Chapter eighteen

CHAPTER SEVENTEEN:

Men de är ju inte förlovade längre, Erica bröt ju förlovningen någon vecka efter att hon vaknat upp på sjukhuset i ett rum fullt av ansikten hon inte kände igen påpekade en röst i mitt huvud. Sluta utbrast jag åt den, jag är inte en sån person, det skulle krossa Nialls hjärta om Erica ens skulle titta på mig på något annat sätt än syskonligt gillande sätt svarade jag rösten. Men hur är det med ditt hjärta då? Förtjänar inte det att vara friskt och slå hårt av kärlek svarade rösten mig. Klart det gör, men jag är inte kär i Erica, jag älskar henne eftersom hon är min bästa vän men jag älskar henne inte på det sättet som gör att jag är kär i henne.

Jag är inte kär i Erica...eller? 

---

Bild 1, Bild 3, Bild 2

 

 

Zayns perspektiv

 

Just nu satt jag mittemot Charlotte och jag ser hur hennes mun rör sig, hur hon pratar, men jag hör inget av vad hon säger. Jag är inte alls koncentrerad på det och hennes ord når inte mina öron. Vi har varit på restaurangen i cirka femton minuter och jag vill redan hem. Inte för att det är något fel på Charlotte, hon är säkert jättesnäll om man lär känna henne. Hon har ett sött ansikte, lite runt hon har ganska smala läppar, en söt liten näsa och stora fantastiska bruna ögon. Och hennes ombre färgade hår ramar in hennes ansikte perfekt, även om hon är super snygg så kan jag inte fokusera på henne, mina tankar är någon annanstans.

Jag känner hur min mobil vibrerar i byxfickan och så diskret som jag bara kan drar jag fram den och ser att det är Erica som ringer, jag kollar upp på Charlotte och frågar om det är okej att jag svarar, hon bara nickar och låter mig gå. Jag skyndar mig ut från restaurangen ut på gatan så jag kan prata ostört.

"Hello Erica" svarar jag.

"What's your address?" Wow, hon lät upprörd. Hennes röst är tjock och om man känner henne tillräckligt väl som jag gör så vet man att hon håller tillbaka gråten men att hon kommer börja gråta vilken sekund som helst.

"Erica what's wrong?" frågar jag oroligt. Vad kan ha hänt? Jag lovar om Niall gjort något mot henne så ska jag lära honom ett och annat.

"Just give me your fucking address" halvt skriker Erica, hennes röst spricker och jag kan höra hur hon snörvlar. Hon gråter nu. Jag säger snabbt adressen till henne och ska precis fråga om vad som hänt igen när jag hör henne upprepa den och sen hörs ett entonat tutande, hon har lagt på..

Jag lägger på och går sen in till Charlotte igen som direkt ser att något är fel, hon frågar om något har hänt men jag bara skakar på huvudet. Jag slår mig ner på min stol och tar upp menyn och kollar igenom den, hela tiden så känner jag hur Charlotte då och då kollar på mig.

"Zayn are you sure somethig isn't wrong? You look kind off puzzled." säger Charlotte efter några minuter av tystnad. Jag bara skakar på huvudet igen, hur orolig jag än är för Erica så kan jag inte skjuta upp min och Charlottes dejt igen. Jag har redan gjort det för många gånger och jag känner mig hemsk, så jag bara kan inte göra det igen.

"No nothings wrong, let's just order. Do you know what you want?" frågar jag och byter ämne.

"Not really, let me check the menu a little more" ber hon vänligt. Själv vet jag inte heller vad jag ska ha, jag har inte ens tagit mig igenom första sidan i menyn, allt jag kan tänka på är Erica och hur upprörd och ledsen hon lät när hon ringde. Efter några fler minuter av pinsam tystnar ser jag hur Charlotte suckar och lutar sig fram.

"Zayn I'm not stupid, I can see that clearly something is wrong, go talk to her or whoever called you some minutes ago and we will take this date some other day." Hennes ord chockar mig. Jag tittar förvånat upp på henne, hon bara ler och ser förstående ut.

