Don't forget about me

They don't know about us - del 82

2013-05-30 // 23:53:16 // They don't know about us - avslutad
Nöjd med mig själv lutade jag mig tillbaka på mina kuddar i den lilla sängen jag hade i tourbussen. "Lets get rooling boys!" hörde jag Zayn ropa från sitt "rum" och jag slöt ögonen, off to The Netherlands!"

 Th_largeTumblr_m7mtgtpdy31qfvwaoo1_500_large
 
Harrys perspektiv - 5:e april
Niall hoppade ner från toppen efter att vi ännu en gång fått göra en pyramid, det här kommer skada min rygg om vi ska fortsätta göra det typ varje konsert. Jag och Zayn hoppade och sen hjälpte vi Liam, Louis och en av killarna i närheten av scenen upp. Han hoppade genast ner till sin plats vid scenen medans Liam och Louis följde med oss bort till Niall som stod och vinkade till några fans i publiken. De blev helt till sig och började skrika ännu mer än innan om möjligt och vinkade tillbaka.
"Two out of three, now let's see what your last question is" sa Louis och vände sig mot en av det mindra skärmarna som visade tweetsen fansen skickade in.
"Look at the big screen birdy" lästa Liam högt och mitt huvud flög genas upp när smeknamnet ''birdy'' nådde mina öron. Det var ett smeknamn Karro gett mig en kväll när hon låg och drog finger över min bröst tatuering. Killarna samt alla fans i arenan kollade på den stora skärmen, som nu även visades på dom två mindre skärmarna, och där visades två mycket bekanta ansikten.
"Suprice!" utropade dom samtidigt. Fansen blev helt galna och skrek som galning.
"Wow you girls are more popular than we are" sa jag och dom inklusive alla fans skrattade.
"So.." sa Karolina efter en stunds tystnad. Emma fnissade lite där hon satt bredvid henne. Jag bara skakade på huvudet åt min flickväns dåliga humor, fansen verkade dock tycka det var roligt eftersom de skrattade.
"Oh you know love, just skyping with the most beautiful girl in the world and her friend" svarade Louis och hela arenan gav ifrån sig ett aw.
"Louis you are a handsome guy but I already have the perfect man, and I think Ems here is going to be quite sad if I told her you think I'm the most beautiful girl in the world" sa Karolina och skrattade åt sitt egna skämt.
"How come you take everything I say wrong?" frågade Louis och skakade på huvudet. Karolina var precis påväg att säga något när en dörr smälldes igen och en person rusade in bakom dom.
"THE PARTY DON'T START TIL' I WALK IN" skrek Danielle och försökte hoppa ''häck'' över soffryggen. Det gick inte så bra för henne och hon stöp med huvudet och näsan föra ner bland soffkuddarna som för övrigt var väldigt mjuka och mysiga. Självklart var det tjejerna som valt dom eftersom jag och killarna inte visste någonting om sånt där, och vardagsrummet var inte det enda ställe dom ändrat på. Vårat hus såg för några veckor ut som en byggarbetsplats, för då fick Emma och Karolina något ryck och skulle, ovillkorligt, göra om i hela huset. Gapskratt hördes över hela arenan och från soffan där Karro låg i soffan och Emma numera låg på golvet. Danielle kollade generat upp och frågade vem dom skypade med, eftersom vi inte hade på någon kamera såg inte dom oss.
"Th-eee boy-ys a-a-and the who-o-le ar-eee-na" skrattade Emma fram. Danielle's ansikte blev nu ännu rödare och hon gömde sig bakom en av dom rödfärgade kuddarna. Niall låg ner på scenen och skrattade, Zayn och Louis stod lutade mot varandra, Liam kollade kärleksfullt på skärmen och jag stod själv mitt på scenen.
"Okey we are going to remix this buisness now" sa Louis och drog upp sin mobil ur fickan. "Tweet a question to one of us that you wanna ask the girls, and they'll try to answer as many as possible?" innan han ens avslutat meningen så stod alla fansen med näsan i mobilerna. Jag, lik som dom andra killarna, gick in på twitter och såg frågorna hagla in.
"Can any of you stand on your hands?" läste jag högt. Karolina böjde sig genast ner och stoppade in händerna under fötterna och flashade ett enorm leende mot kameran, Danielle gick och ställde sig på händer mot en vägg medans Emma, som den gymnast hon är, ställde sig på händer mitt på golvet. Fansen apploderade och alla tjejerna kom tillbaka i bilden.
"What's your favorit food?" läste Zayn
"Pizza"
"Tacos"
"Nutella"
Svarade dom i munnen på varandra, Danielle och Karolina kollade konstigt på Emma.
"Nutella isn't food you dummie" sa Karolina och slog till sin bästis löst på armen.
"For me it is, so just calm your tits Samie" sa Emma och snärtade Karolina på näsan.
"You pinkie-thumbed on not calling me that in public!" skrek Karro till Em, som nu hade tennisbolls stora ögon. "We are no longer friends" Karolina lade armarna i kors i protest.
"Please I'm begging you, it was a mistake and it wont happen againg Sam- Kar" Emma gick ner på knä och putade med underläppen och kollade upp på Karolina.
"Fine, just cause you are the only one that I can talk Swedish with" grymtade Karro och pussade Emma på kinden.
"Yesss!" utropade Emma glatt "I know you'd give in, cause you are just so friendly and kind" skrattade hon sen fram och kramade om Kar.
"The hashtags #ask1dgirls, #twitterquestions1dgurls and #DaniEmKar is trending worldwide." sa Liam och kollade upp.
"This one is intresting" sa Louis och kollade finurligt på mig och sen tjejerna.
"Oh oh" sa jag och fejkade en rädd grimas.
"Which  couple is loudest in bed?" läste Louis högt och Niall gav ifrån sig ett utdraget ooooh.
"NAUGHTY PEOPLE, ASKING NAUGHTY QUESTIONS" ropade jag så det ekade i arenan, och fansen skrattade högt. Jag var påväg att läsa upp nästa fråga när en av tjejerna tog ordet.
"I'll have to say Louma (Louis, Emma), is the neighbours didn't know Louis name before they sertainly know now" sa Karolina och jag tror ingen i hela arenan var tyst förutom Louis vars ansikte intagit en knallig röd färg. Samma sak med Emma.
"I'll have to agree with you on that one Kar" sa Danielle och high-fivade Karro.
'"Aren't you gonna say anything Em?" frågade Karro med ett road leende på läpparna. Emma svarade med att storra dödligt på henne och slå henne på armen. Och inte såg det löst ut.
"This has gone to far ladies and gentlemens, we have to end this now" sa Liam och med det vinkade tjejerna hejdå och vi stängde ner skype och fortsatte med konserten efter schema.
 
Eleanor's perspektiv.
Min vita iPhone vibrerade upprepade gånger där den låg på soffbordet framför mig. Jag böjde mig fram och kollade på skärmen. Him, läste jag snabbt och drog mitt väl manikyrerade finger över skärmen och svarade honom.
"Wy isn't he dead yet?" frågade han innan jag ens hunnit säga hej.
"I don't know, I gave him the drink exactly the way you told med to" svarade jag med skakig röst, rädd för att göra honom arg. Vem vet vad han kan gör mot en?
"Well you did something wrong!" sa han argt och jag drog ett hackigt andetag innan jag svarade.
"It wont happen againg, I promise you" försäkrade jag honom om.
"No it wont, cause I'm going to end him by myself" sa han. Och med dom orden lade han på och allt som hördes var en surrande ton.

Så finally. vet att det tagit tid för mig att få ut delen med har har det helt loco med prov den här veckan.
Har haft fyra prov, en muntlig redovisning, en gruppredovisning och en läxa så ni förstår nog att jag haft fullt upp den här veckan.
Men nu är den entligen ute iallafall.
Hoppas ni gillade den för jag gjorde det, hahah, nej men det var väl rolig?
Okej lam fråga, ni behöver inte svara.
 
