FÖRLÅT alla som ville ha ett kapitel av back for you men jag kände verkligen inte för att skriva på den just nu... Ville bara skriva lite här så kommer en kort imagine med Niall istället.

 

Y/N betyder your name (ditt namn)

Y/N klev ut bilen och mitt hjärta gjorde ett sådant där dubbelslag som det alltid gör när jag får lägga mina ögon på underbara lilla min flickvän. Sophia och Eleanor kom snabbt och ställde sig på vad sin sida och hand i hand gick de genom den skrikande folkmassan av fans som hölls tillbaka av vakter för att tjejerna skulle kunna komma in i arenan. Hon missade aldrig en av mina konserter och hade inte gjort detsedan vi blev tillsammans. Innanför dörrarna stod jag och resten av killarna och såfort Y/N kom in ville lägga min armar om henne. Hon korsade sina armar som om hon frös och jag ville krama henne men jag visste att min beröring inte skulle värma. Hon stod bara där helt still och stirrade rakt fram med sorgsen blick. Hennes hud var kall mot min när jag strök henne över kinden med ovansidan av min hand. Hon var så vacker. Hon hade på sig min väl använda blåa adidas hoodie med svarta armar och min svarta NY-keps. Hennes hår var lockat i topparna men hon hade inget smink alls, vilket gjorde mig glad eftersom hon var tusen gånger vackrare utan men glädjen försvann när jag såg det röda i utkanten av hennes ögonvitor. Spåren efter tårar. Harry verkade också märka det när hon mötte hans blick och han öppnade sina armar för henne och hon kröp in i hans famn och burrade in huvudet i gropen där hans axel och hals gick samman. Varför kunde inte jag vara den hon sökte tröst i? Åh, dumt tänkt Niall... Även om jag visste att Harry och Y/N var lika nära som syskon och att inget skulle vara romantiskt emallan dem kunde jag inte hålla tillbaka avundsjukan. Den spred sig som ett gift från min hjärna ut i min kropp. Paul kom och sade till alla att vi skulle gå in i lougen så de kunde börja släppa in fansen och alla följde efter honom i totalt tystnad, det enda ljudet som gjordes var skorna som sattes ner på golvet i vår färd runt arenan. När vi kom fram till dörren med en fasttejpad guldstjärna på kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden lite grann ändå och jag märkte att Y/N inte heller kunde låta bli. Lou, hon glömmer aldrig. Jag hade från vår allra första konsert sagt högt och tydligt att jag vägrade vara i en louge om det inte fanns en stjärna på dörren för det betydde otur att vara där inne annars. Sedan dess hade hon alltid klistrat upp en stjärna och jag kan säga att det hade hjälpt några gånger när ingen av oss, killarna då, kunde hitta till den. Det var alltid bara att leta efter dörren med en stjärna på sig. Alla gick in och Liam stängde dörren efter oss och gick sedan och satte sig i den ena soffan bredvid Sophia och lade armen om henne. Y/N drog fram ett stol som hon satte sig på för att sedan lägga på fötterna på det låga soffbordet som stod mellan de två, röda sofforna där alla andra satt. Efter trettio, långa, jobbiga, tysta minuter öppnade Paul dörren och sa lågmält att det var dax. Tjejerna försvann iväg med Andy för att komma ut till sina platser på första stolsraden på pakett. Killarna ställde upp sig bakom sina skyltar som hissades upp och avslöjade oss för fansen och alla tog sin microfon utom jag som bara ställde mig där, redo att snart gå ut på scenen en sista gång. Musiken började och likaså skriken, bara att de inte var lika upphetsade och ljusa som de brukar vara. 

 

Konserten flöt på och nu var det dags för Little things och Dan var ensam på gitarr idag, jag kunde ju inte spela. Några av tjejerna skrek och tjoade när killarna sjöng sina verser men när det var dags för mitt solo tystnade precis alla. Jag tittade ner mot Y/N och såg hur tårarna strömmade ner för henne kinder. Liam tog ettt djupt andetag innan han tyst sjöng mitt solo med huvudet ner mot scengolvet och när de sista tonerna dog ut tittade alla killarna som på inräknat upp och man såg hur tårarna gled ner för deras kinder och Zayn lyfte handen och torkade kinderna med baksidan av handen men det var ingen mening eftersom det hela tiden kom nya tårarna precis som på de andra killarna. Sorgen spred sig i mitt bröst och nu, för första gången kände jag hur det verkligen sjönk in. Detta var ingen galen dröm eller ett spratt som vi spelade fansen, detta var verkligenheten och det fanns verkligen inte en enda chans för mig att komma tillbaka. "Even though it's hard we have to continue what we started. I don't think it has sunken in for any of us yet that he's gone, that he's... dead" Liams röst skakade på det sista ordet men han tog ett djupt andetag och tittade rakt på Y/N och fångade henne blick "but Y/N, stay strong. We will always be here for you and we miss him just as much. In loving memory of our greatest friend, our happy lepurcan Niall James Horan, we will miss you forever." hela arenen stod där knäpptysta och de flesta hade tårar rinnandes nerför deras kinder. Jag tittade tillbaka från killarna till Y/N och jag såg hur hennes skal sprack, hon hade varit stark så länge nu, låtsats att det var okej och att hon klarade av det men det hade varit självklart för mig hela tiden att hon inte gjorde det. För jag vet att jag inte skulle varit okej. Y/N slog armarna om sig själv och sjönk ner på golvet och kurade ihop sig till en liten boll och då brast det på riktigt. Tårarna strömmade ner från hennes ögon och hon hulkade och kippade efter luft. Sophia och Eleanor satte sig på golvet bredvid henne och Sophia drog in henne i en kram och de båda strök henne över ryggen. Tjejerna kollade på killarna med tårar rinnandes ner för sina kinder.  Jag hoppade ner från scenen och gick fram till henne. Jag satte mig på huk och tittade på hennes otroligt vackra ansikte trots tårarna och snoret. "Try to live your life freely and happily, whenever you decide to join me I will be waiting for you. It haven't been a bad life and I have accomplished more then some people do in thier intire lifetime but my biggest win, was and will always be you. Try to find love again because you are worth it my angel. You will always be worth the greatest there is to offer and don't be afraid to stand up for your opinion. People are like puzzles. You always fit with someone, but remember a puzzelpize will always have four sides so find the other three that matches you and make it a hell of a life, because thanks to you I know Mine was." Jag lutade mig fram och kysste henne försiktigt på hjässan innan jag ställde mig upp och gick mot utgången i arenen. När jag gick förbi killarna slängde jag de en slängkyss och en tyst tack för dessa tre underbara år av mitt liv jag fått uppleva med dem. När jag vände huvudet mot utgången var det där, ljuset, det starka vita ljuset som fick mina ögon att tåras och mig att kisa. Men nu var jag inte rädd länge, nu var jag redo, eller ja, så redo man kunde bli när man skulle lämna jorden och allt levande här. Jag var lugn för jag visste att killarna skulle ta hand om Y/N åt mig och sedan skulle jag få se henne igen. Och då skulle min prinsessa och jag leva lyckliga i alla våra dagar i vårt palats i himlen där tiden aldrig tar slut. 