"Are you sure? I already feel really bad about rescheduiling once again." svarar jag ärlig.

"I can see that whatever the person said to you go you really worried so it's cool, just call me." säger hon. Hon ler, reser sig upp, tar på sig sin skinjacka och går ut genom dörrarna. Kvar sitter jag gapandes, det tar några sekunder för mig att fatta vad som verkligen har hänt. Men så fort det går upp för mig reser jag mig upp, tar tag i min jacka och springer ut från restaurangen och fångar första bästa taxi jag ser. Jag ger chauffören min adress och väntar på att se husen i mitt kvarter. Resan hem till mig från restaurangen känns minst tio minuter längre än den från mitt hus till restaurangen. Så den resa som egentligen borde ha tagit tio minuter kändes det som om den tog tjugo eller tjugofem minuter, minst. När vi bromsar in framför den stora grinden till mig hus kastar jag åt chauffören pengar, förmodligen mycket mer än vad resan kostade.

"Keep the change" sa jag snabbt innan jag bokstavligt talat flög ut ur bilen och smällde igen dörren. Framför min ytterdörr ser jag en person sitta ihopkrupen. Erica har bara på sig jeans t-shirt eller ett linne och en tunn kofta över, hon måste verkligen ha skyndat sig ut från Nialls (och hennes) lägenhet. Men bredvid henne ligger en jacka på något som ser ut som en liten resväska. Jag springer fram till henne och när jag bara är några meter ifrån henne hör jag hur hon verkligen storgråter, jag kastar mig fram till henne och slår armarna om henne, en gest som hon snabbt besvarar. Hon kramar om mig hårt, som om jag vore den sista gnutta hopp som fanns kvar. Jag känner hur min t-shirt som jag har under kavajen blir blöt av alla tårar som rinner nerför hennes kinder. Men just nu kunde jag inte bry mig mindre, det enda jag brydde mig om var min bästa vän som just nu satt och storgrät över något som förmodligen min andra bästa vän har gjort. Efter flera minuer så släpper hon tagit om mig litegrann.

"I'm sorry but I didn't know who else to turn to" säger hon innan hon kramar om mig igen. Vi sitter där ute i säkert tjugo minuter till och hela tiden stryker jag henne över håret och hyshar henne då och då när hon får en gråtattack och när jag lyckats lugna ner henne någorlunda föreslår jag att vi ska gå in. Vi reser oss upp och jag låser snabbt upp dörren innan jag tar hennes lilla resväska och jacka i ena handen och hennes hand i min andra och hjälper henne in. 

 

Innanför dörrens står en stol och jag låter Erica sätta sig ner när jag tar av mig min kavaj och skor och hjälper henne av med hennes converse. Hon lutar huvudet tillbaka mot väggen och det ser ut som om hon ska somna vilken sekund som helst. jag stryker henne över kinden och hon lutar tungt sitt huvud mot min stora hand. 

"Carry me?" frågar hon lågt och jag lägger genast ena handen i hennes knäveck och den andra på hennes rygg innan jag lyfter upp hennes lilla kropp i bridalstyle och börjar gå mot gästrummet som ligger mittemot mitt rum. Jag lägger ner hennes på den stora dubelsängen och drar undan täcket så hon kan krypa ner. Hon lägger sig i precis mitten av sängen och jag stoppar snabbt om henne och stryker hennes fortfarande blöta kind med baksidan av min handrygg. Hennes andning blir långsamt och långstamt klättrar jag bakåt för att lämna henne ifred så hon kan sova av sig känslorna och förhoppningsvis imorgon berätta vad allt detta handlar om. Precis när jag nästan kommit av sängen snärtar Erica ut med sin egna hand och tar tar i min handled. Hennes grepp är starkt och jag tittar förvånat upp mot hennes ansikte. Hennes ögon är öppna och klara men sömnigheten vilar som ett moln ovanför henne.

