They don't knop abort us - del 58

Han tänkte efter ett tag och öppnade munnen men stängde den snabbt därefter.

"Huedeksval" sa han, han lät inte riktigt säker.

"You sure man?" Zayn såg ut att tvivla starkt på det Harry precis sagt.

Harry kollade på oss ett tag med blickar som kunde döda.

"Take me with you."

---

 

 

Karolinas perspektiv. 

 

Jag vankade fram och tillbaka fram och tillbaka på mitt rum och kollade då och då ut genom fönstret. Harry hade ignorerat mig totalt under resten av dagen och natten och för två timmar sen fick jag ett sms om att han var framme i Stockholm. Det tog två timmar att ta sig till Hudiksvall med tåget, men eftersom han inte visste var jag bodde så skulle det nog ta längre tid.

"Kaaarrrrooooo!" Hördes mammas upprymda röst från nedanvåningen. 

"Vad e det mamma?" Ropade jag tillbaka även om jag visste vad hon skulle svara. 

"Har du hört något mer från Harry?" Jag suckade tungt. Även om jag var glad att mamma tagit det så bra som hon gjort så hade det varit enklare om hon förvisat Harry härifrån. 

"Nej, inte sedan smset" ropade jag tillbaka. 

"Har du skickat adressen till honom?" skrek hon och jag väntade två sekunder för länge att svara. Mammas steg i trappan nådde mina öron och jag grimaserade till. Fan. 

"Emma skicka Harry vår adress nu" sa hon med sin detärbästdugörsomjagsäger-mammaröst. Dessutom kallade hon mig Emma, inget bra tecken det heller. Snabbt plockade jag upp mobilen från skrivbordet och knappade in adressen Harry och höll upp telefonen mot mamma. 

 "Happy?" frågade jag och hon drog mobilen ur min hand och tryckte på den.

"Nu är jag" sa hon med nöjd ton och gav tillbaka telefonen. Hon hade skickat smset, fan osså! Nu fanns där inget jag kunde göra för att stoppa honom från att hitta mig.

 

Emmas perspektiv. 

 

Huvudet bultade och det kändes som jag åkte i en virvelvind, en sådan skål man sitter i som snurrar runt,runt, runt och runt som finns på alla nöjesfält. Jag öppnade långsamt ögonen och blev blänad av det starka ljuset som strömmade in genom fönstret. Kisandes kollade jag runt i rummet. Det var vitt, suprise... och det fanns en säng till till höger om mig. Fönstret hade en vanlig, tråkig persienn och gula gardiner med några bruna prickar på. Det stod en stol bredvid vänstersidan av min säng, den närmast fönstret men den var hånfullt tom. Var var mamma? Precis som jag tänkt tanken öppnades dörren och mamma kom in balanserades på en kaffemugg i papper och en bulle på plastlocket. Jag låg stilla och låtsates sova för att inte skrämma henne så hon spillde kaffe över sig själv. När hon satt sig ner och börjat knappra på bullen öppnade jag munnen.

"Care to share?" frågade jag skämtsamt. Min röst var raspig och mörk, precis som under en jobbig förkylning. Mamma hoppade säkert en halvmeter upp i luften och kollade sig förvirrat runt i rummet innn hon insåg att det var jag som pratat.

"Gumman du är vaken! Läkarna sa att du inte skulle vakna förrän tidigast ikväll." sa hon glatt och skuttade fram till sängen och gav mig en försiktig kram.

"Se jag sa ju att allting skulle gå jättebra" viskade hon och gav mig en puss på kinden. Var all hennes energi kom ifrån hade jag ingen aning om men den fick mig att känna mig dubbelt så trött som jag var. 

"Du hade rätt" sa jag. Rösten lät bättre, mer som jag men var fortfarande raspig. Jag kvävde en gäspning, något mamma såklart såg. 

"Bara lägg dig och blunda så ska jag hämta en läkare" sa hon och drog upp täcket och stoppade om mig innan hon försvann ut genom dörren. Jag drog ett djupt andetag och kaffets söta arom fyllde mina näsborrar. Jag blunade och kände hur sömnen öppnade sin famn för mig. Äsch, läkarna kan vänta var min sista tanke innan jag föll ner i en djup sömn.

 

Harrys perspektiv.

 

Taxichaffören stannade utaför ett gult hus och vände sig mot oss. 

"We're here" sa han på sin halvknackiga engelska. Jag sträckte fram några sedlar jag hade växlat till mig på flygplatsen till den utländske taxichaufören. Han  gav mig snart och jag kollade förvånat på hur lite växel jag fått tillbaka. Jag ryckte på axlarna när det slog mig att Kar för inte så länge sedan sagt att taxi var väldogt dyrt i Sverige. Jag slog igen dörren och började gå mot dörren med bestämda steg.

"Harry wait for me" hörde jag honom ropa bakom mig. Varför hade jag gått med på att han skulle få följa med? Som tur var så stannade åtminstonde resten av killarna hemma i London, nu behövde ju täcka för oss som Liam så fint hade uttryckt det.

"If you screw up you're dead" snäser jag fram mellan sammanbitna tänder till honom och får en frågad och sårad blick tillbaka.

"Sorry, I'm just reallt nervous" säger jag och suckar djupt.

"Just take it easy Harry, it's gonna be fine" säger han och lägger handen på min axel. Jag ringer på och snart hör vi hur låset klickar till. Dörren öppnas och där står hon, snyggare och sötare än vad mina tankar och drömmar framställer henne som, lite störe mage än när jag senast såg henne men fortfarane precis lika vacker. Hela min kropp skiker efter att få känna hennes läppar mot mina och få känna hennes kropp pressad mot min. Hon ler mot mig med munnen men ögonen har en irriterad glans. När en harkling från min vänstra sida fångar hennes uppmärksamhet dras Karros mun ihop till ett smalt streck innan hon öppnar munnen. 

"What are you doing here? 

---

Sorry att det tait en evighet men mitt internet har varit dött i två dar nu så har inte kunnat komma in på blogg.se alls. :( 

 

Ni var jätteduktigt på att kommentera så nu höjer vi med en tills nästa vilken innebär...

 

6 kommentarer tills nästa! 

 

Tell me vad du tyckte om delen! Nu är ju Harro,Karry (kom på ett bra parnamn till dom) återförenade, men Karro verkar ju inte så glad över Harrys sällskap... Vem är det tror ni det är han har med sig? 

 

Pussar Erica 

Jättebra!! Jag tror att det är Louis! :Dxx

Louis hänger harry solklart. borde inte louis/Eleanor bli ihop igen för att de e fett söta tillsammans eller Zayn/perrie.

Hmmm.. Jag tror det är Zayn :D Jättebra kapitel!
Kram

bra del, antingen är det niall eller louis

louis!!

Jätte bra kapitel! :D meeer