---

 "Are you sure this is a good idea?" frågade Danielle nervöst. Alla gav mig en nervös blick som sa att dom var lika osäkra på det här som Danielle var. "Home in Sweden her family always woke her up with singing the birthday song" protesterade jag. Även om jag inte visade det så var jag lika nervös över det här som dom andra, Karolina hade inte varit sig själv sen barnet dog, vilket man kan förstå, och ingen hade riktigt våga prata med henne. Både Harry och jag hade försökt men det hade slutat med att hon fick ett raserianfall.

"But won't she get all mad and stuff?" frågade Niall.

"We don't know that, but she have to know that we are here for her" sa Harry bestämt.

"How about you then, don't you need someone there for you?" Zayn's fråga fick Harrys redan ledsna ögon att bli ledsnare.

"Let's not talk about that now" avbröt jag snabbt, det sista vi behövde var någon mer som skulle få ett raserianfall. Dom nickade och gjorde sig klara för att gå in i Karro's rum. Jag räknade tyst till tre innan jag öppnade dörren och kollade in, allt var svart vilket tydde på att hon fortfarande sov. En blick mot dom andra och vi började sjunga i kör. 

"Happy birthday to you, happy birthday to you-" det var nära att jag hade börjat sjungit 'ja må hon leva' men kom på mig i sista sekunden.

Karolina satt sig yrvaket upp i sängen och kollade på oss med först mordisk blick, barnet gjort att hon inte var lika sur när hon vakna men hon kunde fortfarande ha ett riktigt dålig morgon humör. När hon fattade vad som hände sprack hon upp i ett stort leende och vi alla pustade ut lite. Vi avslutade sången och lade alla presenter framför henne på sängen. 

"Thank you guys" sa hon glatt och kramade om oss en och en. 

"Now open your presents" bad Louis exalterat. Hon bara skrattade åt honom innan hon började öppna presenterna en efter en. Ifrån mig och Louis fick hon ett presentkort på forever 21, från Liam och Danielle fick hon ett par gulliga ballerina skor och en tröja, från Niall och Zayn fick hon ett presentkort på nandos och en ring. Tillslut var det bara Harrys present kvar, av honom fick hon ett halsband med ett hjärta hängande längst ner. Hon blev alldeles tårögd och gapade stort. 

"Thank you all" sa hon och kramade om oss igen. Spridda 'you're welcome' hördes från alla innan jag gick fram och kramade om henne.

"Grattis" viskade jag och gav henne sedan en kyss på kinden. Henne blick var fortfarande tårögd men leendet som lekte på henne läppar var äkta. Karro vände sog mot Harry med en sårad min. "No birthday kiss?" sa hon med ynklig röst och hängde läpp. Harry gick snabbt fram till henne och gav henne en busigt leende och böjde sig fram och gav henne en djup kyss. När de efter tio sekunder fortfarande inte hade avslutat kyssen reste jag mig upp och viftade med händerna för att alla skulle förstå att de skulle lämna rummet. Precis innan jag skulle stända dörren vände jag mig omhalvropade "breakfast is served downstaires." Karro lyfte handen från Harrys krulliga kalufs innan och viftade åt mig att försvinna och jag skyndade mig att stända dörren med en ganska ljudlig smäll. 

 

 

Karros höga skratt hördes från trappan innan hon syntes men snart trippade hon in tätt följd av Harry in i det stora köket. Hon var klädd i en stor tröja fylld med massa olika mustacher och ett par svarta skinnyjeans som jag visste hon älskade eftersom hon gillade hur hennes rumpa såg ut i dem. 

"Shit I'm hungry" utbrast hon och slog sig ner på sitt vanliga ställe vid borde. Energin strålade ut från henne och henne leende fick mina mungipor att dra sig uppåt. Hon tog en av pannkakorna som jag hade ägnat hela morgonen åt att stå och steka. "Wow Emma, blåbär i också man tackar man tackar" sa hon och blinkade åt ena ögat åt mig. Jag skrattade åt henne innan jag pussade i luften mot henne. "Allt för dig babe" Hon skrattade åt mig och la på lite sylt på pannkakan innan hon rullade ihop den. Samtalsämnerna avlöste varadra och det flöt lättsamt på och för en gångs skull var Karro den som pratade mest, jag hade inte sett henne såhär glad sen... sen dagen innan Gabriella dött. När hon plötsligt ställde sig upp blev jag rädd för att hon skulle dundra iväg och hon såg roat på mig. "Emma chill, today is the best of days. I'm just gonna go take my milk from the fridge. Do you se me, im walking" skrattade hon fram ovh började oändligt långsamt gå mot kylen. När hon vände sig med ryggen mot oss såg jag hur Louis höll ihop fingrarna i sextecknet mot Harry. "Did you?" mimade han och sen drog han fingrarna fram och tillbaka med ett snuskigt leende på läpparna. Harry som höll på och bre sin macka fick ett arg uttryck i ansiktet innan han kastade smörkniven över bordet så den landade precis i Louis hår innan den gled ner över hans ansikte. "uuueeeekkkk!" skrek Louis och jag, Niall och Zayn bröt ut i gapskratt direkt. "omg Louis that sounded so girly" skrattade Karro när hon satte sig ner på sin stol. Danielle och Liam stämmde också in och snart låg alla halft över bordet och skrattade medan Louis satt där med en trumpen min. När vi slutat skratta gav Louis Harry en mördarblick och vände sig mot Karro. "Tell your boyfriend that it's not okey to throw things people" Karro vände sig mot Harry med det enda ögonbrynet höjt och med ett roat leende på läpparna. "He started it"  sa Harry och gjorde sin jagärsåsötsådukanintevaraargpåmig-blick. Karro gav Harry en snabb puss och vände sig sedan Louis och hytte med fingret. "Behave."  var allt hon sa innan hon skruvade av korken och började hälla upp sin mjölk. Louis räckte ut tungan åt henne men det resulterade i att Harry blixtsnabbt tog upp korken och slängde den på Louis.  Louis tog upp sin macka och skulle precis kasta på Harry när jag bröt in och fångade hans hansled i ett fast grepp. "No Louis" sa jag seriöst och lade på ett pokeransikte för att inte börja skratta åt hans trumpna min. Han gav mig en sur blick inna han släppte ner mackan på tallriken och tog en pankaka till. "Kar can you get the sugar from the cabinet please" sa han till karro som snabbt reste sig upp och gick för att hämta sockret. Jag satt och tuggade min macka när en manikyreran hand grep tag i min. "Emma, isn't that the babycloset?" viskade Danielle panikslaget i mitt öra och jag såg upp på Karro. Paniken forsade genom min kropp när jag såg vilket skåp hon tänkte öppna. "Karro no!" skrek jag, Danielle och killarna tillsammans men det var försent, hon hade redan öppnar skåpet. Mitt hjärta föll ner i magen på mig när jag såg hur hon satte handen framför munnen och hur hennes ögon fuktades. Snabbt vände hon om och rusade därifrån, hennes steg ekade i trappan och vi alla satt tysta i köket. "Fuck" svor Harry lågt innan han reste sig upp och sprang efter henne. Helvete detta var inte bra, varför skulle hon öppna skåpet med Ellas gamla babysaker? Vi hade inte hjärta att slänga det så vi hade bara proppar in allt i ett ledigt skåp i köket sålänge. Nappar, välling, nappflaskor, blöjor, skåpet svämmade över av bebissaker, Gabriellas bebissaker. Steg hördes plötsligt i trappan och jag sprang ut till hallen. Där stog Karro och knöt på sig sina converse med tårarna hotandes att svämma över. "Jag kommer hem vid fem eller något" var det enda hon sa innan hon ryckte upp dörren och kastade sig ut i den dunkla januarimorgonen. 

 

Timmen efter att Kar stack så hade alla deppad, speciellt Louis eftersom han kände att det var hans fel. Det hade vi alla sagt emot flera gånger, vi borde helt enkelt ha gömt sakerna bättre. Klockan var nu tre på eftermiddagen och dom hade bett mig hämta hem Karolina. Med tanke på väskan hon packat ihop innan hon stack så chansade vi på att hon var i dansstudion Danielle visat henne förut. Så jag gick ut och hoppade in i min nya silvriga Porsche, Range Rovern stod inte i garaget så Kar hade förmodligen tagit den. På bara några minuter var jag framme vid studion, jag parkerade bilen och gick sen in genom dörren. Jag kollade in i dom olika danslokalerna innan jag äntligen såg henne inne i en av dom. Tyst smög jag in och ställde mig och kollade på. Hon rörde sig så grasiöst och rytmiskt till musiken, jag har kollat på Danielle när hon och hennes grupp har dansat men aldrig har jag sett någon dansa såhär. Hela hon flög fram över golvet och slängdes åt alla möjliga håll, hon snurrade och hoppade och samtidigt såg hon änglalikt vacker ut. Och hon såg lycklig ut, även om hon var glad imorse så var hon inte såhär lycklig. Jag rycktes ur mina tankar av att musiken försvann, det tog jag som min chans och gick mot henne. När hon tog upp vattenflaskan för att dricka slingrade jag armarna runt midjan på henne, hon blev stel men efter ett tag slappnade hon av. 

"What are you doing here?" frågade hon och log mot mig.

"Can't I come and see my beautiful girlfriend dance?" Svarade jag och spelade ledsen. Hon bara skakade på huvudet och pussade mig på kinden. 

