Det var en av dom här äckligt tråkiga dagarna då regnet stod som spön i backen och ingen vågade sig utanför sina ytterdörrer om dom inte var tvungna. Även en så kallad måndag.. Pågrund av vädret var det inte så många personer som kommit in och beställt något idag. Men just nu var det faktiskt flera stycken här inne som satt här inne och smuttade på sina varma drycker. Klockan som visade att någon kommit in eller gick ut plingade och jag kollade automatiskt upp på killen som precis klivit in och nu ruskade av några vattendroppar från hans jacka. Han såg ut att vara runt 20 år, ganska vältränad och en snapback som täckte håret. Det var inte förns han tittade upp som jag såg att det var Liam Payne från One Direction. 'Ingen panik' tänkte jag, du vill inte skrämma bort honom. Han kom fram till disken och kollade igenom vad som fanns innan han vände sig mot mig, kollade mig rätt in i ögonen och.. Wow, vilka ögon. Dom var av den där sorten som man kunde stirra in i och drunkna i dom.

"Erm... hello?" jag rycktes tillbaka och insåg att jag stått och stirrat in i hans ögon i någon minut.

"Oh I'm sorry it's just that you've amazing eyes" sa jag ärligt, när orden lämnat munnen och jag kom på vad jag precis erkännt kännde jag snabbt rodnaden lägga sig som ett tjockt rött täcke över kinderna.

"No need to be ashamed, thank you by the way" sa han och log ett varmt leende.

"So you know what you want to order?" frågade jag och gick tillbaka till serious mode. Han nickade snabbt innan han svarade.

"One Caramel Frappochino, please" sa han och lade fram pengana på disken.

"Coming right away, Mr.....?" jag antog att han inte vela ha sitt namn ropades över hela caféet så jag väntade på att han skulle komma på ett nytt namn.

"Adam, Adam Smith." svarade han efter en stund funderande.

"Alright then, Adam, your beverage will be done in a minute" jag gav honom ett snabbt leende innan jag vände mig om och började med hans frappe. När dom få minuter som det tog att göra en frappochino hade gått tog jag ett sugrör ur den lilla behållaren och ställde fram Liams beställning.

"One caramel frappochino for Adam" ropade jag ut. Liam reagerade inte där han satt utan fortsatte hålla på med sin iphone.

"Caramel frappochino for Adam" ropade ut igen, men int heller en här gången reagera han. Eftersom det inte var några andra kunder som vela beställa just nu tog jag hand dryck och gick ut med den till honom.

"Adam, your beverage is ready" sa jag och sträckte fram den till honom. Han kollade först chockat upp på mig inan hans hjärna kopplade ihop allt och han log ett ursäktande leende.

Sorry, yeah thanks" han tog emot koppen och jag vände mig om för att gå tillbaka när han ropade på mig. 'Shit han såg vad jag skrivit påmuggen, för tidigt' svor jag för mig själv, men vände mig leendes om.

"I'll take this as if you'd like to go out with me" sa han och pekade på mitt nummer jag kladdat ner på muggen. Åter igen spred sig en rodnad över mina kinder, men jag hämtade mig snabbt för att komma med ett svar.

"You said it not me" jag blinkade innan jag vände på klacken och gick tillbaka till min plats bakom kassan. När jag kollade bort mot där jag nyss stått var Liam borta.

 

Veckan hade segat sig fram det hade regnat alla dagar, hela dagen, utom onsdag eftermiddag. Men nu äntligen var det fredag. Hur skönt jag än tyckte det var att veckan äntligen var slut så kunde jag inte låta bli att bli lite ledsen när jag tänkte på att Liam inte hade hört av sig. Jag menar, jag va säker på att vi hade haft en connection i måndags när han praktiskt taget frågade mig om en dejt. Tydligen hade jag fel...

Jag lade ner mobilen på soffbordet eftet att pizza killen meddelat att min pizza skulle komma hit om ungefär femton minuter, under tiden gick jag in i badrummet och tvättade av mig sminket och klädde på mig mjukisbxor och en slap vit t-shirt. Japp så spenderar jag min fredag kväll, ensam med pizza och en äckligt romantisk film. Depprimerande? Svar ja, men vad gör man när alla ens vänner är bortresta eller och hälsar på familj under helgen.

Efter att jag bytt om och satt upp håret i den slarviga hästsvans det hörde hemma gick jag ut och slog mig ner i soffan och tog en stor sked av min Ben&Jerry som stod där och såg frestande ut. Jag startade filmen A walk to remember och började kolla för att fördriva tiden tills min pizza skulle komma. Men jag hann inte kolla mer än tio minuter inna det ringde på dörren, så jag reste mig upp och ställd ifrån mig glassen och började gå mot dörren. Och som den klumpiga person jag är snubblade jag såklart över mina egna fötter innan jag ens hann ta mig ut ur rummet. Jag greppade plånboken från köksbänken och gick för att ta emot pizzan. Bara det att utanför dörre stod inget pizzabud. Där utanför stod Liam iklädd ett par svarta jeans och en vit skjorta, i handen höll han en bukett rosa rosor.

"Liam what are you doing here? And how did you know where I lived?" frågade jag chockat.

"I might have shearched for you" erkände han och log oskyldigt.

"But what are you doing here?" fågade jag igen eftersom han inte besvaratden frågan.

"I thought I'd ask you on a date the proper way, so here I am. Asking you, Emilia, would you like to go on a date with me?" frågade han och såg hoppfullt på mig.

"Of course Liam, I'd be a fool to say no to a guy like you. So sweet and I have to admit this is the most adoreble way I've ever hear of to be asked on a date" hans leende växte och blev bara större och större.

"Awesome, when should we go on this date? And what should we do?" frågade Liam, wow han var verkligen excited inför våran dejt.

"I don't know, if you want to we can have it right now. I've ordered pizza that should be here any minute" föreslog jag.

"You sure, you don't wanna go anywere fancy like a restaurant?" frågad han. Jag ryckte på axlarna.

"It doesn't really matter, it's not like its the place we eat at or what we do that makes it a great date. It's the company." svarade jag, och lämnade därmed belutet åt honom. Han sprack upp i ett stort leende innan han räckte över blommorna till mig.

"Where have you been all my life?" frågade han innan han steg in i lägenheten och drog igen dörren bakom sig.

---

Nu äntligen har jag, Emma, satt mig nr och skrivit en Imagine. Ber om ursäkt för att det tagit sån tid, men min skriv lust försvann helt under sommaren men nu när jag satt mig ner och skrivit ska det förmodligen gå lite bättre i forsättningen. Jag vill även be om ursäkt för att den inte är så jätte lång, men jag kom helt enkelt inte på något mer, förlåt.

 

Nu till exciting news, jag och Erica håller på att planerar nästa novell Back for you som tokar så vi ska så snabbt som möjligt kunna sätta oss och skriva nya deler till er.

Och till er som stannat trots att vi är hemska på att uppdatera, JAG ÄLSKAR ER! Seriöst, just nu är ni min enda motivering till att fortsätta skriva noveller.

 

Många kramar Emma xx