 

"No you're the cutest" sa jag och log stort medans Eleanor suckade. "No you" "No you end the call first." No you" "No you do it" "No you"

"NO! I do it" halvt skrek Eleanor och tog min iPhone ifrån mig och avslutade mitt och Liams samtal. Jag stirrade på henne med ögon stora som tennisbollar.

"Sorry" sa hon "but you've been doing that for the last twenty minutes and we're suppose to meet Perrie at the mall ten minutes ago" samtidigt som hon pratade drog hon med mig ut i hallen. Jag han precis få med mig min plånbok och skor, min mobil hde fortfarande hon.

"Oh shit, I'm sorry. It's just that Liam... He's just so perfect!" sa jag drömmande.

"I know, you've told me a couple of times already" förklarade hon. Ett litet 'oh' ljud lämnade mina läppar.

"Hunny I get it. You and Liam are in whats called the honeymoon state, and that's cute but you guys have been together for five months now you should be past that phase by now. You're even worse than Zayn and Perrie, and that says it all"

"Wow, I didn't know it annoyed you guys thats much" svarade jag ärligt.

"You're like Emmet and Rosalie in Twilight that had to be se.... I've got and idea!" hon tvärnitade så jag gick rätt in i henne. Istället för att ta fram sin egen iPhone tog hon min och slog ett väldigt bekant nummer.

"Perrie change of plans, gather the boys and meet us at Liams in five" med det sagt lade hon på och drog mit åt ett helt annat håll.

--

"Okay we're here, what was so important that we had to come all the way here" frågade Louis och kollade på mig där jag satt halft i Liams knä.

"Don't look at me, ask you girlfriend" sa jag och nickade mot Eleanor. Alla vände sina blickar mot henne där hon skuttandes ut ur ett av rummet längre bort.

"You all know how we get crazy over Liam and Emma's cute honeymoon phase, right?" alla nickade och hmm:ade instämmande, en rodnad spred sig snabbt över mina kinder.

"So for tem to get over that phase I hired a little cabin by the lake, the place is just outside London." förklarade hon stolt. Alla kollade på henne med frågande blickar.

"That's just geography, how are they gonna get out of the phase just by us spending some time at a cabin?" frågade Niall.

"Not us, them. They are going to spend a weekend at the cabin. And during that time, they'll be able to cuddle, kiss and do other stuff as much as they want to wthout us complaining, and when they come back they'll propably, hopefully, be past the phase." man kunde seatt hon var väldigt stolt över sin idé, och jag måste säga att den var ganska bra.

"Love that's a great idea" utropade Louis, alla andra verkade nstämma för dom nickade och log.

"When are we leaving?" frågade Liam.

"Now" svarade Eleanor. Med det så gick jag, Eleanor och Perrie hem till mig och packade min väska medans killarna stannade hos Liam medan han packad sitt.

 

 

Den här helgen var helt perfekt!

---

Så Thea, här är din imagine. Hoppas du blev nöjd!

Och för er som märker likheter, även om jag redan bestämt grunderna, så att jag och kollade på youtube klipp från High school musical och Camp rock medans jag skrev det här,. Så I apologize för dom likheterna.

 

Det här var våra sista imagine så nu är det bara att vänta på första delen av Back for you som kommer upp på fredag!!! Är ni excited? Hoppas det iallafall.

Ni har fortfande chansen att anmäla er till tävlingen om en roll i novellen, det finns ett inlägg med vad ni måste göra för att anmäla er längre ner.

 

Kram Emma xx

 

PÅ FREDAG KOMMER FÖRSTA DELEN AV BACK FOR YOU UPP!

