They don't know about us -del 51
2013-02-03 //
17:16:00 //
They don't know about us - avslutad
"Om han hade tillgång till en mobil så kunde han inte vara fängelse eller?" frågade Anna försiktigt.
"Han ringde från fängelsetelefonen" sa hon
"Men vad sa han då?" frågade Nora
"Du tror du kan gömma dig, men prinsessan jag kommer alltid hitta dig och inget ellet ingen ska komma i min väg" när hon berättat klart drog hon ett hackigt andetag och sjönk ihop ner på golvet.
Samtidigt samma dag.
Harrys perspektiv.
Jag kollade mig runt i det dunkla rumet. Ett fönster stod öppet och framför det stod en person i skuggan och kollade ut på barnen som lekte på lekplatsen. Man kunde höra deras skrit och tjut och den ljumma sommarvinden fick gardinen som annars släpade i marken att flyga lätt med vinden. Jag gick långsamt genom det avlånga rummet och när jag kommit halvvägs såg jag vem personen framme vid fönsret var. Karolina. Ett leende formades på mina läppar och jag gick snabbt fram och lade armarna runt hennes midja och drog henne nära.
"I've been waiting for you" säger hon med kall, skrovlig röst som inte låter det minsta som hennes vanliga varma, livfulla röst. Hon vänder sig om med stänga ögon och lägger två fingrar på min hals, precis där min pulsådra sitter.
"Kar, what are you doing?" Frågar jag nervöst men hon försätter bara att ignorera mig. Även omjag inte vill så börjar rädslan komma krypande genom min kropp och gör så min puls stiger, något som Karrolina känner. Långsamt lutar hon sig fram mot min hals med sin mun och när hon är så nära att jag kan känna hennes lugna andetag mot min hals lägger hon armarna om mig och kramar mig i ett sånt fast grepp att jag inte har en chans att röra mig.
"Karolina, stop it please" säger jag svagt och skruvar på mig.
"Why should I?" Viskar hon, fortfarande med munnen några centimeter från min hals.
"Because this isn't you" säger jag lågt och ska precis fortsätta när hon avbryter mig.
"This is the real me, the other sweet one is just fake" säger hon med sin döda röst innan hon lutar sig bakåt några millimeter. Jag ska precis kliva bakåt när hon kastar fram huvudet och några sekunder efter att hennes läppar fastnat på min hals går en otrolig smärta genom min kropp. Jag öppnar munnen för att skrika men allt som kommer ut är ett lågt gurglande. Mina fötter är som fastlimmade i golvet och jag kan inte ta ett steg. När Karolina drar sig undan är det fullt med blod runt hennes mun och hennes innan vita linne är det också fullt av vad jag tror är mitt blod. Hon släpper mig och tar ett steg tillbaka, fortfarande med stängda ögon. Min hand flyger upp till min hals och när jag tar ner den är mina fingertoppar blodfärgade.
"Kar?" Frågar jag med skakig, rädd röst och för första gången öppnar hon sina ögon samtidigt som ett 'sorry' slipper ut från hennes läppar. Mina ögon kan inte släppa hennes ögon, ögonglober vad man nu ska kalla det eftersom jag inte vet. Hennes vanligtvis bruna ögon är nu svarta men likaså är hennes ögonvitor, så jag vet inte vad jag möter i hennas blick.
"Thank you for everything Harry" säger hon med låg röst som låter mer som hennes vanliga men fortfarande stel och död samtidigt som hon ställer sig i solljuset. "But it's time for me to say goodbye."
"Kar what are you talking about?!" Utbrister jag. Av det hon precis gjort så skriker mina tankar på mig att hon är en vampyr och skriker åt mig att springa därifrån men mitt hjärta ber mig stanna, och det är precis vad jag gör. Jag bevittnar Karro när hon lutar sig ner och spänner av sig ankelkedjan hon alltid har runt hennes högra fot. När hon ställer sig upp igen och hennes kropp träffar solljuset börjar hon ryka och jag ger henne en panikslagen blick och börjar springa mot henne. Hon håller upp handen och det är som en stor kraft håller mig tillbaka innan mina ögon låser sg fast i henne nu vanliga bruna. De är lugna och fulla med hopp om förlåtalse. Tårar rinner ner för mina kinder när jag ser hennes att hennes arm börjar spricka och lågor bryter ut i hennes hud. Hennes blick fylls med smärta och hon biter hårt ihop läpparna för att inte släppa ut ett skrik.
"KAR, PLEASE!" Skriker jag och hon mimar ett sorry innan hennes ögon rullar tillbaks och ögonlocken faller igen. Hennes kropp blir slapp och hon faller ihop till en hög på golvet, fortfarande brinnandes. Kraften som hållit mig tillbaka släpper men jag sjunker bara ihop i en hög på golvet och börjar gråta. Rummet tonas ut och blir svart medan jag ligger där på golvet och gråter.
Jag slår upp ögonen med tårarna fortfarnade rinnandes längst mina kinder. Jag kollar mig runt och ser att jag befinner mig i mitt rum. Jag kollar försiktigt över axeln för att se om Karro ligger där, jag vill inte att hon ska se mig gråta. När jag ser att hon inte är där sätter jag mig snabbt upp och torkar bort tårarna. Min blick flyger runt i rummet men jag inte se hennes kläder någonstans. Jag kollar på klockan som visar 12.37 men det som fångar min blick är den vita papperslappen som ligger vikt bredvid. Jag tar upp den och läser Karrolinas prydliga handstil.
Dear Harry.
My plane lifts in an hour and I didn't have the guts to wake you up, you looked so cute while sleeping.
I know this isn't really the goodbye you want but I think it's best that we cut the contact for some time. I have to adjust to the life as a mother and you have to go practise for the tour. I promise to email you and perhaps call you if I get updates about the baby.
Oh about that, you really have to tell the lads. I'm starting to show and they have the right to get to know it trough you and not some crappy newspaper.
Please don't call me, I won't anwser and whatever you do don't come to Sweden. This isn't a goodbye, I'll be back sooner then you think but I have to get some alone time. Tell my familiy and my friends about the baby, but I promise, for the babys sake that they won't get to know you're the father. My mum have to know and so my dad but I think we'll keep it there, perhaps my brothers and grandparents also but that's enough. I'm not ready to come out to the world and I hope you understand that. I'm not used to being in the spotlight.
Tell your mum aswell and whoever you wan't that you can trust, just not the fans or the newspaper please.
Take care and I'll soon be by your side.
Much love
Karolina x
När jag läser börjar min läpp åter igen darra och tårarna rinna, det var bara inte i drömmen hon har lämnat mig på riktigt också. Jag känner hur trycket mot min kropp ökar och rummet känns plötsligt väldigt litet så jag tar upp en vit t-shirt och ett par gråa mjukisbyxor och rusar ut ur rummet. När jag smällt igen dörren sätter jag på mig kläderna och går ner till köket. Där ser jag ännu en lapp på köksbänken.
"Fuck" mumlar jag tyst. Vad är det med denna dagen och lappar? Långsamt viker jag upp den och läser Louis slarviga handstil.
Harry!
Management called us in for a meeting but you didn't have to come so we didn't wake you up.
Don't know when we'll be back but it shouldn't be that long.
Louis
Ensamhetskänslorna fyller min kropp. Varför lämnar alla bara mig? Jag springer tillbaka till mitt rum och plockar med mig min mobil och lappen innan jag går tillbaka mot köket. Även om hon sa att jag inte skulle ringa hennes så kan jag inte låta bli att försöka. Det två första gångerna tutar det upptaget och när jag försöker den tredje gången går det direkt till telefonsvararen, hon har alltså stängt av mobilen. Jag tar fram ett glas och en flaska whiskey från spritskåpet. "Just one glas" mumlar jag medan jag häller upp litegrann. Jag sveper det snabbt och alkoholen brinner genom halsen. Smaken lämnar ett begär i mig, ett begär att glömma allt. Snabbt fyller jag glaset en gång till fast med mer och sippar långsamt på det samtidigt som jag startar stereon. Absolut Love Songs går igång och jag blir genast nerstämd. Fan, allt jag kan tänka på nu är Kar. Jag plockar upp flaskan och tar några rejäla klunkar innan jag sätter mig ner i soffan och låter tårarna falla fritt. Det känns som jag är den som är gravid och inte Karolina med all denna deperation och humörsvägningar.
Kapitel 51! Wow! Snacka om att vi kommit långt! Och längre ska vi komma! ;D
Ett kapitel helt ut Harrys synvinkel.
Tell me what ya think!
Tänk på att det är ni som bestämmer när nästa kapitel kommer, berorende på hur snabbt ni kommenterar!
4 tills nästa
Pussar Erica
P.S. Skulle ni vara intreserade av att ha ett sådant gigantiskt länkbyte som jag sett vissa bloggar har haft? Typ ni länkar oss vi länkar er? :) Eller bara någon som vill göra ett länkbyte för att få lite fler läsare? ;)
Vi kan köra både novellbloggar och vanliga bloggar!
Kommentarer
Karin
Gud så braaaaa!
Kram
Svar:
onednooveller.blogg.se
Hanna:]
Tummen upppp
Svar:
onednooveller.blogg.se
Sophie
Spännande som vanligt ! :) vill jätte gärna ha ett länkbyte med er om det går :)
Svar:
onednooveller.blogg.se
Jossan
Jätte bra som vanligt!
Vilma
Mycket bra!
Svar:
onednooveller.blogg.se
nora
bra del
Svar:
onednooveller.blogg.se
Jossan
Jätte bra!!!
Svar:
onednooveller.blogg.se
Rebecca
Kan inte vänta tills nästa :)
Svar:
onednooveller.blogg.se
Trackback