Hade egentligen inte tänkt lägga upp en del idag.
Men min underbara vän Emma skickade ett VÄDIGT LÅNGT sms om att jag måsta lägga upp en del till idag.
Så.. jag gör väl det då :)

---

Nialls perspektiv
När Harry kom tillbaka kollade vi alla på honom för en föklaring men han så bara helt förkorossad ut.
- What was that about? frågade Liam och kollade oroligt på Harry
Såklart han brydde sig, dom hade ju varit bästa vänner i fjorton år.
- She has just a hard period right now. sa Harry, men man kunde se på honom att han ljög.
Jag undrar vad hann döljer för oss.

---

Hannahs perspektiv

Den natten sov jag dåligt, jag vaknade flera gånger båda utav mardrömmar och av att Harry skakade mig för att jag skrek i sömnen.
Tillslut, klockan 5, somnade jag och sov tills klockan var elva.
När jag vaknade låg inte Harry kvar bredvid mig i sängen, men jag hörde röster från köket så jag drog av mig gårdagens kläder som jag fortfarande hade på mig och tog på mig ett par svarta mjukisbyxor och Harrys lila Jack Wills tröja.
Sen drog jag fingrarna under ögonen för att få bort mascaran som kletat sig runt ögonen.
Sen gick jag mot köket, när jag kom in i köket tystnade alla och kollade mot mig som om jag vore ett miffo.
Okej, jag hade väl kanske inte gjort världens bästa första intryck på dom igår.
- Stop staring, it's creepy. sa jag och kollade på dom, då började dom prata i mun på varandra och äta sin frukost.
Då passade Harry på att springa fram till mig och lyfta upp mig i famnen.
- Good morning favorite! sjöng han och pussade mig i hela ansiktet, jag kunde se hur killarna kollade på oss och flinade åt våran "favorite" grej.
- Morninga favorite! sa jag och pussade honom på kinden.
- Morninga guys. la jag till.
- It was, until you came and stole Harry from me. sa Louis och spelade ledsen.
- You can have him back if you give me an apple. svarade jag.
- Okay. sa han snabbt och kastade ett äpple till mig.
Jag såg att Harry kollade på mig med en blick som sa: du måste äta mer till frukost. Jag kollade lite halv drygt tillbaka på honom bara.
Jag åt mitt äpple under tystnad medans killarna pratade i munn på varandra hela tiden.
- What are tha plans for today? frågade jag.
- We have nothing planed. svarade Zayn
- Fantastic, cause I feel for runnig. sa jag och log
- No, Hannah! Please, you always do that. klagade Harry.
- You don't have to come with me, just tell me if there is a park or forest near. svarade jag honom och log.
- I'll come with you so you don't get lost. sa Liam
Alla kollade chockat på honom, för han hade varit tyst ända sen vårat lilla gräl igår.
- Great! sa jag med ironi i rösten. - Go and change. sa jag bestämt och gick tillbaka till Harrys rum för att byta om.
Jag tog på mig mina springtight och ett rosa linne sen satte jag upp håret i fläta som jag lät hänga på ryggen.
När jag kom ut igen stod killarna och bedömde varandras magmuskler.
Jag tappade hakan, alla hade ett perfekt six-pack utom Liam som till och med hade ett eight-pack.
- Seeing something you like? frågade Niall när han hade sett mig
- Nope, yous look like nothing against mine. sa jag överdrivet malligt.
- Oooh, is that at challenge? I bet you doesn't even have a four-pack. sa Louis stöddigt
- Bitch, please! sa jag och drog upp linner och visade upp ett välmarkerat eight-pack.
Alla stirrade på mig utom Harry som bara himmlade med ögonen.
- WOW! utbrast Louis tillslut
- Told you so. sa jag sen riktade jag mig stelt mot Liam - Shall we go? frågade jag
- Yes. sa han och gick efter mig ut genom dörren.
Medans vi sprang vilade det en stel och pinsam tystnad mellan oss.
- Hannah I'm sorry, I though what I did to you was the best. sa han och kollade mig i ögonen
- I'm sure you though you hade a good reason, but you wanna know the true? sa jag hårt.
- When you stopped talking to me I took it hard really hard, I almost starved myslef to death a couple of times. The only persons that helped me was my best friend Klara and Harry, they almost gave up. I broke all of my things exept the necless and the ring, cause that was things that really meened something to me. skrek jag mot honom.
- I'm sorry, I didn't understand. sa han tyst
- Ofcourse you didn't. sa jag och höjde handen för att slå till honom.
Han tog tag i den och stirrade på den ett tag sen kollade han på mig, då förstod jag att han hade sett det... Ärret.
- Why?
Jag kom ihåg när jag gjorde ärret, jag hade suttit på mitt rum i min sovtröja som egentligen tillhörde Liam och kollat igenom gammla bilder på datan. Datan hade turligt nog klarat sig när jag kastade den mot väggen. Sen kom det en bild på mig och Liam när vi satt i trädgården och spelade gittar och sjöng. Då kändes saknaden riktigt, så jag sprang snabbt in till mitt badrum och hämtade ett litet rakblad. Snabbt och enkelt tryckte jag det mot huden och började bilda bostäver. När jag var klar sved det otorligt mycket men, hans namn skulle nu och föralltid finnas med mig.
- Why? Why would you ever hurt yourself that much? skrek han till mig.
Ilskan bubblade upp i mig.
- Beacuse I love you! skrek jag och vände mig om och sprang därifrån, vart jag sprang visste jag inte.