Harrys perspektiv 

"See you later Harry" ropade Liam efter mig när han släppte av mig utanför min och Mathildas lägenhet på lördagsförmiddagen. Mitt huvud bultade av min kraftiga baksmälla så jag vinkade bara lite slött mot honom när han körde iväg. Jag hade nästan inget minne av gårdagskvällen men jag antar att jag skulle komma hem till en ganska sur Mathilda då jag inte hört av mig sedan lunchtid igår. Jag mådde alldeles för illa för att ta trapporna så jag ställde mig och väntade på hissen trots mina klaustrobofoiska anlag. När jag kom upp skulle jag ta en huvudvärkstablett och sova i några timmar. 

 

När jag stoppade i min nyckel i låset upptäckte jag att dörren redan var upplåst, konstigt, Mathilda brukar alltid låsa dörren när hon är ensam hemma. Jag öppnade den och gick långsamt in i lägenheten. När jag kom in i vardagsrummet såg jag att flera fotografier var borta och min första tanke var att vi haft inbrott.

"Mathilda, babe, are you here?" Ropade jag, mina ord studsade runt i den halvtomma lägenheten men inget svar kom tillbaka.  Jag sprang in i sovrummet, förberedd på det värsta men vad jag fick se fick mitt hjärta att brista i tusentals bitar, garderobsdörrarna var vidöppna och alla hennes kläder var borta, fotografier och prydnadssaker, allt som tillhört henne. Jag sprang in i vårt badrum men där var alla hennes saker också borta.  Jag sprang bort till köket och på köksbordet hittade jag en lapp.

 

Mina ögon svämmade över av tårar och jag tog upp mitt pappersflygplanshalsband som låg på bordet tillsammans med Mathildas nycklar och promise-ringen jag gett henne för några månader sen, hur kunde allt bli så fel? Varför ska jag alltid förstöra alla bra saker jag har i mitt liv? Jag halade upp min mobil och ringde henne men jag kom direkt till röstbrevlådan, jag försökte igen och igen och igen men kom aldrig fram. Jag bytte taktik och ringde till den enda människan jag visste att hon skulle åka till, Danielle. Tårarna rann ner för mina kinder och droppade ner i mitt knä och lämnade blöta märken på min svarta jeans. Signalerna tjöt men till slut svarade hon.

"Danielle, is Mathilda at your house?" Flämtgrät jag fram och det var tyst i några sekunder innan Danielle svarade en kort "yes". Jag skulle precis börja prata igen när Danielle fortsatte med hård ton. "Listen upp Harry, whatever you do, do not come here. She never ever ever wanna talk, see or hear from you ever again. If you come here I will crack your balls with a nutcracker one by one, not that I'm sure you even have balls YOU FUCKING IDIOT. Leave, her, alone" och med de orden lade hon på och jag satt där med en pipande telefon i ena handen och lappen med de ord som gjort så mitt hjärta brustit i så många bitar, bortsett från tre av dem "I loved you" läser jag tyst om och om igen. Älskade hon mig? Som i verkligen älskade mig? Åh Harry, vad har du gjort?!

 

"You don't have to do this you know, move home to Australia. You can live here if you want" säger Danielle och jag slutar att Vika kläder och barakollar på henne med ett stort leende. Danielle, alltid så himla snäll. "Yeah but I kinda want to go home, plus Living in London makes the chance of running into him so much bigger." Svarar jag innan jag tar upp en tröja för att vika om den och lägga ner i resväskan igen. Danielle som står vid min andra resväska rycker lätt på axlarna, hon vet precis hur jag känner. Efter att hon och Liam gjorde slut så övervägde hon att flytta tillbaka till Manchester men hennes jobb och vänner fick henne att stanna. Den enda sanna vännen jag har här är Danielle och att jobba som fotograf har sina fördelar, som att man kan flytta runt och fortfarande ha ett jobb. "I Will miss you like crazy" säger jag efter någon minutes tystnad och kikar upp på henne, hon pussar i luften mot mig. "Not as much as I Will miss you."

Jag stoppade ner den sista tröjan innan jag drog igen dragkedjan på resväskan och dömma av ljudet gjorde Danielle precis samma sak. Vi kånkade ner mina knökfulla resväskor till hennes bil och började köra mot flygplatsen. Radion stog på hela resan så vi behövde inte prata, även om tystnaden var bekväm. Jag satt hela färden och kollade ut genom rutan när danielle körde mig till tågstationen. Därifrån skulle jag ta tåget ut till en flygplats en bit utanför London city eftersom det var mycket billigare att flyga därifrån än från Hetrow. När vi körde försökte jag att tänka bort alla liknande stunder jag haft med han. Alla gånger vi suttit tillsammans i en bil påväg till någon flygplats när han skulle iväg på tour. Visst saknade jag honom galet mycket men jag skulle aldrig kunna ta tillbaka honom, inte efter det han gjort. Right? 

 

På flygplatsen checkade jag in mina övertunga väskor, som tur var hade jag bokat premiumbiljett vilket innebar att jag fick lov att så länge jag hade högst 2  väskor, att jag fick ha hur mycket bagagevikt tillsammans. 

