Jag gick igenom korridoren med ett glatt leende på läpparna.

Min läkare hade rekomenderat att jag tog små promenader inne på sjukhuset för att så snabbt som möjligt kunna komma igång som vanligt igen.

Och just nu var jag påväg tillbaka från en promenad

När jag var påväg att svänga runt hörnet för att komma till min korridor hörde jag någon som ropade mitt namn.

Jag vände mig om och såg hur en av alla sjuksköterskor som kollade till mig vinkade med hela handen att jag skulle komma.

Så med små trippande steg tog jag mig fram till henne.

"Var det något speciellt?" frågade jag glatt.

Inget skulle få förstöra mitt glade humör idag, jag var liksom jätte löjligt glad på något sätt.

"Jag måste prata med dig om din operation, det är ganska viktigt" sa hon med ett stone face som fått vem som helst att vika sig.

Och så, på en halv sekund försvann mit glada humör och leende.

 

Här kommer bloggarna! :) 

 

De som vi inte kunde kopiera in headers på har vi tagit bilder grån google. Vi har lagt in er text/beskrivning eller prologer av er blogg. 

 

 

 

 "Happy?" frågade jag och hon drog mobilen ur min hand och tryckte på den.

"Nu är jag" sa hon med nöjd ton och gav tillbaka telefonen. Hon hade skickat smset, fan osså! Nu fanns där inget jag kunde göra för att stoppa honom från att hitta mig.

 

Emmas perspektiv. 

"Just take it easy Harry, it's gonna be fine" säger han och lägger handen på min axel. Jag ringer på och snart hör vi hur låset klickar till. Dörren öppnas och där står hon, snyggare och sötare än vad mina tankar och drömmar framställer henne som, lite störe mage än när jag senast såg henne men fortfarane precis lika vacker. Hela min kropp skiker efter att få känna hennes läppar mot mina och få känna hennes kropp pressad mot min. Hon ler mot mig med munnen men ögonen har en irriterad glans. När en harkling från min vänstra sida fångar hennes uppmärksamhet dras Karros mun ihop till ett smalt streck innan hon öppnar munnen. 

"What are you doing here? 

---

Sorry att det tait en evighet men mitt internet har varit dött i två dar nu så har inte kunnat komma in på blogg.se alls. :( 

 

Ni var jätteduktigt på att kommentera så nu höjer vi med en tills nästa vilken innebär...

 

 

Tell me vad du tyckte om delen! Nu är ju Harro,Karry (kom på ett bra parnamn till dom) återförenade, men Karro verkar ju inte så glad över Harrys sällskap... Vem är det tror ni det är han har med sig? 

 

 Karolinas perspektiv

Jag låg hemma på sängen med mobilen i handen och smsade med Emma.

Hon var just nu i Stockholm och gjorde sig redo för sin operation, vi hade alla sagt hejdå till henne när hon åkte för någon dag sen.

---

 

 

En tystnad spred sig runt bordet och jag höll ögonen på mamma. Hennes åsikt var den som betydde mest för mig eftersom vi stod varandra så nära innan flytten. Fredrik var den som först bröt tystnaden.

"Men... hur?" Han fråga fick mig att rodna djupt. Jag tänker inte berätta att det var genom ett fylleligg som jag inte ens kommer ihåg något ifrån som jag blivit gravid av. 

"Erm.. jo... asså" började jag men pappa avbröt mitt svamlande.

"Vem är pappan?" Okej here goes nothing tänker jag och öppnar munnen.

"Det är en hrm.. kille som heter Harry som jag träffat i London." säger jag och möter pappas blick. 

"Efternamn?" 

"Styles" Tystnaden lägger sig ännu en gång över bordet. Plötsligt börjar mamma skratta. Hon skrattar så tårarna rinner och kollar roat på mig.

"Där fick du mig allt!" Frustar hon fram och Nicklas stämmer in i hennes skratt. Jag ger pappa en blick som tigger om hjälp och då verkar han förstå att det inte är ett skämt. Hans leende slocknar och han blir tyst. När mamma slänger en blick på mig och ser att jag inte skrattar slutar hon genast.

"Du skojar verkligen inte?" säger hon misstrogsamt och jag kan se rädsla blixtra förbi i hennes blick, rädsla för vad vet jag inte men ingen av den ilska jag fruktat så mycket finns där. Hon sväljer högt och reser sig sedan upp. Rädlan sjuter igenom min kropp, är den nu hon ska ställa sig upp och skrika att jag aldrig varit en del av denna fmailjen? Att jag för all framtid är portad? Jag kniper ihop ögonen för att inte se vad som kommer hända och öppnar dem i chock när ett par armar läggs om mig. Mamma kramar mig hårt och kärleksfullt, en riktig mammakram. Lättad över att inte blivit avvisad och utkastad kramar jag hårt tillbaka. 

