They don't know about us - del 79
2013-05-20 //
00:11:00 //
They don't know about us - avslutad
"Stanna bilen!" skriker hon och jag tvärbromsar och får massor av arga skrik och tut från andra bilister som tack.
"Vad är det?" frågade Louise oroligt. Men hon får inget svar, istället knäpper Karro hastigt av sig bältet och kastar sig ut genom dörren och skyndar bort längst gatan. Jag, Nora och Louise kollar chockat efter henne. Fast jag har en aning om vem som skickade smset till henne, samma person som plågat henne i flera veckor nu. Ilskan bubblar inom mig, att han törst förstöra för henne ännu mer. Jag trycker lätt på gasen och bilen rullat åter igen mot killarnas hus, fast nu utan Karolina.
Karolinas perspektiv - 27:e mars
Jag tar ett djupt andetag och förbereder migsjälv mentalt för smärtan som jag vet kommer uppstå i mitt bröst när jag får se den bekanta stenen, men även denna gång överraskas jag över den enorma känslan av sorg och ensamhet som sköljer över mig när jag får se Gabriellas svarta marmorgravsten. Tårarna som jag försökt hålla in börjar rinna och jag snyftar till. En varm hand smeker bort dem från mina kalla kinder och jag kollar in Harrys lika sorgsna ögon. Snabbt tar jag ett steg in mot honom och våra kroppar koliderar. Jag lägger armarna om hans midja och jag känner hur hans händer strycker över min rygg och hur han vilar hakan på mitt huvud.
Det är en sådan där sorgsen dag, solen är borta, molnen är gråa, allt får en trist, ledsam grå nyans. Harry kysser lätt min panna och jag drar honom närmare, han har varit väldigt avlägsen på sistonde och detta är det närmasta jag kännt mig honom på länge. Vi står så i några minuter innan jag drar mig ifrån honom och vänder mig mot gravstenen. jag sätter mig på huk och lägger ner liljan vi köpte påvägen hit, än är det för kallt att plantera några blommor så varje gång vi besöker Gabriellas grav brukar vi ha några snittblommor med oss, denna gången blev det en simpel men en så vacker vit lilja.
"Karro, there is something I have too ask you" säger Harry tyst, nästan så tyst att jag inte uppfattar det. Jag ställer mig upp och han kollar sig runtomkring, jag vet inte om han letar efter något men hans blick är osäker, som om han inte vågar möte min.
"Yeah?" Fågar jag när han har velat runt med blicken ett tag, för att uppmuntra honom att fortsätta och ställa frågan. Han tar ett djupt andetag och verkar samla sig innan han kollar in i mina ögon.
"AreYouCheatingOnMe?" Orden kommer såfort att jag till en början inte kan förstå dem men efter några sekunder förstår jag vad det är han frågar.
"No Harry of course not!" Utbrister jag och tar ett steg bort från honom samtidigt som jag slår ut med armarna. "Why would you even that?" säger jag sårat och kollar frågande på honom. Varför i hela friden skulle jag vara otrogen mot Harry? Han är, trots alla motgångar något av det bästa som hänt mig.
"It's- It's just that you are never home anymore and- and John, my privatedetective showed me pictured of you and some guy with purple hair and-and" "YOU HAD ME STALKED?!" tjuter jag fram och tar ännu ett steg bort från honom, hur kunde han göra så? Vad för människa tror han jag är?
"How could you Harry?! I would never cheat, not after everything I've been put through. How can you even think so, don't you trust me at all?" fortsätter jag och tårar av ilska börjar rinna över mina kinder.
"I-I-I'm sorry I just assumed" Börjar han igen men jag bryter snabbt.
"You assumed? ASSUMED! Instead of just ask me you hired a fucking detective to stalk me! I thought we had an honest relationship and trusted eathother but I guess not, we're just like every other couple, lying to eathother and withholds things from eathother." Jag vänder snabbt om och börjar med arga steg gå mot bilden. Jag skulle aldrig i hela mott liv vara otrogen, då äter jag hellre gamla fimpar tills jag dör.
"Kar please, I'm really sorry" säger Harry och tar tag i min arm och snurrar runt mig. All min ilska pyser ut ur kroppen när jag ser hans tårfyllda ögon och ledsna blick. Jag lägger armarna om honom och han kramar mig hårt tillbaka. Jag lägger ansiktet i hans lilla hålan i hans nacke och tar ett djupt andetag.