2 kommentarer till nästa
Kram Emma xx
btw, JAG ÄLSKAR ER MINA FANTASTISKA SMÅ LÄSARE!!

Sommarplaner

2013-05-28 // 16:20:00 // Allmänt
 
Halloj guys!
 
Nu är det såhär att TDKAU börjar leda mot sin slut och jag och Emma tycker inte det känns bra att dra igång någon ny novell under sommaren som det kommer vara någon halvbra uppdatering på sååååå jag (Erica) kom på denna awesome idé, trummvirvel tack *drumdrumdrum* VI SKA SKRIVA PERSONLIGA IMAGINES TILL VÅRA UNDERBAR LÄSARE! 
 
Japp, visst är jag smart? ;) hahaha
 
Istället för att halvskriva på en novell genom hela sommaren så kommer ni få "anmäla" er och vi kommer då skriva en personlig novell om dig och killen du önskar (från one direction). Kanske 2 per vecka, det beror mycket på om vi är hemma eller ute och reser och sånt, men vi satsar på 2 per vecka. 
 
Låter detta bra? :)
 
För om det gör det och du vill ha en imagine så kan du skicka oss ett mail där du svarar på frågorna här under, mail blir enklare än kommentarer så skicka till mailen. Den är [email protected] 

Hoppas ni tycker detta är en lika bra idé som vi!
Ni kan "anmäla" er hur många gånger som helst men alla som vill ska få minst 1 imagine så det är inte säkert att du får så många som du anmält dig till. 
 
Kramar och pussar Emma och Erica! 
 
  1. Namn
  2. Ålder (på riktigt, fixar en bra ålder i din imagine) 
  3. Utseende (hårfärg, längd, kroppsform etc etc)
  4. Personlighet
  5. Vilken kille du vill ha
  6. Vad du vill den ska handla om/vara (sweet, dirty, sorglig, lycklig osv) 
  7.  Sätt vi kan kontakta dig på och låta dig veta om att din imagine är publicerad/ ska pibliceras
  8. Du behöver inte svara på den här, men då får gärna skriva vad du tycker om bloggen
  9. Om ni vill ha bilder till er imagine?
 

 


They don't know about us - del 81

2013-05-26 // 22:55:00 // They don't know about us - avslutad
Jag känner verkligen på mig att Perrie är the one för mig, jag känner verkligen att jag kan tänka mig att spendera resten av mitt liv med henne.
Jag kollade ner på henne där hon verkligen sugits in i filmen, hon bröt blicken från filmen och kollade upp på mig och log det där leendet jag älskade.
"I love you Perrie, with all of my heart" viskade jag i hennes öra.
"I love you to Zayn" sa hon innan hon sträckte sig uppåt och hennes läppar mötte mina.

 
Emmas perspektiv - 1 april
 
Tårarna strömmar ner för mina kinder och jag kramar om Louis ännu hårdare.
"Why do you have to go?" viskar jag in i hans öra. Hans bröstkorg guppar när han tyst skrattar åt mig. "Don't laugh at me" säger jag ynkligt och han drar mig närmare, så nära att man inte skulle kunna få in ett sandkorn mellan oss. 
"Hunny we talked about this a few months ago and I told you you could join us on tour" säger han tyst och jag skakar på huvudet. "I can't remeber that" säger jag bestämmt men egentligen så gör jag det, jag gör det så väl.
 
"Emma I've something important I need to discuss with you" sa Louis och nervositeten flög genom min kropp och fick mitt hjärta att öka takten rejält. "Mhm" var det enda ljud jag kunde få ifrån mig. Jag tog upp mackan från tallriken och tog en tugga för att låta Louis få tid på sig att berätta det han skulle berätta samt att jag inte skulle vara tvungen att säga någonting själv. Han såg mig i ögonen och skakade sedan på huvudet med ett leende på läpparna. "Emma chill, breathe. It's not terriable news." sa han och jag himlade bara med ögonen men tog sedan ett djupt andetag. Mina lungor skrek efter syre och jag tror inte jag var medveten om att jag hållit andan. Mina fingertoppar var vita eftersom jag gripit tag i stolskanten så hårt. Louis himlade med ögonen i gensvar och tog tag i mina händer. "As you know we're gonna release 'Take me home' soon and after that we're going on a tour around britan, scotland and europe. And my question is, do you wanna come with us?" Mina läppar sprack upp i ett leende när jag tänkte på att resa England och Europa runt tillsammans med killarna och Karro, men då slog det mig. "Louis I don't think I can, Kar and Harrys' baby will come in just a few weeks and I can't just leave her here with a little, newborn baby, plus that I really need to get a job" började jag och Louis avbröt mig genom att klämma lätt på min hand. "As long as you come and visit sometimes" sa han och log kärleksfullt mot mig. "I promise".
 
Louis flinar mot mig och jag blänger på honom. "Oh just cut it" säger jag och trycker mina läppar mot hans i en sista passionerad kyss. Kyssen är djup och får fjärilarna i magen att bli galna. Långsamt lutar han sig bakåt och ett tyst gnäll kommer från min hals. Han lutar sig fram och pussar bort tårarna från mina kinder och ger mig sedan en kyss på läpparna. Jag kramar om honom hårt och kollar bort mot Karro och Harry över Louis axel. De står och håller om varandra med pannorna lutade mot varandra och pratar, eller Harry pratar och Karro står mest och gråter tyst. Då och då lutar han sig fram och ger henne en kyss och jag kan inte låta bli att le, trots detta hemska ögonblick, över hur extremt gulliga de är. Min blick vandrar vidare till Liam och Danielle som står och
kramas och sedan vidare till Perrie och Zayn som står och grovhånglar. Tutan från bilen fick alla att sluta med vad de gjorde och vi alla vände oss mot den. Nialls glada ansikte skiner mot oss. "It's time to go, the plain is waiting!" Utropade han och slog sin knutna näve genom luften, som i en segergest. "Have fun in Europe babe" säger jag till Louis och försöker få min röst att sluta skaka. "I will baby" säger han och ger mig en sista kyss innan han går mot bilen. Resten av killarna hoppar också in och jag går fram till Karro och lägger armen om henes axlar. En arm läggs om min midja och när jag kollar till vänster står Danielle och perrie där. Danielle med lika rödgråtna ögon som mig och Karro och Perrie, som vanligtvis aldrig grät hade tårar rinnande nerför hennes kinder. "I founf it hard when they were just touring around England and now ther're going to Europe" säger Karro ledsamt och jag kramar om henne med min ena arm. Ett tyst svar, men det finns inget muntligt svar för att det ska kännas bättre eftersom jag känner precis som henne. När killarna åkte runt i England, Irland och Scotland kunde vi i alla fall resa dit över en dag, inga problem men nu blir det så mycket svårare eftersom vi måste korsa ett hav.
 
Louis perspektiv - på kvällen
 
 
Zayn pratade lite med publiken och sa åt dem att ta fram en lampa av något slag, antligen om de hade köpt en glowstick eller om de hade en lampa i mobilen eller kameran för nu var det dags för Little things. När Niall började spela blinkade hela arenan i olika färger och jag blev helt andlös, det var lika magiskt varje gång. 
 
Zayn började sjunga och jag njöt av tonerna. 

Your hand fits in mine 
Like it's made just for me 
But bear this in mind 
It was meant to be 
And I'm joining up the dots 
With the freckles on your cheeks 
And it all makes sense to me 

Liam tog över och började sjunga sin vers och jag blev lite nedstämd, denan låten påminde mig alltid så mycket om Eleanor.

I know you've never loved 
The crinkles by your eyes when you smile 
You've never loved 
Your stomach or your thighs 
The dimples in your back at the bottom of your spine 
But I'll love them endlessly 

I won't let these little things slip out of my mouth 
But if I do, it's you, 
Oh it's you, 
They add up to 
I'm in love with you, 
And all these little things 
 
Liam och Zayn sjöng refrängen och sedan var det min tur, jag klämde i fast det tog emot, hela min bit hade jag skrivit till El när vi vara som kärast.
 