"Gumman är du okej?" viskar hon i mitt öra. Hennes oroliga röst får alla känslor jag så länge har hålit inom mig att  brista och mina murar rasar till marken. Tårarna börjar rinna och jag snyftar till samtidigt som jag skakar på huvudet. Mamma drar in mig i hennes famn och jag kryper ihop i hennes famn. Stolar skrapar mot golvet och jag ser genom tårfyllda ögon hur pappa, Nicklas och Fredrik lämnar oss ensamma.

"Allt kommer bli okej gumman" viskar mamma lugnande och smeker mig lugnande över ryggen.

 

 

"Hmm inte denna" mumlar jag och hänger tillbaka tjöjan i garderoben.

"Emma seriöst, du ska opereras inte gå på modevisning." hör jag Lolla bortifrån min säng.

"Hon kanske tänker stöta på en snygg läkare" säger Nora.

"Men absol" börjar jag men tystnar när min mobil börjar burra på sängbordet. Jag hinner inte blinka innan Lollo håller den i handen.

"Det är LOUIS!" Skriker hon och jag kastar mig mot henne samtidigt som Nora pressar sin kropp fråmmåt och flyger in i min. All luft åker ur mig där jag ligger på golvet med Noras kropp över min.

"Louise.... du skulle... bara vå...ga" flämtar jag fram men det är försent.

"Hello you fucking skump!" snäser hon i telefonen. Hennes glada ansikte är nu ilsket och ögonen sjuter ut hat.

"No you can't you little cheating disgusting ashole." fortsätter hon och chocken släpper min kropp.

"Be a man and use your brain istead of dick then!" utbrsiter hon men fortsätter sedan lungt men retsam och dryg ton. "O I just rememberd, you don't have any of it." Kommentaren får mig att fnissa till. 

"Lollo vafan håller du på med?" fnissar jag fram där jag ligger på golvet. När Nora ser att jag inte tänker attakera Lollo kliver hon ner från mig och hjälper mig upp i stiiande ställning. 

"No I won't and you can go to hell your fucking brain-and-dickless IDIOT!" hojtar hon i luren och lägger på. Hon slänger ner mobilen bland kuddarna och börjar hoppa runt på sängen där hon stod under hela samtalet.

"Lollo du är en sån idiot!" skrattar jag fram. Hon bara rycker på axlarna och fortsätter att hoppa runt skrattandes. "Hahahah jag fattar inte att du precis gjorde så mot Louis! Han är ju typ en av de kändaste killarna i världen och du bara 'du har ingen hjärna eller kuk'" skrattar jag fram men tystnar snabbt när jag märker att jag är den enda i rummet som skrattar.

"Vänta vaddå Louis en av de kändaste killarna i världen?" säger hon förvånat men såfort hon sagt det ändras henne frågande ansiktsuttryck till ett chockat och förvånat och jag ser hur hon tänker djupt. Hon pusslar ihop två och två i huvudet och ger mig en förvånad och tankfull blick.

"Louis en av de kändaste killarna i världensom som i Louis Tomlinson från One Direction?!" Tjuter hon förfärat men glatt fram. Nora bara stirrar på mig med öppen mun. Fuck...

---

Detta var ju löjligt kort! Men min fantasi är på nooooolllllll.

 

Så Karros mamma vet att hon är gravid och Louise och Nora vet att Emmas ex är Louis Tomlinson...

Tankar?

 

Xoxo Erica 

 

"Oh hunny, I'm so proud of you that you'll never will understand. You made your dream come true and became a worldfamous popstar, sure it's a bit early to be a dad together with the popstar part but that's why I'm here, to help you. I will always be by your side and support you." säger hon och för första gången på länge känner jag mig trygg, trygg och älskad och framförallt hemma.

---

Vi vaknade inte riktigt lika som vi hade somnat.

Med tanke på att Louise inte hade så mycket plats så hade jag, hon, Emma och Nora fått delat på hennes dubbelsäng medans Anna, Hanna och Lydia sov i bäddsoffan.

Det hade blivit riktigt trångt men vi har sovit trängre.

Igår hade vi sagt att vi skulle dygna och vara vaken hela natten, vi hade druckit mycket dricka och ätit massor med godis, men när klockan började närma sig två så låg alla och halvsov ovanpå varandra.

Så då gick vi och lade oss.

