Jag såg att dom kollade på mig hela tiden tills jag rundade hörnet till mitt flyg.
Väl ombord hittade jag snabbt min plats. Jag satte i hörlurarna och tröck på play.
Snabbt somnade jag.

---

- Exscuse me! You have to get off the plane. det var en flygvärdinna som väckte mig.
Jag kollade mig förvirrat omkring och såg att det bara var jag kvar i planet.
- We landed ten minutes ago. sa flygvärdinnan vänligt.
- Oh sorry! sa jag och tog med mig mitt handbagage och gick mot utgången.
Sen gick jag med snabba steg till stället där man får väskorna.
När jag fått min väska gick jag mot utgången och kollade efter min kusin, lite längre fram såg jag honom stå lutad med en mössa på huvudet men man såg hans bruna lockar sticka fram.
Jag smög fram bakom honom och satte fingrarna i sidorna på honom så han  skrek och hoppade två meter upp i luften.
- I'm gonna kill you Hannah!  skrek han och hoppade på mig.
Jag blev överraskad av hans reaktion men lyckades hålla balansen.
- I've missed you to favorite! sa jag och skrattade.
- Come on, let's go. sa han och tog båda min väskor.
Påväg mot bilen hörde jag hur några ropade på Hrry och sen sprang mot oss... Fans!
Så jag gick fram till Harry och tog väskorna och sa:
- I'll stand over there.
- Go to the car instead. sa han och gav mig bilnycklarna, sen pekade han på en bil.
När jag gick mot bilen hörde jag hur fansen frågade om mig, om jag var hans tjej.
Efter ett tag kom han och satte sig bredvid mig i bilen.
- I'm sorry. sa han och startade bilen.
- It's okay. svarade jag.
I bilen påväg hem till honom och Louis pratade vi om allt vi missat dom senaste åren.
- I have to ask you for a favor. sa han efter ett tag.
- Sure, anything. svarade jag glatt.
- During the summer we have to do some intervues and photoshoots... sa han långsamt.
- And..? frågade jag nyfiket.
- One is in Paris, you want to come with us or do you want to stay in London. fortsatte han.
- Ofcourse I want to come with you! svarade jag glatt.
- Great! Cause I didn't want to leave you. svarade han ärligt och kollade mig i ögonen.
- Aw... That's so sweet Hazza! sa jag och skrattade.
- Haha.. how funny Nanah! sa han och spelade sur
- I'm only joking. But I would love to come with you to Paris. sa jag.
- Hm.. maybe you will, if I forgive you. sa han och fortsatte spela sur.
- I'll do anything, please forgive me! sa jag desperat och spelade med i hans lilla teater.
- I'll come up with something you can do later, cause we are here now. sa han och parkerade bilen utanför ett lägenhets hus.
Han stängde av bilen, gick ut och hämtade mina väskor från bagageutrymmet medans jag gick mot huset.
Nu började jag bli nervös, tänk om killarna inte skulle gilla mig.
När vi kom in sa han: - The alivator is broken so we have to take the stairs.
Jag tappade hakan, för jag visste att dom bodde på sjunde våningen.
Tydligen måste jag ha sett jätte rolig ut för efter ett tag började han asgarva, då fattade jag.
- You are joking, right?!
- No, I'm sorry! But you looked so funny. sa han och forsatte skratta - Come. sa han efter ett tag och tog mina två väskor och gick mot trappen.
- I take one. sa jag bestämt och tog en av resväskorna.
Efter femton minuter var vi uppe på sjunde våningen, Harry var väldigt andfådd men jag som tränade mycket kondition hade normal andning.
- Now I know what you can do so I forgive you. sa han andfått.
- What? frågade jag.
- You can make me kottbullar for dinner tonight.sa han glatt.
- Haha, anything for you favorite. sa jag och skrattade.
Hans sätt att utala det svenska ordet var så gulligt.
- Yeah! skrek han och klappade händerna.
Sen tog han båda mina väskor och gick mot en av dom två dörrarna som fanns på våningen.
Han öppnade den och gick in med väskorna, jag traskae efter som en liten hundvalp.
När jag kom in tog jag av mig skorna och följde efter Harry in i vardagsrummet.
- Tonight we are eating like kings... KOTTBULLAR! skrek han till dom i rummet, alla började jubla som små barn på julafton så jag var tvungen och skratta åt dom.
- This is my best friends Niall, Zayn, Louis och Liam. sa han coh pekade på var och en av dom.
Men det var en av dom som fångade mitt intresse.
Kunde det vara..?
Nej, eller?
Då kollade han upp på mig och jag mötte dom där underbara bruna ögonen.
Hnas ögon, han som jag alltid varit kär i men lagt känslorna åt sidan för att vara det han såg mig som.
Han var min bästa vän.

---

Tjenare!
Har precis kommit hem från Barcelona, så satte mig direkt och skrev en del åt er.
Hoppas ni uppskattar mitt skrivande.

Det vore kul med lite fler kommentarer också :)