Niall hade twittrad det med ett bild på honom och killarna som satt i en soffa, redo för en intrevju och alla gjorde tummen upp och log uppmuntrande mot kameran. Jag förmodar att det var nallebjörnen Paul som fottat det och ett stort leende spred sig på mina läppar. Jag tryckte snabbt på svara och skickade iväg mitt tweet.

 

Jag stängde ner mobilen innan jag räckte den till Nicole som stoppade ner den i sin ficka. Av den enkla principen att den skulle skada mig och min häst lika mycket som den skulle gå sönder red jag aldrig men mobilen på mig, utom möjligen de gånger jag red på skogsrundor och var tvungen att ha den ifall något skulle hända. Påväg tillbaks möttes vi av en av mina hästskötare, Camilla. "Hon är redo att sadlas Erica" sa hon och jag sa ett snabbt "tack" innan jag gick iväg mot Jasmines box i det stora stallet alla hästar stod i inför OS. Jag gick in till Jasmine och gosade lite med henne någon minut innan jag tog hennes sadel från den utfällbara pinnen på dörren och gick in för att göra det omöjliga för vilken annan människa som helst, att sadla henne. Jasmine hade en otroligt känslig mage och hatade när man spände sadelgjorde och kunde båda sparka och bita människor som skulle göra det, utom mig och Malin, min medryttare. Jasmine litade så mycket på mig, att jag inte skulle skada henne eller försöka mig på något annat, att hon bara stod och mumsade på sitt hö när jag lade på sadeln och drog åt gjorden runt hennes mage. "Jag blir lika imponerad varje gång du gör det där hästflicka" hör jag Görans gubbröst säga och jag vänder mig mot honom med ett leende. "Man bygger upp en ganska starkt band till varandra efter fem år tillsammans." säger jag och klappar kärleksfullt Jasmine på halsen innan jag kliar henne lite precis där pannluggen och ansiktet på henne går ihop. Hon frustar nöjt till och jag ger henne ännu en puss innan jag går ut till Göran för att hämta hennes träns. Han skakar bara på huvudet åt mig. "Jag kommer sakna dig hästflicka, vi har haft några bra år tillsammans, synd bara att du inte ville fortsätta längre, jag tror du kunde ha kommit betydligt längre än såhär" säger han och jag ler åt honom och åt hans sätt att kalla mig hästflicka, han är den enda som gör det. "Jag har kommit längre än vad jag någonsin kunnit drömma om, från att jag startade med ridningen till att jag var sjutton år hade det inte varit något annat än en hobby och mina största drömmar som tonåring var att bli en känd popstjärna, jag red bara för det var det underbaraste jag visste, jag hade aldrig kunnat drömma om att bli en känd hoppryttare, eftersom det bara var något jag tänkte på och då." "Du hade ju aldrig trott att du skulle gifta dig med Niall heller och se här står vi idag, du är en känd ryttare och om exakt 43 dagar har du samma efternamn som vilken galen tjej skulle offrat allt för några år sedan, när de var som värst" skrockade Göran och syftade på fansen och mitt bröllop med Niall som skulle äga rum om bara 43 dagar, åh vad jag längtade! Men inte för att mitt efternamn skulle bli Horan utan för att jag skulle få spendera resten av mitt underbara liv med min själsfrände, mitt allt, min Niall. "Life work in mysterious ways" sa jag när jag gick in till Jasmine och tränsade henne. Göran stod kvar under tystnad och räckte mig hjälmen när jag kom ut och tog av mig jackan som skyddat min röda kavaj från att bli smutsig och mina svarta regnbyxor som skyddat mina vita ridbyxor. Jag hoppade ur mina stallskor och klev i mina stövlar och drog igen de med dragkedjan innan jag sattte på mig hjälmen och tog min häst. Tillsammans började vi gå mot uppvärmningsbanan där Nicole stod och studerade Roffe när han red fram. Han skulle starta tio ekipage innan mig och hade redan börjat värma upp då vi alla följde ett schema så att det inte skulle bli kaos på framhoppningsbanan där vi hoppade med hästarna innan tävlingen föt att värma upp dem.