Don't forget about me

They don't know about us - del 83

2013-06-04 // 16:53:00 // They don't know about us - avslutad
"Well you did something wrong!" sa han argt och jag drog ett hackigt andetag innan jag svarade.
"It wont happen againg, I promise you" försäkrade jag honom om.
"No it wont, cause I'm going to end him by myself" sa han. Och med dom orden lade han på och allt som hördes var en surrande ton.
 
 
Karolinas perspektiv - 19 april, 2 veckor senare
 
"O em geee guys! How slow can you ba, huuurrrrryyy!" Hörde jag Emma skrika och när jag kollade upp stod hon 100 meter framför oss med resten av gänget och viftade som den galning hon är. Jag himlade åt ögonen mot Harry som gav mig ett förstående leende innan vi hand i hand skyndade på stegen lite för att komma ifatt dem. Vi fortsatte fram ytterliggare 500 meter längst strandpromenaden innan vi kom fram till det stora berget. Snabbt sparkade jag av mig flippfloppsen och tog upp dem i handen innan jag gick ut i den varma sanden. Vi följde klippväggen och snart kom vi fram till en stor sten, vi rundade den och där låg den lilla viken som receptionisten på hotellet hade berättat för mig om. "See guys, my spanish isn't soo bad after all" sa jag nöjt. Vattnet var kristallklart och sanden var kritvit. Stranden var inte jättestor, kanske 100 meter lång och det låg bara några få grupper av människor som också hade hittat hit. Vi strollade längst vattenbrynet för att komma längst bort till stranden där det var minst människor. "The last person in is a disgusting pimple!" utropar Emma och snabbt drar hon av sig linnet och shortsen innan hon spurtar ner oh slänger sig i det varma vattnet. Killarna är inte långt efter henne men med en suck lägger jag ut handduken och sätter mig ner. Harry är nästan i vattnet när han vänder på  huvudet och fångar min ledsna blick. Hans ögon blir genast oroliga och jag försöker le och vifta med handen för att visa att han inte ska bry sig om mig och fortsätta bada men han stannar tvärt och vänder om och jobbar tillbaka till mig. "Babe what's wrong?" frågar han och jag drar i ärmarna på min tröja, det är väl lika bra att han får veta. "I don't want to go in, I don't want to take of this t-shirt" säger jag och hans ansiktsuttryck blir ännu mer frågande. "Karro you have a beatiful body, you don't have to be asshamed or something" säger han och sätter sig på huk framför mig. Även om jag har kroppskomplex så är det inte det som är problemet. "I don't want to go in or take this off because of this" säger jag och drar upp armen på min långärmade t-shirt och visar honom min ärrprydda vrist. "What if someone see it and take pictures of it? Then it will be all over the internet that Harry Styles girlfriend cut and selfharmes" "But sweety that wasn't even you, that was Max fault" säger Harry och jag försöker hindra ryckningen som genomforsar min kropp när Harry säger hans namn. "But they don't know that" viskar jag. "But I do and that is the important thing, and I love you, with scars or without them" säger han tryggt och lutar sig fram och kysser mig ömt. Alla mina motargument smälter bort med kyssen och mitt huvud blir helt tomt. Harry drar upp mig och tar tag i tröjan vid midjan och jag sträcker upp armarna över huvudet. Harry drar av mig tröjan och kysser mig igen innan han låter hans läppar finna mitt öra. "I think you better take off your shorts yourself" säger han busigt och biter lätt i min öronsnibb. Jag rodnar samtidigt som jag knäpper upp mina shorts och drar av dem. Min nya, neonrosa bikini från victoria secret, som Harry köpte och skickade till mig tillsammans med flygbiljetten till Barcelona, lyser och får min kropp att se mycket brunare ut än vad den är. Killarna hade tre lediga dagar och de hade bjudit ner mig, Emma och Danielle ner till Spanien för att njuta av solen och ha lite semaster. Perrie hade också blivit medbjuden men eftersom hon var på tour i Amerika så var Zayn nu ensam, något han inte verkade uppskatta speciellt mycket. Harry tog min hand i sin och vi började vandra ner mot vattnet. Solen stekte och vattnet såg riktigt frestande ut. "Excuse me" hördes en ljus, pipig röst och vi vände oss mot ljudet. Framför oss stod två tjejer, båda två i fjortonårsålden skulle jag tro, med sin mamma som höll en stor systemkamera i ett fast grepp. "OMG OMG OMG I TOLD YOU IT WAS THEM!" Skriker den ena, brunhåriga tjejen ut. Den andra tjejen kollar bara på oss med stora ögon innan hon verkar komma tillbaka till verkligenheten och armbågar sin syster eller kompis i magen så att hon slutar hoppa och skrika. "Can we please take a picture?" frågar blondinen väluppfostrat med ett sort leende på