"Please don't leave me" säger hon med rosslig röst och jag kan inte låta bli att tycka att den låter nästan, nästan rädd. Jag nickar snabbt och kryper upp och sätter mig så jag lutar mig mot väggen och jag sätter in en kudde som ryggstöd. Erica typ ålar fram till mig och lägger huvudet i mitt knä och där sitter vi i fem minuter i tystnad, det enda som hörs är våra enade andetag och lbankandet av mitt hjärta i mina öron. Jag stryker henne om och om igen över håret och leker med det med mina långa fingrar så som jag alltid gjorde på mina systrar när vi var mindre, tjejerna gillade verkligen sånt. Erica stirrar rakt fram i luften och jag tror bara hon blinkat fem gånger på dessa fem minuterna. Plötsligt ökar blinkningarna och jag ser hur tårarna åter igen börjar rinna nerför hennes ansikte. Jag hyshar åt henne i en lugnande ton och snart är hennes andning normal igen men tårarna rinner fortfarande.

"I... I don't know how it all could go so wrong" början hon och snyftar till. "Stupid brain, stupid memory and stupid, stupid Niall" säger hon och för varje 'stupid' slår hon sig själv i pannan. Jag fångar hennes handled och håller den i ett fast grepp när hon försöker rycka bort den gång på gång. Tillslut slutar hon och flyttar sin hand så den nu håller i min. Hon blundar och andas normalt. Mitt inre är i uppror, vad fan har Niall gjort mot henne?! Jag hoppas att Erica ska somna snart så jag kan gå och ringa honom och ge honom en rejäl utskällning. Som om Erica läst mina tankar öppnar hon snabbt ögonen och ser upp på mig.

"Please don't tell Niall I'm here" säger hon och vänder ner huvudet igen och jag hinner inte öppna munnen förrän hon har somnat i mitt knä.

---

Vad har nu hänt? :O

 

Emma har sportlov nu och har åkt iveg så nu får ni alla dras med mig till hon kommer hem, era stackare :( hahaha

 

Hon skrev första delen av inlägget och så satte jag mig och skrev den sista biten när jag kom efter att ha gjort lite saker nu på eftermiddagen. Men ska iväg nu så ska inte sitta här och skriva skit!

 

5 kommentarer tills nästa.

 

Skriv era tankar om inte bara detta inlägget utan novellen so far, vad tycker ni om historian, vårt skrivande, hur det utspelar sig, karaktärerna etc etc...

 

Pussar Erica 

Jättebra :) kan jag mejla er med en idé? :) kram! :) xx <3

Novellen är helt fantastisk, jag tycker man har fått en bra bild av karraktärerna och själva storyn, man bara gahhh! Super, super bra <3 Ni som skriver är verkligen grymma på det ni gör vilket får en att bara längta till nästa del! ;)
Den bästa novellen jag läser, och tro mig, jag läser många <3 Fortsätt som ni gör, er novell är otrolig :*

Så till ett litet förslag, vad skulle ni säga om att lägga upp ett inlägg om er själva? Behöver bara vara något kort, man vill gärna ha en liten bild om vilka som skriver ;)
Puss och kram <3

Vill ni har info om mig och en bild på mig? Så är det lättare att berskriva mig i oneshoten :) skriver från mobilen :)

Åhh eran novell är så bra! Hoppas Erica får tillbaka sitt minne...!

Har ni lust att göra ett länkbyte? jag har en ny blogg och har bara en läsare så jag skulle verkligen bli jätteglad om ni ville ha länkbyte! Gå in på min blogg och se om den är värd att länka? Kram, älskar eran novell!♥

Såg ni bilden och info om mig? :) såg ni den? :) kram! :) xx <3

har mejlat er :) jag såg inget svar om bilden och info om mig? asså bara om idén :/ är inte arg :) förlåt för så många mejl och kommentarer :)

har svarat er på mejlet i ett mejl, så svarar ni när ni har tid :)

har svarat er :) förlåt att det blev 2 mejl :)

Har svarat er :)

Åh, har läst igenom alla delar och vill ha mer NU!

Vill verkligen att Erica ska få sitt minne tillbaka och bli tillsammans med Niall. Blir typ galen:'(