Liams perspektiv

- Beacuse I love you!
Orden ekade i mitt huvud, hon älskade mig. Precis som jag älskade henne, och det var ingen bästis kärlek utan riktig kärlek, sån där som gör en galen.
När jag kom tillbaka till verkligheten igen såg jag att hon hade sprungit iväg, bort från mig.
Jag började springa efter, men det var meningslöst för hon var mycket snabbare än mig.
Så jag började leta efter henne, efter ett tag gav jag upp och ringde till Harry han svarade snabbt.
Harry speaking.
Harry, Hannah just ran away from me and I can't find her.
What? You lost my cousin?
Yes...
I call the others so we can search together, meet us at Starbucks in ten.
Sen la han på.
Kul, Harry var as sur på mig.
*
Efter tio minuter kom killarna till Starbucks.
Vi delade upp oss och letade, efter två timmar hade vi fortfarande inte hittat henne så vi sammlades för att prata.
- Mabye, if we know what she does when sha want to be alone, we can find her there. sa Niall efter ett tag.
Då slog det mig, varje gång hon blev ledsen eller vela tänka gick hon jämt till sjön i reservatet.
Jag kom på var hon var, när vi var ute och sprang hade vi sprungit förbi en liten park där det fanns en sjö.
Där måste hon vara, så jag började genast springa ditåt med killarna efter mig.
När vi började närma oss såg jag hur det satt någon med fötterna i vattnet och stirrade ut över sjön.
Hon hade släppt ut håret så jag kände igen hennes lockar som hängde ner äver axlarna.
Hon var så vacker.
Då kollade hon upp och såg oss, direkt ställde hon sig upp och sprang fram till Harry som kramade om henne.
Besvikelsen kom över mig, det var inte mig hon kom till längre när hon var ledsen.

Harrys perspektiv

När vi kom hem berättade Hannah vad som hade hänt för mig.
Hon älskade verkligen honom, det kändes lite konstigt att min kusin, min lilla Nanah var kär i min bästa vän.
Och man kunde se på sättet Liam såg på henne att hennes känslor var besvarade.
Även om jag var jätte sur på Liam för vad som hade hänt, vela jag att Hannah skulle vara lycklig.
Så på nåt sätt måste jag få dom att erkänna sina känslor för varandra, så dom kunde vara lyckliga.
Jag la mig enr bredvid Hannah som redan hade somnat och tänkte.
Efter ett tag började en plan formas i mitt huvud.
Jag somnade med ett leende på läpparna.

---

Tänkte vara lite halv takig sådär och avsluta där :)
Imorgon åker jag bort och kommer hem på torsdag, och jag hinner inte fixa något tidsintsällt inlägg under tiden.
Så ni får nöja er med det här tills jag komemr hem, när jag kommer hem kommer jag direkt sätta mig och skriva på sen ny del.

Kommentera på bara!