You can't go to bed, 
Without a cup of tea, 
And maybe that's the reason 
That you talk, in your sleep 
And all those conversations 
Are the secrets that I keep 
Though it makes no sense to me 
 
När Harry började sjunga jublade och skrek tjejerna och jag såg hur han fokuserade på en punkt i taket, om jag inte kände min kompis helt fel så satt han och höll inne tårarna vid tanken av Karro. Vi hade bara varit borta en halv dag men jag kunde se att han redan saknade henne enormt.

I know you've never loved the sound of your voice on tape 
You never want to know how much you weigh 
You still have to squeeze into your jeans 
But, 
You're perfect to me 

I won't let these little things slip out of my mouth 
But if it's true, 
It's you, 
It's you, 
They add up to 
I'm in love with you, 
And all these little things 

När Niall började sjunga gick tjejerna helt bananas. De skrek, tjöt och hoppade upp och ner i luften, viftandes med sina pinnar.

You'll never love yourself 
Half as much as I love you 
You'll never treat yourself right, darlin' 
But I want you to, 
If I let you know, I'm here for you, 
Maybe you'll love yourself, 
Niall sa snabbt "you sing" och alla tjejerna började i olika toner och stämmor skriksjunga med i låten.
Like I love you 
Oh 

Harry tog över tillsammans med några fans som fortfarande sjöng med.
And I've just let these little things 
Slip,
Harry vinklade microfonen mot publiken igen och de tog i igen.
out of my mouth, 
"Louder" sa Niall snabbt och den massiva våg av röster som kom mot oss var fantastisk och jag blev helt överväldigad, de sjunger vår låt, man kan aldrig vänja sig.
'Cause it's you, oh it's you, 
It's you, 
They add up to 
And I'm in love with you, 
And all these little things, 

Nu var det dags för sista versen och vi alla sjöng med i våra olika stämmor och jag kände i hela min kropp att denna kvällen, den första kvällen av våran europaturné, det var helt, fullkomligt, fantastiskt magisk.

I won't let these little things 
Slip, out of my mouth, 
But if it's true, 
It's you, it's you, 
They add up to, 
I'm in love with you, 
And all your little things
 
Snabbt reste vi oss upp och gick ut genom hålet bakom en av skärmarna, skriken bakom oss blev nu högre än de någonsin varit och vi började springa till vårt omklädningsrum där vi satte på oss kläderna för vårt extranummer. Såfort jag var klar sprang jag tillbaka till ingången och kikade ut, människorna där ute var galna, de hoppade och skrek och plötsligt började någon stampa, så som man stampar när man ska skicka iväg raketen, sm vi gjode på dagis. Wow, jag fattar inte att jag kommer ihåg sådant. "Louis, it's time to go!" skrek Harry och jag vände mig om mot killarna. Marken vibrerande av stampandet och med hjälp av tre säkerthetsvakter sprang vi ner till plattorna som skulle skjuta upp oss på scenen om någon minut. "Thirty seconds guys!" Ropade en av scenarbetarna ut och jag satte i öronplopparna igen. "Twenty seconds" Jag tog emot min microfon och kollade upp genom hålet, eftersom jag inte fick visa mitt huvud så såg jag bara taket på den massiva arenen i Berlin som vi uppträdde i men det räckte väl. "Ten seconds" sa killen och musiken till 'Live While We're Young' började spelas i mina öron. "Five, four, three, two" sa han och sedan pekade han på oss och vi for upp på scenen för sista gången denna kvällen. 
 
*
 
'Guys! You were amazing tonight! We couldn't have asked for a better start to our Europetour! #TMHTour' Skrev jag in och skicka iväg tweetet. På någon sekund svämmade mina mentions över med både ordentliga och några av de konstigaste svaren jag någonsin sett, retweets och favoritmarkeringar. Jag klickade igen in på skriv tweet-rutan och det vita fältet poppade upp. "@EmmaAndersson You should have come with us! Tonight were amazing but I already miss you so much! Love you baby! xx" Snabbt tryckte jag på tweet och gick ut från twitter så inte mobilen skulle lagga sönder. Då slog det mig, Emma var ju aldrig inne på twitter, dags att ändra på det. 
 
 
Nöjd med mig själv lutade jag mig tillbaka på mina kuddar i den lilla sängen jag hade i tourbussen. "Lets get rooling boys!" hörde jag Zayn ropa från sitt "rum" och jag slöt ögonen, off to The Netherlands!

Hello babes!
2 delar på 2 dagar woop woop back to business!
Imorgon börjar skolan igen, bläääääääääääää. Har haft 2 veckors PRAO och hade gärna fortsatt, ÄLSKADE min prao!
 
Kan vi få 3 kommentarer till nästa nu?
Eftersom ni var så snabba med 2 ;) 
 
Pussar Erica! 

They dont know about us - del 80

2013-05-25 // 16:53:30 // They don't know about us - avslutad
Snabbt hällde jag ut drickan och ställde ifrån mig glaset och återgick till festen, inte för jag tror att El skulle göra något ont som att förgifta Harry med drickan men min magkänsla sa mig ändå att jag gjort rätt som stängt ut den.
LargeTumblr_lq5j15yw2x1qmm2x6o1_500_large
 
Nialls perspektiv - 28 Mars
 
Jag sträckte ut armarna och gav ifrån mig ett omänskligt läte innan jag reste mig upp från sängen men snabbt satte jag mig ner igen. Allting snurrade runt och det kändes som om något slog på mitt huvud med en hammare, hur mycket hade jag druckit igår egentligen? Jag gjorde ett nytt försök att resa mig och gick med stappliga steg fram till badrummet, där inne gick jag fram till handfatet och skvätte vatten i ansiktet. Sedan tog jag två huvudvärkstabletter och svalde dom med vatten, jag stog där i några minuter och bara stirrade på mig själv i spegeln. Yttligare några minuter senare och något mindre huvudvärk gick jag ut i rummet och klädde på mig, gråa mjukisbyxor och en t-shirt fick det bli. Jag gick ut ur rummet och passerade Harrys och Karolinas rum och Emmas och Louis som låg på övervåningen tillsammans med mitt, Liams och Zayns rum låg på nedervåningen. Påväg ner för trappan hör jag ett svagt snyftande så jag snabbar på stegen och följer snyftningarn in i vardagsrummet där jag ser Emma sitta lutad mot väggen med ansiktet i händerna.
Är det ingen annan som hört henne gråta? tänker jag
"Emma what happened?" frågade jag oroligt och la en hand på hennes axlar.
"Växtis died" grät hon fram. 'Ä' ljudet hon gjorde var något nytt för mig och jag försökte få fram vad det var för typ av namn, tjej eller kille, djur eller människa.
"I'm so sorry for you Emma, were you close to eachother?" frågade jag och valde den lätta vägen ut, genom att inte säga något speciellt om 'Växtis'.
Hon bröt ut i ännu större gråt, uppenbarligen kom hon på ett minne dom två emellan för hon hade stirrat ut i luften ett tag, jag tog tag i hennes arm och drog med henne in i köket för att ge henne en kopp te. I köket satt Karolina och Harry och åt frukost. Dom kollade med oroliga blickar på Emma när jag kom in med henne i köket, Karolina var snabbt framme vid sin bästa kompis och försökte tröste henne så gott hon kunde.
"Emma tell us what happened?" försökte hon men fick inget svar, jag vände mig om och började göra två koppar te, en till mig och en till Emma.
"Vad är det som har hänt Emma?" frågade Karolina den här gången på svenska, eller ja jag antog att det var svenska.
"Väx-xtis do-og Karro, han dog" svarade Emma gråtandes, jag hade vänt mig om och såg Karolinas först fundersamma blick innan det gick upp för henne vad som hänt.
"Växtis? Den stora fina växten som Louis gav dig när vi flyttade in här?" det var en blandning mellan ett konstaterande och en fråga, Emma nickade på huvudet och Kar kramade om henne. Uppenbarligen betydde den där Växtis mycket för Emma.
"Hur kan han ha dött Kar? Jag vattnade honom regelbundet och blockade bort fula blad, varför? Varför?" sa Emma plågat. Jag gav Harry en frågande blick som sa ty 'vet du vad de pratar om', men han bara skakade på huvudet till svar, han var ju till stor hjälp.
"What happened?" frågade Harry Karolina. Hon såg ut att tänka några sekunder innan hon svarade.
"She's on her period" både jag och Harry fick lite rosigare kinder och lämnade ämnet snabbt.
"Det är okej Em, han är på en bättre plats nu" sa Karro och kollade på Emma. Emma nickade och precis som hon torkade tårarna gav vattenkokaren ifrån sig ett knäpp som visade att vattnet var klart. Jag hällde upp det i två koppar och lade ner två tepåsar och gav den ena till Emma som tacksamt tog emot den. Hon reste sig upp och gick bort mot kylskåpet och tog ut Karolinas laktosfria mjölk occh hällde ner lite i teet.
"Are you lactointolerant aswell?" frågade Harry chockat.
"Yeah I think so I've been starting to get really bad stomachache after drinking ordinary milk" förklarade hon och rörde om i sitt te. Hennes ögon var rödgråtna och hennes ansikte lite svullet men hon såg ändå ut att vara gladare nu. I samma sekund kom Danielle, Liam och Zayn in i köket. Danielle såg Emmas ögon och frågade direkt vad som hänt, Emma sänkte huvudet och kollade bort. Karolina lutade sig mot Dani och viskade något, förmodligen varför Emma gråtit. När hon var klar, stelnade Danielle till och stirrade rakt ut i luften i några sekunder innan hon drog med sig Liam och Zayn ut ur rummet. Hon sa något om att planera, vad dom hade kikaren var det ingen som visste.
 