"I would never cheat, espassially not on you, you are one of the best things that ever happend to me." säger jag tyst och Harry drar mig ännu närmare. "You too, I can't picture a life without you" säger han lågt och mitt hjärta skenar iväg i tvåhundåttio. "But Karro, please, tell me who the guy is" säger han och jag lägger upp huvudet på hans axel och tar ett djupt andetag. Just som jag ska säga hans namn får jag syn på honom och hat sprider sig genom min kropp. Att han ska tortera mig i min vardag är en sak men att han har mage att visa sig på min dotters kyrkogård är fan en helt annan! Nu får det fan vara nog...
Perries perspektiv.
Popcornen poppar upp och gör påse större för varje pop där den snurrar runt i micron. Otåligt biter jag på min svarta tumnagel, en dålig vana jag inte kan bli av med. Ett lågt hummande hörs bakom mig och jag vrider lite på huvudet för att se vem det är. När jag ser att det är Emma låter jag blicken glida över henne en ång, uppifrån och ner innan jag vänder tillbaka huvudet mot dem poppande majskornen. Tystnaden sprider sig i köket när Emma inser att det är fler här.
"Perrie, why do you hate me so much? What have I done to you?" Frågan överraskar mig totalt och jag spottar tillbaka vattnet i glaset. Ändå sedan mitt damputbrott har hon hållit sig undan från mig, vilket jag har tyckt varit väldigt skönt. Damputbrott kanske man inte ska kalla det, jag gjorde ju egentligen bara vad jag blev tillsagd att göra... "I-I hrm don't hate you" säger jag så neutralt jag kan och kollar på den snurrande påsen i micron.
"But what have I done to you to make you dislike me so much?" Fortsätter Emmas med hennes nasala röst. Jag vänder mig snabbt mot hene. "Eleanor is one of my best friends, don't you think I'm on her side in this shit? You were the one who stole her fucking boyfriend, infront of the hole world." säger jag snabbt innan jag häller ut vattnet i vasken och går och tar fram en skål."Oh" är allt som kommer ut ur Emmas mun och jag himlar med ögonen. är ett 'oh' det enda hon kan svara på det kommer hon få vrekliga problem när hon går online på twitter, som hon inte gjort sen hon blev tillsammans med Louis.
"Can't you give me a chance? So I can prove to you that I isn't the stupid bitch you think I am?" Frågar hon försiktigt och jag tar ut popcornpåsen ur den pipande microvågsugnen.
"I don't think that there is much you can do to make me change my mind about you" säger jag och slänger den varma papperspåsen. När jag kommer fram till dörröppning vänder jag mig tillbaka mot Emma som står och händer med huvudet. "But you can always try" säger jag och ger henne ett litet leende innan jag går upp mot Zayns rum för att mysa ner mig i hans famn och kolla på One Three Hill.
Karolinas perspektiv - 28:e mars klockan 15.00.
Minuterna tickade plågsamt, långsamt ner. Såklart skulle vi vara sist. Just nog stod Spanien på matten och gjorde någon forma av cheerstripp-dans och efter det skulle det vara vår, Sveriges tur. Spanien slängde upp två av tjejerna i luften innan det sista basslagen kom och de gjorde ett snyggt avslut. Publiken applåderade och spaniens sida tjoade vilt. Nervositeten kruper runt hos oss alla och jag kramar Amandas hand som ligger i min svettiga handflata. "Samling!" skriker Matilda och vi samlas i en ring runt henne. "Okej tjejer. Jag vet att det här är VM och att ni är lika nervösa som jag men ni kan den här rutinen och ni har varit jätteduktiga i alla andra tävlingar, gör bara som ni gjort SÅ LEDER VI SVERIGE TILL GULD!" Avslutar hon och vi alla skriker taggat. Emelie sträcker in en hand till mitten och resten av oss gör som henne. "HEY HEY HEY HEY SVEEERIIIIGEEEEE!" "Nu vinner vi det här!" ropar jag till tjejerna innan vi alla springer och intar sina positioner. Lampa efter lampa börjar tändas och när strålkastaren kommer på mig släpper jag alla tankar och börjar dansa de intränade dansstegen.
+
"And the brownzemedel goes too... NORWAY!" skriker domaren ut när han öppnat brevet och Norgelaget börjar hoppa runt och skrika glatt. Jag tog ett nervöst andetag och kramade hårt om Sofias hand. Norge får sin puckla och sina medaljer innan de ställer sig vid utkanten av den stora dansmattan och vi andra går närmare varandra. Fjärde, andra och första plats finns det kvar att komma på och det står mellan Sverige, Spanien och Italien.