 

 

 

 

Jag fick mitt boarding pass och tillsammans med Danielle gick vi till säkerhetskontrollen. "So I Guess this is it" började jag tveksamt och jag blev tagen av den varma kramen Danielle drog in mig i men jag var inte sen med att krama henne tillbaka, hårt. Vi stog där i några minuter, kramandes, vårt sätt att säga hejdå, inga ord behövdes längre för vi kände varandra så bra och det enda vi gjort den senaste veckan var att prata. När vi långsamt släppte varandra märkte jag hur blöta mina kinder var och jag torkade snabbt av dem med tröjärmen. "Promise you'll come visit me soon" sa jag med ett försök till leende, vilket jag gissar såg ut som en gräslig grimars. Danielle nickar, osäker på om hennes röst skulle bära eftersom hennes ögon var nära att svämma över. Danielle var lika stängd som jag var dålig på att berätta hur jag känner för folk, att jag skulle säga att jag älskar någon händer ungefär lika ofta som att Danielle gråter. Vilket är en gång per halvåret så nu antar jag att jag får ta min chans. "Take care now and look after yourself and Looki. I love you Dani" säger jag och hon försöker sig på ett leende hon också men det ser ut som om hon trampat på något vasst. 

"You too Mathilda, have a safe flight. I love you" vi kramas igen innan jag tar tag i bandet på min väska som har börjat halka av axeln innan jag lägger ifrån mig alla mina saker och låter de åka igenom den stora maskinen i säkerhetskontrollen innan jag går igenom röntgenbågen, väl inne tar jag mina saker och börjar gå mot terminalerna, precis innan jag ska runda hörnet vänder jag mig om och vinkar till Dani. Hon vinkar tillbaka och blåser mig en slängkyss. Jag fångar den och håller den mot mitt hjärta i min knutna hand. Sedan vänder jag mig om och fortsätter att gå. Precis när jag rundar hörnet slår det mig vad jag håller på att göra, jag rymmer mina problem, som alltid. 

 

Eftersom jag är i otroligt god tid går jag runt i tax freen och luktar på alla parfymer som har en intresant flaska, vilket är en hel del. När jag till slut börjar bli yr av alla dofter letar jag mig ut ur affären och tar upp telefonen för att smsa mamma att jag är på flygplatsen. Hon svarar nästan direkt och när jag läser smset får jag ett leende på läpparna, min underbara mamma, alltid så snäll. Jag letar mig fram genom folkmassan mot den stora starbucksskylten med ansiktet riktad mot golvet för att ingen ska känna igen mig. I kön tar jag upp mina stora solglasögon från min handväska och sätter på mig de, jag vet att jag förmodligen kommer få fler blickar nu eftersom regnet vräker ner utanför fönsterna men jag orkar inte bry mig för tillfället, hellre det än att ställa upp på massa bilder med fans. Väl framme vid kassan beställer jag en chailatte och en stor kaka att ta med och går mot gaten som precis kommit upp på skärmarna. 

 

Jag sätter mig längst in i ett hörn med ryggen mot resten av flygplatsen och drar upp min dator ur väskan och startar en film medan jag bryter små små bitar av min kaka och tar små klunkar av min brännheta latte. Gaten fylls på med människor och snart är den smockfull, det är ett stort plan eftersom det är en så pass lång flygresa, 23 timmar lång. Jag försvinner in i filmen och  hoppar till när jag känner hur någon petar mig på axeln. Jag drar ur hörlurarna ur öronen och vänder mig mot kvinnan i gul reflexjacka och svarta byxor. "The flight is ready to be boarded miss" säger hon och jag kollar runt i den nästan tomma gatehallen, bara några människor står i kön som leder genom en dörr och ut genom glasgången till flygplanet. Jag smäller snabbt igen datorn och ger kvinnan ett tacksamt leende, hon går tillbaka till sin maskin och fortsätter släppa in människor på planet och jag lägger ner min Mac i fodralet och trycker ner den i min överfulla väska tillsammans med mina solglasögon. Jag ställer mig i kön och plockar fram mitt pass och boardingkort och snart följer jag med strömmen av människor in i det stora planet. Flygvärdinnorna står med påklistrade leenden och hjälper alla människor att hitta rätt gång och när jag räcker fram biljetten snubblar jag till på mina egna fötter och ramlar på en av flygvärdinnorna som tar tag i ett handtag för inte ramla hon också och jag känner hur mina kinder bränner, snyggt Mathilda, snyggt. 

"So-orry" stammar jag snabbt fram och flygvärdinnan viftar med handen i luften "It happens all the time" säger hon men jag har svårt att tro det, förmodligen försöker hon bara vara snäll. Hon pekar på den vänstra gången och jag går fram genom gången för att hitta min rad, nummer sjutton. Där slår jag mig ner på min fönsterplats och spänner fast mig, platsen i mitten är tom men närmast gången sitter en medelålders man klädd i jeans och en slags stickad tröja och jag skulle gissa att det är hans fru och två döttrar som sitter på de tre platserna i mittgången. Jag kopplar i hörlurarna i telefonen och startar spotify samtidigt som jag sätter den på flygplansläge för att snabbt kunna stänga av den när vi ska lyfta. Jag stänger ögonen och lutar mig tillbaka, folk springer i gångarna fram och tillbaka, fram och tillbaka och jag försöker koppla bort dem och bara försvinna in i låten som spelas nu, Happy ending med MIKA. Jag känner hur en armbåge trycks in i min västersida och jag slår irriterat upp ögonen för att blänga på personen. Chocken rasar över mig när jag ser vem det är och jag hinner inte säga något innan hans läppar är på mina. "I'm sorry, for everything. Please we can fix this" säger han och jag när jag ser in i hans underbara gröna ögon tror jag på varenda ord han säger, vi kan fixa detta, han och jag. Jag och Harry. 