Zayns perspektiv - samma dag några timmar senare
 
Jag öppnade dörren och där stod hon lika vacker som alltid, Perrie. Hon hade sitt lila hår vågit med en fläta som drog det lite bakåt på ena sidan, på sig hade hon en gullig blå klänning. Den som hon har på sig i Change your life videon tror jag det var. Jag drog in henne i en stor kram och gav henne fjäder lätta pussar i nacken och fram mot hennes käke och sen upp till läpparna. Vi drog oss ifrån varandra och bara kollade in i varandras ögon några minuter innan hon bröt våran ögonkontakt genom att böja sig ner och ta av sig skorna.
--
"I didn't know you could cook Zaynie?" sa Perrie förvånat när hon tuggat ur det hon hade i munnen.
"I can't. Liam and Danielle made this" svarade jag ärligt och skrattade. Dom hade lagat en indisk rätt eftersom både jag och Perrie älskade det, den var ganska stark men det gjorde den bara godare. Tyckte jag då. Hon skrattade och skakade på huvudet samtidigt som hon stoppade in en ny tugga i munnen. Hela dagen hade jag, Liam och Danielle planerat en perfekt dejt för mig och Perrie, men jag vela att den skulle vara speciell så istället för att ta henne till någon lyxig restaurang så valde jag att vi skulle fixa här hemma och vara här istället. Så jag hade kört iväg alla andra utom dom två, för dom skulle hjälpa mig lite mer under kvällen.
"I'' thank them later for the lovely meal" sa hon
"You do that, but don't forget that this" jag viftade runt med armarna för att visa "was my idea. so don't give them all the credit" sa jag. Hon svarade genom att skaka på huvuded och ta min hand i sin där dom låg på bordet. När vi ätit upp den kryddstarka huvudrätten kom Danielle in och tog våra tallrikar samtidigt som Liam kom in med effterrätten, som bestod av en cheesecake som det faktiskt var Liam som bakat. Perrie tackade dom åda för maten innan hon högg in på cheesecaken, jag gjorde snabbt desamma som henne. När äen den var slut reste jag mig upp och sträckte ut handen i en gest till att hon skulle ta den, och det gjorde hon. Tillsammans gick vi in i vardagsrummet där jag hade fixat innan hon kom, det stog tända ljus lite varsom helst, ett täcke låg på soffan och en skål med godis på bordet. En av de bästa sakerna med Perrie var som alla andra tjejer, hon fick inte panik om hon åt en godis och måsta träna varje dag. Vi slog oss ner på soffan och lade filten över oss innan jag tryckte på play och filmen The Notebook visades på tvn. Jag visste att Perrie älskade sånna här romantiskta saker så jag hade verkligen försökt ikväll, egentligen var jag inte så mycket för romantiska filmer utan jag var mer en skräckfilms typ. Samtidigt som filmen fortsatte visas kunde jag inte låta bli att tänka på hur lyckligt lottat jag var. Jag får göra det jag älskar mest som jobb, jag har fått fem bästa vänner jag inte skulle klara mig utan, Emma, Karolina och Danielle är som de systrar jag aldrig fick (fast jag har flera) och till slut.. så har jag fått den mest perfekt flickvän man kan önska sig. Perrie är allt jag någonsin önskat mig. Hon är snäll mot allt och alla, vågar vara sig själv, vågar säga vad hon tycker. Hon är perfekt för mig! Jag kan se mig själv på en verandra 60 år gammal tillsammans med Perrie, vi är rynkiga i ansiktet och vi kollar roat ut över gräsmattan där våra barn barn springer omkring och leker. Jag känner verkligen på mig att Perrie är the one för mig, jag känner verkligen att jag kan tänka mig att spendera resten av mitt liv med henne.
Jag kollade ner på henne där hon verkligen sugits in i filmen, hon bröt blicken från filmen och kollade upp på mig och log det där leendet jag älskade.
"I love you Perrie, with all of my heart" viskade jag i hennes öra.
"I love you to Zayn" sa hon innan hon sträckte sig uppåt och hennes läppar mötte mina.
Förlåt för att det dröjde men Erica åkte bort och jag har galet med prov nu dom här sista veckorna.
Men här har ni den, dum dum duuuuum!!
Lite *host* mycket *host* cheesy sådär, både jag och Erica tyckte det var dags för lite romantik i den här novellen. Vi skriver ju nästan bara om hur olycklig dom är, sad face :(
Men det där med växtis är bara för att föra in lite humor i det hela, fast det är inte så roligt för Emma.
 
2 kommentarer till nästa
Kan vi klara av det? KLART VI KAN!! (byggare Bob styles)
Kram Emma xx

They don't know about us - del 79

2013-05-20 // 00:11:00 // They don't know about us - avslutad
"Stanna bilen!" skriker hon och jag tvärbromsar och får massor av arga skrik och tut från andra bilister som tack.
"Vad är det?" frågade Louise oroligt. Men hon får inget svar, istället knäpper Karro hastigt av sig bältet och kastar sig ut genom dörren och skyndar bort längst gatan. Jag, Nora och Louise kollar chockat efter henne. Fast jag har en aning om vem som skickade smset till henne, samma person som plågat henne i flera veckor nu. Ilskan bubblar inom mig, att han törst förstöra för henne ännu mer. Jag trycker lätt på gasen och bilen rullat åter igen mot killarnas hus, fast nu utan Karolina.

 
Karolinas perspektiv - 27:e mars 
 
Jag tar ett djupt andetag och förbereder migsjälv mentalt för smärtan som jag vet kommer uppstå i mitt bröst när jag får se den bekanta stenen, men även denna gång överraskas jag över den enorma känslan av sorg och ensamhet som sköljer över mig när jag får se Gabriellas svarta marmorgravsten. Tårarna som jag försökt hålla in börjar rinna och jag snyftar till. En varm hand smeker bort dem från mina kalla kinder och jag kollar in Harrys lika sorgsna ögon. Snabbt tar jag ett steg in mot honom och våra kroppar koliderar. Jag lägger armarna om hans midja och jag känner hur hans händer strycker över min rygg och hur han vilar hakan på mitt huvud. 
 