Jag öpnnade ögonen och vred på huvudet några centimer men stängde dom snabbt igen och skrek, innan jag insåg vad jag hade sett och började skratta istället.

Louise satte handen över min mun och gav mig en varnande blick, sen tog hon långsamt bort handen.

"Vad är det för fel på dig?" Louise kanske viskade men hon viskade högt och giftigt.

"Jag, ja- jag" jag försökte få fram en mening mellan mina skrattattacker.

"Men håll käften drygpotta jag sover" fräste Emma och slog till mig.

Ett litet 'aoch' slank ur min mun.

Vi va tysta i ungefär fem minuter innan Anna bröt tystnaden.

"Nu kan jag inte somna om" hördes hennes röst nerifrån golbet.

Alla var tysta i yttligare några minuter och ingen svarade Anna innan Nora helt plötsligt lyfte på huvudet och sen lät det falla ner på min mage.

Jag rädd som jag är att något ska hända med bebisen puttade borta henne så fort som möjligt.

Hon och Emma som sett det hela kollade chockat på mig innan det gick upp för Emma vad som hänt och hon gav mig en helt annan blick.

En jag inte riktigt kunde se vad den betydde.

Under tystnad reste jag mig upp och drog på mig byxorna jag hade igår, alla hade sovit i sina tröjor dom haft på sig igår eftersom det var meningen att vi skulle hem igår.

"Jag måste gå, har knappt träffat min familj" mumlade jag innan jag tog min väska och gick ut ur rummet och vidare ut ur huset.

 

Alla såg lik förvånade ut när vi hörde smällen av Karolina som stängde dörren.

"Vad var det där om?" frågade Hanna.

En efter en vände dom sig mot mig som om dom väntade på att jag skulle förklara Karros plötsliga utbrott.

Självklart så visste jag ju vad det va, men jag hade lovat henne att inte berätta något.

"Hon kanske har mens" slängde jag ur mig och ryckte på axlarna.

Dom verkade köpa det och började göra något annat.

Själv tog jag fram mobilen och kollade om det hade hänt något, det hade det.

Min hemskräm lystes upp och visade att jag fått ett sms.

 

 

 

/Emma

p.s glöm inte att lämna en kommentar om ni är intresserade av ett länkbyte.

Fick denna kommentaren så skriver det här för att alla ska kunna få hjälp om ni inte förstår.

 

 

För att lägga in en bild lägger ni först in bilden i inlägget och sedan trycker ni på bilden så den blir blå (eller vad er nu blir för färg)

 

Bedvid ikonen att sätta in bilder finns en liten grå kedja med tre "delar". Om du håller musen på den när bilden eller en text är markerad står det infoga/redigera länk.

 

Hoppas det hjälpte dig lite Josse, och er andra som behöver hjälp också.

 

Om det var dåligt förklarat, kommentera så ska jag försöka fixa inlägget mer detaljerat med fler bilder och sånt :) 

 

Kramar Erica! 

 

 

 

 

"Kaaaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrroooooooooooooooooooooooooo" Ropar den igen innan ett vitt sken bländar mig och jag slår upp ett andetag. Den plötsliga chocken får mig att dra efter andan och jag kollar mig runt. Emma sitter på knä vid luftmadrassen jag ligger på och hon tar bort sina axlar från mina axlar. Tårarna rinner på mina kinder och jag försöker få dem att sluta rinna samtidigt som jag fenilt torkar mina kinder.

"Var är jag?"

"Vi är hos Lollo" säger hon och ger mig en förrvirrad blick. Alla pusselbitar ramlar på plats och jag andas lättat ut. Harry är inte död och mamma, mamma vill jag inte ens tänka på.

"Vad hände?" frågar Emma oroligt.

"Mardröm. Nu måste vi klä på oss, jag måste berätta för mamma och det fort" säger jag och hoppar upp från madrassen. 'Innan jag fegar ur totalt' lägger jag till i mitt huvud.

 

Okej Harry, nu gör vi det här! Peppar jag mig själv där jag står utanför mammas hus i Holmes Chapel. Min hand vilar i luften några centimeter från dörren för att kunna knacka. N U  H A R R Y! Kom igen sluta vara en sån kyckling! Jag drar ett djupt andetag och innan jag hinner ångra mig och springa till min bil och köra därifrån knackar jag tre snabba knackningar. Jag hör inga ljud inifrån huset men plötsligt flyger dörren upp och där står mamma. När jag ser hennes glada och överraskade ansikte fylls jag med skuldkänslor. Vad är det jag gjort?