---

Del 2 people!

Så vad tyckte ni om Mathildas och Harrys lilla historia? Kommentera

 

Glöm inte att anmäla er till tävlingen om en roll i novellen!

 

Det var en av dom här äckligt tråkiga dagarna då regnet stod som spön i backen och ingen vågade sig utanför sina ytterdörrer om dom inte var tvungna. Även en så kallad måndag.. Pågrund av vädret var det inte så många personer som kommit in och beställt något idag. Men just nu var det faktiskt flera stycken här inne som satt här inne och smuttade på sina varma drycker. Klockan som visade att någon kommit in eller gick ut plingade och jag kollade automatiskt upp på killen som precis klivit in och nu ruskade av några vattendroppar från hans jacka. Han såg ut att vara runt 20 år, ganska vältränad och en snapback som täckte håret. Det var inte förns han tittade upp som jag såg att det var Liam Payne från One Direction. 'Ingen panik' tänkte jag, du vill inte skrämma bort honom. Han kom fram till disken och kollade igenom vad som fanns innan han vände sig mot mig, kollade mig rätt in i ögonen och.. Wow, vilka ögon. Dom var av den där sorten som man kunde stirra in i och drunkna i dom.

"Erm... hello?" jag rycktes tillbaka och insåg att jag stått och stirrat in i hans ögon i någon minut.

"Oh I'm sorry it's just that you've amazing eyes" sa jag ärligt, när orden lämnat munnen och jag kom på vad jag precis erkännt kännde jag snabbt rodnaden lägga sig som ett tjockt rött täcke över kinderna.

"No need to be ashamed, thank you by the way" sa han och log ett varmt leende.

"So you know what you want to order?" frågade jag och gick tillbaka till serious mode. Han nickade snabbt innan han svarade.

"One Caramel Frappochino, please" sa han och lade fram pengana på disken.

"Coming right away, Mr.....?" jag antog att han inte vela ha sitt namn ropades över hela caféet så jag väntade på att han skulle komma på ett nytt namn.

"Adam, Adam Smith." svarade han efter en stund funderande.

"Alright then, Adam, your beverage will be done in a minute" jag gav honom ett snabbt leende innan jag vände mig om och började med hans frappe. När dom få minuter som det tog att göra en frappochino hade gått tog jag ett sugrör ur den lilla behållaren och ställde fram Liams beställning.

"One caramel frappochino for Adam" ropade jag ut. Liam reagerade inte där han satt utan fortsatte hålla på med sin iphone.

"Caramel frappochino for Adam" ropade ut igen, men int heller en här gången reagera han. Eftersom det inte var några andra kunder som vela beställa just nu tog jag hand dryck och gick ut med den till honom.

"Adam, your beverage is ready" sa jag och sträckte fram den till honom. Han kollade först chockat upp på mig inan hans hjärna kopplade ihop allt och han log ett ursäktande leende.

Sorry, yeah thanks" han tog emot koppen och jag vände mig om för att gå tillbaka när han ropade på mig. 'Shit han såg vad jag skrivit påmuggen, för tidigt' svor jag för mig själv, men vände mig leendes om.

"I'll take this as if you'd like to go out with me" sa han och pekade på mitt nummer jag kladdat ner på muggen. Åter igen spred sig en rodnad över mina kinder, men jag hämtade mig snabbt för att komma med ett svar.

"You said it not me" jag blinkade innan jag vände på klacken och gick tillbaka till min plats bakom kassan. När jag kollade bort mot där jag nyss stått var Liam borta.

 

Veckan hade segat sig fram det hade regnat alla dagar, hela dagen, utom onsdag eftermiddag. Men nu äntligen var det fredag. Hur skönt jag än tyckte det var att veckan äntligen var slut så kunde jag inte låta bli att bli lite ledsen när jag tänkte på att Liam inte hade hört av sig. Jag menar, jag va säker på att vi hade haft en connection i måndags när han praktiskt taget frågade mig om en dejt. Tydligen hade jag fel...

Jag lade ner mobilen på soffbordet eftet att pizza killen meddelat att min pizza skulle komma hit om ungefär femton minuter, under tiden gick jag in i badrummet och tvättade av mig sminket och klädde på mig mjukisbxor och en slap vit t-shirt. Japp så spenderar jag min fredag kväll, ensam med pizza och en äckligt romantisk film. Depprimerande? Svar ja, men vad gör man när alla ens vänner är bortresta eller och hälsar på familj under helgen.

Efter att jag bytt om och satt upp håret i den slarviga hästsvans det hörde hemma gick jag ut och slog mig ner i soffan och tog en stor sked av min Ben&Jerry som stod där och såg frestande ut. Jag startade filmen A walk to remember och började kolla för att fördriva tiden tills min pizza skulle komma. Men jag hann inte kolla mer än tio minuter inna det ringde på dörren, så jag reste mig upp och ställd ifrån mig glassen och började gå mot dörren. Och som den klumpiga person jag är snubblade jag såklart över mina egna fötter innan jag ens hann ta mig ut ur rummet. Jag greppade plånboken från köksbänken och gick för att ta emot pizzan. Bara det att utanför dörre stod inget pizzabud. Där utanför stod Liam iklädd ett par svarta jeans och en vit skjorta, i handen höll han en bukett rosa rosor.

"Liam what are you doing here? And how did you know where I lived?" frågade jag chockat.

