Jag sträckte ut armarna och gav ifrån mig ett omänskligt läte innan jag reste mig upp från sängen men snabbt satte jag mig ner igen. Allting snurrade runt och det kändes som om något slog på mitt huvud med en hammare, hur mycket hade jag druckit igår egentligen? Jag gjorde ett nytt försök att resa mig och gick med stappliga steg fram till badrummet, där inne gick jag fram till handfatet och skvätte vatten i ansiktet. Sedan tog jag två huvudvärkstabletter och svalde dom med vatten, jag stog där i några minuter och bara stirrade på mig själv i spegeln. Yttligare några minuter senare och något mindre huvudvärk gick jag ut i rummet och klädde på mig, gråa mjukisbyxor och en t-shirt fick det bli. Jag gick ut ur rummet och passerade Harrys och Karolinas rum och Emmas och Louis som låg på övervåningen tillsammans med mitt, Liams och Zayns rum låg på nedervåningen. Påväg ner för trappan hör jag ett svagt snyftande så jag snabbar på stegen och följer snyftningarn in i vardagsrummet där jag ser Emma sitta lutad mot väggen med ansiktet i händerna.

Är det ingen annan som hört henne gråta? tänker jag

"Emma what happened?" frågade jag oroligt och la en hand på hennes axlar.

"Växtis died" grät hon fram. 'Ä' ljudet hon gjorde var något nytt för mig och jag försökte få fram vad det var för typ av namn, tjej eller kille, djur eller människa.

"I'm so sorry for you Emma, were you close to eachother?" frågade jag och valde den lätta vägen ut, genom att inte säga något speciellt om 'Växtis'.

Hon bröt ut i ännu större gråt, uppenbarligen kom hon på ett minne dom två emellan för hon hade stirrat ut i luften ett tag, jag tog tag i hennes arm och drog med henne in i köket för att ge henne en kopp te. I köket satt Karolina och Harry och åt frukost. Dom kollade med oroliga blickar på Emma när jag kom in med henne i köket, Karolina var snabbt framme vid sin bästa kompis och försökte tröste henne så gott hon kunde.

"Emma tell us what happened?" försökte hon men fick inget svar, jag vände mig om och började göra två koppar te, en till mig och en till Emma.

"Vad är det som har hänt Emma?" frågade Karolina den här gången på svenska, eller ja jag antog att det var svenska.

"Väx-xtis do-og Karro, han dog" svarade Emma gråtandes, jag hade vänt mig om och såg Karolinas först fundersamma blick innan det gick upp för henne vad som hänt.

"Växtis? Den stora fina växten som Louis gav dig när vi flyttade in här?" det var en blandning mellan ett konstaterande och en fråga, Emma nickade på huvudet och Kar kramade om henne. Uppenbarligen betydde den där Växtis mycket för Emma.

"Hur kan han ha dött Kar? Jag vattnade honom regelbundet och blockade bort fula blad, varför? Varför?" sa Emma plågat. Jag gav Harry en frågande blick som sa ty 'vet du vad de pratar om', men han bara skakade på huvudet till svar, han var ju till stor hjälp.

"What happened?" frågade Harry Karolina. Hon såg ut att tänka några sekunder innan hon svarade.

"She's on her period" både jag och Harry fick lite rosigare kinder och lämnade ämnet snabbt.

"Det är okej Em, han är på en bättre plats nu" sa Karro och kollade på Emma. Emma nickade och precis som hon torkade tårarna gav vattenkokaren ifrån sig ett knäpp som visade att vattnet var klart. Jag hällde upp det i två koppar och lade ner två tepåsar och gav den ena till Emma som tacksamt tog emot den. Hon reste sig upp och gick bort mot kylskåpet och tog ut Karolinas laktosfria mjölk occh hällde ner lite i teet.

"Are you lactointolerant aswell?" frågade Harry chockat.

"Yeah I think so I've been starting to get really bad stomachache after drinking ordinary milk" förklarade hon och rörde om i sitt te. Hennes ögon var rödgråtna och hennes ansikte lite svullet men hon såg ändå ut att vara gladare nu. I samma sekund kom Danielle, Liam och Zayn in i köket. Danielle såg Emmas ögon och frågade direkt vad som hänt, Emma sänkte huvudet och kollade bort. Karolina lutade sig mot Dani och viskade något, förmodligen varför Emma gråtit. När hon var klar, stelnade Danielle till och stirrade rakt ut i luften i några sekunder innan hon drog med sig Liam och Zayn ut ur rummet. Hon sa något om att planera, vad dom hade kikaren var det ingen som visste.