"Harry, what are you doing here?" frågor hon leendes och öppnar sina armar. Jag kliver in i huset och puttar igen dörren samtidigt som jag slänger mig i henne famn. Även om hon är betydligt kortare än mig känns det som om jag är en liten pojke igen. Jag märker inte ens att jag gråter förrän henne hyssande når min hjärna och tar in de lugnande stryckningarna över min rygg. 

"Come in to the kitchen and tell mommy what happend" säger hon och jag kliver ur skorna och följer lydigt efter henne. Det står en kopp kaffe och tidningar ligger utspridda över hela bordet. Snabbt lägger hon ihop dom och ger mig en kopp med kaffe innan hon slår sig ner bredvid mig. Hon ger mig en lugn mammablick som rasserar alla mina murar och allt bara forsar ur mig, från första gången jag träffade Kar, till fylleligget, gaviditeten och brevet jag fick igår, med orden att lämna henne ifred. Mamma sitter bara och lyssnar på mig och avbryter inte en ändå gång vilket är otroligt skönt. Hon bara lyssnar och när jag är klar ger hon mig en lång kram.

"It's going to be okay hunny, and if it's not okey it's not the end." Säger hon och jag lutar mig mot henne. Tårarna har slutat rinna och nu sitter vi bara och pratar om vad jag ska göra, att ha en så pass stor karriär och dessutom en bebis, är omöjligt att få ihop. 

"I just wanted to make you proud, it's all I ever wanted" säger jag ledsamt.

"Oh hunny, I'm so proud of you that you'll never will understand. You made your dream come true and became a worldfamous popstar, sure it's a bit early to be a dad together with the popstar part but that's why I'm here, to help you. I will always be by your side and support you." säger hon och för första gången på länge känner jag mig trygg, trygg och älskad och framförallt hemma.

"Don't ever leave me mum" mumlar jag ner i henne nacke.

"I won't hunny, I won't.

 

---

Lämna era tankar!

 

Tyckte synd om er att ni har fått gå så länge utan ett kapitel så struntar i gränsen nu, men tills nästa vill vi ha 5 kommentarer.

Så  k o m m e n t e r a. 

 

Puss Erica

 

Så dags för länkbyte, eller hur? ;)

 

Om ni lägger in vår header och prolog i ett inlägg och kommenterar här sen så gör vi detsamma med er, spelar ingen roll om det är vanliga personbloggar eller novellbloggar. Vi tycker alla ska få en liten hjälp på traven att få fler personer att kolla in på sin blogg :) 

 

Vi länkar alla, ska vi säga nästa söndag?

 

Prologen:

Pussar Erica och Emma!

 

När vi hade käkat och pratat ett bra tag, så började vi sakta röra oss hem mot Lollos hus.

Vi skulle sova hemma hos hennes mamma eftersom det var närmast stan.

"Hur länge till ska ni stanna här i Hudik" frågade Louise.

"Vet inte riktigt, men vi blir nog här ett tag. Iallafall jag" sa Karolina

"Jag måste vänta med at flyga ett tag efter operationen så jag blir också kvar ett tag" svarade jag.

"Men då har vi ju mycket tid kvar att vara med er" sa Nora nöjt och skrattade.

"Ja och tyvärr måste vi stå ut med dig" sa Karolina sarkastiskt.

Nora gav bara Karro en mördande blick innan hon drog sin tunna jacka tätare om sig och huttrade lite.

"Fast jag sticker nog tillbaka till London ganska snabbt, inte lika kallt där" sa Karro och stoppade ner händerna i fickorna.

"Välkommen tillbaka till sköna norrland" sa Louise och slog ut med armarna.

Vi gick skrattade samtidigt som vi svängde upp på uppfarten till Lollos mammas lägenhetshus.

Louise mamma, Bettan (Elisabeth), jobbade natt ikväll så vi var själva hemma.

Jag och Karolina som inte varit här på lämge slängde oss direkt i en av dom stora fotöljerna, osmart nog så hade vi valt samma fotölj och landade därmed på varandra.

Eller ja, Karolina på mig då.

Mitt ansikte trycktes mot fotöljens mjuka armstöd och jag var ganska säker på att jag skulle ha märken på kinden sen.

"Kan duh hjoppa ah mish?" mumlade jag ner i armstödet.

"Vad sa du Emma?" hördes Annas röst säga och sen lite skratt.

"Hoppa ah!" skrek jag

Karro hoppade av och jag satte mig upp och såg att alla satt och skrattade, självklart.

Nora och Lollo förvsann ut ur vardagsrummet och ut i köket och kom snabbt tillbaka med några skålar som innehöll godis och chips.