Det är en sådan där sorgsen dag, solen är borta, molnen är gråa, allt får en trist, ledsam grå nyans. Harry kysser lätt min panna och jag drar honom närmare, han har varit väldigt avlägsen på sistonde och detta är det närmasta jag kännt mig honom på länge. Vi står så i några minuter innan jag drar mig ifrån honom och vänder mig mot gravstenen. jag sätter mig på huk och lägger ner liljan vi köpte påvägen hit, än är det för kallt att plantera några blommor så varje gång vi besöker Gabriellas grav brukar vi ha några snittblommor med oss, denna gången blev det en simpel men en så vacker vit lilja. 
"Karro, there is something I have too ask you" säger Harry tyst, nästan så tyst att jag inte uppfattar det. Jag ställer mig upp och han kollar sig runtomkring, jag vet inte om han letar efter något men hans blick är osäker, som om han inte vågar möte min. 
"Yeah?" Fågar jag när han har velat runt med blicken ett tag, för att uppmuntra honom att fortsätta och ställa frågan. Han tar ett djupt andetag och verkar samla sig innan han kollar in i mina ögon.
"AreYouCheatingOnMe?" Orden kommer såfort att jag till en början inte kan förstå dem men efter några sekunder förstår jag vad det är han frågar. 
"No Harry of course not!" Utbrister jag och tar ett steg bort från honom samtidigt som jag slår ut med armarna. "Why would you even that?" säger jag sårat och kollar frågande på honom. Varför i hela friden skulle jag vara otrogen mot Harry? Han är, trots alla motgångar något av det bästa som hänt mig. 
"It's- It's just that you are never home anymore and- and John, my privatedetective showed me pictured of you and some guy with purple hair and-and" "YOU HAD ME STALKED?!" tjuter jag fram och tar ännu ett steg bort från honom, hur kunde han göra så? Vad för människa tror han jag är? 
"How could you Harry?! I would never cheat, not after everything I've been put through. How can you even think so, don't you trust me at all?" fortsätter jag och tårar av ilska börjar rinna över mina kinder. 
"I-I-I'm sorry I just assumed" Börjar han igen men jag bryter snabbt.
"You assumed? ASSUMED! Instead of just ask me you hired a fucking detective to stalk me! I thought we had an honest relationship and trusted eathother but I guess not, we're just like every other couple, lying to eathother  and withholds things from eathother." Jag vänder snabbt om och börjar med arga steg gå mot bilden. Jag skulle aldrig i hela mott liv vara otrogen, då äter jag hellre gamla fimpar tills jag dör. 
"Kar please, I'm really sorry" säger Harry och tar tag i min arm och snurrar runt mig. All min ilska pyser ut ur kroppen när jag ser hans tårfyllda ögon och ledsna blick. Jag lägger armarna om honom och han kramar mig hårt tillbaka. Jag lägger ansiktet i hans lilla hålan i hans nacke och tar ett djupt andetag. 
"I would never cheat, espassially not on you, you are one of the best things that ever happend to me." säger jag tyst och Harry drar mig ännu närmare. "You too, I can't picture a life without you" säger han lågt och mitt hjärta skenar iväg i tvåhundåttio. "But Karro, please, tell me who the guy is" säger han och jag lägger upp huvudet på hans axel och tar ett djupt andetag. Just som jag ska säga hans namn får jag syn på honom och hat sprider sig genom min kropp. Att han ska tortera mig i min vardag är en sak men att han har mage att visa sig på min dotters kyrkogård är fan en helt annan! Nu får det fan vara nog...
 
Perries perspektiv.
 
Popcornen poppar upp och gör påse större för varje pop där den snurrar runt i micron. Otåligt biter jag på min svarta tumnagel, en dålig vana jag inte kan bli av med. Ett lågt hummande hörs bakom mig och jag vrider lite på huvudet för att se vem det är. När jag ser att det är Emma låter jag blicken glida över henne en ång, uppifrån och ner innan jag vänder tillbaka huvudet mot dem poppande majskornen. Tystnaden sprider sig i köket när Emma inser att det är fler här. 
"Perrie, why do you hate me so much? What have I done to you?" Frågan överraskar mig totalt och jag spottar tillbaka vattnet i glaset. Ändå sedan mitt damputbrott har hon hållit sig undan från mig, vilket jag har tyckt varit väldigt skönt. Damputbrott kanske man inte ska kalla det, jag gjorde ju egentligen bara vad jag blev tillsagd att göra... "I-I hrm don't hate you" säger jag så neutralt jag kan och kollar på den snurrande påsen i micron. 
"But what have I done to you to make you dislike me so much?" Fortsätter Emmas med hennes nasala röst. Jag vänder mig snabbt mot hene. "Eleanor is one of my best friends, don't you think I'm on her side in this shit? You were the one who stole her fucking boyfriend, infront of the hole world." säger jag snabbt innan jag häller ut vattnet i vasken och går och tar fram en skål."Oh" är allt som kommer ut ur Emmas mun och jag himlar med ögonen. är ett 'oh' det enda hon kan svara på det kommer hon få vrekliga problem när hon går online på twitter, som hon inte gjort sen hon blev tillsammans med Louis. 
"Can't you give me a chance? So I can prove to you that I isn't the stupid bitch you think I am?" Frågar hon försiktigt och jag tar ut popcornpåsen ur den pipande microvågsugnen.
"I don't think that there is much you can do to make me change my mind about you" säger jag och slänger den varma papperspåsen. När jag kommer fram till dörröppning vänder jag mig tillbaka mot Emma som står och händer med huvudet. "But you can always try" säger jag och ger henne ett litet leende innan jag går upp mot Zayns rum för att mysa ner mig i hans famn och kolla på One Three Hill.
 
Karolinas perspektiv - 28:e mars klockan 15.00.
 
Minuterna tickade plågsamt, långsamt ner. Såklart skulle vi vara sist. Just nog stod Spanien på matten och gjorde någon forma av cheerstripp-dans och efter det skulle det vara vår, Sveriges tur. Spanien slängde upp två av tjejerna i luften innan det sista basslagen kom och de gjorde ett snyggt avslut. Publiken applåderade och spaniens sida tjoade vilt. Nervositeten kruper runt hos oss alla och jag kramar Amandas hand som ligger i min svettiga handflata. "Samling!" skriker Matilda och vi samlas i en ring runt henne. "Okej tjejer. Jag vet att det här är VM och att ni är lika nervösa som jag men ni kan den här rutinen och ni har varit jätteduktiga i alla andra tävlingar, gör bara som ni gjort SÅ LEDER VI SVERIGE TILL GULD!" Avslutar hon och vi alla skriker taggat. Emelie sträcker in en hand till mitten och resten av oss gör som henne. "HEY HEY HEY HEY SVEEERIIIIGEEEEE!" "Nu vinner vi det här!" ropar jag till tjejerna innan vi alla springer och intar sina positioner. Lampa efter lampa börjar tändas och när strålkastaren kommer på mig släpper jag alla tankar och börjar dansa de intränade dansstegen. 
 
+
 
"And the brownzemedel goes too... NORWAY!" skriker domaren ut när han öppnat brevet och Norgelaget börjar hoppa runt och skrika glatt. Jag tog ett nervöst andetag och kramade hårt om Sofias hand. Norge får sin puckla och sina medaljer innan de ställer sig vid utkanten av den stora dansmattan och vi andra går närmare varandra. Fjärde, andra och första plats finns det kvar att komma på och det står mellan Sverige, Spanien och Italien. 
"The silver goes to... SWEDEN!" ropar domaren ut och jag kan inte hindra skriket av ren och skär glädje som byggs upp i mig. Tillsammans med resten av crewn hoppar vi runt och skriker, kramas och tjoar. "O MY GOD TJEJER VI KOM TVÅA I DANSVÄRLDSMÄSTERSKAPET!!!" tjuter Alexandra och jag kan inte förstå det, Vi kom tvåa!!!!!!! Domarna vinkar fram oss och vi får våra medaljer och när vi bugar hör jag Noras röst genom applåderna "JADÅ KARRO.." Och resten av hennes mening försvann in med jublet. Snabbt fick vi ställa oss bredvid Norgetjejerna och domaren öppnade det sista denna gång guldfärgade kuvertet. "And the winner is.. ITALY!" Skriker han och jag klappar glatt händerna åt Italien, deras cheerdans var grym och de förtjänar verkligen guldmedaljen. 
 