"I might have shearched for you" erkände han och log oskyldigt.

"But what are you doing here?" fågade jag igen eftersom han inte besvaratden frågan.

"I thought I'd ask you on a date the proper way, so here I am. Asking you, Emilia, would you like to go on a date with me?" frågade han och såg hoppfullt på mig.

"Of course Liam, I'd be a fool to say no to a guy like you. So sweet and I have to admit this is the most adoreble way I've ever hear of to be asked on a date" hans leende växte och blev bara större och större.

"Awesome, when should we go on this date? And what should we do?" frågade Liam, wow han var verkligen excited inför våran dejt.

"I don't know, if you want to we can have it right now. I've ordered pizza that should be here any minute" föreslog jag.

"You sure, you don't wanna go anywere fancy like a restaurant?" frågad han. Jag ryckte på axlarna.

"It doesn't really matter, it's not like its the place we eat at or what we do that makes it a great date. It's the company." svarade jag, och lämnade därmed belutet åt honom. Han sprack upp i ett stort leende innan han räckte över blommorna till mig.

"Where have you been all my life?" frågade han innan han steg in i lägenheten och drog igen dörren bakom sig.

---

Nu äntligen har jag, Emma, satt mig nr och skrivit en Imagine. Ber om ursäkt för att det tagit sån tid, men min skriv lust försvann helt under sommaren men nu när jag satt mig ner och skrivit ska det förmodligen gå lite bättre i forsättningen. Jag vill även be om ursäkt för att den inte är så jätte lång, men jag kom helt enkelt inte på något mer, förlåt.

 

Nu till exciting news, jag och Erica håller på att planerar nästa novell Back for you som tokar så vi ska så snabbt som möjligt kunna sätta oss och skriva nya deler till er.

Och till er som stannat trots att vi är hemska på att uppdatera, JAG ÄLSKAR ER! Seriöst, just nu är ni min enda motivering till att fortsätta skriva noveller.

 

Många kramar Emma xx

 

Och Sophie, om du inte ville ha den såååå dirty, SUCKS TO BE YOU ;P haha

 

Vill bara säga (inför alla imagines och Johannas) att jag och Emma hittar på hur ni har det hemma och släkt osv så det är ingen riktigt fakta vi skriver från.

 

 

 

Jag lägger ner gaffeln och kniven bredvid varandra på tallriken och sväljer den sista köttbiten. "This was so delicious Anne" komplimenterar jag henne och får ett glatt leende tillbaka. "I'm glad it tasted good" säger hon och ställer sig upp. "Are everybody done?" frågar hon och ser ut över det långa bordet där Harrys släkt sitter utspridda, de flesta nickar och barnen fortsätter spela på sina föräldrars mobiler. Anne börjar plocka ihop tallrikarna och jag ställer mig snabbt upp och erbjuder henne min hjälp. Egentligen hade jag hellre suttit kvar men för att vara helt ärlig skrämmer Harrys släkt mig och det är skönt att hämta andan tillsammans med Anne i köket. Det är så mycket kärlek där inne, och det skrämmer mig eftersom jag kommer från ett hem byggt på varandras hat för varandra. För det andra är det jobbigt att sitta därute brevid Harry eftersom precis innan vi åkte hit hade vi ett ganska stort bråk. "Do you need any help with the dessert?" frågar jag Anne och hon nickar tacksamt. If you whisk the cream I'll put the plates in the dishwasher and fix the coffe and tea, would you mind running out checking who wants what?" säger hon samtidigt som hon öppnar luckan till diskmaskinen. Snabbt trippar jag ut på mina vita klackar till det stora vardagsrummet och tar allas beställningar. "Seven coffes and and eight teas" raporterar jag till Anne som snabbt går och knäpper på tevatten innan hon går vidare till deras stora kaffebryggare och mäter upp femton koppar, så alla kan få påfyllning. Jag går fram till kylskåpet och tar fram grädden innan jag ställer mig vid den redan framtagna elvispen och bunken på köksbänken. "Should I use all of it or what do you think Anne?" frågar jag henne och hon funderar i någon sekund innan hon tar fram ytterliggare ett paket ur kylen "use both of them" säger hon med ett finurligt leende och jag skrockar lite åt hennes glöd, jag önskar min mamma var likdan. Tio minuter senare står allt framdukat på bordet, två kladdkakor, två glas-skålar med grädde och alla har fått kaffe, te eller saft i sina glas. Samtalsämnerna byter av varandra medan fikan slinker ner och för första gången på hela eftermiddagen känner jag hur jag riktigt slappnar av när jag plötsligt känner en stor hand lägga sig på mitt bara knä. Jag slänger ett ögonkast till vänster för att stirra bort Harrys hand men han sitter halft bortvänd från mig och pratar med sin mormor så jag väljer att ignorera det och fortsätta att dricka mitt te och äta min kladdkaka. Hans hand börjar långsamt vandra högre och högre upp längs mitt ben och jag känner hur jag får gåshud på benen av tankarna av vilken njutning den handen skulle kunna ge mig här och nu. Precis som jag tänkt tanken känner jag hur Harrys hand skjuter undan lagret av spets och hur hans pekfinger långsamt delar på mina blygdläppar innan han längsamt börjar rulla sitt finger på min klitoris. Jag kämpade hårt med att inte låta ett snön av njutning slippa ut från mina läppar. Harry bytte ut sin pekfinger mot sin timme och började göra mindre cirklar och när han lät sitt långfinger glida in i min hostade jag till några gånger för att inte skrika rakt ut där vid matbordet. Som tur var lämnade alla mig ifred för tillfället så jag satt där tyst och försökte att inte låta. När Harrys la till ett finger och slammade i mig tog det mig med sådan överraskining att jag gav ifrån mig ett högt stön och alla vände sig förvånat mot mig och jag kände hur jag rodnade, Harrys hand slutade för några sekunder att röra sig och jag tog tillfället i akt att harkla mig och resa mig upp. "I just hit my leg in the table but it kinda hurt so I just gonna go and check it" sa jag snabbt innan jag, med mening, haltade ut mot hallen där jag stängde badrumsdöören utifrån och sedan tyst trippade upp för trappan och in på Harrys rum där jag satte mig på hans säng och pustade ut. Två snabba knackningar hördes på dörren innan Harry sköt upp den med ett nöjt smirk på läpparna. En ilska jag inte ens visste fanns i mig bubblade upp till ytan och jag blängde på honom. "What the fuck where you doing down there?" Sa jag med arg röst till honom men jag var noga med att inte skrika då det skulle höras ner. "I just" började han men jag avbröt honom direkt. "You just thought that it would be a good idea to give me a fucking fingerjob infront of all your relatives the what, third time I meet them?!" Säger jag argt och slår ut med armarna samtidigt som jag blänger på honom och jag ser, sekunderna efter jag sagt allting hur Harry börjar ångra sig och genast försvinner all min ilska. "I'm sorry baby, I didn't thought of it like that" säger han tyst och går fram och sätter sig på huk och tar mina händer där jag sitter på sängkanten. Jag ser ner på hans lockar, fina ansikte och underbara ögon och jag kan inte låta bli att känna de där ihopdragningarna i botten av magen och jag hoppar lite närmaren kanten och tar tag i Harrys krage och drar upp honom så våra ansikten är på samma höjd och våra ögon stirrar rakt in i varandras i cirka två sekunder innan jag krashar mina läppar mot hans. Harrys drar mig närmare honom och när jag sitter så långt ut på kanten som det möjligen går och jag lägger benen om hans midja och han lutar sig frammåt och tillsammans faller vi långsamt bakåt ner på hans bäddade säng. 

