Don't forget about me

Chapter Sixteen

2014-02-18 // 23:05:00 // Back for you - pågående
CHAPTER FIFTHTEEN
Samma kille som befann sig i hennes tankar befann sig också bakom ett stort, stökigt skrivbord med högar av pärmar och papper utspritt i ett kontrolerat kaos. Kaffemuggar och godispapper låg där det fanns plats och han suckade, han skulle behöva städa innan han gick hem för helgen. Han satt och knappade på den stora datorn som stod i mitten av skrivbordet när en lätt knacknings hördes och han vände sig om och vinkade in sin assistent som stod utanför glasfönsterna som gjorde att han kunde se ut över hela kontoret och alla sina anställda kvinnor och män som satt och böjda över sina datorer eller köade vid kopieringsmaskinen. Den nervösa, unga killen gick in till sin chef och harklade sig. 
"Sir, the girl has left her building" säger han och mannen tittar upp och pausar sitt skrivande i dokumentet och tar in orden. Han nickar snabbt och låser sedan datorn innan han reser sig upp och hänger på sig pistolhållaren och stoppar ner två pistoler, en i vardera hållare innan han med sammanbiten min tar på sig kavajen och knäpper den för att dölja vapnerna. Det är dags.
Bild 1, Bild 2, Bild 3 
 
 
Jossans perspektiv
- samma dag, lite senare 
 
Mina ögon skannade fodralen till filmerna som stod uppradade på Nyhets hyllan, ingen av de fångade mitt intresse direkt. Jag gav upp sökande på en till film och vände mig om och kollade på godishyllan istället, fördmodligen skulle jag inte kunna välja godis heller men inte av samma anledning. Film kunde jag inte välja för ingen intresserade mig, men allt godis intresserar mig. Det enda som stoppar mig ifrån att köpa flera kilo med godis är min ekonomi. Jag kände hur munnen vattnades av allt godis men kom sen på att jag måsta betala för både filmer och pizzan så jag tog bara en förpackning Skittles. Den här gångern..
Jag kollade på de fyra filmerna jag hade i handen och bestämde mig för att jag inte vela se en av dom längre. Men just som jag rundade hörnet och för att komma till rätt hylla gick jag rätt in i något. Detta något visade sig vara Cole. En mycket stiligt klädd Cole måste jag säga, i vanliga fall hade jag inte brytt mig men nu skämdes jag nästan över mitt klädval. Jag kände mig helt plötsligt väldigt ful och obekväm i mina blå shorts och min vita hoodie.
"Hey Josefine, just the person who I was hoping to run into" sa han glatt.
Jag kollade på honom med misstro i blicken, varför skulle han leta efter mig? Men en del av mig blev alldeles till sig av att höra just de orden.
"Hi Cole, well you're lucky then aren't you" skämtade jag.
"I guess I am" han log ett slugt litet leende som jag inte riktigt kunde tyda. "So what brings you here?" frågade han för att byta samtalsämne.
"Oh just renting some movies." svarade jag och höjde den hand som höll i filmerna, han kollade på dom snabbt.
"My opinion is don't rent A walk to remember, you'll only get disapointed in the end." sa han och knackade lätt på fodralet till A walk to remember, filmen jag precis tänkt gå och ställa tillbaka.
"I've actually already seen it, I was just about to put it back when I ran in to you" förklarade jag.
Vi fortsatte små prata om lite vad som helst tills vi blev avbrutna av att hans mobil började ringa, han håller upp en fingarr och visar att jag ska vänta. Jag nickar för att visa att jag förstått, för att visa att jag bara tänker ställa tillbaka filmen höjer jag den och pekar först på filmen sen på hyllan. Den här gången är det han som nickar för att visa att han förstått. Jag ställer tillbaka filmen där jag tog den och gick sen tillbaka till Cole som fortfarande pratade med någon, han hade inte sett mig eftersom han stod med ryggen mot mig och jag tänkte precis gå och ställe mig framför honom men han viskade nu, precis som om han inte vela att någon i närheten skulle höra vad han sa, så jag stannade och lyssnade på vad han sa till personen han pratade med.
"Yes I have her exactly where I want her. Yes I know exactly where she is, I just had visual contact with her." jag kunde precis höra vad det var han sa.
Vilken tjej är det han pratar om? Är det mig? Är det därför han letat efter mig?
"Okey bye" sa han och vände sig om, chockat kollade han på mig. "Did you hear anything of what I said on the phone?" frågade han.
"No, I just got here" ljög jag. Jag öppnade munnen för att säga något men såg på den stora klockan i affären hur den började närma sig halv. Utan att säga något vände jag på klacken och små joggade fram till kassan där jag lade fram filmerna. Cole kom och ställde sig bredvid mig med en förvånad min klistrad över hela ansiktet.
"Why did you rush over here?" frågade han. Mannen bakom kassan skannade och larmade av filmerna och sa summan, jag räckte över pengarna innan jag svarade.
"I was suppose to pick up my pizza that I ordered five minutes ago" svarade jag. Jag tog pennan som låg på kassa disken och tog sen tag i hans hand, snabbt skrev jag ner mitt nummer och lade sen tillbaka pennan.
 Precis som jag tänkte ta emot kassen hann ett par stora mans händer före, jag kollade på Cole och såg att det var han som tagit emot kassen, han bara log och började gå med mig mot utgången.
När vi kommit ut så räckte han över påsen till mig och lovade att ringa mig och bjuda ut mig på en dejt, vilket jag självklart inte tackade nej till. Han tog tag i min arm och drog mig närmare honom, jag trodde han skulle kyssa mig så jag stängde ögonen och väntade på kontakten från hans läppar på mina men den kom aldrig. Istället kände jag läpparna mot min kind. Snabbt slog jag upp ögonen och såg han le ett snett leende mot mig innan han vände sig om och hoppade in i passagerarsätet på en jeep liknande bil, men den såg så stor och tjock ut. Nästan som om den vore pansarskyddad.
Jag undrar om Cole kommer från en rik familj eller om han är känd och jag är dum i huvudet som inte känner igen honom, för med dom fina kläderna han hade på sig och med en sån bil så måste man ha gott om pengar.
Det sista jag hör han säga innan dörren stängs och bilen kör iväg är:
"She just left the store."
 