"No mouth?" frågade jag.

Hon ställde sig på tå igen och kysste mig mjukt på läpparna den här gången, hennes läppar masserades lätt mot mina. När hennes läppar lämnade mina log vi båda stort och jag tog hennes hand i min.

"What kind of dance where you dancing before?" frågade jag nyfiket.

"My old dance groups competition dance" förklarade hon. Jag bara nickade till svar, jag hade kollat på bilder från någon tävling som hennes grupp och hon dansat i. Jag har även kollat på någon video och jag kan utan tvekan säga att dom är bra, riktigt bra. 

"C'mon, pack your stuff so we can go home" jag lyfte upp hennes väska och var påväg att börja gå mot utgången när hon tog tag i min arm och drog mig tillbaka.

"I'm not leaving Harry, I have to practise more" sa hon bestämt.

"Love, from what I saw you know that dance as your own hand. You don't need to practise more" sa jag och försökte få med henne mot utgången.

"Harry no, I'm staying." sa hon och tog väskan ifrån mig. Jag kollade snopet efter henne när hon gick ut på dansgolvet igen. 

"If you want to stay and watch that's okey, but I'm not going home with you now" var det sista jag hörde innan hon startade musiken igen. Jag stannade och kollade ett tag men efter att ha sett henne dansa samma dans ett antal gånger tröttnade jag och gick ut till bilen för att åka hem igen.

 

Senare på kvällen

 

Alla satt som fast frusen i soffan men blickarna klistrade på tv:n där den fjärde paranormal activity filmen visades. Just som tjejen i filmen ska öppna en garderobsdörr smäller ytterdörren upp och alla hoppar en meter upp i luften. Karro kommer inrusandes i vardagsrummer och Emma lutar sig fram och pausar filmen. "Var i helvete har du varit? Klockan är fucking halv tio och Harry skulle hämta dig vid tre!" Jag förstår inte vad hon säger bara att något är fucking något. Hoppas det inte är Karro som knullar någon, hon skulle väl inte göra något 

sådant? Inte mot mig. "Jag har bara tränat" svarar Karro och jag önskar för säkert miljonte gången att jag kan svenska så jag förstår vad de pratar om. Emma ska precis öppna dörren när Karro böjer sig ner och plockar upp sin stora bag från golvet. "Guys I'm exhausted so I'm gonna hit the shower and go to bed" säger hon och börjar gå mot trappan "don't forget to eat something" ropar Emma till henne och Karro släpper väskan på golvet och vänder tillbaka mot köket. Tystnaden lägger sig över rummet och som så många andra gånger på sista tiden är den otroligt spänd och jobbig. Jag hör hur Karro slår igen skåpsluckor och hur kylskåpsdörren öppnas och stängs innan hon kommer ut till köket igen med en macka i handen. "Goodnight guys" säger hon innan hon plockar upp den från golvet och går mot trappan. Emma startar filmen igen och jag är snart helt uppslukad av filmen igen. Så småningom är filmen slut och jag reser mig stelt upp. "I'm gonna hit the sack, goodnight" säger jag och börjar gå mot trappan. Killarna ropar ett goodnight tillbaka och likaså Emma. Försiktigt öppnar jag dörren till mitt och Karros rum. Förutom den tända lampan på nattduksbordet är rummet mörkt och Karros lugna oc djupa andetag hörs från sängen. Snabbt går jag in vårt badrum och borstar tänderna innan jag går tillbaka ut till Karro och klär av mig så jag bara har kalsongerna på mig. Jag lägger in mobil på nattduksbordet och råkar av misstag putta ner Karros från det. Snabbt skjuter jag ut foten så den studsar på foten innan den når golvet men det låter ändå och jag svär tyst. Snabbt plockar jag upp den och trycker på hemknappen fär att se att den inte gått sönder. Skärmen är hel och hon har fått ett sms, dick förstår jag ingenting av det så jag antar att det är på svenska. Jag ska precis lägga ner den när namnet sist i meddelanadet fångar min uppmärksamhet. Max. Killen som hotade, försökte våldta och nästan dödade Karolina förra året hette Max. Klumpen i magen får mitt samvete att tystnade när jag tar upp min mobil och går in på google translate. Snabbt skriver jag in meddelandet. 

 

Mitt hjärtar bankar hårt av rädsla och jag fryser till en staty där jag står, Karolina skulle väl inte vara otrogen mot mig? Hon skulle väl inte göra något sådant mot mig?

---

Hahahah reser blir reser baklänges HAHAHAHAH (min humor)

Dudum skulle Karolina kunna göra något sådant mot Harry? Är Harry sur på Louis efter sexpikarna och kommer Emma någonsin få se sin gamla vän Karro igen? Kommentera för att få svaren i nästa kapitel av they don't know about us.

 

 

Jag tittade mig omkring i det tomma väntrummet. Väggarna var sorgset gråa och tavlorna på väggarna med blommor och gamla målningar på gamla människor får mina tåras åter igen. De är döda, lika döda som Gabriella. Jag känner hur en stark arm läggs runt mina axlar och snart sitter jag i Louis knä ihopkurad till en liten boll. Dörrarna till undersökningsrummet öppnas och ut kommer en doktor klädd i vit rock med en skrivtavla i handen. Han ställer sig framför våra stora grupp som tar upp halva väntrummet, varför har de ens väntrum på ett bårhus? 

"Who of you are Harry Styles and Karolina Samuelsson?" frågar doktorn och Harry kollar upp från Karros hår. Hon sitter som jag, uppkrupen i Harrys famn och gråter. Harrys rödsprängda ögon kollar fram och tillbaka mellan doktorn och oss innan han tar ett djupt andetag och öppnar munnen för första gången sen vi kom hit. "It's us"

"We have the babys testrealut back. Do you wanna take it in my office or here?" "let's just take it here" svarar Harry honom och jag ser hur hans grepp hårdnar om Karro. "Well" säger doktorn och tar fram en stol. "The thing that happend to your babys is that she encountered infant babydeath, it's a thing that happens way to much according to me but there's sadly nothing we can do about it." Karros huvud flyger upp från harrys hals och tårarna som rinner ner för hennes kinder får min hjärta att ramla ner i magen. Hennes ögon är röda och rösten sprucken när hon knappt hörbart viskar fram orden. "So it was like set from the start, like a disease. She was ment to die?" Doktorn skakar snabbt på huvudet. "No no no it's nothing somebody can have control over, exept Gos" lägger han till och går fram och ställer sig framför Karro och tar hennes händer i sina. Först då märker jag hur gammal han faktiskt ser ut att vara, hans hår skiftar i grått och hans ledsna ansikte ser ännu äldre ut. "Sometimes things happend in life that nobody have control over and this is one of those things. This wasn't your fault" säger han och ser rakt in i henne ögon. Någonting faller på plats i hennes blick och för första gången på hela dagen sen vi hittade Gabriella slutar hennes tårar att rinna. "You really think so?"  säger hon. Den andra meningen hon yttrat på hela dagen det också. "I'm really sorry about your lost and your baby but go home and get some sleep, it's the best thing you can do for now." Karro reste sig upp och drog med sig Harry och började med snabba steg gå ut ur bårhuset, jag förstod henne jag ville inte heller vara här mer än vad som behövdes. Vi andra reste oss upp och när vi skulle gå vände sig doktorn mot oss. "It will take time for them to get over the lost of their first baby and just at the age of a few days. But remember, they still have to live and do things. It's hard to lose somebody and it's even harder to lose your child so just be there for them" och med de orden vänder han sig om och går in genom svängdörrarna han bara minuter tidigare kommit ut genom medan vi går mot dörrarna där en stort antal fans väntar, vafan Harry och Karro har precis förlorat deras dotter. Vemfan tror dom att dom är som står där ute och ber om några jävla bilder?! Ilskan pumpar genom min kropp när jag stiger ut till den skrikande folkmassan på tjugo tjejer. 

 

 

Jag ser på Emma att detta inte kommer sluta bra när hon med snabba steg går fram till de skrikande tjejerna. Alla höjer sina mobiler och kameror mot henne och jag börjar springa fram men det är försent. "ARE YOU FUCKING HEARTLESS?! HOW CAN YOU EVEN CALL YOURSELF "DIRECTIONERS"! HARRY AND KARRO JUST LOST THEIR FUCKING CHILD AND YOU WANT TO TAKE PICTURES WITH THEM. DO YOU HAVE A HEART! SHAME ON YOU!" Jag tar tag i hennes midja och snurrar runt henne. Ilskan bubblar i hennes ögon och jag vet att om jag inte får in henne i bilen kommer detta bli så mycket värre än det redan är. "Emma lets go now" säger jag lågt och tar tag i hennes händer och börjar dra henne mot den stora svarta vanen. När hon gör motstånd lägger jag snabbt den ena handen under hennes rumpa och den andra på henne rygg och lyfter upp henne i sätet innan jag också hoppar in. Jag hör hur någon skjuter igen bilen och sekunden efteråt börjar bilen rulla. Jag skannar snabbt av bilen så inte Karolina och Harry sitter här inne men det är bara jag, Emma, Liam, Niall och Paul som kör bilen. Snabbt vänder jag mig mot henne. "What the hell where you thinking? I know it was the right thing to do but you can't go and fucking scream at our fans like that. That's probably spreading all over the internet as we speak" utbrister jag argt och Emma ger mig en arg blick. "Karro is my best friend since forever, some stupid teenage girls will get over it, they will get over it. Kar is as fragile as an icesculpture, she will never in her life, get over this" halvskriker hon tillbaka till mig. "She just lost her fucking baby and some stupid teenagegirls wanted to take a picture with her and Harry. I can't believe you! Whos side are you really on?!" fortsätter hon. Jag tystnadr då jag inser hur sant det faktiskt är. Om jag inte hela min karriär har fått det inprintat att behandla fansen med respekt av både management, Simon och Paul hade jag förmodligen reagerat på precis samma sätt. Jag suckar tungt. "You are probably right" börjar jag och Emma ger mig ett nöjt leende. "But it still wasn't right to scream at them like that. Can you imagine the papers tomowwor. I don't know what will be the biggest news. That Harry and Kar lost their baby or that Louis Tomlinsons girlfriend went over the edge and screamed at the fans." säger jag och Emmas min förändrats snabbt när hon inser hur mycket sanning det ligger i det jag säger. Jag tar upp min mobil och ögnar igenom min spellista. Just nu vill jag bara stänga ute världen totalt och det finns bara en låt för det.

