Då kollade han upp på mig och jag mötte dom där underbara bruna ögonen.
Hnas ögon, han som jag alltid varit kär i men lagt känslorna åt sidan för att vara det han såg mig som.
Han var min bästa vän.

---

"Vi klättrade över staketet som skulle hålla allmänheten borta från reservatet, det hade aldrig funkat speciellt bra på oss för första gången vi klättrade över var jag 6 och därmed kortare än staketet så han fick hjälpa mig över.
Vi gick under tystnat ner till den lilla bryggan som fanns där, det hade alltid varit vårat ställe.
Efter ett tag tog han mina händer och kollade mig rätt in i ögonen.
- Hannah, today we have been best friends for fourteen years, and it breaks my heart that you are moving. That my other half is leaving me. sa han ärligt och kollade på mig med sina bruna ögon.
- It breaks my heart to, but these fourteen years has been the best ever and I couldn't wish for a better best friend. svarade jag och kramade hans händer.
Det började bränna bakom ögonlocken när jag tänkte på att vi snart skulle skiljas åt när jag flyttade till Sverige.
- Don't think about it we will still be best friends, call and text every day.sa han och pussade mig i pannan.
- So... to celebrate my best fourteen years ever I want to give you something. fortsatte han oh tog upp en ask ur fickan.
- We said no presents. påpekade jag.
- I know, but I wanted to give my Nanah something special. sa han bara och öppnade asken.
I asken låg en fin silvrig ring, i ringen stid det ingraverat datumet 10/6 1996.
Datumet vi först träffades.
- It's beautiful! sa jag och satte på den på mitt långfinger.
- And I got something for you to. sa jag och tog fram en ask ur fickan.
- I thought we said no presents. sa han och härmade mig.
- I just couldn't resist to by something to my other and better half. sa jag och log.
Jag hade köpt ett svart, flätat läderarmband, i armbandet hängde en berlock som föreställde märket Yang, det gick ihop med Yin som hängde i en silver kedja runt min hals.
På baksidan stod det forever and always, som betydde att vad som än händer kommer vi alltid vara bästa vänner."

Det var på den tiden allt hade varit bra, när jag bott i Sverige i ungefär en månad hade han helt plötsligt slutat svara när jag ringde eller smsade honom.
Han bröt våran kontakt helt.
Minnet fick det att tåras i ögonen och mina händer flög genas upp till kedjan med berlocken som fortfarand hänge runt min hals.

Allt hemskt jag utsatt mig själv för, bara pågrund av honom.
Jag hade nästa svält mig själv till döds dom första månaderna, jag hade även skärt mig själv.
Det värsta ärret finns på min vänstra handled, ärret som bildade hans namn.
Liam

Liams perspektiv

Så fort hon kom in i rummet fylldes det av hennes doft, hon luktade fortfarande som äpplen och sommar.
Dessutom hade hon inte ändrats alls hon hade samma lockiga hår som hängde ner över ryggen, samma gröna ögon som utsrålade glädje.
Hon var lika vacker nu som då.
Alla känslor jag haft för henne kom tillbaka, dom känslor jag lagt åt sidan för att vara hennes bästa vän.
Precis så som hon såg mig.
Jag tänkte tilbaka på dagen för snart tre år sen, dagen vi hade varit bästisar i fjorton år, dagen hon skulle flytta till Sverige.
Vi måste ha tänkte på samma sak för vi båda började pilla på våra berlocker.
Jag kan inte fatta att hon fortfarande har på sig den, efter allt jag gjort mot henne.
Zayns röst väckte mig ur mina tankar.
- What's that on your arm? frågade han.
Hon stelnade genast till och började stressat kolla sig runt om i rummet.
- I fell in the stairs. svarade hon långsamt och drog ner armen på koftan.
Jag såg direkt att hon ljög.

Hannahs perspektiv

Zayns fråga fick hela mig att stelna till och kolla mig stressat runt om i rummet.
Jag kunde ju inte säga sanningen, eller?
Jag var tvungen att komma på något, och det var fort!
- I fell in the stairs. svarade jag
Jag tror jag lyckades lura alla för dom nickade... Förutom Liam, han kollade på mig med den där blicken jag alltid får när han ser att jag ljuger.
Det blev en ganska pinsam tystnad och jag kände Liams blickar på mig hela tiden.
Just mitt i allt började min mobil ringa (tack gode gud)
(Klara tjock text, Hnnah vanlig text)
Hey babe!
Hej snygging!
Hur är London då? Några snygga killar?
London är okej, men du.... Min kusins bästa vän är han-som-inte-får-nämnas.
Voldemort?
Nej. Han som krossade mitt hjärta.
LIAM?!!!
Killarna måste ha hört henne för alla ryckte till.
Ja! Han och alla andra hörde dig.
Sorry, så du menar att han-som-inte-får-nämnas är Liam Payne från One Direction?
Ja, jag är också chockad.
Men när ska jag få träffa super kusinen Harry då?
Vet inte, nån gång under sommaren.
Men jag måste gå nu, bye babe!
Bye snygging!

När jag kollade upp kolladefem par ögon storögt på mig.

---

Förlåt för att det kom upp sent, men ha haft lite hinder idag.