Ingens perspektiv
Cole följde flickan ut ur affären och gav henne en lätt puss på kinden innan han vände sig om och gick mot bilen där hans assistent sitter och väntarpå honom och hans order. Cole öppnar dörren och sätter sig i passagerarsätet och kollar på assistenten.
"She just left the store" säger han och stänger dörren. "Drive around the block then we follow her"
Han tog in ordern och startade motorn på jeepen inna han tröck plattan i mattan och bilen for iväg längst vägen innan de svängde för att köra runt kvarteret.

Ericas perspektiv
- samtidigt
 
"Kom igen Erica, du kan göra detta. Det kommer gå bra, bara försök, försök att minnas" viskade jag lågt till mig själv där jag satt med korsade ben på den enorma sängen i sovrummet och stirrade ner på fotografiet i mina händer. Jag hade försökt med detta i över en timme nu och inget, absolut ingenting hade hänt. Jag hade inte fått några nya minnen, inga flashbacks, absolut ingenting. Jag lade ner det sista kortet framför mig och suckade högt. Min mobil vibrerade till och jag såg att det var ett sms från Niall som sade att maten skulle vara klar om tio minuter, vilket betydde att pizzan och han skulle anlända om tio minuter. Niall hade varit ute hela eftermiddagen och sprungit ärenden och efter förslag från mig blev den pizza till kvällsmat, kebabpizza såklart mums fillibabba. Det var en av sakerna jag inte ens behövde tänka två gånger om eller kolla i någon dagbok för att se om det stämde, det var som en inner röst bara viskade till mig när han frågade vad jag ville ha för pizza, kebabpizza. Så det var beslutet jag fattat och smsat till honom. Min mobil plingade till ännu en gång och nu var smset från Zayn. Sedan jag träffade honom för första gången efter olyckan för lite mindre än en vecka sedan hade vi haft ständig kontakt, det var lite awkward eftersom det var som att lära känna en människa på nytt fast denna människan visste allt om mig och det enda jag visste var att han räddat mig en gång när jag var riktigt nära att falla över kanten. Däremot visste jag ju absolut ingen fakta alls om honom, vad han gillade och inte gillade, vad han tyckte om att äta och vad hans största rädsla var. Nu vet jag ju visserligen lite mer fick jag påminna mig själv eftersom jag med denna ständiga kontakten hade lärt mig en del då vi haft helt olika åsikter om vissa saker och kört många rundor av 20 frågor. Jag var lite lättad när Niall den första kvällen här hade frågat om jag ville sova i gästrummet bredvid hemmabiografen eller om jag ville dela säng med honom i det som var vårt gamla sovrum. Jag hade valt att sova i gästrummet av ren princip eftersom jag inte kände honom alls då men nu var jag glad att vi inte delade rum med varandra så han inte kunde se hur långt in på kvällen jag låg och smsade med Zayn efter att vi sagt godnatt till varadra, Niall och jag. Hur mycket jag än försökte och ville kunde jag inte komma ihåg något av Niall. Jag hade förstått av människor och artiklar och mina gamla dagböcker att han betydde mycket för mig och jag lika mycket för honom men jag kunde inte för mitt liv komma ihåg honom hur jävla mycket jag än försökte. Och det ska folk veta att jag gjorde, det gick inte en enda dag utan att jag satt någonstans, ofta i mer än en timme och försökte komma ihåg Niall och mitt gamla liv. Jag reste mig upp och plockade upp några fotografier i en stapel och gick bort med de till byrån och ställde tillbaka på dess platser där de stått någon timme tidigare. Efter några rundor stod jag och beundrade min uppställning, jag hade inte behövt tjuvkika på bilden jag tog innan jag flyttade fotografierna som låg i kamerarullen på min mobil innan jag ställde upp de igen, även fast jag inte kunde få bort känslan av att något var del när jag tittade på alla uppställda fottografier. Jag ryckte på axlarna och tog upp bilden ändå och upptäckte snart att jag råkat byta plats på två av bilderna. Jag tog upp dem och ställde ner det första på sin rätta plats och lyfte upp och studerade det andra fotografiet. Det var en bild på mig och Niall när vi stod lyckliga på en strand och kysstes, solnedgången lysandes och himlen en blandning mellan blå, lila, rosa och orange bakom oss. Den guldiga ramen såg väldigt konstig ut på den högra sidan och jag höjde upp den så den var närmare mitt ansikte och kisade med ögonen för att fokusera min syn. Då såg jag det. Längst hela den högra sidan av ramen var det guldiga bortskrapat och det var bara det svarta kvar med en helt annorlunda form än ramdelen på den vänstra sidan. Jag drog fingrarna över kanten och satte sedan ner den på sin rätta plats på byrån. Mina ögon gick ur fokus och började svarta samtidigt som en kall känsla kom smygande från magen upp mot hjärnan och mentalt bredde jag ut mina armar för den, det kanske inte skulle vara ett trevligt minne men det var en minne som var påväg. 
 