 

Harrys händer vandrade längs min kropp, från mitt ansikte ner till min midja och jag pep till av rädsla när han helt plötsligt drog upp mig så jag satt i hans knä, fortfarande med mina läppar mot hans. Hans stora händer letade sig till dragkedjan på min rygg och efter några försök fick han ner den och jag kände hur spetsmaterialet ramlade av mina axlar och klänningen lade sig som en kjol runt min midja. Mina bröst blev fria eftersom jag inte kunde ha en bh till denna klänningen men Harrys händer var snart där och masserade dem och mina händer började dra i hans vita t-shirt. Han avbröt kyssen och såg djupt in i mina ögon "Sophie, I'm really sorry for before" "Show me how sorry you are" var allt jag sa innan hans läppar atackerade mina med mer passion än jag någonsin kännt i en kyss. 

 

Min klänning låg snart tillsammans med Harrys t-shirt på golvet och medan jag drog upp täcket knäppte Harry upp sina byxor och sparkade av sig dem. Sedan spretade han på mina ben och långsamt, plågsamt långsamt, drog han ner mina lila spetstrosor. När de kvar av böjde han sig fram och kysste tre mjuka kyssar nedifrån slidan upp mot klitoris. "Stop with the foreplay Harry, all I need you too do right now is to fuck my tight pussy" andades jag tungt fram när jag till slut inte klarade av retningen och förspelet längre. Ett nöjt leende fyllde Harrys underbara ljusrosa läppar men jag såg när hans lgon mötte mina att han ville ha mig precis lika mycket som jag ville ha honom i den stunden. Han drog av sig sina kalsonger och slängde bort dem men jag tror inte ens de hann landa på golvet innan han trängde sig in i mig och jag stönade högt av den plötsliga smärtan som snabbt gick över i njutning när han lungt började röra sina höfter i små cirklar mot mina. Med lungt var inte hur jag ville ha det, "Harry fucking fuck me faster or else I'll" men längre han jag inte innan han verkligen började röra höfterna mot mina och stötarna av total njutning fick mig att stöna högt varje gång hans stötte in i mig. 

Jag kände hur jag kom närmare och närmare min topp ju djupare och djupare Harrys stötar gick. Våra stön tystnades av den andras läppar och jag lutade huvudet tillbaka och Harry kysste upp längs min hals innan han började på min svaga punkt i den lilla gropen bakom mitt vänstra öra. "Harry, I'm, so, close" stönade jag fram och Harrys ansikte blev koncentrerat och det gick djupare och snabbare än vad de någonsin gjort innan och sängen gungade med oss och dunkade in i väggen och då kunde jag inte hålla inne det längre. Jag grep tag i mitt hår och skrek rakt ut i njutning när orgasmens vågor dansade genom min kropp igen, igen och igen. Harry var inte långt efter mig, när jag började komma ner från skyarna kände jag hur han kom i mig och han kastade huvudet bakåt i njutning och halvstängde ögonen medan han red ut sin orgasm under höga stön. 

