När jag avslutar historien sitter Zayn där med stum blick och tittar förvånat på mig. Jag lutar mig tillbaka och tar en klunk av min apelsinjuice och är tyst, det är Zayns tur att prata nu. Jag ser hur han bearbetar historien han precis fått höra innan han lutar sig fram och stödjer armbågarna mot bordet.

 

Mitt dyngsura hår piskar mig i ansiktet när jag springer, och jag lyfter upp min långa kjol med ena handen och min andra hand vilar tryggt i Louis hand.

"C'mon El, live a little" ropar han glatt och släpper min hand och snurrar runt några varv. Skrattandes springer jag fram till honom och hoppar upp i hans famn, med ett stadigt tag om min midja och mina ben snurrar han runt oss varv efter varv. Tillslut så blir vi båda två så yra så vi ramlar ner på den blöta och leriga marken.

"Even though the picnic didn't end the way I thought it would end I have to say it was a bloody awesome date" sa Louis där vi låg bredvid varandra på marken.

"Who said it was over?" svarar jag flörtigt och kysser honom passionerat. Först verkar han chockad över hur rakt på sak jag är.

"As much as I want the same thing as you right now we have to get back to Claire" sa han när vi efter några minuter särat på våra läppar, bara några centimeter så jag kände forfarande varje andetag han tog mot mina läppar, och han kände mina.

"Erica and Niall can take care of her a little longer, they don't mind." svarade jag bestämt. "And what exactly is it that we want?" frågade jag med ett snett leende.

"Okay I can't take it no more" han tar tag i min hand och drar med mig upp och sen springer han i full fart mot våran bil som står parkerad några meter bort. Han fumlar med bilnycklarna innan han äntligen lyckas få fram dom och låsa upp bilen. Picknickkorgen vi lämnat under trädet på ängen är helt bortglömd, det enda som gällde just nu är jag och Louis. Han ryckte upp dörren och hoppade in och jag var snabbt efter honom. Så fort jag satt mig ner mötte hans läppar hungrigt mina. Louis tryckte ner mig så han nu låg ovanpå mig i bilens baksäte, hans händer trevade sig uppåt innanför min tröja en gest som visade på att han ville att jag skulle ta av mig den. Han fick som han vela, för inte långt därefter låg både min och hans tröja slängda någon annanstans i bilen. Regnet smattrade mot rutorn och vinden fick trädens grenar att ibland slå i taket på bilen.

Jag tror Louis hade det här i tanken när han valde plats för våran picknickdejt, för han hade parkerat så långt in i skogen som det gick att komma så vi var helt ensamma.

Våra byxor och underkläder joinade snabbt våra tröjor och allt som hördes var våran snabba och tunga andhämtning.

Louis kollade mig i ögonen och frågade "Are you ready?" Jag bara nickade som svar.

 

Även om Erica inte kom ihåg Claire så hindrade inte det Erica ifrån att tycka om henne lika mycket, man kunde riktigt se på Erica hur glad Claire gjorde henne och hur mycket de tyckte om varandra. För nu även om Claire skvätte vatten på henne så log hon fortfarande like mycket.

"Claire stay still for a little longer, we have to get you all cleaned up" sa Erica lugnt till Claire som inte riktigt ville sitta still i badkaret. Vi hade bakat muffins och dumt nog hade vi låtit Claire slicka ur skålen vilket resulterade i att hon vart kladdig från topp till tå. Och eftersom jag och Erica varit upptagna så hade vi inte sett när olyckan skedde utan vi såg bara resultatet.

Erica torkade av Claire när hon äntligen var ren och satte på henne sin badrock, den var rosa med små öron på luvan. Det var en present från mig och Erica, men det kommer inte Erica ihåg. Vi gick omkring nästan hela dagen och letade en perfekt present till Claire tills hon skulle fylla år, och då kom Erica på att hon hade sett en youtube video om att någon köpt en vit sån badrock på Primark så snabbt sprang vi dit och såg att den fanns i rosa också. Den var alldeles mjuk och lite fluffig, Erica beskrev det som att linda in sig i ett moln,. Hon hade själv gått tillbaka dagen efter och köpt en likadan fast vit åt sig själv. Jag kommer ihåg hur uppspelt Erica var över att få se hur glad Claire skulle bli när hon fick den. Claire hade tagit på sig den direkt och sen vägrat ta av den på hela kvällen.