Danielles perspektiv.
 
Partyt var i full gång och havet av dansande människor blev bara större för varje låt. Harrys spellista var inkopplad till högtalaren och mitt hjärta slog i samma ögonblick som basen i låten som spelades för tillfället. En varm hand lades på min midja och om jag inte känt doften av Liams aftershave hade jag armbågat personen rakt i nyllet. Vi stod där ett tag och jag såg några nya par komma in genom dörren. Plötsligt kom en lång brunett in genom ytterdörren, det låg någonting väldigt bekant över henne men jag kunde inte sätta fingret på vem det var. Hon kollade hela tiden ner i marken och jag såg att Andy gav tjejen en konstig blick när hon passerade honom. En blick som sade 'vad fan gör du här?' När tjejen kom fram till spritbordet hällde hon upp ett glas punsch och tog sedan upp ett genomskinligt litet plaströr ut jeansfickan. Hon skruvande snabbt av korken innan hon hällde vad som såg ut att vara en genomskinlig vätska i glaset. När hon vände sig om med glaset i handen drog jag ett förvånat andetag, det va Eleanor, vad gjorde hon där? Aldrig att Louis skulle bjuda henne på vår halvsegerfesten för Karros cheerdancingcrew och deras silverplats i VM. Hennes blick for över rummet och när den landade på Harry blev jag riktigt orolig. Hon började bana sin väg förbi de fulla personerna på vardagsrumsgolvet och jag lade min hans över Liams. "I'll be right back" halvropade jag i hans öra innan jag skyndade mig mot den väldigt fulla Harry jag också. Jag såg hur El bytte ut Harrys drink mot den hon hade mixtrat med innan hon försvann ut mot ytterdörren igen, hon skulle försvinna lika spårlöst som hon hade dykt upp och ingen skulle veta att hon varit här. Snabbt halvjoggade jag fram till Harry som tur var fortfarande stod med ryggen mot bordet där han hade placerat sitt glas och pratade med några tjejer ur Karros danscrew. Långsamt tog jag den, log mot några människor som innan hade sett min förmodligen ganska panikslagna blick innan jag så diskret som möjligt med drinken i handen halvdansade bort till den stora krukväxten som stod på den lilla "scenen" som jag och Emma kallade det, men egentligen var det bara en liten upphöjning på kanske 15 kvadratmeter där ett matsalsbord stod tillsammans med den gigantiska stereo som stod uppradad mot väggen. Snabbt hällde jag ut drickan och ställde ifrån mig glaset och återgick till festen, inte för jag tror att El skulle göra något ont som att förgifta Harry med drickan men min magkänsla sa mig ändå att jag gjort rätt som stängt ut den.

Många olika perspektiv blev det nu men det måste man ha ibland. 
Tack för att ni kommenterade trotts den sugits uppdateringen, ni anar inte hur glad man blir när man ser att det kommit en ny kommentar! 
 
Vill bara säga tack till alla er underbara läser som stannade genom vår konserttorka då vi inte gav er några delar alls! Emma och jag räknade ut att vi inte hade publicerat en ny del på 11 dagar och ändå hade massor av läsare som kollade in på bloggen varje dag! Så tack tack tack för att ni står ut med oss! :*** guldvärda är ni!
 
Kommentera! 
 
SVERIGE VANN HOCKEY-VM! WOHO GO US! xD 
Pussar Erica! 

Halva eller hela?

2013-05-17 // 23:01:28 // Allmänt

Hej babes!

Jo det är så att jag har skrivit halva delen än så länge, men jag ska konfirmeras imorgon och kommer inte hinna skiva, så nu är det upp till er...

Vill ni ha halvan imorgon bitti/lunch nåt där (lördag) eller vill ni har hela delen på söndag?

Kommentera!
Pussar Erica :))


They don't know about us - 78

2013-05-15 // 18:53:00 // They don't know about us - avslutad
Snabbt gick jag fram till disken och bad om en varm choklad och en cibatta och betalade kassörskan. När jag fått chokladen och mackan vände jag mig om och lät blicken glida över den lilla serveringen. Där satt han, i samma hörn, på samma stol, precis som igår.
LargeTumblr_mit5zhhnh81s0xjvpo1_250_large
Liams perspektiv - 1 Mars
Vi alla var otroligt taggade där vi stod backstage på O2 Arena i väntan på att Take Me Home Tour skulle börja om ungefär 30 minuter. Louis och Harry stod och gjorde några små röstövningar som blivit rekomenderade, Niall befann sig vid snack bordet, inte så förvånande. Zayn smsade någon förmodligen Perrie, och jag? Jo jag satt här i soffan och kollade på alla andra, i en intervju hade jag sagt att jag brukade göra armhävningar innan en show och det var delvis sant. Jag brukade göra typ en armhävning innan våra konserter men det blev mer och mer sällan nu, nu blev det mer så att jag bara satt och tänkte innan.
Tiden gick snabbt och nu var det bara några minuter kvar, vi stod samlade i en ring och hade ett litet peptalk.
"Okey c'mon lads we can do this just as good as all the other times" sa Louis
"Yeah, we'll do great" sa Niall och log.
Vi tröck ihop oss i el liten kram innan vi ställde oss bakom scenen och väntade tills introt till Up all night började spelas. Då sprang vi ut på scenen tillsammans."It feels like we've been living in fast forward, another moment passing by" tog jag i och sjöng.
-
"So how about we answer some of your questions you've been asking us on twitter" sa Louis och den första tweeten dök upp i en blå ruta bakom oss.
"Can you sing 'I want it that way' by Backstreet boys" läste Niall och började genast nynna på den. Själv hade jag ingen koll på hur den gick, visst jag hade väl hört den men jag hade liksom aldrig tänkt på att lära mig texten.
"I want it that way. Tell me why, ain't nothing but a heartache" sjöng Niall och Harry lite tyst, båda lät ganska osäkra på om det var så låten gick. Dom skrattade bort det och började leta i publicen efter hon som frågade frågade frågan innan vi fortsatte med nästa fråga.
"Can you do a human pyramide?" läste jag, den här frågan hade blivit en standerd under touren. Vi tog upp en av killarna som stod i närheten av den lilla scenen vi va på nu och ställde oss i en pyramid. Vi letade fram tjejen som frågat i publiken och sen poppade nästa fråga upp på skärmen och den fick Harry att ledset kolla ner i golvet och jag kollade snabbt upp och läste frågan.
'How are Karolina and Harry holding up after the baby's death?' löd frågan, hur kunde dom ta med den frågan när dom vet att Harry blir så ledsen av det? Han var bokstavligen påväg att börja gråta nu om han inte redan gjorde det. Allt det här med bebisen hade verkligen tagit på honom hårt.
"You wanna answer that Harry?" frågade Niall försiktigt.
"Sure. Of course we are sad, Karolina is really heartbroken but we try to look from the bright side" svarade han tyst fortfarande med blicken i golvet.
På senaste tiden har det inte varit 'vi' så mycket för dom, Karolina har ofta stuckit tidigt på morgonen och kommit hem sent och samma rutin nästa dag. Av vad Harry har berättat för mig så har han blivit orolig att Karolina är otrogen mot honom så han hade till och med hyrt in en privatdetektiv. Resten av showen är inte Ha´rry sitt vanliga, glada jag, man ser att fårgan om babyn tog hårt på honom. När vi går av scenen drar jag Harry lite åt sidan och frågar hur det där med privatdetektiven gick.
"He have taken a lot of photos of Kar and this punk guy with purple hair at all kinds of different places. London eye, a café, resturants and etc. You think she is cheating on me?" frågade han nervöst.
Jag tänkte efter en stund innan jag svarade.
"I think you should talk to her. Remember how mad she got when she found out Louis cheated on Emma? I don't really think sweet, innocent Kar would cheat on you if she got that mad then." Mitt svar fick uppenbarligen honom att fundera för han gick ifrån mig utan att säga något mer.
 