Anna tog direkt skålen med chips och ställde den i sitt knä som det chipsfreak hon är.

*

"Jag kan inte fatta hur ni alltid lyckas få med mig på sånt här" klagade Karolina ungefär i mitten av filmen.

"Men du måste ju tuffa till dig bruden" sa Louise och kastade en godis på henne.

"Jag tuffar till mig när jag känner för det" sa Karro.

Hon kastade tillbaka godisen på en oförberädd Louise som fick den i ansiktet och skrek av chocken.

"Vem är det som behöver tuffa till sig nu då?" sa jag och skrattade.

"Anna" sa Nora

Vi kollade frågande på på henne och sen på Anna.

Eller ja det man såg av henne iallafall, hon satt nämligen gömd bakom en av dom stora soffkuddarna.

"Jahaa, nu fattar jag" sa Lydia

"Va vadå? Jag fattar inte" klagade Hanna

"Anna behöver tuffa till sig" förklarade Karolina för Hanna.

Då klarnade allt för Hanna och hon liksom lyste upp innan hon började asgarva.

Vi andra bara kollade på henne konstigt innan vi också började skratta.

Några minuter senare satt vi alla tysta och kollade vidare på filmen, eller Louise höll på med mobilen och smsade, Karro kollade twitter och vad Hanna gjorde visste jag inte eftersom hon satt gömd bakom sin mobil i soffan.

"Ingen kollade ju ens på filmen ska vi göra något annat?" sa jag

Tydligen var inte Karolina beredd på min plötslliga idé och ryckte till och tappade mobilen.

När hon tog upp den igen fick hon ett besviket uttryck klistrat i ansiktet och hon kollade argt på mig.

"Emma!" skrek hon "Du fick mig att förlora" sa hon surt och visade mig sin mobil där Candy crush var igång.

"Du skulle ändå ha förlorat Kar, du har varit på den där banan i en vecka nu" sa jag och strök henne tröstande på ryggen.

"Men det är ju ett jäkla super geni som gjort den här banan" sa hon frustrerat och klickade på spela igen.

Men då tog jag mobilen av henne och stängde ner mobilen.

"Nu ska vi göra något annat" sa jag bestämt och alla kollade på mig.

"Som vadå?" frågade Lollo fortfarande med blicken på mobilen.

"Ingen aning faktiskt, vad bruade vi göra förut när vi var alla tillsammans?" frågade jag.

Även fast jag och Karro bara varit borta några månader kunde jag ändå inte komma ihåg vad vi brukade göra förut.

"Vi brukade köra det där, uhm, ni vet." började Lydia svamla "När man dricker om man har gjo-"

"Jag har aldrig" sa Nora och log.

Hon kände sig nog smart för att hon kommit på vad det hette.

"Så heter det" sa Lydia.

"Har du fortfarande den appen Karro?" frågade jag samtidigt som jag drog fingret över skärmen på hennes iPhone och bläddrade bland alla hennes appar.

"Ja det tror jag, längst bak" svarade hon och lade upp sina fötter i mitt knä.

"Hittat den" utbrast jag glatt och klickade på den lila appen.

Alla tog sina glas och höll i dom, redo att dricka.

"Okej, number uno" sa jag och blandade svengelska med spanska.

 

Precis som jag satte mig ner i fotöljen med Emma igen efter att ha gått och fyllt på mitt glas, fast den här gången med vatten så klickade hon fram nästa grej på spelet.

"Jag har aldrig varit på tv" läste hon och kollade upp på alla.

Några drack lite ur sina glas medans dom flesta av oss inte gjorde det.

"Wow, jag är kompis med tv-kändisar" sa Louise ironiskt och gjorde en min som jag tror skulle föreställa lite starstruck.

Vilket hon misslyckades med totalt.

"Jag har aldr-" började Emma men tystnade snabbt när hon läst fortsättningen på meningen.

"Vad står det?" frågade Anna nyfiket.

"Det är inte det som spelar någon roll" sa hon och kollade upp på oss med en blick blandad av skräck och chock.

Eftersom det var min mobil så tog jag den snabbt ifrån na och möttes av en chock.

Jag tappade mobilen i knät och kände hur tårarna började trycka på.

"Vad står det?" frågade Anna igen, den här gången oroligt istället för nyfiket.

"Det är ett sms" började Emma

Alla kollade undrande på henne för en fortsättning.

"Från Max."

---

Dum, dum duuuuum!!

Oh snap, what will happen now?!

Har Max rymt eftersom han har sin egen mobil?