 

En halvtimme senare rullade vi upp för uppfarten och alla hoppar ut. Med börjda huvuden går vi alla fram och Niall låser upp dörren. "I'll be on my room" säger han tyst och jag kunde höra gråten i hans röst. Liam går upp för trappan utan ett ord och Emma försvinner in i vardagsrummet. Ensam står jag kvar och lyssnar efter dem. Snart hör jag dörrarna stängas på ovanvåningen och det är då alla känslorna från dagen överröser mig. Tystnaden i huset pushar mig över gränsen och tårarna börjar svämma över. Ilskan byggs upp mot mig och jag vänder mig mot tegelväggen i hallen. Jag höjer näven mot väggen och smärtan går som en stöt genom kroppen när slaget möter väggen. Men det är en skön smärta, jag kan kontrolera den och mina slag blir hårdaree och hårdare för varje gång. Varför. Slag. Skulle. Slag. Detta. Slag. Hända. Slag. Oss. Slag. Gång på gång slår jag tills jag inte orkar mer och långsamt sjunker jag ner längst väggen till en boll. Varför? 

 

 

Tankarna studsar runt i mitt huvud som en påse poppande popcorn. Varför bestämde jag mig för att behålla barnet? Varöfr? Om jag bara gjort något så enkelt som abort så hade varken jag eller Harry har varit i denna sitsen nu. Fan, Harry. Varför var jag tvungen att göra såhär mot honom? Varför kan han inte bara få vara lycklig? Jag borde bara lämna honom här och nu. Jag tar upp mobilen och går in på twitter. Snabbt trycker jag på den lilla fyrkanten med en fjäder i och skriver de två orden som kommer få bestämma min framtid, nu är det upp till alla som läser det att bestämma. Orden jag tweetade var "Should I?" Bode jag lämna Harry och ge honom chansen att få ett lyckligt liv utan mig eller skulle jag stanna och fajta igenom det med honom? Utan Gabriella kändes det bara onödigt, han var inte tvingad att låtsas vara lycklig och älska mig längre så varför skulle jag tvinga honom? Medan jag väntar på att mina mentions ska fyllas kollar jag trenderna. De får tårarna att börja rinna igen men jag försöker blinka bort dem för att se tydligt vad som står. 

 

#StayStrongHarryAndKarolina "HKDirectionersAreHereForYou #HeavenGainedAnAngelRIPGabriella

 

Jag känner hur mitt hjärta åker upp i halsgropen och tårarna börjar åter igen rinna. Det enda jag vill nu är att få hålla min lilla flicka i famnen igen, ha henne andandes och levande i min famn. Tårarna blir bara fler och fler och min mobil plingar till och snabbt torkar jag tårarna för att åter igen kunna se vad som står. 

 

---

Ja jag suger på sånna hära eftertexten och har inget att säga förutom :'( Detta är hemskt och det är jag som skriver det (bra där Erica...)

 

Vad tyckte ni?

 

Pussar Erica

 

 

Jag lyfte försiktigt upp en hårslinga av Karolinas nu lite kortare hår, hon hade för någon dag sen varit och klippt sig så nu nådde hennes hår bara henne lite nedanför axlarna. Det var en stor skillnad men hon var lika vacker, om inte ännu vackrare i kortare hår. Själv så hon att hon kände sig mer bekväm med håret så än när det var långt, man kan även se på bilder i ett av alla fotoalbum dom har tagit hit att hon klippt håret så flera gånger förut när hon var yngre. Karolina andades ut tungt och lade sig tillrätta med huvudet lutat mot min bröstkorg. Idag var första kvällen på väldigt länge vi kunnat göra något bara vi två, det har alltid varit något liksom. Men nu låg vi tillsammans i våran säng och kollade på någon romantisk film, om jag inte minns helt fel så var det The Notebook. Gabriella sov och vi kunde höra hennes lugna andetag från spjälsängen på andra sidan rummet.

"You know that I'm really happy I met you, you've changed my life so much" Karolinas hesa och trötta röst bröt den avslappnade tystnade som låg omkring oss.

"You better be happy for that, I'm increadeble" skämtade jag "To be honest, I couldn't have found anyone better than you. Your the peanutbutter to my jam, you're my other half" jag flätade in mina fingrar i hennes samtidigt som jag sa det. När jag kollade in i hennes ögon såg jag hur dom glittrade utav ofällda tårar.

"Aww Harold, I didn't know you could be that deap" sa hon och log. "I love you" dom tre små orden som fick mitt hjärta att skena varje gång hon sa dom.

"I love you to honey" sa jag och gav henne en mjuk puss på läpparna. Klockan började bli ganska mycket och både jag och Karolina var väldigt trötta så vi bestämde oss för att gå och lägga oss.

Jag låg med armarna omkring henne och hon blåste varma andetag i min nacke, allt var helt perfetk. Tills Ella började skrika.. Jag var påväg att resa sig men hon puttade ner mig igen och lyfte bort täcket från benen och gick fram till spjälsängen. Försiktigt lyfte hon upp henne och gugade henne fram och tillbaka i famnen några gånger innan hon lyfte upp tröjan och blottade ett av sina bröst. Känslan av lust spred sig genast genom min kropp. Hon förde den lilla mot bröstet som girigt började amma. Känslan flödade runt i kroppen i 190. Hennes bröst hade växt ganska mycket pågrund av graviditeten, något som inte gjorde mig någonting. Hon vaggar lite fram och tillbaka, nästan som om hon vet om vad jag tänker och gör allt för att reta mig.

"Harry, don't get all horny now" okej, hon höll definitft på att reta mig.

"How do you expect me not to be, your boobs are huge" skämtade jag, hon bara skakade på huvudet åt mig.

"So sweetie, now." sa hon. Vi hade kommit överens om att Gabriella skulle få lära sig engelska som första språk och sen skulle Karro lära henne svenska allt efter som. Gabriella började gråta och viftade med sina små armar, vilket hon ofta gör när hon är mätt. Karolina går med henne och lägger ner henne mellan oss i dubbelsängen. Som så många gånger förut börjar jag nynna på någon sång. Orden till Little things flöt ut ur min mun och verkade få både Karolina och Ella att somna. Jag tog en bild av dom två, dom bästa personerna i mitt liv.

 

Jag slog upp ögonen och känslan av att det här skulle bli en bra dag hade fyllt hela kroppen. Med ett leende på läpparna vände jag mig mot virr varret av lockar som log bredvis mig i sängen, Gabriella låg inte kvar mellan oss så Harry måste ha lagt tillbaks henne i spjälsängen när jag sov. Jag tryckte lätt läpparna mot Harrys vilket verkade få honom att sluta andas lite för när jag drog mig ifrån honom drog han in ett djupt andetag. Jag skrattade lätt försökte jag resa mig men ett par starka armar drog tillbaka mig ner i sängen, jag myste in mig mot hans bröstkorg. Doften av hans aftershave letade sig in i min näsa och jag drog ett djupt andetag.

"What are you doing?" frågar han och hans hesa morgonröst får det att gå rysningar ner för min ryggrad.

 

 

 

Bilens motor spann tyst där jag och Emma for fram över Londons gator. Idag var dagen då vi skulle åka och börja packa ihop vår lägenhet och sedan ta våra saker och flytta in hos killarna på riktigt. Tystnaden låg som en tung slöja över bilen och varje gång jag hade försökt starta ett samtal hade Emma vänt sig bort från mig och kollat ut genom passagerarfönstret. Harry var hemma och passade Gabriella tillsammans med Danielle och resten av killarna, det var skönt att det åtminstonde fanns en kvinna i huset. "Emma är du okej?" frågade jag henne oroligt för säkert tionde gången. "Ja" var svaret jag fick igen men denna gången skulle jag få ur henne det, hon hade varit låg i två dar nu. "Har du och Louis bråkat om någonting?"  Hans namn fick henne att rycka till och hon kollade åter igen ut genom fönstret. "Nej allt är lungt" "Emma jag ser att det inte är okej, snälla berätta så kan jag kanske hjälpa dig" säger jag och ser snabbt på henne innan jag vänder uppmärksamheten mot vägen igen. Hon är tyst i fem minuter och jag börjar känna igen mig mer och mer bland vårt gamla kvarter. När vi svänger in på vår gamla gata öppnar hon munnen igen. "Har du varit inne på twitter?" Jag nickar lite grann, det var kanske en vecka sen senast men jag har inte lagt en tanke på twitter. "Hurså?" frågar jag samtidigt som jag svänger in på vår uppfart och stänger av motorn. "Äsch det var inget" säger Emma och hoppar ut bilen. Snabbt föjer jag efter och fiskar upp nycklarna ur väska. Snart står vi i hallen och jag sparkar av mig skorna. När vi kommer in i köket slår den svaga doften av rosor emot mig och minnen flashar framför mina ögon. Alla dagar med stadig rosleverans, första gången vi träffade killarna, alla filmkvällar vi hade, både ensamma och med dem. När jag ser trappan kan jag inte låta bli att ge den en sur blick, jävla snubbeltrappa. "Jag hämtar några kartonger, gå du upp och börja" säger Emma och försvinner ut till bilen. Snabbt går jag upp för trappan. Vårt sovrum luktar rengöringsmedel och en blandning mellan min och Emmas gamla parfym. Jag lyfter på kanten av mattan och ser den rostbruna fläcken av torkad och försökt bortskrubbat blod. Att trycka undan minnerna har inte varit några problem tills nu men nu kommer allt från den eftermiddagen med Max. Rädslan, hatet, förtvivlan... Alla känslorna kom på en gång och jag kände hu mina ben gav vika och snart låg jag i en snyftande hög på marken, det var också så Emma hittade mig. 

"Karro, Karolina är du okej?" rädslan hördes i hennes röst men jag orkade inte lyfte huvudet för att se på henne eller öppna munnen för att svara henne. Varför, VARFÖR var detta tvunget att hända dig? Mig av alla människor på denna jord.

"Harry babies dosen't smile when they are five days old. All they do is poop, eat, scream and sleep" skrattade Danielle fram och strök Ella kärleksfullt över kinden. "My little Boo" började jag men jag blev snabbt avbruten av Louis. "Why do you keep calling her Boo Bear and stuff like Boo?! That's my nickname" utbrister han med sårad och sur röst. Jag ger honom en förvånad blick. "I'm sorry, I didn't know you felt like that" säger jag långsamt. "Well I do. The only thing everybody in this house talks about is baby,baby,baby. Baby this, baby that, baby eat, baby puke" skriker han och fläktar med armarna i en arg gest. "Louis please she'll start crying" ber jag honom. Han ger mig en blick bara skriker 'nej, du sa inte precis det där'. "See, SEE THIS IS WHAT I'M TALKING ABOUT!" Skriker han innan han skjuter upp från soffan och går med snabba, arga steg mot ytterdörren. Jag ser mig panikslaget omkring och ger Niall ett tacksam blick när han hjälpsamt sträcker fram händerna för att ta Ella ifrån mig så jag kan springa efter Louis. När jag når ytterdörren hörs ett skrik innifrån vardagsrummet tätt följda av svordommar i Nialls tjocka dialekt. "Danielle take her, she fucking puked all over me!" är det sista jag hör innan jag kastar mig ut genom dörren efter Louis. 

'Ibland har man ett lyckligt ögonblick och det finns inget som kan komma åt en.' Läste Max i sitt huvud. Texten stod skriven under en tjejs bild på instagram. Om han bara visste hur hans plågande av Karolina som hade jagat henne länge nu helt plötsligt försvunnit ur hennes värld bara genom att titta på några gamla bilder tillsammans med sin bästa kompis. Hans tankar avbröts av den igenkända ringsignalen från skype. Snabbt klickade han på den gröna knappen och startade webkameran på hans dator. Filips bekanta ansikte poppade upp och han spärrade upp ögonen vid åsynen av Max. "Snyggt hår" komplimerade han skämtsamt. Max drog fingrarna genom hans nyfärgade hår och skakade sedan på huvudet för att få det så som han ville ha det.

"Tack tyckte jag behövde en förändring, för polisens skull" sa han seriöst innan hans blick mörknade och han kollade in i kameran. "Jag behöver mer pengar" sa han och tog sedan upp telefonen och instagram igen. Filip tog ett djupt andetag och sa sedan orden han länge samlat mod för att yttra. "Max, jag vill inte vara med längre, visst det började som ett kul skämt och jag hoppades verkligen på att få tillbaka Emma för... för jag älskar henne fortfarande men efter att du tvingade mig köra på Nora, det blev alldeles för mycket. Det var inget jag signade upp för att göra när du frågade mig om jag ville vara med och få Emma tillbaka. Vi hade tur att hon bara bröt benet och fick en hjärnskakning, om hon hade dött, jag hade aldrig mer kunnat kolla mig i spegeln eller möta någon annans människas blick. Dethär är det sista du hör från mig Max, I'm out" och med de orden tryckte Filip på den röda luren innan han raderade skypekontot. Hans ögon blev fuktiga och tårar av lättnad började rinna ner från dem, äntligen var han fri, aldrig mer skulle Max kunna ge sådana order till honom tänkte han samtidigt som han klippte sönder alla olika kreditkort och stängde ner deras bankkonto.

När Max såg skärmen slockna och alla ljud från datorn försvann gav han upp ett ilsket vrål innan han tog upp den från bordet och slängde den allt han kunde i väggen. Sedan tog han upp mobilen och letade upp nummret, nummret till hans trofasta tredje, hemliga kumpan. När hon svarade efter tre korta signaler sa han de fyra korta ord som skulle ändra historien totalt. "I need him killed."

Har inte så mycket mer att säga förutom att: tell me what you think! 

 

 

 

Snabbt tog jag upp mobilen ur fickan och gav den till Liam som satt bredvid mig.

"Can you please take a pic?" frågade jag och han nickade och slidade upp skärmen. Han lutade sig en bit ifrån mig och Jag lyfte upp Gabriella med ena handen runt hennes lilla, sköra kropp som pryddes av en rosa sparkdräck som vi fått av Gem och lade den andra handen i hennes nacke för att stötta hennes lilla huvud. Snabbt log jag mot kameran och när iPhonens kameraklick ekade genom rummet lade jag snabbt ner henne i min famn igen. Liam gav tillbaka den och snabbt gick jag in på instagram och trycktre på den lilla blå kvadraten med en kamera i och lade in bilden och satte på ett filter som gjorde min hud brunare och mina tänder vitare och Ellas sparkdräck mer rosa och hennes gröna ögon ännu gröna. Jag log mot glatt kameran på bilden och Ellas ögon var nyfiket uppspärrade mot den.

 

 

Skrev jag leendes in innan jag delade den med min twitter och min privata facebook och tryckte på dela. Snabbt gick jag in på twitter innan min feed och mina mentions skulle bli helt översvämmade och kollade runt. Ett tweet fick mig att dra efter andan och svära högt. "HARRY!" hörde jag Karro skrika från köket. "We agreed on no words like that around my baby!" Jag ignorerade henne och puttade med min fot på Niall. "Can you hold her for a sec please Niall" frågade jag honom och sträkte fram Ella. Ett leende växte upp på hans läppar och han tog glatt emot henne och lade henne i hans famn. "Come to uncle Niall" sa han innan han började pipa, gulla och småkittla henne. Ella såg nöjd ut och stängde ögonen och bara några sekunder senare sov hon. Niall hade alltid den lugnande inverkan på henne och jag kunde inte för något i världen förstå hur han, den spralligaste och pratsammaste av alla människor jag mött kunde få henne att somna så snabbt. 

"Liam can you please follow me to the kitchen" sa jag och ställde mig upp. Förvånat kollade han upp på mig och gav sin xbox-kontrol till Louis som upptog matchen mot Zayn. Snabbt gav jag ifrån mig ett irriterat stön och började gå mot köket utan honom. Där inne stog Karro och Emma och bakade cupcakes. Eller ja, Emma städade och karro slickade bunken för tillfället. jag gick fram och gav Karro en kyss innan jag satte mig brevid henne på en av de höga barstolarna. Med smaken av Karolina och choklad på min läppar vände jag mig mot Liam som nu kommit in i köket och började prata lågt, nästan en viskning. "Guys, we've forgotten something extremly importent" Alla spärrade upp ögonen och börjde sig fram. Snabbt kollade jag mot vardagsrummet så att ingen var påväg innan jag sänkte rösten ytterliggare. "It was Zayn's birthday the day before yesterday" Karro drog efter andan och gjorde en ono min och Liam slog sig for pannan. "Fuck" drog tyst över Emmas läppar och jag kände hur mina ögon smalnade och jag gav henne en sur blick och jag såg ur ögonfrån om hur Karro gjorde detsamma. "Sorry" sa hon och höll upp händerna innan hon snabbt bytte samtalsämne. "We can always fix a supriseparty" sa hon och jag tänkte efter, det skulle ju kunna funka. "Yeah like you fixed a suprise babyshower just because you forgot mine on Zayn's birthday" sa Karro kallt och jag lade en hand på henne axel. "Karro chill, it wasn't just Emma who forgot. We all did" Hon öppnade munnen för att svara något men Liam hann före. "I think a supriseparty is a great idea and then you guys could finally meet Perrie, she and the girls got home from their tour  yesterday and Zayn hasn't stopped talked about how pumped he is for you guys to meet her. I'll go and call her straight away so she can stall him the hole day and we will fix everything." utbrast han och vi alla tre hyssade honom samtidigt som vi alla nickade ivrigt, detta skulle bli så bra. 

 

 

Denna dagen hade varit en av de stressigaste på länge. Visst hade det hänt mycket på sistonde men då hade åtminstonde någon hållit sig lugn men idag hade alla sprungit runt på antligen stan eller här i huset, förutom Karro. Gabriella hade fått någon slags kolik eller något liknande så hon hade tillbringat eftermiddagen uppe på hennes och Harrys rum skypandes med sin mamma för hjälp och tillslut hade det löst sig så nu sov Gabbi lungt i sin babysäng med en babytalkie som Lou kallade det vid sin sida och den andra stog på vardagsrumsbordet vid Karros fötter där hon låg utmattad i soffan. Jag är bara glad att det var hon som blev gravid och inte jag, jag hade aldrig klarat att fixa allt som hon gör. Mina tankar avbröts av att ett par armar virades om min midja och jag vände mig om och lade armarna och Louis hals och drog in  honom för en lång och ljuvlig kyss. Fjärilarna i magen gick bananas när mina läppar mötte hans och ett leende letade upp sig till mina läppar. Vi avbröt kyssen och såg djupt in i varandras ögon. I hans ögon kunde jag läsa så många olika känslor och jag skulle precis öppna munnen när vår imtima stund avbröts av att Liam hoppade bort från fönstret och sprang mot soffan. 

"they're here, they're here, they're here" småtjöt han och hoppade runt som ett litet barn. Alla skrattade åt honom innan vi slog oss ner i soffan, fåtöljerna och Niall satte sig i en av sackosäcarna vi släpat ner från övervåningen. Vi skulle inte skrämma honom som vi skrämt Karro och Harry när de kom hem eftersom vi då kanske skulle råka väcka Gabriella men vi hade en plan. Just som jag krupit upp i Louis knä stack någon nyckeln i låset och snart öppnades dörren. 

"Hello! We're here" Zayns mörka stämma ekade genom huset. "In the livingroom" ropade Louis med sin brittiska dialekt som fick att vilja kasta mig över honom här och nu. Snart uppenbarade sig två figurer i dörröppningen, den ena större än den andra. Zayn och Perrie. Jag ställde mig snabbt upp och detsamma gjorde Karro och Harry. Liam pausade filmen och Zayn vände sig mot mig. "Emma this is Perrie, Perrie this is Emma, Lou's girlfriend" Jag sträckte fram handen och Perrie tog den löst i sin och skakade den lätt. Hon hade vanliga blå jeans och en rosagul tröja som satt perfekt på hennes smala kropp. Hennes hår var utsläppt och vad jag kunde se hade hon nästan inget smink på sig, hon var en naturlig skönhet. Detta faktum fick mig att känna mig otroligt ful och tillgjord där jag stod med allt mitt smink, puder, foundation, ögonskugga, eyeliner och mascara. Blicken hon gav mig fick mig att känna mig ännu mer tillgjord då den tydde på allt annat än gillande. Den var stel och kall och även om det var ett vänligt leende på hennes läppar så kände jag hur ovilligkänslorna gick från hennes hand till min. Snabbt släppte hon den och vände sig mot Karro med ett större och vad jag tyckte såg ut som ett äktare leende. "So this is the girl that living the dream, Harry Styles lover and mother to his child. I guess the only thing I can do is to congratulate" sa hon med skämtsam ton och skakade även Karolinas hand. Karro rodnade och kollade ner i matten men en liten putt från Harry fick henne att se upp igen. "I guess" sa hon tveksamt och Perrie skrattade åt henne och slog undan det med handen i luften. "Should we continue to watch the movie?" frågade Liam och viftade lite med fjärrkontrollen. "Can't we start it over so we get it mate?" frågade Zayn och medan vi satte oss klickade Liam in i menyn och startade om filmen. Efter kanske tio minuter gav Niall ifrån sig ett stön och tog sig för magen, det hade börjat. "O I'm so hungry mates, I'll go pop some popcorns. Emma can you help me carry?" frågade han och såg upp på mig. Jag nickade och ställde mig upp innan vi gick ut i köket. "Okey this is it you ready?" frågade jag när jag tog ur tårtan ur kylen och tände ljusen medan Niall tog fram tallrikar, skedar och en gaffel till Liam. "Lets go" sa jag när alla tjugo ljusen var tända. Försiktigt lyfte jag upp tårtan och sedan viskade jag till Niall. "One the count of three" han nickade och vi gick långsamt mot dörren.

"One"

"Two"

"Three!"

"Happy birthday to you..." 

 

Tre timmar senare 

 

"Thanks again guys" sa Zayn glatt från soffan när jag, Lou, Liam och Niall gick uppför trappan. Karro och Harry hade gått och lagt sig för ett bra tag sedan då de behövde sin 'föräldrasömn' som Karro uttryckte det. "Everything for you mate" svarade Liam leendes och vi andra nickade snabbt instämmande.

 

Precis när jag skulle krypa ner till Louis under hans sköna duntäckte kände jag hur törsten satte in och jag vände snabbt om och gick ner till köket. När jag kom in hördes ljudet av poppande popcorn och jag såg Perrie sitta böjd över mobilen. "Hello" hälsade jag glatt och ett 'hi' lämnade hennes läppar innan hon kollade upp och mötte min blick. "oh, it's you" sa hon med avsmak i rösten och jag kände hur hela jag krympte ihop, vad hade jag gjort fel?

"I'm sorry if I done something to you Perrie. It was never my intention to hurt you or anybody" började jag försiktigt, jag ville inte bråka så det var lika bra att få det överstökat. Det plingande ljudet från micron fick Perrie att skynda sig dit och ta ut dem. När hon hällt upp dem i en skål vände hon sig tvärt om och stegade fram till mig.

"I want you to have one thing clear here hunny. Eleanor was one of my best friends and now because of you, she's no longer existing in my world. I'm guessing you haven't checked your twitter since you moved back? Well, I'm gonna tell you something then. Everybody loves El and nobody loves you, sorry to break it to you but life isn't the shiny bubble you've imagined. So if you haven't figured this out yet I'm gonna make it clear for you, I don't and I never will like you because you are just as bad as any other mistress, you think you get the love and that it's true and all that shit but guess what, the only thing you do is crush it and Louis will soon discover it and you can go back to Sweden and live your crappy little life there." När hon var klar strömmade tårarna ner för mina kinder och snabbt stegade hon mot dörröppningen där hon stannade och kollade på mig igen. "If you haven't figured it out already, this little talk stays between us" och med de orden försvann hon. Långsamt gled jag ner för väggen och tårarna rann som aldrig förr, det jag precis hade hört skulle vanligtvis ha gjort mig så arg men de orden, de träffade precis på min ömma punkt, det som jag fruktade allra mest. Jag var inte det minsta arg, bara otroligt, otroligt ledsen och förtvivlad.

---

Tjo guys! 

Tack för gratulationerna :D hade en underbar födelsedag!

Kapitlet som jag lovat, hoppas ni gillade det även om det blev lite senare än förväntat!

 

Ingen gräns men ni vet hur det funkar! ;) 

 

Pussar Erica! xx 

 

Idag fyller en av oss som skriver här på bloggen år, nämligen Erica.

Min älskade lilla mupp fyller 15 år idag.

Jag har inte ens känt henne ett år men hon är redan en av mina bästa vänner och jag älskar henne nå otroligt mycket! Jag lärde nämligen känna henne geonom den här bloggen.

Det var meningen att jag skulle hjälpa Erica och skriva idag när jag kom hem från skolan, men jag glömde totalt bort det. Sen vid kvart i sex drog jag till Lollo och Nora och tillsammans tog vi bussen ut till Emma som skulle laga middag till oss. Jag kom hem för typ en timme sen så hoppas ni förstår varför jag inte känner för att sätta mig och skriva just nu. Men istället så tänkte jag att om ni vela veta lite mer om oss som skriver här borde ni kolla in på våra privata bloggar.  

Min blogg. http://emmasamuelsson.webblogg.se/

 

Hoppas ni står ut tills imorgon för då borde nästa del komma upp.

Kram Emma xx

Guys!

 

Jag är så ledsen men nästa del kan ta ett bra tag till det kommer. 

Igår hade jag skrivit lite mer än halva och då stängde min internet ner sig så ALLT raderades och idag har jag inte ork eller tid att skriva då jag måste plugga till mitt fysikprov och min tyska. Jag önskar att jag kunde sätta bloggen före men tyvärr så går inte det. 

 

Jag är jätteledsen men allt är över på torsdag kväll så ska försöka få ut ett kapitel på fredag, men det är min födelsedag då så snälla, lämna oss inte jag ska skriva så fort jag kan och jag lovar att det ska bli extra långt!

Tills vi hörs igen

Adios! 

Erica

 

 

 

Det igenkända plingandet av dörrklockan vinade genom huset och Emma gav ifrån sig ett tjut innan hon började skrika. "NO! They can't come now, I'm not ready!" Snabbt hoppade jag upp ur soffan och gick mot dörren. 

"Chill Emma, Niall promised to us to text me when they left the hospital." Jag öppnade dörren och min famn för Anne och Gemma som stog på trappan. "Welcome welcome" sa jag glatt och fick en snabb kram av Anne innan hon kastade av sig jackan och skorna och sprang in i vardagsrummet samtidigt som hon ropade.

"Are they here yet? Where are my granddaugther?!" 

"Mum, take a deep breath, Harrys car isn't in the Garage they're obviosly not here." skrattade Gemma fram samtidigt som hon kramade om mig. Jag skulle precis stänga dörren när jag såg en påbyltad, rödkindad Robin komma plumsande i snön med ett stort packet i famnen. "Hello Louis" hälsade han andfått fram och jag tog  snabbt emot det tunga paketet. Ovanpå låg det flera små till och när Robin fått av yterkläderna torkade han svetten ur pannan. "Let's go" sa jag glatt och vi gick in i vardagsrummet där jag satte ner packeten på bordet Emma ställt fram. När jag kollar mig runt om i rummet kan jag inte låta att att le åt synen. Karros mamma och Anne sitter och babblar i den ena soffan och likaså med Karros pappa och Robin i den andra. Henne småbroder ligger på golvet framför tv:en tillsammans med Zayn och spöar honom i fifa. Emma springer runt och fixar de sista detaljerna till Karros sena överraskningsbabyshower och Liam springer efter med en låda med serpentiner och liknande som Emma hänger upp var hon känner för det. Plötsligt ringer Liams mobil och hela rummet faller tyst. "yey, okey" "take your time" "Bye" säger han in i luren och när han han lagt på ropar han högt. "10 minutes people" och klapapr händerna. Skrattet bubblar upp ur mig och jag skrattar högt när jag tänker på hur ycket han påminner om Paul och hans schemahållande. Alla kollar konstigt på mig och Emma vhar ett roat men ändå irriterat leende på läpparna. "You, sounded, exakly, like, Paul" skrattflämtar jag fram och snart skrattar alla utan Liam. Han ger mig en sur blick och räcker ut tungan åt mig och jag lägger handen på hjärtat samtidigt som jag öppnar munnen i en ledsen och förvånad grimars. Sedan går vi tillbaka till att fixa iorning allting. 11 minuter senare rullat Harrys svarta Range Rover in på uppfarten och snabbt släcker Emma taklampan innan vi alla gömmer oss. Gardinerna är fördragna sen länge och jag ser flera utbuvklingar i dem där jag kryper in bakom soffan tillsammans med Emma. Spänningen pirrar genom hela min kropp och likaså glädjen men ändå kan jag inte få bort känslan att vi har glömt något, något viktigt. 

 

Försiktigt lyfte jag ur Gabriella och hennes bilbarnstol ur framsätet och hängde den i armvecket samtidigt som jag höll den i ett stadigt tag med vänsterhanden. Vi går längs den skottade uppfarten och jag kan inte låta bli att se alla fotavtryck från många olika skor, har huset blivit bombat av fans eller? Niall går lite i förväg med min väska och låser upp dörren. Harry kånkar på bebisväskan vi fick av sjukhuset med lite olika brosyrer och nappar med välling och sånt. Niall ler ett lustigt leende och jag ger honom en konstig blick. När vi kommer in ställer jag ner Gabriella på golvet innan vi tog av oss skorna och borstade bort snön från jackorna och hängde upp dem.   Vardagsrummet var mörkt och gardinerna var fördragna och rädslan kröp igenom mig när jag sträckte mig mot lysknappen. Snälla, snälla, snälla låt inte Max vara här. Precis innan jag nådde lysknappen tändes lamporna och rummet fylldes med många olika röster som alla skrek "SUPRISE!" Jag hoppade säkert en meter upp i luften och skrek rakt ut för full hals. När jag tagit in rummet som var pyntat med ballonger och en stor banderoll där det stod 'Congratulations to the girl' hade mitt hjärta och hjärna lugnat ner sig tillräckligt för att höra Gabriellas rädda gråt. Snabbt sprang jag bort till Harry som stod med henne i famnen och försökte få henne att sluta skrika. Med en panikslagen blick gav han henne till migoch jag försökte lugna henne genom att gunga henne lite i min famn men inget funkade, hon bara skrek och skrek. "Harry, why isn't it working, I fed her right before we left the Hospital and we changd the diper too" säger jag panikslaget och jag känner hur tårarna byggs upp i min ögon. Från ingenstans kommer plötsligt ett par välbekanta händer och tar henne ifrån mig. Jag kollar upp och möter mammas lugna blick. "Det är lungt gumman jag tar henne" säger hon och ger mig ett lugnande leende. Lättat släpper jag Gabriella och kollar mig runt i rummet. Mina småbröder står med ett aningens chockat ansiktutryck men när jag håller ut armarna sätter de båda fart mot mig och snart står vi med armarna om varandra i en hård gruppkram. En harkling får oss att släppa varandra och när jag vänder mig om står Harry med Anne och Gemma på vardera sida om sig. Nervositeten slår ner i mig som en blixtnedslag, något som säkert syns i mina ögon då Harry släpper bådas händer och går fram och lägger händerna om min midja och pussar mig på kinden. "Gemma, this is Karolina" säger han och jag sträcker trevande ut handen i en artig gest. Gemma ser på min hand som om den är en farlig hund innan hon tar ett steg fram och lägger armarna om mig istället. "You're my brothers childs mother, I think a hug is more in it's place" säger hon och flinar när hon släpper mig. Jag ler försiktigt tillbaka och vänder mig mot Anne. "Well you already met mum" säger Harry bakifrån min rygg och Anne går snabbt fram och ger mig en kram hon också. Trots att detta bara är tredje gången jag träffar Anne så kan det inte låta bli att kännas som tjugonde. Trots att jag är en otroligt blyg person så lockar hon fram mig själv med en gång och jag känner mig verkligen hemma hos henne. "So where do we hav e my little granddaughter" säger hon när vi släpper varandra. Jag har inte tänkt på det förrän nu men den som tog Gabriella var ju mamma, min mamma! "Mamma!" utbrister jag när jag hittar henne i soffan. Snabbt hyschar pappa mig och när jag ser att han också sitter i soffan piper jag till innan jag springer fram och slänger mig i hans famn. Jag kramar honom hårt och länge innan jag släpper honom och omfamnar mamma hårt och länge. Gabriella ligger och sover i Annes famn nu istället och på ena sidan av henen sitter Gemma och på andra sidan Harry med ett stolt leende på läpparna. "She's so lovley" viskar Anne fram och man hörde hur hennes röst stockade sig i halsen. Jag kan inte bli att le stolt jag också, Gabbi är verkligen underbar. 

 

En timme senare när vi ätit upp tårtan ställer sig Emma upp och slår lite lätt på sitt glas. Människorna som är utspridda i vardagsrummet tystnar och alla vänder blicken mot henne. "As all of you know I gatherd you here for a reason. When Karro got pregnant I promised to give her a babyshower but then all of it slipped out of my mind and I forgot. So here we all are today for her and Harrys' late babyshower." Hon gick fram till ett stort bord packat med presenter och tog upp något som såg ut som en låda med rosa glitterpapper runt. "This is from me and Louis" säger hon och räcker fram den till mig. Jag ger henne ett uppspelt leende och sliter upp paketet med en ork jag inte visste jag hade. Inuti pappersboxen ligger tre olika nappflaskor, ett packet nappar och två olika klädesuppsättningar. "Awe thanks guys" säger jag med ett megaleende. Packat efter packet öppnas av både mig och Harry och även om jag blir tröttare och tröttare för varje sekund har jag inte hjärta att lämna allt och gå och lägga mig i Harrys, nu min också, sköna säng. När alla paket är öppnade sjunker jag ner och skådar det. Louis och Liam är i full gång med att bygga ihop bebissängen tillsammans med pappa som vi fick av Robin och Anne. Av Gemma fick vi lite kläder och ett par Converseskor fast en lite större storlek, som Gabbi kunde ha som sina förstå skor förklarade hon. Av Zayn fick hon en stor nallebjörn och ett par mockasiner. Liam och Niall gav henne lite strumpor, ett packet blöjor och välling och en liten fluffig gosedjurhund som verkar ha blivigt favoriten redan då varje gång den kommer in i hennes syn gurglar hon till och mungiporna rör sig lite uppåt. Av min familj fick vi ett babygym och massa av mina, Fredriks och Niklas gamla bebiskläder plus massa nya också. Mina ögonlock blir bara tyngre och tyngre för varje sekund och jag ska precis somna när Harry sätter sig upp och skakar liv i mig.  "Guys thank you for tonight but I think someone is a bit tired" säger han och drar upp mig till ståend läge. "yeah thank you guys." säger jag trött och när Harry böjer sig ner för att ta upp Gabriella  klingar den bekanta tonen av ringklockan genom huset. "I'll open" säger jag eftersom jag är den enda som står upp. Snabbt går jag ut i hallen och låser upp dörren innan jag försiktigt öppnar den. Det står ingen på trappan men när jag kollar ner ser jag en kanske 30 cm hög häst ligga på trappavsatsen. Den har en röd ros i sin mun och på lapp fastsatt i örat. Med ett snabbt dunkande hjärta tar jag upp rosen och hästen och vänder på lappen. Mitt hjärta stannar och tårarna kommer på 2 sekunder. Jag läser det igen och igen och igen och tårarna rinner bara mer och mer för varje gång. "Det får inte hända, snälla nej, varför!" viskar jag ut i luften innan jag sätter på mig ett par skor och går mot soptunnan som står vid gatan. Jag öppnar locket och läser den ännu en gång innan jag släpper ner den och springer tillbaka till dörren. Snöflingorna yr och kylan biter i mina kinder men ju längre bort från soptunnan jag kommer desto högre skriks meningen i mitt huvud. När jag kommer in sparkar jag av mig skorna och springer upp till toan och låser snabbt dörren. Jag sjunker ner längs badkarskanten och trycker händerna mot ögonen så hårt att precis allt blir svart och mina ögonhålor börjar värka, men inget kan göra synen av lappen att försvinna från min näthinna eller de hemska ordet att lämna mitt huvud, orden som lös: Grattis till tillskottet. Ännu en människa du utsätter för livsfara bara genom att andas. M 

---

Sådär! Slutet blev typ sugit för min hjärna lägger snart av. Måste plugga religon nu...

Hoppas ni haft en kulig helg, det har jag!

 

Ni är awesome!

Pussar Erica

 

Alla kollar in på hennes blogg! 

Hon har bara kommit till kapitel 2 så det är inget jobbigt att läsa igen ;) 

 

Tryck på bilden! 

(inte hennes header men fick ner hela designen när jag, Erica skulle lada ner den) 

 

 

Pussar Erica och Emma!

               

Långsamt strök jag med min högerhans över Karros högeraxel och kramade sedan om den lite hårdare. Adrenalinet hade lagt sig och nu fanns där bara ren och skär lycka som genomfor min kropp. Bebisen, min bebis, vår bebis, vår vackra dotter flyttade sömnigt in ansitet mot Karros bröst där hon låg i hennes famn och smackade lite med tungan. 

"She's so beautiful" viskade Karro fram och jag kunde inte göra annat än att hålla med. Långsamt, för att inte väcka bebisen vände jag på huvudet och gav Kar en mjuk, försiktig kyss.

"Hey mister, I just deliverd a child, is that all I get?" Frågade hon skämtsamt med gjorde en ledsen min när jag dratt mig tillbaka. Snabbt lutade jag mig fram och kysste henne igen, denna gången hårdare och längre. Hon lät sin tunga glida över min underläpp och jag skulle precis öppna munnen för att låta henne tunga leta sig in när bebisen gav ifrån sig ett vagt gny. Snabbt avbröt vi kyssen och vänder huvudet mot henne för att försäkra oss om att hon är okej. Efter en minuts tystnad och bedårande av henne öppnar Karolina munnen igen.

"She got your eyes" 

"She got your smile" kontrar jag och det är sant, det påminner väldigt mycket om Karros leende. 

"She's one hour old, you can't see whos smile she has, she hasn't even smiled yet" protersterar Kar men jag ignorerar det och börjar leka lite med min dotters fingrar.

"We really should discuss names" Säger hon och jag skådar bebisen för femtioelfte gången.

"What about Darcy?" säger jag hoppfullt men blicken hon ger mig skriker nej.

"Fine fine" mumlar jag fram och säger ett nytt förslag. "Patrica?" Hon snörper på munnen. "Nina?"

"Nah, what about Sandra, or Sophie? She looks a bit like a Sophie" säger hon och jag skådar henne, det gör hon men hon ser ännu mer ut som en Gabriella.

"I think she looks more like a Gabriella, then we can have lots of nicknames for her to" säger jag och smilar. 

"Yeah, she really does look like a Gabriella" säger hon och tänker efter. "That works in both Sweden and England" säger hon med ett ännu större leende. "Then Gabriella Sophie Styles it is" säger jag nöjt.

"Ey, I'm the one who gave birth to her she should atleast be named Samuelsson" Utbrister Karolina. Jag tänker efter, det är ju sant plus att om hon heter Styles så kommer alla directioners och directionaters kunna söka upp henne hur lätt som helst. "Samuelsson it is" säger jag och ger Karro en kyss. Vi avbryts av en knackning och en sjuksköterska sticker in huvudet.

"We have some people who claims to know you in the foaje, could you Mister please come and see after, we're not sure who's real becuase some fans already been here trying to get in."

"Of course" svarar jag med ett leende och hoppar ner från sängen där jag suttit bredvid Karro.

"Harry, can you put her in the incubator, I need to pee" säger Karro och jag sträcker mig fram och lyfter försiktigt upp den sovande Gabrieller och lägger försiktitgare ner henne i kuvösen. Hennes kind känns som sammet under mina fingrar och lycka skjuter genom mig. Alla tankar på att vi är för unga, för oerfarna, min världstour och alla fans är långt borta, det enda som spelar någon roll är här och nu, och just nu har jag aldrig varit lyckligare!

 

"Oh my.." var det ända jag fick fram när jag gick in i Karolinas rum med killarna i släptåg. Harry hade varit tvungen att komma ut och berätta för läkaren att vi faktiskt kände dom. Harry gick fram till kuvösen och tog stolt upp en av dom gulligaste bäbisarna jag sett, jag var ju tvungen att tycka mina kusiner Arlo och Nova var dom gulligast för det va dom, men den här kom på en nära tredjeplats.

"Too bad Lottie had to go home, she would loved this" sa Louis och gick fram till Harry och lade en arm om hans axlar. Vi alla nickade instämmande. Lottie hade åkt hem igår, hon sa att hon saknade sin familj och det kan man ju förstå plus att hon verkligen behövde sin mamma efter allt som hänt. När Louis hade ringt Johanna härom dagen och berättat vad som hänt Lottie hade hon nästa kastat sig på snabbaste tåg hit men efter övertalning från både Lottie och Lou kom de fram till att hon skulle åka hem igår. Så Louis hade följt henne till stationen och sagt hejdå där.

"What's her name?" frågade jag och lekte med bäbisens små fingrar.

"Gabriella" hördes Karolinas röst. Jag kollade upp och en sliten Karolina stod lite längre bort, även om hon såg trött ut så lyste hela hon av lycka.

"EEMMMMAAAA!!!" skrek jag utan att tänka mig för och kastade mig på henne, hon bara skrattade åt min reaktion. "Jag kan inte fatta det, du är mamma" sa jag lyckligt.

"Jag kan inte fatta det heller" sa hon ärligt. Hon drog in mig i en till kram innan vi vände oss mot killarna som kollade på oss med förvirrade blickar.

"You don't need to know it was nothing important" sa jag skämtsamt.

"I just have one question" sa Zayn fundersamt, alla kollade på honom i väntan på hans fråga. "Why did you scream Emma when you hugged her?" frågade han.

"Haven't I told you my real name is Emma?" Karolina verkade förvånad, det var även jag. Jag kunde ha svurit på att hon redan berättat det här för killarna.

"No you did not!!!" skrek Louis med hög röst, vilket resulterade i att bebisen i Harrys famn började gråta. Han försökte på alla möjliga sätt få henne att sluta gråta men det ville hon inte, så tillslut blev han tvungen att ge henne till Karro som ganska snabbt fick henne att lugna ner sig och sluta gråta.

"Why did you change your name?" frågade Niall. Karolina ryckte på axlarna.

"I got to know Emma in seventh grade and her, myself and two other girl got really close we become besties. In eighth grade she changes class to ours and it became kinda irretating with two Emmas so everyone started to call me Karolina, so when I turned eighteen I changed my name officially" förklarade hon vant, jag vet inte hur många gånger hon fått berätta den där historien.

"Oh" slank ur killarnas munnar. Man kunde se att Harry inte var så glad över att han inte visste om det här men han bestämde sig för att inte göra något åt det. Jag vet inte hur, men en plötslig tanke fick mig att tappa hakan av panik.

"Kar, we didn't get you any balloons or presents" sa jag och någonting blixtrade till i hennes ögon. Oh oh.

"Jag fick ingen jäkla... erm- vad heter det. En sån där" hon stog och försökte flaxa med armarna men bebisen gjorde det omöjligt så hon lade ner henne i kuvösen och försökte visa vad hon menade med armarna. "Bäbisdusch!" skrek hon "Det heter inte så men du fattar vad jag menar" det var tydligt att hon var irriterad. Hur kunde jag glömma hennes babyshower, hon hade ju pratat om det när hon nyss fått reda på att hon var gravid.

"Karro snälla, lugna ner dig så fixar vi det" sa jag och försökte ta tag i hennes händer men hon ryckte dom ifrån mig.

"Jag vill inte lugna mig" röt hon "Du fucking lovade mig en bäbisdusch!"

"Jag vet jag vet, jag är ledsen. Jag glömde bort det med alla dom här hot-smsen och shit" hon gav mig en mörk blick när jag yttrade min senaste mening. "Det är bara du och jag här som kan svenska, dom fattar inget" sa jag för att försöka hindra ett mordförsök här inne.

"Jag vill inte prata om det." hon satte punkt för det samtalet. "Inte om jag inte får en bäbisdusch" lade hon till sen. 

"Kar, calm down!" lugnade Harrry henne. Hon lutade sig mot honom och drog några djupa andetag.

"I might have given birth already, but I still can't control my mood" skrockade hon lågt. Jag visste att hon inte var sur längre men jag kunde ändå inte låta bli att fundera på det där med babyshowern. Jag hade ju lovat henne en. En plan började ta form i mitt huvud.

--

"I don't want to leave yet" klagade Niall när vi två timmar senare bokstavligen blev utknuffade av en sköterska.

"You'll have to come back tomorrow Mr. Miss Samuelsson needs to rest and so do the baby" sa sköterskan för säkert sjuttonde gången. Bakom oss kunde vi höra hur Harry och Karolina skrattade lågt.

"I just have to ask. When can she come home?" frågade jag sköterskan och log. Hon gav mig en irriterad blick.

"Tomorrow after lunch some time" svarade hon dryg innan hon vände på klacken och lämnade oss. Jag öppnade Karolinas dörr igen och fann henne och Harry kramandes i sängen.

"Bye" ropade jag till dom innan jag stängde dörren och vi började gå längst korridoren mot utgången. I bilen påväg hem berättade jag för killarna om min plan. Dom höll genast med om att det var en bra idé och så fort vi satt fötterna i huset började vi sätta min plan i verket.

Så jag förstår om ni inte fattar det roliga med det, det började när jag, Emma, och Erica pratade på skype om den här delen. Sen varje gång vi pratade säger vi det alltid en gång *hosthost* typ 20 gånger... *host

 

Hoppas ni gillade delen.

4 kommentarer till nästa

 

Kram Emma xx

 

p.s jag kommer åka bort nu över helgen så då kommer det bara va Erica som uppdaterar, ta väl hand om henne hon är ömtålig. hahah näe, men va snäll mot henne! kraaaaaaam

 

ett tips guys! Jag ser på iP-adressen om ni spammar ;) 

Karro suckade djupt när hon satte sig ner i soffan med en hand på hennes stora mage. Snabbt lade jag armarna om hennes axlar och gav henne en puss på kinden, något som fick henne att sucka högre och djupare och krypa ihop, men hon verkade inte vara medveten om det själv.

"Hunny are you okey?" Frågade jag, rädd för att hon skulle explodera på mig. Nu i slutet av graviditeten fick man smyga runt 'mama bear' som Lou kallade henne i hemlighet, annars kunde man få sig en ordentlig utskällning. Hon suckade en sorgen suck och kollade för första gången upp på mig. Hennes ögon var tårfyllda och underläppen darrade.

"Do you think I'm a huge, ugly, pregnant idiot?" Frågade hon och nu rann den första tåren nerför hennes kinder. 

"No why would you even think so?" Utbrast jag och drog med tummen under hennes vänsteröga.

"When Emma and I was shopping some fans came up to us and told us they were going to marry you and Lou and wanted us out of the way. 'Your girl' told me you didn't want someone like me, a huge, ugly, pregnant girl." Nu rann tårarna från hennes ögon i strömmar och för varje tår var det som om någon högg in en kniv i mitt hjärta. "So I just wondering, do you really like me or are you just being with me because I'm pregnant with your child?" Hennes röst var svag och fylld med rädsla men hon kollade ändå stadigt in i mina ögon när hon sa det sista. Att hon tvekade på mina känslor för henne gjorde mig nästan besviken men det var då jag kom på det, jag hade ju faktiskt aldrig sagt dem till henne.

"Karro... Don't listen to what those girls are saying, they are just jealous of what we have. I.. I love you" Min blick lämnade aldrig hennes när jag sa orden, för jag ville verkligen förmedla att det var så jag kände. Jag är ingen människa som går runt och kastar ur mig så starka ord som jag älskar dig till varje människa, men jag gjorde verkligen det, jag älskade verkligen henne. 

"Oh Harry, I love you too" utbrast hon och lutade sig framåt och tryckte sina läppar mot min i en passionerad kyss. När vi drog oss ifrån varandra för att andas såg jag djupt in i hennes ögon och uttalade orden som jag samlat mod för i en månad nu.

"Kar, I know that you practically already live here but I want to ask you anyways. Will you please move in with me?" 

"I want bacon!" skrek jag för full hals ner för trappan. "And strawberries" lade jag till. Bacon och jordgubbar hade blivit en av mina graviditets begär. Jag gick ner för trappan och hoppades att någon hade påbörjat min måltid. När jag kom ner för trappan hoppade Niall fram bakom hörnet och skrämde mig. Jag gav ifrån mig ett öronbedövande skrik, nästa sekund kände jag en fruktansvärd smärta i magen och gav ifrån mig ett ännu värre skrik. Det var nästan så man kunde höra smärtan i skriket, alla kom rusandes och Niall kollade förskräckt på oss två. Alla stod som fån och kollade på utan att göra något. Det var då jag kände det, vattnet som långsamt sipprade ner för mina ben och blötte ner mina byxor och allt.

"Either way I just peed myself, or my water just broke" pustade jag ut mellan smärtattackerna. Dom gav mig olika blickar, vissa såg ut som om dom trodde på det första alternativet medans andra inte visste vad som skulle tro.

"Hur ont gör det på en skala mellan ett och tio?" frågade Emma, som verkade va den enda som tog mitt andra alternativ på allvar.

"Sex" svarade jag och försökte resa mig upp men en stråla av smärta flög igenom min mage och livmoder. Hon nickade innan hon vände sig mot gänget.

"Her water just broke, she's having the baby" hennes ord fick alla att börja skrika och springa omkring som stuckna grisar. Alla utom Niall, han bara stod där med tom blick utan att veta vad han skulle göra. Deras kaos fick mig att bli irriterad, riktigt irriterad.

"Everybody shut the fuck up. Your not the one having a baby, just get me to the damn hospital" skrek jag. Alla stannade upp och kollade på mig där jag stod framåtböjd över magen och pustade.

"NOW!" det fick dom att röra på sig igen. Zayn sprang ut och startade bilen, Danielle sprang upp och hämtade min väska vi hade packat inför födelsen. Harry kom och hämtade mig och började leda mig mot bilen, Emma insisterade på att få följa med.

"But what about my strawberries?" frågade jag förskräckt. Vilket gör att jag förtjänar halvt dödande blickar från Emma, Harry och Zayn. Jag var påväg att säga något men just då kom en värk och den var inte liten heller.

--

"Can't you just get me to the fucking hospital so I can give this fucking birth" spottade jag giftigt ur mig i bilen påväg till sjukhuset.

"Kar, Zayn is driving as fast as he can" sa Emma och försökte låta lugnande. Det funkade inte.

"Wait!" skrek jag och både Emma och Harry kollade på mig. "Zayn doesn't have a driver lisence, he can't drive" sa jag förtvivlat.

"Kar, do you really wanna argue about that now?" frågade Harry. Jag tänkte efter i typ två sekunder innan jag snabbt skakade på huvudet. Harry och Emma börja också bli stressade nu, dom vela inte berätta för mig men jag hörde några små ord. Som "series of crash", "traffic jam" och "hospital". Tillräckligt mycket för att jag skulle kunna koppla ihop två och två och fatta vad som hände.

"We're in a fucking traffic jam because of some series of crash?" frågade jag högt. Dom röck till och kollade på mig med plågade blickar. Det besvarade allt, det jag nyss sagt var sant.

"Oh c'mon you gotta be kidding with me" suckade jag och sjönk ner mer i bilsätet. Då slog en ny värk till och den gjorde verkligen ont. Värkarna kom tätare och tätare och gjorde ondare och ondare, vilket betydde en sak. Bebisen var påväg snart. Emma verkade hade märkt samma sak som jag för hon blev mer och mer stressad för varje värk som kom.

"Karolina think about the good things in life" försökte Zayn lugna mig. Jag slöt ögonen och hörde hur Emma ringde efter en ambulans. "Things happens for a reason. I don't know why this is for some reason but you'll have to live life as it comes, cause life's a rollercoaster you know. It has it's ups and downs but in the end it will be worth it" sa Zayn. Även om det han sa var sant så lungnade det inte mig ett smack.

"Just shut up already" stönade jag argt. När jag hade värkarna kunda jag vara arg som ett surrande bi, men när den var över kunde jag vara världens trevligaste. Damn you moodsvings.

"Karro there's an ambulance on it's way" sa Emma, det första någon av dom sagt under bilturen som fick mig att bli lite lugnare.

När ambulansen väl kom var jag fly förbannad och jag hatade allt och alla just nu, allt jag vela var att smärtan skulle vara över. Jag vela hålla mitt lilla barn och känna mig stolt över att jag klarat förlossningen. Två sjukvårdare lyfte över mig på en bår och bar in mig i ambulansen, Emma och Harry följde med mig medans Zayn åkte tillbaka till huset för att hämta dom andra.

"I'm sorry to say this but you are not open big enough to give birth, you're gonna have to wait" sjukvårdarens röst fick mig att bli ännu mer förbannad än jag redan var om det var möjligt.

"Are you fuckning kidding me?" vrålade jag argt. Som ni märkt svär jag ganska mycket när jag är arg, men det kunde jag inte tänka mindre på just nu.

"We can give you some epidural to ease the pain" sa den kvinnliga sjukvåraren, hon såg förstående på mig. Hon hade nog egna barn och har därför gått igenom just det här.

--

"Push hun, push" bad Harry. Just nu hade jag väldigt stor lust att slå till honom och be han göra det bättre själv. Skulle jag beskriva smärtan jag kände just nu så skulle det nog vara som mensvärk multiplicerat med 10 000. Jag krystade igen och hörde hur läkaren räknade ner från tio, vid noll fick jag andas i några sekunder innan det var dags att krysta igen. Tillslut hörde jag ett skrikande och allas blickar drogs direkt från mig till den lilla som läkaren höll i.

"Congrats, it's a girl"

---

Så då var äntligen bebisen född och det blev en tjej.

Och så frågade Harry om Karolina vela flytta in i huset med honom och killarna, vad tror ni hon svarade?

Hoppas ni gillade delen!

 

Jag kan ingenting om förlossningar så har typ suttit inne på 100 olika hemsidor och läst på om det nu.

Kram Emma xx