Emmas perspektiv - samma dag
Både jag och Karolina stampar otåligt med fotan i golvet medans vi kollar bort på alla folk som strömmar ut i entrén på flygplatsen. Karro bet på en av sina naglar också, jag slog till henne löst och hon gav mig en sur blick innan hon fattade vad jag menade och slutade bita på den nu missformade nageln. Jag fattar inte varför hon biter på dom hon blir bara irriterad på sig själv och gnäller om den resten av dagen.
"There they are" utbrister hon glatt och ställer sig upp från bänken. Det har gått så långt nu så att till och med jag och Karolina har börjat prata engelska med varandra, oftast kommer vi på oss själva och går över till svenska men det händer mer sällan. Vi vinkar och hoppar så dom ska märka oss, vilket dom gör. Några tjejer i trettonårs åldern kollade storögt på oss, förmodligen Directioners, men vi struntade i dom och sprang och mötta Nora och Louise. Nora hoppade långsamt fram på sina kryckor och Louise hade ett surt ansiktsutryck och drog två stora väskor efter sig.
"Hur länge har ni planerat att stanna egentligen?" frågade jag skämtsamt.
"På vikten känns det som om vi aldrig kommer åka hem" sa Lollo och pustade ut och släppte ner väskorna.
Vi gick ihop i en gruppkram, glada över att äntligen få träffas alla fyra. Vi har glidit ifrån varandra så mycket sen jag och Karolina flyttade till London och dom stannade i Hudiksvall. Tillsammans går vi skrattande ut från Heathrow airport och bort mot Harry's Rnage rover. Det hade blivit den bil både jag och Karro körde nu när vi äntligen tagit oss i kragen och lärt oss köra på fel sida vägen. Dom lastade in sina väskor och satte sig i baksätet medans jag och Karro satt där framme. Vi skrattade och sjöng/ skrek med till låtarna på radion, när Live while we're young kom på skrattade jag och Karolina ännu mer och sjöng med. Vi hörde den här låten jämnt och ständigt nu för tiden, det är som om vi aldrig slutade vara Directioners. Karolinas mobil plingar till och hon kollar hastigt ner på den, hon får ett förfärat uttryck innan hon stänger ner smset.
"Stanna bilen!" skriker hon och jag tvärbromsar och får massor av arga skrik och tut från andra bilister som tack.
"Vad är det?" frågade Louise oroligt. Men hon får inget svar, istället knäpper Karro hastigt av sig bältet och kastar sig ut genom dörren och skyndar bort längst gatan. Jag, Nora och Louise kollar chockat efter henne. Fast jag har en aning om vem som skickade smset till henne, samma person som plågat henne i flera veckor nu. Ilskan bubblar inom mig, att han törs förstöra för henne ännu mer. Jag trycker lätt på gasen och bilen rullat åter igen mot killarnas hus, fast nu utan Karolina.
FÖRLÅT! Förlåt för att det tar sån tid att uppdatera.
Men som Erica skrev så har vi mycket med skolan just nu, och så har vi båda haft dåligt med skrivlust. Men nu känner jag att den är tillbaka och jag känner verkligen för att skriva nu.
Så uppdatering borde bli bättre, iallafall från min sida.
Stora kramar till alla er som fortsätter att kolla in även om vi har ap-dålig uppdatering.
 
Ingen kommentars gräns, men ni vet hur det funkar.
Kraaaam Emma xx

1 DAG KVAR!!

2013-05-07 // 18:35:57 // Allmänt

Nu ni tjejer, och killar, nu är det bara 1 dag kvar till konserten!!
Vilka är taggade????

Precis som Erica skrev så om nån av er ska dit och ser oss får ni gärna komma fram och säga hej!
Det skulle va jätte kul!!

(Kommentera senaste delen)

Här har ni en bild på mig så ni vet hur jag ser ut, om ni inte redan visste.


VEM SKA PÅ KILLARNAS KONSERT???!!!

2013-05-05 // 23:10:00 // Allmänt

Hejsan underbaringar!

Ville bara kolla om det är någon av er som ska gå på killarnas konsert på onsdag? Både jag Emma ska dit :D

Om ni ser oss skulle det vara jättekul om ni ville komma fram och säga hej :))

Denna bilden tog jag idag, kanske inte den finaste men nu vet ni halvt hur jag ser ut om ni skulle få syn på mig i Stockholm! ;)

Pussar Erica!

glöm inte kommentera på del 77! ;) 


They don't know about us - del 77

2013-05-04 // 03:08:00 // They don't know about us - avslutad
Klumpen i magen får mitt samvete att tystnade när jag tar upp min mobil och går in på google translate. Snabbt skriver jag in meddelandet. 
 
Samma tid och plats imorgon, Max. 
Same time and place tomorrow, Max.
 
Mitt hjärtar bankar hårt av rädsla och jag fryser till en staty där jag står, Karolina skulle väl inte vara otrogen mot mig? Hon skulle väl inte göra något sådant mot mig?


 

Karolinas perspektiv - 30:e januari.

Jag drar ett djupt andetag och öppnar långsamt ögonen. Jag sträcker mig efter mobilen och när den tomma hemskärmen lyses upp släpper jag ut ett andetag jag inte visste jag hållit inne, Max kanske lämnar mig ensam idag. Snabbt slidar jag upp skärmen och blir förvånad när jag ser att mina meddelanden är uppe. Mina ögon dras till meddelandet och en rynka bildas i min panna, jag kommer inte ihåg att jag fått nått meddelande, och inte från Max heller. Det lös "samma tid och plats imorgon, Max" och med tiden det var skickat på så var det idag vi skulle träffas, fan jag som behövde köpa födelsedagspresent åt Harry. Jag har verkligen inte tid med all denna skit Max får mig att göra, speciellt inte när VM börjar om några veckor. Försiktigt slingrar jag mig ur Harrys armar och ställer mig upp och gnuggar sömnen ur ögonen. Harry gnyr till och tar tag i min kudde och drar den närmare sig samtidigt som han beskyddande lägger armarna runt den och kramar den. Jag böjer mig ner och ger honom en lätt, lätt kyss på kinden innan jag tar med mina träningskläder och går mot badrummet och byter om och borstar tänderna och håret. Sedan packar jag ner kläder, smink och en handduk innan jag smyger ut ur rummet och ner för den breda trappan mot köket. Snabbt gör jag en chai latte i en to-go mugg och brer en macka. Snabbt snörar jag på mig skorna och låser dörren efter mig, balanserandes med muggen, väskan och mackan i andra handen. Eftersom jag kom hem senast igår står Range Rovern längst ut och snabbt hoppar jag i den och kör mot dansstudion.

Emmas perspektiv.

Blöta kyssar väcker mig från min sköna sömn och jag drar täcket över huvudet för att skydda mina ögon från den starka Januarisolen, Louis måste verkligen skaffa persienner. En stark hand letar sig in under täcket och börjar fjäderlätt vandra över min nakna mage, mellan mina bröst och över mitt ansikte och vidare upp till täckeskanten. "Show me your beautiful face darling" viskar Louis och pussar lätt min näsa. Jag gör en ful grimars och drar sedan upp det varma duntäcket till nästippen. Louis lägger huvudet på sned innan han ger mig en svårtydad blick. "What?" grymtar jag fram och kollar på honom med ena ögat öppnet."If this is how you are after a calm night, I'm gonna have to be a bit rougher on you" säger han och blinkar med ena ögat. Jag känner hur hela min kropp vaknar till direkt och hur späningen i min mage växer. Långsamt ger jag honom vad jag hoppas är en förförisk blick och ler sexigt mot honom. "Wanna show me how rough?" säger jag och med de orden drar Louis bort täcket från min nakna kropp och börjar kyssa mig hungrigt. 