 

Kommentera så får ni snart svaret.

 

 

 

Klockan började närma sig halv nio när vi äntligen fick in vår mat. Mamma hade ringt resturanten och bett dem flytta fram vår reservation. Alla högg in på sin mat, efter min avsvimmning och Karolinas ankomst var vi alla ganska tumultande så vi hade bestämmt oss för att bara äta ute för att sedan gå hem till Lollo och sova där eftersom hennes föräldrar var bortresta. Samtalsämne avlös samtalsämne och vi snackade mycket om London och hur vår sommar varit eftersom tjejerna ville veta hur vårt är liv där. Vi svarade glatt på alla frågor men sedan frågade Nora den förbjudna.

"Så har ni några snygga killar som väntar på att ni ska komma hem?" Klumpen växte i halsen på mig och jag kunde se hur ledsen och illa upp Karro tog över frågan. Hon försökte sig på ett leende men det blev bara en konstig grimars. Tjejerna kollade först på henne och sedan vände alla blickarna mot mig. Jag kände mig som intryckt i ett hörn av alla nyfikna blickar. Snabbt tryckte jag in en stor bit av min kyckling i munnen. Värmen spred sig och brände min tunga så jag snabbt fick skölja ner den med min cola. Jag hostade lite innan jag kollade upp.

"Um ee nja.." Började jag men avbröts av en stol som skrapades mot golvet. Karro ställde sig upp och man såg att tårarna inte var långt borta.

"Ursäkta mig" sa hon snabbt innan hon med snabba steg gick mot entren. Jag gav tjejerna en ursäktande blick innan jag började småjogga efter henne. När jag kom ut såg jag en ihopkrupen gestalt i busskuren och jag sprang snabbt dit och slog mig ner bredvid den gråtandes Karro. Hon hoppade närmare och jag lade armen om henne.

"Det kommer bli okej, allt kommer ordna sig" sa jag lungt och strök henne över ryggen. Efter ett tag blev hennes andetag lugnare och hon mumlade fram något.

"Vad sa du?" Frågade jag och hon harklade sig innan hon öppnade munnen igen.

"Jag sa åt honom att inte ringa mig eller kontakta mig på något sätt" viskade hon fram och gav mig en plågad blick.  

"Vad har jag gjort?" Jag förstod på hennes ansiktsuttryck att hon menade Harry och jag gav henne en klapp på ryggen innan jag ställde mig upp.

"Allt kommer ordna sig, han förstår säkert" sa jag tryggt även om jag helt ärligt inte visste om det skulle det eftersom jag inte hade en aning om varför hon sagt det till honom. Vad jag visste var att jag skulle finnas vid hennes sida hela tiden och finnas här för att stötta henne genom allt. Hon torkade sig under ögonen med händerna.

"Jag är ledsen att jag stjäl all uppmärksamhet på din födelsedag" säger hon och ställer sig upp hon också. Hennes uttalande får mig att skratta högt.

"Det är lungt hjäratat, då kanske ingen fokuserar på hur gammal jag är." säger jag och ler. Hon drar dramatiskt efter andan och lägger handen för hjärtat i en sårad gest.

"Så du kallar mig gammal!" Utbrsiter hon och jag spelar med.

"Jag du är ju nästan tjugo, är det inte dags att gå i pernsion snart?" Säger jag och ler ett elakt leende mot henne. Helt utan förvarning flyger hennes arm ut och hon boxar till mig på axeln.

"Ey!" säger jag och gnuggar lite på stället där hon slog. Det var inte jättehårt men det kändes absolut.

"Skaffa muskler tant!" Säger hon innan hon med snabba steg börjar gå tillbaka mot resturanten.

"Nu du." Säger jag och börjar springa mot henne. Hon slänger en blick över axeln och börjar sedan springa när hon ser att jag jagar henne. Väl framme vid dörren rycker hon upp den och spurtar in men stannar tvärt innanför. Jag är inte beredd på det så jag dundrar rätt in i henne och vi båda faller frammåt stupa ner i golvet. Generat kollar jag upp och ser att hela resuranten kollar på oss, alla med förvånade miner. Jag kollar mot vårt bord och min blick landar på Hanna som ser ut som hon ska spricka när som helst. Jag ger henne en blick som säger att om hon så mycket som fnissar kommer jag döda henne. Det är precis vad hon behöver för att explodera och hon tjuter till som en åsna innan hon börjar gapflabba. Nora som sitter och pratar i telefonen ger henne en rädd blick som får resten av tjerna att brista ut i gapskratt de också. Snart skrattar hela resturanten åt oss och Hanna. Jag och Karolina ligger rodnandes kvar på marken till en servitör i vår ålder kommer fram och hjälper oss. Han har ett flin över hans breda läppar och jag rodnar mer när jag upptäcker hur snygg han faktsikt är, inte lika snygga som Louis men inte så långt ifrån. Jag kollar generat ner i marken när han hjälper oss till vårt bord och drar ut stolen till mig. Karro som gått och småfnissat hela vägen vägen sätter sig ner och lägger servetten i knät och jag ser hur hon suger in kinden och förmodligen biter tag i den för att stoppa skrattet.