"The silver goes to... SWEDEN!" ropar domaren ut och jag kan inte hindra skriket av ren och skär glädje som byggs upp i mig. Tillsammans med resten av crewn hoppar vi runt och skriker, kramas och tjoar. "O MY GOD TJEJER VI KOM TVÅA I DANSVÄRLDSMÄSTERSKAPET!!!" tjuter Alexandra och jag kan inte förstå det, Vi kom tvåa!!!!!!! Domarna vinkar fram oss och vi får våra medaljer och när vi bugar hör jag Noras röst genom applåderna "JADÅ KARRO.." Och resten av hennes mening försvann in med jublet. Snabbt fick vi ställa oss bredvid Norgetjejerna och domaren öppnade det sista denna gång guldfärgade kuvertet. "And the winner is.. ITALY!" Skriker han och jag klappar glatt händerna åt Italien, deras cheerdans var grym och de förtjänar verkligen guldmedaljen.
Danielles perspektiv.
Partyt var i full gång och havet av dansande människor blev bara större för varje låt. Harrys spellista var inkopplad till högtalaren och mitt hjärta slog i samma ögonblick som basen i låten som spelades för tillfället. En varm hand lades på min midja och om jag inte känt doften av Liams aftershave hade jag armbågat personen rakt i nyllet. Vi stod där ett tag och jag såg några nya par komma in genom dörren. Plötsligt kom en lång brunett in genom ytterdörren, det låg någonting väldigt bekant över henne men jag kunde inte sätta fingret på vem det var. Hon kollade hela tiden ner i marken och jag såg att Andy gav tjejen en konstig blick när hon passerade honom. En blick som sade 'vad fan gör du här?' När tjejen kom fram till spritbordet hällde hon upp ett glas punsch och tog sedan upp ett genomskinligt litet plaströr ut jeansfickan. Hon skruvande snabbt av korken innan hon hällde vad som såg ut att vara en genomskinlig vätska i glaset. När hon vände sig om med glaset i handen drog jag ett förvånat andetag, det va Eleanor, vad gjorde hon där? Aldrig att Louis skulle bjuda henne på vår halvsegerfesten för Karros cheerdancingcrew och deras silverplats i VM. Hennes blick for över rummet och när den landade på Harry blev jag riktigt orolig. Hon började bana sin väg förbi de fulla personerna på vardagsrumsgolvet och jag lade min hans över Liams. "I'll be right back" halvropade jag i hans öra innan jag skyndade mig mot den väldigt fulla Harry jag också. Jag såg hur El bytte ut Harrys drink mot den hon hade mixtrat med innan hon försvann ut mot ytterdörren igen, hon skulle försvinna lika spårlöst som hon hade dykt upp och ingen skulle veta att hon varit här. Snabbt halvjoggade jag fram till Harry som tur var fortfarande stod med ryggen mot bordet där han hade placerat sitt glas och pratade med några tjejer ur Karros danscrew. Långsamt tog jag den, log mot några människor som innan hade sett min förmodligen ganska panikslagna blick innan jag så diskret som möjligt med drinken i handen halvdansade bort till den stora krukväxten som stod på den lilla "scenen" som jag och Emma kallade det, men egentligen var det bara en liten upphöjning på kanske 15 kvadratmeter där ett matsalsbord stod tillsammans med den gigantiska stereo som stod uppradad mot väggen. Snabbt hällde jag ut drickan och ställde ifrån mig glaset och återgick till festen, inte för jag tror att El skulle göra något ont som att förgifta Harry med drickan men min magkänsla sa mig ändå att jag gjort rätt som stängt ut den.
Många olika perspektiv blev det nu men det måste man ha ibland.
Tack för att ni kommenterade trotts den sugits uppdateringen, ni anar inte hur glad man blir när man ser att det kommit en ny kommentar!
Vill bara säga tack till alla er underbara läser som stannade genom vår konserttorka då vi inte gav er några delar alls! Emma och jag räknade ut att vi inte hade publicerat en ny del på 11 dagar och ändå hade massor av läsare som kollade in på bloggen varje dag! Så tack tack tack för att ni står ut med oss! :*** guldvärda är ni!
Kommentera!
SVERIGE VANN HOCKEY-VM! WOHO GO US! xD
Pussar Erica!
Kommentarer
Frida
Jättebra!! :) älskar novellen! <3 x
Svar:
onednooveller.blogg.se
Trackback