*

Leendet som lekte på mina läppar speglade precis vad jag kände för tillfället, ren och skär lycka. Ingenting skulle kunna få bort det från mina läppar eller förstöra mitt humör. Morgonen hade börjat perfekt och nu var jag påväg, hand i hand med Louis mot Starbucks för att äta frukost. Kylan bet i kinderna på oss och snön slaskade runt våra skor. De kala träden som stog utsatta längst gatan vi gick på fick mig att tänka på gamla, börja gubbar som stod och rökte. Då och då kom en kall vind men annars var det riktigt behaglit i solen. När vi svängde runt hörnet och mina ögon såg starbucksskylten gav min mage ifrån sig en hög gurgling. Louis gav mig en road min och jag räckte ut tungan mot honom. När Louis tryckte upp dörren med handen som inte höll i min plingade det lågt, några personer kollade av reflex hitåt medans andra lugnt fortsatte äta sin frukost. “Love what do you want?” frågade Louis och drog med mig fram mot kassan. “Chai latte and a sandwich” svarade jag och snörpte på munnen. Redan hemma hade Louis vägrat att gå om inte han fick betala, jag sa emot men i slutändan blev det så att jag lämnade min plånbok hemma. Det kändes konstigt att hemma varken var mitt lilla hus i Sverige eller mitt och Karros hus här, jag hade liksom aldrig tänkt på att bo ihop med någon annan än henne dom närmsta åren iallafall. Minst sagt stökigt killar, som råkar vara i bandet jag fangirlat över några månader tidigare. “Here’s your order sir” kassörens röst drog mig tillbaka till nuet. “Here Em, take your stuff” Louis räckte mig mina grejer medans han greppade sina. Jag vände mig om och skulle gå mot ett ledigt bord längre bort när jag gick rätt in i någon. Någon som fick min varma dryck över sig och gav ifrån sig ett öron bedövande skrik. Den någon var ingen mindre än Eleanor. “Fan” svor jag tyst. “Oh you” sa hon med röst fylld av avsky och hat. “Yeah me” sa jag. “And me” Louis slöt upp vid min sida. “Great, first you take my boyfriend and then you’re still not happy enough so you decide to pour this over me” sa hon vasst. Nu kollade alla som satt inne på Starbucks på oss, några tjejer i femton års åldern såg ut att känna igen Louis då de höll på att spricka av uppspelthet. "I truly am sorry Eleanor, I didn't mean to pour it over you" svarade jag henne ärligt. Hon gav mig en giftig blick och skulle precis säga någonting när en lång, biffig, blåögd blond man stiger fram och ger henne en kyss på kinden. Sedan låter han blicken vandra över hennes kropp och när han får syn på kaffefläcken på hennes vita tröja får han ett lurigt uttryck i ansiktet. "I think you have to change that shirt Babe." El ger honom ett äkta leende som får hennes ögon att tindra och hennes ansikte att bli det vackraste av vackraste. Hugget i min mage är inte sexlust denna gången, utan ren och skär svartsjuka. Hur kunde Louis någonsin lämna någon som henne för mig? Hon är ju flera tusen gånger vackrare. 

Senare på kvällen 

Snabbt hällde jag ner de färdigstekta köttbullarna i ugnsformen och stängde luckan innan jag hällde ner tio nya i stekpannan. "Do you need any help?" Harrys röst fick mig att hoppa högt jag pipa till av rädsla. Jag skakade snabbt köttbullarna i stekpannan innan jag tog nickade mot grönsakerna. "You can help me with the salad" Säger jag med ett litet leende och Harry nickar snabbt innan han ställer sig och börjar skiva tomater. Tystnaden som brukar vara bekväm mellan oss är spänd och jobbig och jag kommer på mig själv ett flertal gånger med att stå och trumma med min fot i klinkergolvet. När köttbullarna har fått den perfekta stekytan öppnar jag sanbbt ugnen och lägger in de i formen för de ska hålla sig varma till servieringen innan jag häller i några nyrullade råa i den varma stekpannan, de fräste till började sedan stekas. “Emma, can i talk to you?” frågar Harry försiktigt och jag vänder mig mot honom. “Of course” säger jag med ett leende som snart suddas ut när jag ser hans ledsna och oroliga min. “What’s wrong Harry?” frågar jag oroligt och skjuter bort stekpannan från plattan och går fram och lägger armen om honom. Snabbt leder jag bort honom till köksbordet där han får sätta sig på en stol och sedan sätter jag mig på huk framför honom och tar hans händer i mina. “I think Karolina is cheating on me” säger han lågt, så lågt att jag nästan inte hör det. När jag förstår vad det är han säger spärrar jag förvånat upp ögonen och jag känner hur min mun faller öppen. “What?” utbrister jag. Harry nickar bara ledsamt och jag skakar förtvivlat på huvudet. “Have you spoken to her about it?” Åter igen skakar han på huvudet. “I’ve know Kar for since forever and she has never cheated on anyone before, that’s not the kind of person she is. Are you sure about it?” Frågar jag honom förtvivlat. Han rycker på axlarna samtidigt som han nickar och jag ser på honom att det är något mer han vill säga. “What is it Harry?” frågar jag så snällt jag kan och jag ser hur en tår smiter ner från hans öga och rinner ner över hans kind. “Yesterday i acientally saw that she got a  text from max, I didn’t mean to it just happend. and then i couldn’t stop the feeling that something was wrong so I tramslated it at ggodle translate and, and, and it stood ‘same time and place tommorrow, Max’ and now I don’t now what to believe or to do! What is she is actuallt cheating on me!” jag höll upp handen för att tystna hans babbel och han avbröst sig själv och andades högt och snyftade då och då till. Försiktigt sträckte jag mig fram och torkade bort hans tårar. “Harry, everthing is okey, Karro would never cheat, espassily not on you and if she decided to cheat she would never do it with Max, she hates him to much after everything he put her through.” Harry kollade upp på mig med ledsna ögon. “You really think so?”  Hoppet i hans röst var hjärtkrossande och om jag inte varit 100% säker på min sak hade jag inte sagt vad jag gjorde. “I know so”

Karolinas perspektiv - senare på kvällen

Jag drog jackan tätare om min lilla kropp men vinden och snön fortsatte och yra runt omkring mig och jag snabbare på stegen ytterligare för att komma fram till  min destination snabbare. Snabbt svängde jag ifrån huvudgatan och in på en sidogata. Efter ett tag kom jag fram till en liten grindmellan två hus som jag puttade upp och försvann in igenom. Långsamt gick jag genom den mörka gränden in till det lilla torget som på sommaren brukade ha uteserving. Plingandet fyllde det tomma cafet när jag puttade upp dörren och smet in. Snabbt gick jag fram till disken och bad om en varm choklad och en cibatta och betalade kassörskan. När jag fått chokladen och mackan vände jag mig om och lät blicken glida över den lilla serveringen. Där satt han, i samma hörn, på samma stol, precis som igår.


Vi ber 10000 gånger om ursäkt för den långa väntan, varken jag eller Emma har haft tiden, orken eller motivationen att skriva. 
 
Tiden är det skolan som tar upp, både för mig och Emma och orken, ja det är vårt problem men motivationen, jo den kommer från er läsare. Vi ser att folk tittar in här och läser så något både jag och Emma undrar är Var har alla kommentarer tagit vägen? Innan fick vi ihop alla kommentarer vi bad om på kanske en halv dag, nu får vi bara 1 på fem dagar, har delarna blivit sämre eller varför kommenterar ingen? Vi har varit snälla och tagit bort gränserna på de två sista kapitlerna men jag, Erica, tycker inte det är kul och skriva då ingen ger mig respons, så snälla, kan inte alla bara vara jättegulliga och ta er tiden, någon minut bara att skriva en liten rad om vad ni tycker om novellen och vad vi kan förbättra. Skulle bli jätteglad. 
 
Pussar Erica.
 
Nästa del kommer när vi har fått in respons, så typ 5 kommentarer,  så är det bara denna gången... :/
 
P.S hoppas alla hade en underbar Valborg! Jag var på fest hos en kompis och det var grymt! xx