läpparna. Harry ger mig en snabb blick för att kolla så det är okej med mig och jag nickar nästan omärkligt. Snabbt radar vi upp oss och jag och Harry står tillsammans med var sin tjej på vardera sida. Mamman knäpper på kameran hela tiden och jag kan inte låta bli att pusta ut över att jag hunnit dansa bort allt babyfett jag lade på mig när jag var gravid med Gabriella. Efter ett tiotal bilder verkar tjejerna nöjda och de ger oss varsin kram innan vi vänder oss om och fortsätter ner mot vattnet och precis då hör jag hur tjejerna viskar. "Has visto sus brazos?" Såg du hennes armar översätter jag det tyst till i mitt huvud. "si imaginara que ha estado haciendo cosas" Ja tänk att hon hållit på med sånt svarar den andra och jag känner hur tårarna byggs upp i min ögon, detta var precis vad jag var rätt för skulle hända. Harry ser min tårar och lägger armarna om mig. "Karro what is it?" frågar han oroligt och jag tittar ner i marken. "They saw my arms" viskar jag tyst innan jag sliter mig ut hans omfamnad och springer ut i vattnet och slänger mig i. När jag kommer upp till ytan sparkar jag snabbt till med benen innan jag börjar crawla ut till den stora stenen som sticker ut i vattnet i slutet av den lilla stranden. Mina ben och armar värker snart från de ovana rörelserna med jag biter ihop och fortsätter simma. Simma bara Karro, tänk inte säger jag åt mig själv. Simma simma simma simma. Snart är jag framme vis stanen och häver mig upp på den innan jag lägger mig platt på mage och kollar ut över havet. I horisonten ser jag flera stora fartyg och här och där små fiskebåtar som ligger och guppar. Ett plaskande hörs snart tillsammans med tunga andetag och jag lägger ner huvudet i armarna så att han inte ska se mina tårar. "Go away Harry" mumlar jag ner på stenen och irrtationen flyger genom min kropp. "Harry, I said do away!" halvropar jag på honom utan att kolla på honom. "IDet är inte Harry".  Emmas mjuka stämma får mina tårar att väckas till liv igen och jag vänder huvudet mot henne. Jag vet inte vad jag ska säga så jag bara stänger munnen och vänder tillbaka huvudet och kollar ut över havet igen. Emma lä'gger sig ner bredvid mig, i samma position som jag. Armarna korsade framför kroppen och huvudet på händerna. Hon säger inget utan vi bara ligger där och kollar ut över havet medan solen förflyttar sig över himeln, det är detta jag gillar bäst med Emma, även om hon inte säger något så visar hon ändå att hon finns för att stötta mig. När mitt hår torkat sätter jag mig upp och sätter upp det i en bulle på huvudet. "Ska vi ta och simma in igen jag börjar bli hungrig" säger jag och som på signal kurrar både min och Emmas mage högt. Jag skrattar högt innan jag snurrar på mig så jag sitter med ansiktet mot stranden. Långsamt glider jag ner i vattnet och sparkar ifrån så jag åker fram längst ytan, noga med att inte toppa håret simmar jag bröstsim in. Halvvägs provar jag att sätta ner foten och jag ställer mig upp när jag märker att jag kan stå då vattnet räcker mig till axlarna. Försiktigt vadar jag upp till stranden där jag väntar på Emma som har struntat i att vara försiktigt med håret utan hon leker delfin och simmar med långa tag under ytan och kommer bara upp för att ta luft då och då. Jag skakar på huvudet åt henne och vänder mig om för att gå upp till killarna som alla flyttat till mitten av stranden och ligger och solar på en rad. När jag kommer fram till killarna ser jag att vi är ensamma på stranden och jag petar med min fot på Harrys. "What's the time?" frågar jag samtidigt och han skriker till, ett ljust, tjejigt skrik. Resten av killarna slår skrämt upp ögonen och jag börjar gapflabba av den roliga synen. Det tar inte lång tid innan alla utom Harry skrattar och jag står dubbelvikt och kippar efter luft. Han ger mig en surmulen blick och vänder på sig så han ligger på mage innan han lägger sin tröja över huvudet. "Guys I'm soooooo hungry, can't we go buy something to eat?" frågar Emma och vi alla kollar på henne när hon skuttar upp från havet. "Sure love" säger Louis och ställer sig upp och drar på sig en tröja. De andra killarna och Danielle gör detsamma och jag lyfter på Harrys tröja för att säga till honom när jag ser att han somnat, gulleplutt. Jag byter snabbt bikini och drar på mig shortsen och min tröja innan jag hoppar i min flipflops. "Kommer du Emma?" frågar jag henne och hon skakar på huvudet och kopplar in hörlurararna i hennes iPhone. "Ska jobba lite på brännan men köp något åt mig bara, du vet vad jag gillar" säger hon och jag himlar med ögonen åt henne, bajsrumpa. Jag tar min plånbok innan jag springer ifatt resten av gänget för att gå och köpa lite lunch. 
 