 

Jag öppnade dörren och där stod hon lika vacker som alltid, Perrie. Hon hade sitt lila hår vågit med en fläta som drog det lite bakåt på ena sidan, på sig hade hon en gullig blå klänning. Den som hon har på sig i Change your life videon tror jag det var. Jag drog in henne i en stor kram och gav henne fjäder lätta pussar i nacken och fram mot hennes käke och sen upp till läpparna. Vi drog oss ifrån varandra och bara kollade in i varandras ögon några minuter innan hon bröt våran ögonkontakt genom att böja sig ner och ta av sig skorna.

--

"I didn't know you could cook Zaynie?" sa Perrie förvånat när hon tuggat ur det hon hade i munnen.

"I can't. Liam and Danielle made this" svarade jag ärligt och skrattade. Dom hade lagat en indisk rätt eftersom både jag och Perrie älskade det, den var ganska stark men det gjorde den bara godare. Tyckte jag då. Hon skrattade och skakade på huvudet samtidigt som hon stoppade in en ny tugga i munnen. Hela dagen hade jag, Liam och Danielle planerat en perfekt dejt för mig och Perrie, men jag vela att den skulle vara speciell så istället för att ta henne till någon lyxig restaurang så valde jag att vi skulle fixa här hemma och vara här istället. Så jag hade kört iväg alla andra utom dom två, för dom skulle hjälpa mig lite mer under kvällen.

"I'' thank them later for the lovely meal" sa hon

"You do that, but don't forget that this" jag viftade runt med armarna för att visa "was my idea. so don't give them all the credit" sa jag. Hon svarade genom att skaka på huvuded och ta min hand i sin där dom låg på bordet. När vi ätit upp den kryddstarka huvudrätten kom Danielle in och tog våra tallrikar samtidigt som Liam kom in med effterrätten, som bestod av en cheesecake som det faktiskt var Liam som bakat. Perrie tackade dom åda för maten innan hon högg in på cheesecaken, jag gjorde snabbt desamma som henne. När äen den var slut reste jag mig upp och sträckte ut handen i en gest till att hon skulle ta den, och det gjorde hon. Tillsammans gick vi in i vardagsrummet där jag hade fixat innan hon kom, det stog tända ljus lite varsom helst, ett täcke låg på soffan och en skål med godis på bordet. En av de bästa sakerna med Perrie var som alla andra tjejer, hon fick inte panik om hon åt en godis och måsta träna varje dag. Vi slog oss ner på soffan och lade filten över oss innan jag tryckte på play och filmen The Notebook visades på tvn. Jag visste att Perrie älskade sånna här romantiskta saker så jag hade verkligen försökt ikväll, egentligen var jag inte så mycket för romantiska filmer utan jag var mer en skräckfilms typ. Samtidigt som filmen fortsatte visas kunde jag inte låta bli att tänka på hur lyckligt lottat jag var. Jag får göra det jag älskar mest som jobb, jag har fått fem bästa vänner jag inte skulle klara mig utan, Emma, Karolina och Danielle är som de systrar jag aldrig fick (fast jag har flera) och till slut.. så har jag fått den mest perfekt flickvän man kan önska sig. Perrie är allt jag någonsin önskat mig. Hon är snäll mot allt och alla, vågar vara sig själv, vågar säga vad hon tycker. Hon är perfekt för mig! Jag kan se mig själv på en verandra 60 år gammal tillsammans med Perrie, vi är rynkiga i ansiktet och vi kollar roat ut över gräsmattan där våra barn barn springer omkring och leker. Jag känner verkligen på mig att Perrie är the one för mig, jag känner verkligen att jag kan tänka mig att spendera resten av mitt liv med henne.

Jag kollade ner på henne där hon verkligen sugits in i filmen, hon bröt blicken från filmen och kollade upp på mig och log det där leendet jag älskade.

"I love you Perrie, with all of my heart" viskade jag i hennes öra.

"I love you to Zayn" sa hon innan hon sträckte sig uppåt och hennes läppar mötte mina.

---

Förlåt för att det dröjde men Erica åkte bort och jag har galet med prov nu dom här sista veckorna.

Men här har ni den, dum dum duuuuum!!

Lite *host* mycket *host* cheesy sådär, både jag och Erica tyckte det var dags för lite romantik i den här novellen. Vi skriver ju nästan bara om hur olycklig dom är, sad face :(

Men det där med växtis är bara för att föra in lite humor i det hela, fast det är inte så roligt för Emma.

 

Kan vi klara av det? KLART VI KAN!! (byggare Bob styles)

Kram Emma xx