 

När vi båda var tillbaka nere på jorden låg vi bara där och kollade in i varandras ögon innan mitt ansikte sprack upp i ett stort leende. Harry pussade min näsa innan han drog ur sin penis ur mig och lade sig på ena sidan och drog mig nära. "Best sex ever" sa jag till honom och han skrockade lågt och pussade mig i håret. "I love you Sophie" sa han och kollade in i mina ögon. "I love you too"

 

 

Hand i hand gick vi ner för trappan, påklädda och lite mindre röda i ansiktet, Harry kysste min kind och jag fnittrade till när han blåste mig lite lätt i örat innan vi gick ut i vardagsrummet där släkten nu, 30 minuter senare hade flyttat till soffan och satt och småpratade. När vi kom in tystande alla vuxna och gav oss blickar som sade antligen jag vet vad ni precis gjorde eller oj oj oj här går det vilt till. Rodnaden befann sig på en millisekund på mina kinder och jag tänkte att nu kan det ju inte bli mycket värre när vi satte oss i soffan men ack så fel jag möjligen kunde ha. Adam, Harrys fyraåriga kusin släppte sin lastbil och kom rusandes för att sitta i Harrys knä såfort vi satt oss ner i ett ledigt hörn i soffan. "Harry? Why did Sophie scream before?" Frågade han med sin ljusa barnröst och jag trodde seriöst jag skulle dö precis här och nu av skam. Harry kliade sig i nacken och jag gav honom en panikakard blick som sade men säg något då! Harry bet sig i läppen i några sekunder och bröt sedan tystnade som hade uppstått när Adam frågade sin fråga. "Sophie and I had a pillowfight and I acidentally hit her in the head so she hurt herself, that was why she screamed" säger han och Adam bara rycker på axlarna och hoppar ner för att fortsätta leka med sin lastbil och jag pustar lättat ut, nu kan det i alla fall inte bli värre än vad det är, även om det aldrig är dåligt när jag har Harry vid min sida. 

---

Förlåt för den totala svacka som har varit nu!!!!!!!!!!!!!!

 

Varken jag eller Emma har haft tid men nu när skolan börjat igen går jag snabt tillbaka till vardagen så nu hade jag både tid och inspiriation att skriva. Ni ANAR inte hur F***ING SVÅRT detta var att skriva!! Har skrivit om den x antal gånger och seriöst funderat på att radera allt och börja på nåt nytt typ femtioelva gånger men har jag väl gett mig in på nåt brukar jag vilja avsluta det och det är precis vad jag bestämmde mig för att göra denna gången också!

 

Hoppas ni gilla den och speciellt du Sophie!

 

/Erica! :) 

 

 

 

 

Eftertexterna rullade på Harrys stora tv-skärm men jag fortsatte att sitta stilla och ihopkurad med Harrys arm runt mig. Han hade övertalat mig att vi skulle se mama och jag ångrar att jag sade ja. "I'm gonna have such nightmares tonight" säger jag och Harrys arm drog mig ännu närmare honom medan han strök med handen över min arm. Jag kollade diskret upp på honom bara för att se att han redan kollade ner på mig, långsamt höjde jag handen och drog den genom hans välfixade frisyr. Lita vax fastnade under mina naglar men jag brydde mig inte speciellt mycket, det var då en idé poppade upp i mitt huvud. "Can I fix your hair?" frågade jag exalterat. Först kollade han på mig med en skeptisk blick så jag gjorde mitt berömda puppy face och jag såg framför mig hur han smälte och gav med sig. "Sure, why not?" svarade han och ryckte på axlarna. Jag reste mig upp ur soffan och drog med honom in på det stora badrummet han visat mig tidigare. Jag bad han ta av sig tröjan för att den inte skulle bli blöt innan han fick ställ sig på knä med huvudet i duschen. Jag tvättade noga hans hår för att få bort allt hans vax och när jag var klar lade jag handuken han tidigare hämtat på hans huvud och gnuggade hans hår samtidigt som jag inte kunde släppa hans brunbrända, muskulösa rygg med mina ögon. Jag maserade hans hårbotten och han släppte ut ett tyst, mörkt stön av njutning. Mina ögon vidgades och jag svalde djupt. Harry som kände att mina händer slutade röra sig ställde sig upp, fortfarande med handuken på sitt huvud. "When I take this off, you'll have to promise not to laugh." sa han och kollade gravallvarligt in i mina ögon, mitt ansikte blev käsnlolöst och mina ögon spärrades upp men jag nickade snabbt. "You know I don't have my glasses on so" "no, no of course why would I laught at you?" avbryter jag honom. Han skakar bra på huvudet och drar av den vita handuken från sitt huvud och min mun faller öppen samtidigt som jag drar ett djupt andetag. "Harry you look so, so" "ridiculous? fluffy? vain? "I was gonna say hot" säger jag och kollar in honom igen. Hans bruna hud, hans svarta hjärttatuering perfekt placead på hans utbuktande biceps, han perfekta mjuka, chokladfärgde lockar som böljade nedför hans panna. Min hand sträcker sig upp mot hans hår och jag drar fingrarna genom dem mjuka hårstråna. "Johanna, I have something I have to tell you. I,I, I think I'm in love with you and I know you have so many reasons to ditch me right now, I mean, I'm an unpopular, nerdy geek whos only friend is you but I've been carying this secret way to long and now I just can't keep it inside of me anymore. I'm completey, unstoppable inlove with you and my highest wish is that you feel the same" Han tystnar och ser mig djupt i ögonen i två sekunder innan han lutar sig fram och krashar sina varma läppar mot mina.