30 minuter senare
 
Hungriga skyndar vi oss tillbaka mot vår lilla strand för att kunna sätta oss och käka maten som vi köpte i mataffären, alla resturanger hade siesta eftersom klockan var halv tre. När vi kom ner på stranden började Danielles telefon att ringa och hon viftade åt oss att vi skulle gå vidare medan hon tog samtalet. Åter igen gick vi förbi den stora stenen denna gången var det inga solande barnfamiljer på stranden som mötte oss utan det var en tom strand med tre personer på den. Harry låg kvar på sin handuk men det som fångade min blick var personen med lilla hår som satt grensle över Emmas mage när hon kämpade med att ta sig loss. Jag frös fast i marken för ett ögonblick innan ilskan tog över mig och jag satte av i full fart frammåt. När jag var tio meter från Max tog han upp en pistol och riktade den mot Harry. "Move and I shoot." Orden och det iskalla sätt de sades fick mig att explodera. "VAFAN GÖR DU HÄR?!  DU LOVADE ATT LÅTA DEM VA OM JAG GJORDE PRECIS SOM DU SA OCH DET HAR JAG GJORT!" 

Usch, nu är Max tillbaka i historien igen...
Ja, sorry för väntan och hoppas ni gillade delen!
 
2 kommentarer tills nästa?

 
Vill bara klarge! 

Vi ska INTE sluta skriva i sommar, vi ska bara inte skiva på en novell utan skriva på små berättelser åt er, våra underbara läsare! 

SÅ GLÖM INTE MAILA IN! Det finns platser kvar!! 

[email protected]

Frågorna att besvara hittar ni hääääääär eller hääääääär eller varför inte HÄÄÄR!
- och om ni har problem med er mail, som jag läste att en hade, kommentera bara HÄÄÄÄÄÄÄÄÄR under detta inlägget!
 
Pussar 
Erica :) 
 

Kommentarer
Frida

Neej, inte Max igen!! Jättebra kapitel! Såå sjukt spännande!! :D x

2013-06-05 | 15:27:17
Bloggadress: http://Nattstad.se/onedirecctionn.blogg

Kommentera inlägget här:

Ditt fina namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ser bara jag)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback