jag till London och har gjort iallafall ett tidsinställt inlägg till er.

Vi får se om jag hinner skriva två, men ett får ni iallafall.

Hoppas ni gillade delen.