FLASHBACK
Med snabba, arga steg stormar jag genom lägenheten och smäller igen dörren bakom mig. Jag springer in i garderoben och trycker tillbaka tårarna som hotar att falla ut från mina ögon.
"Erica!" hör jag Niall ropa men jag ignorerar honom totalt, det jävla svinet. Jag drar ner en bag från hyllan ovanför mina kläder och öppnar den på den soffliknande möbeln som står i mitten av garderoben. Snabbt öppnar jag lådan och drar ut fem bh-ar, från nästa låda grabbar jag bara tag i massa trosor och några strumpor som jag snabbt slänger ner i väskan. Några byxor från en annan låda och jag bryr mig inte ens om att ta av tröjorna från galgarna utan trycker bara ner de i väskan. Jag springer genom sovrummet in i badrummet och tar fram min neccesär och slänger ner saker jag vet jag kommer behöva. När jag är påväg tillbaka till väskan i garderoben ser jag att fåtöljen jag ställde framför dörren för att blocka Niall för att komma in har flyttat på sig tjugo centimeter och jag mer hör än ser hur Niall slänger sig i dörren för att få den att ge vika. Snabbt drar jag igen dragkedjan på väskan och slänger upp den över axeln. När jag kommer ut i sovrummet ser jag Niall stå tio meter ifrån mig och några meter innanför dörröppningen och jag jobbar hårt med att hålla tillbaka tårarna. 
"I don't understand. I thought everything was fine, no I thought it was better than fine" säger jag och min skakiga röst avslöjar hur otroligt nära det är att tårarna kommer. 
"We are, please Erica listen to me" sa han och tog ett steg närmare mig.
"Stop!" Skrek jag och höll upp händerna för att skapa avstånd. Han slutade inte gå utan kom bara närmare och närmare med långsamma steg. Snabbt satte jag händerna bakom ryggen för att hitta något att hålla upp mot honom och öka avståndet mellan oss med. Niall tog ett steg närmare och var nu bara en meter ifrån mig. Tårarna brände i mina ögonlock men jag tänkte inte lugna ner mig eller förlåta honom. Jag visste vad jag sett, den jäveln. Hur fan kunde han göra såhär mot mig? Jag tog tag i första bästa föremål vilket visade sig vara en guldig fotoram och kastade snabbt och hårt mot honom innan jag greppade tag om väskan som fallit ner på marken och kastade mig ut i hallen för att snabbt komma till hissen och bort från honom. Aldrig skulle jag förlåta honom. Aldrig. 
Va superuttråkad så satte mig och skrev lite för att hjälpa Emma så nästa del skulle komma snabbare ;) //Erica 
 
Precis som Erica skrev så skrev hon den här nedre halvan av kapitlet, alltså Ericas perspektiv. Jag är otroligt glad för hennes hjälp, eftersom jag är ganska lat och alltid sätter mig och skriver försent på kvällen och måste sitta uppe sent och skriva.
Iallafall hoppas ni gillade delen!
 
Vad tror ni Cole är för en typ? Är han känd, kommer han från en rik familj eller varför har han så mycket pengar? Och vad är det för något som händer i Ericas flashback? Kommentera vad ni tror.
 
Eftersom ni var så duktig på att kommentera förra delen, så ska vi säga 4+ för nästa del.
Kram Emma xx
 
 
 
 

Kommentarer
Jossan

Shhiiiit vad bra! Dö-längtar till nästa :) xx

2014-02-19 | 18:17:51
PIXLE

Ahhh, längtar tills nästa kapitel :D

2014-02-22 | 12:45:10
Bloggadress: http://pixle.blogg.se
Jennifer

Så sjuuukt duktiga ni är på att skriva! Blir avundsjuk ju ;) <333 Längtar till nästa del, så underbart bra! <3

2014-02-22 | 16:46:38
Bloggadress: http://pennie.devote.se

Kommentera inlägget här:

Ditt fina namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ser bara jag)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback