När vi hade käkat och pratat ett bra tag, så började vi sakta röra oss hem mot Lollos hus.

Vi skulle sova hemma hos hennes mamma eftersom det var närmast stan.

"Hur länge till ska ni stanna här i Hudik" frågade Louise.

"Vet inte riktigt, men vi blir nog här ett tag. Iallafall jag" sa Karolina

"Jag måste vänta med at flyga ett tag efter operationen så jag blir också kvar ett tag" svarade jag.

"Men då har vi ju mycket tid kvar att vara med er" sa Nora nöjt och skrattade.

"Ja och tyvärr måste vi stå ut med dig" sa Karolina sarkastiskt.

Nora gav bara Karro en mördande blick innan hon drog sin tunna jacka tätare om sig och huttrade lite.

"Fast jag sticker nog tillbaka till London ganska snabbt, inte lika kallt där" sa Karro och stoppade ner händerna i fickorna.

"Välkommen tillbaka till sköna norrland" sa Louise och slog ut med armarna.

Vi gick skrattade samtidigt som vi svängde upp på uppfarten till Lollos mammas lägenhetshus.

Louise mamma, Bettan (Elisabeth), jobbade natt ikväll så vi var själva hemma.

Jag och Karolina som inte varit här på lämge slängde oss direkt i en av dom stora fotöljerna, osmart nog så hade vi valt samma fotölj och landade därmed på varandra.

Eller ja, Karolina på mig då.

Mitt ansikte trycktes mot fotöljens mjuka armstöd och jag var ganska säker på att jag skulle ha märken på kinden sen.

"Kan duh hjoppa ah mish?" mumlade jag ner i armstödet.

"Vad sa du Emma?" hördes Annas röst säga och sen lite skratt.

"Hoppa ah!" skrek jag

Karro hoppade av och jag satte mig upp och såg att alla satt och skrattade, självklart.

Nora och Lollo förvsann ut ur vardagsrummet och ut i köket och kom snabbt tillbaka med några skålar som innehöll godis och chips.

Anna tog direkt skålen med chips och ställde den i sitt knä som det chipsfreak hon är.

*

"Jag kan inte fatta hur ni alltid lyckas få med mig på sånt här" klagade Karolina ungefär i mitten av filmen.

"Men du måste ju tuffa till dig bruden" sa Louise och kastade en godis på henne.

"Jag tuffar till mig när jag känner för det" sa Karro.

Hon kastade tillbaka godisen på en oförberädd Louise som fick den i ansiktet och skrek av chocken.

"Vem är det som behöver tuffa till sig nu då?" sa jag och skrattade.

"Anna" sa Nora

Vi kollade frågande på på henne och sen på Anna.

Eller ja det man såg av henne iallafall, hon satt nämligen gömd bakom en av dom stora soffkuddarna.

"Jahaa, nu fattar jag" sa Lydia

"Va vadå? Jag fattar inte" klagade Hanna

"Anna behöver tuffa till sig" förklarade Karolina för Hanna.

Då klarnade allt för Hanna och hon liksom lyste upp innan hon började asgarva.

Vi andra bara kollade på henne konstigt innan vi också började skratta.

Några minuter senare satt vi alla tysta och kollade vidare på filmen, eller Louise höll på med mobilen och smsade, Karro kollade twitter och vad Hanna gjorde visste jag inte eftersom hon satt gömd bakom sin mobil i soffan.

"Ingen kollade ju ens på filmen ska vi göra något annat?" sa jag

Tydligen var inte Karolina beredd på min plötslliga idé och ryckte till och tappade mobilen.

När hon tog upp den igen fick hon ett besviket uttryck klistrat i ansiktet och hon kollade argt på mig.

"Emma!" skrek hon "Du fick mig att förlora" sa hon surt och visade mig sin mobil där Candy crush var igång.

"Du skulle ändå ha förlorat Kar, du har varit på den där banan i en vecka nu" sa jag och strök henne tröstande på ryggen.

"Men det är ju ett jäkla super geni som gjort den här banan" sa hon frustrerat och klickade på spela igen.

Men då tog jag mobilen av henne och stängde ner mobilen.

"Nu ska vi göra något annat" sa jag bestämt och alla kollade på mig.

"Som vadå?" frågade Lollo fortfarande med blicken på mobilen.

"Ingen aning faktiskt, vad bruade vi göra förut när vi var alla tillsammans?" frågade jag.

Även fast jag och Karro bara varit borta några månader kunde jag ändå inte komma ihåg vad vi brukade göra förut.

"Vi brukade köra det där, uhm, ni vet." började Lydia svamla "När man dricker om man har gjo-"

"Jag har aldrig" sa Nora och log.

Hon kände sig nog smart för att hon kommit på vad det hette.

"Så heter det" sa Lydia.

"Har du fortfarande den appen Karro?" frågade jag samtidigt som jag drog fingret över skärmen på hennes iPhone och bläddrade bland alla hennes appar.

"Ja det tror jag, längst bak" svarade hon och lade upp sina fötter i mitt knä.

"Hittat den" utbrast jag glatt och klickade på den lila appen.

Alla tog sina glas och höll i dom, redo att dricka.

"Okej, number uno" sa jag och blandade svengelska med spanska.

 

Precis som jag satte mig ner i fotöljen med Emma igen efter att ha gått och fyllt på mitt glas, fast den här gången med vatten så klickade hon fram nästa grej på spelet.

"Jag har aldrig varit på tv" läste hon och kollade upp på alla.

Några drack lite ur sina glas medans dom flesta av oss inte gjorde det.

"Wow, jag är kompis med tv-kändisar" sa Louise ironiskt och gjorde en min som jag tror skulle föreställa lite starstruck.

Vilket hon misslyckades med totalt.

"Jag har aldr-" började Emma men tystnade snabbt när hon läst fortsättningen på meningen.

"Vad står det?" frågade Anna nyfiket.

"Det är inte det som spelar någon roll" sa hon och kollade upp på oss med en blick blandad av skräck och chock.

Eftersom det var min mobil så tog jag den snabbt ifrån na och möttes av en chock.

Jag tappade mobilen i knät och kände hur tårarna började trycka på.

"Vad står det?" frågade Anna igen, den här gången oroligt istället för nyfiket.

"Det är ett sms" började Emma

Alla kollade undrande på henne för en fortsättning.

"Från Max."

---

Dum, dum duuuuum!!

Oh snap, what will happen now?!

Har Max rymt eftersom han har sin egen mobil?

 

Kommentera så får ni snart svaret.