"Är ni okej tjejer?" Frågar killen och jag kollar snabbt han i ögonen men hans intensiva blick får mig att rodna så jag nickar bara snabbt med blicken fäst i maten.

"Ja tack så mycket för hjälpen" säger Karrolina och ger honom ett leende han snabbt besvarar innan han skyndar sig iväg för att servera de andra kunderna. Nora som slutade prata i telfonen när Hanna fick sitt dampskrattanfall räcker nu den mot mig. Då upptäcker jag att det var min.

"Det va nån engelsk snubbe som hette Louis som ringde, han ville att du skulle ringa tillbaka honom och han sa att jag skulle hälsa att det var riktigt viktigt." Känslor av förvåning, sorg och lite hopp strömmar igonom mig men jag lägger ner telefonen på bordet. Nora ger mig en förvånad blick.

"Ska du inte ringa tillbaka? Han sa att det var jätteviktigt"

"Nej asså det är en kille jag dejtade i London men han var otrogen med mig mot sin flickvän så nu har vi gjort slut." Säger jag snabbt i en och samma utandning. Alla tjejerna, utom Karro ger mig medlidsamma blickar och jag viftar med händerna. 

"Kolla inte på mig sådär, som om jag är en övergiven hundvalp! Jag är okej, jag bryr mig inte längre" säger jag och alla kollar snabbt på sina tomma talkrikar. En jobbig tystnad lägger sig över bordet och vi sitter så tills min mobil börjar vibrera brevid mig. Dolt nummer. Jag trycker bort samtalet men bara några sekunder senare börjar det ringa igen. Jag känner en hand greppa tag i mig. 

"Det är lika bra att se vad han vill" säger Karro och ger mig en lugnande blick. Snabbt slidar jag upp samtalet och svarar skakigt, orolig för att det ska vara Louis.

"Hello?"

"Hi Emma it's Liam" Jag andas lättat ut när jag förstår att det är Liam och utan att jag märkt det har jag spänt mig så nu sjunker mina axlar ihop till en mer relaxed pose.

"Emma, Harry is completley drunk and we found a letter fram Kar to him, so basically I'm just calling to see if you and she is okey since I guessed you didn't wan't to speak to Lou." 

"Yes we're okey" säger jag och reser mig upp och går mot toaletten för att prata ostört.

"So now I'm alone, what did the note say?" Frågar jag när toalettbåsdörren slagit igen bakom mig. 

"Not to call her and..." börjar han och tar sedan ett djupt andetag. "to tell us about the baby?" fortsätter han försiktigt, som om han vill ha bekräftelse att hon skojar. Mitt hjärta pumpar upp i 180 och jag känner paniken komma krypande. 

"Uh I think you should, um ask Harry about that" säger jag skakigt och ska precis lägga på när Liams röst kommer som en viskning.

"So it's true?"

"Talk to Harry" är allt jag säger innan jag lägger på. Fan! Jag hör hur en dörr öppnas och jag spolar snabbt och går ut och tvättar händerna. Precis när jag kommit ut krockar jag med någon och jag landar på rumpan med en trumpen min. Jag låter blicken vandra upp från personens svata converse, uppför de svarta byxorna och den vita skjortan men en svart väst över. Jag tar in det snygga ansiktet med den svarta snygga stylade håret och de fina blåa ögonen. Killen sträcker ut handen och hjälper mig upp för andra gången denna kvällen. 

"Varje gång jag ser dig sitter du på marken" säger han och ger mig ett flirtigt leende.

"Hahaha ja lite av min specialitet" säger jag förläget och kollar in i hans fina ögon.

"Jag är Jonas" säger han och sträcker fram handen.

"Emma! svarar jag och skakar den.

"Vackert namn på en vacker tjej" fortsätter han och jag fnissar lite och rodnar trots att kommentaren är både gammal och lame.  Ett rop hörs från köket och han ger mig en lite stressad blick.