"What do you wanna do now my little angel?" frågar jag och hon skrattar åt smeknamnet och gömmer ansiktet i händerna innan hon kollar upp med tindrande ögon.

"Bake again" utbrister hon glatt. Erica och jag skrattar åt henne, att hon har ork till att ens tänka på det. Jag och Erica var trötta innan vi bakade första gången.

"Sorry love, but we won't do that. We haven't even eaten the other cupcakes we baked" säger Erica och lyfter upp Claire och sätter henne i sitt knä och börjar försiktigt borsta hennes korta hår.

Just det! Muffinsarna.. de är kvar i ugnen. Ja reser mig snabbt upp, både Claire och Erica rycker till av min hastiga rörelse, men jag får förklara det sen för nu är mitt enda mål att så fort som möjligt ta mig igenom Eleanor och Louis hus till köket och få ut muffinsarna ur ugnen. Jag tror aldrig jag har sprungit såhär snabbt på de senaste åren, men det var värt det för när jag tar ut muffinsarna ur ugnen ser jag att det inte är brända alls. Tvärtemot de ser perfekta, välgräddade men ändå inte för välgräddade utan de ser forfarande kladdiga ut innuti, precis som kladdkakemuffins ska vara.

När jag flyttat alla muffins från plåten till ett fat så kommer Erica in i köket bärandes på Claire som nu är klädd i sin bamse pyjamas och hennes hår är flätat i två små flätar på vardera sida om hennes huvud. Något Erica ibland brukar göra för att få mjuka vågor i sitt hår.

"How about we eat these and watch the latest barbie movie?" frågade jag och visar tallriken med muffinsarna. Claire nickar flera gånger innan hon och Erica glatt springer bort mot vardagsrummet.

Erica kan vara så barnslig ibland, tänker jag och skakar skrattandes på huvudet och följer efter dom in i vardagsrummet. Där inne håller Erica redan på att starta Barbie Pearl Princess (den kommer egentligen ut 2014), jag ställer ner muffinsarna på bordet och går sen tillbaka till köket för att hämta tre glas och mjölk till oss. Men precis som jag ska gå ut ur köket kommer jag ihåg att Erica vispat grädde till muffinsarna och att det fanns färska hallon och jordgubbar i kylen. Snabbt tar jag med mig det också. Det blev mycket att balansera i famnen och när Claire och Erica ser mig skrattar de åt mig.

När filmen är slut är klockan kring åtta och vi ser att Claire redan sover, hon halvligger i Ericas knä och om man är tyst kan man höra hennes små snarkningar.

Erica lyfter försiktigt upp henne och börjar gå med henne bort mot hennes rum för att lägga henne. Erica är så bra med barn, jag kommer ihåg hur vi bara några dagar innan olyckan pratat om hur vi båda var redo för barn och att det var nästa steg efter att vi gift oss. Hur vi till och med utan att berättat för någon annan ur gruppen redan börjat förbereda ett barnrum av ett av gästrummen i våran lägenhet. Men nu kommer ju inte Erica ihåg något av det. Jag hoppas att Erica snart får tillbaka sitt minne så att jag kan prata med henne om sånt här igen, för jag vill inget hellre än att spendera resten av mitt liv med henne.

---

Del tjugo!! Lite sen men här är den.

Jag kan inte göra något än att be om ursäkt för att delen kom ut så sent!

Det känns som att efter varje inlägg så ber jag om ursäkt, men det händer så mycket i mitt liv nu så antingen har jag träning, har mycket i skolan eller så har jag världens idé torka.

Men ska försöka ändra mig!

 

Imorgon börjar nationella för både mig och Erica och jag ka ju inte svara för henne, men jag är jätte nervös!

Vet inte alls hur det kommer att gå, men hoppa på det bästa.

 

Eftersom jag är sen med delen så tar vi bara fyra kommentarer till nästa del.

Kram Emma xx