"Förlåt men jag måste jobba, skulle jag kunna få ditt nummer?" frågar han och jag babblar upp siffrorna och han skriver ner det i sitt beställningsblock innan han drar loss pappret och stoppar i fickan.

"Jag ringer dig" säger han och ler mot mig. Jag nickar bara och börjar sedan gå tillbaka mot vårt bord. 'Anyday' får jag lust att vända mig om att säga men jag biter mig i läppen för att hindra det och det gigantiska leende som ligger på mina läppar. När jag sätter mig ner ger alla mig en nyfiken blick och Anna är den som först öppnar munnen.

"Vi såg er, berätta nu vad mumsbiten sa till dig." Jag börjar skratta åt henne och för att få dem att släppna ämnet säger jag.

"Mumsbiten? Har vi redan ett smeknamn på honom?"

"Vi kan kalla honom Emmas pojkvän om du vill annars" säger Lydia och jag kastar min servett på henne. Jag kniper igen läpparna för att slippa svara på fler frågor men det hindrar inte tjejerna och de ska precis börja dränka mig med frågor när resturanten fylls med de bekanta tonerna av Ja må hon leva.

Wow! Är nog allt jag verkligen kan säga!

8 kommentarer?? :O

 

Emma (andra författaren) kämpar hårt med plugg till matteprov så jag satte mig och skrev denna så ni skulle få lite story ändå! 

 

 

Pussar Erica!

 

P.s. Vi fixar ett sånt stort länkbyte eftersom vi fick ett svar i alla fall så ni får hålla utkik! ;) D.s

 

Jag slår upp ögonen med tårarna fortfarnade rinnandes längst mina kinder. Jag kollar mig runt och ser att jag befinner mig i mitt rum. Jag kollar försiktigt över axeln för att se om Karro ligger där, jag vill inte att hon ska se mig gråta. När jag ser att hon inte är där sätter jag mig snabbt upp och torkar bort tårarna. Min blick flyger runt i rummet men jag inte se hennes kläder någonstans. Jag kollar på klockan som visar 12.37 men det som fångar min blick är den vita papperslappen som ligger vikt bredvid. Jag tar upp den och läser Karrolinas prydliga handstil.

 

När jag läser börjar min läpp åter igen darra och tårarna rinna, det var bara inte i drömmen hon har lämnat mig på riktigt också. Jag känner hur trycket mot min kropp ökar och rummet känns plötsligt väldigt litet så jag tar upp en vit t-shirt och ett par gråa mjukisbyxor och rusar ut ur rummet. När jag smällt igen dörren sätter jag på mig kläderna och går ner till köket. Där ser jag ännu en lapp på köksbänken.

"Fuck" mumlar jag tyst. Vad är det med denna dagen och lappar? Långsamt viker jag upp den och läser Louis slarviga handstil.

 

Ensamhetskänslorna fyller min kropp. Varför lämnar alla bara mig? Jag springer tillbaka till mitt rum och plockar med mig min mobil och lappen innan jag går tillbaka mot köket. Även om hon sa att jag inte skulle ringa hennes så kan jag inte låta bli att försöka. Det två första gångerna tutar det upptaget och när jag försöker den tredje gången går det direkt till telefonsvararen, hon har alltså stängt av mobilen. Jag tar fram ett glas och en flaska whiskey från spritskåpet. "Just one glas" mumlar jag medan jag häller upp litegrann. Jag sveper det snabbt och alkoholen brinner genom halsen. Smaken lämnar ett begär i mig, ett begär att glömma allt. Snabbt fyller jag glaset en gång till fast med mer och sippar långsamt på det samtidigt som jag startar stereon. Absolut Love Songs går igång och jag blir genast nerstämd. Fan, allt jag kan tänka på nu är Kar. Jag plockar upp flaskan och tar några rejäla klunkar innan jag sätter mig ner i soffan och låter tårarna falla fritt. Det känns som jag är den som är gravid och inte Karolina med all denna deperation och humörsvägningar. 

Kapitel 51! Wow! Snacka om att vi kommit långt! Och längre ska vi komma! ;D

 

Ett kapitel helt ut Harrys synvinkel.

Tell me what ya think! 

 

Tänk på att det är ni som bestämmer när nästa kapitel kommer, berorende på hur snabbt ni kommenterar! 

 

 

Pussar Erica 

---

P.S. Skulle ni vara intreserade av att ha ett sådant gigantiskt länkbyte som jag sett vissa bloggar har haft? Typ ni länkar oss vi länkar er? :) Eller bara någon som vill göra ett länkbyte för att få lite fler läsare? ;) 

 

Vi kan köra både novellbloggar och vanliga bloggar!