Don't forget about me

They don't know about us - del 77

2013-05-04 // 03:08:00 // They don't know about us - avslutad
Klumpen i magen får mitt samvete att tystnade när jag tar upp min mobil och går in på google translate. Snabbt skriver jag in meddelandet. 
 
Samma tid och plats imorgon, Max. 
Same time and place tomorrow, Max.
 
Mitt hjärtar bankar hårt av rädsla och jag fryser till en staty där jag står, Karolina skulle väl inte vara otrogen mot mig? Hon skulle väl inte göra något sådant mot mig?


 

Karolinas perspektiv - 30:e januari.

Jag drar ett djupt andetag och öppnar långsamt ögonen. Jag sträcker mig efter mobilen och när den tomma hemskärmen lyses upp släpper jag ut ett andetag jag inte visste jag hållit inne, Max kanske lämnar mig ensam idag. Snabbt slidar jag upp skärmen och blir förvånad när jag ser att mina meddelanden är uppe. Mina ögon dras till meddelandet och en rynka bildas i min panna, jag kommer inte ihåg att jag fått nått meddelande, och inte från Max heller. Det lös "samma tid och plats imorgon, Max" och med tiden det var skickat på så var det idag vi skulle träffas, fan jag som behövde köpa födelsedagspresent åt Harry. Jag har verkligen inte tid med all denna skit Max får mig att göra, speciellt inte när VM börjar om några veckor. Försiktigt slingrar jag mig ur Harrys armar och ställer mig upp och gnuggar sömnen ur ögonen. Harry gnyr till och tar tag i min kudde och drar den närmare sig samtidigt som han beskyddande lägger armarna runt den och kramar den. Jag böjer mig ner och ger honom en lätt, lätt kyss på kinden innan jag tar med mina träningskläder och går mot badrummet och byter om och borstar tänderna och håret. Sedan packar jag ner kläder, smink och en handduk innan jag smyger ut ur rummet och ner för den breda trappan mot köket. Snabbt gör jag en chai latte i en to-go mugg och brer en macka. Snabbt snörar jag på mig skorna och låser dörren efter mig, balanserandes med muggen, väskan och mackan i andra handen. Eftersom jag kom hem senast igår står Range Rovern längst ut och snabbt hoppar jag i den och kör mot dansstudion.

Emmas perspektiv.

Blöta kyssar väcker mig från min sköna sömn och jag drar täcket över huvudet för att skydda mina ögon från den starka Januarisolen, Louis måste verkligen skaffa persienner. En stark hand letar sig in under täcket och börjar fjäderlätt vandra över min nakna mage, mellan mina bröst och över mitt ansikte och vidare upp till täckeskanten. "Show me your beautiful face darling" viskar Louis och pussar lätt min näsa. Jag gör en ful grimars och drar sedan upp det varma duntäcket till nästippen. Louis lägger huvudet på sned innan han ger mig en svårtydad blick. "What?" grymtar jag fram och kollar på honom med ena ögat öppnet."If this is how you are after a calm night, I'm gonna have to be a bit rougher on you" säger han och blinkar med ena ögat. Jag känner hur hela min kropp vaknar till direkt och hur späningen i min mage växer. Långsamt ger jag honom vad jag hoppas är en förförisk blick och ler sexigt mot honom. "Wanna show me how rough?" säger jag och med de orden drar Louis bort täcket från min nakna kropp och börjar kyssa mig hungrigt. 

*

Leendet som lekte på mina läppar speglade precis vad jag kände för tillfället, ren och skär lycka. Ingenting skulle kunna få bort det från mina läppar eller förstöra mitt humör. Morgonen hade börjat perfekt och nu var jag påväg, hand i hand med Louis mot Starbucks för att äta frukost. Kylan bet i kinderna på oss och snön slaskade runt våra skor. De kala träden som stog utsatta längst gatan vi gick på fick mig att tänka på gamla, börja gubbar som stod och rökte. Då och då kom en kall vind men annars var det riktigt behaglit i solen. När vi svängde runt hörnet och mina ögon såg starbucksskylten gav min mage ifrån sig en hög gurgling. Louis gav mig en road min och jag räckte ut tungan mot honom. När Louis tryckte upp dörren med handen som inte höll i min plingade det lågt, några personer kollade av reflex hitåt medans andra lugnt fortsatte äta sin frukost. “Love what do you want?” frågade Louis och drog med mig fram mot kassan. “Chai latte and a sandwich” svarade jag och snörpte på munnen. Redan hemma hade Louis vägrat att gå om inte han fick betala, jag sa emot men i slutändan blev det så att jag lämnade min plånbok hemma. Det kändes konstigt att hemma varken var mitt lilla hus i Sverige eller mitt och Karros hus här, jag hade liksom aldrig tänkt på att bo ihop med någon annan än henne dom närmsta åren iallafall. Minst sagt stökigt killar, som råkar vara i bandet jag fangirlat över några månader tidigare. “Here’s your order sir” kassörens röst drog mig tillbaka till nuet. “Here Em, take your stuff” Louis räckte mig mina grejer medans han greppade sina. Jag vände mig om och skulle gå mot ett ledigt bord längre bort när jag gick rätt in i någon. Någon som fick min varma dryck över sig och gav ifrån sig ett öron bedövande skrik. Den någon var ingen mindre än Eleanor. “Fan” svor jag tyst. “Oh you” sa hon med röst fylld av avsky och hat. “Yeah me” sa jag. “And me” Louis slöt upp vid min sida. “Great, first you take my boyfriend and then you’re still not happy enough so you decide to pour this over me” sa hon vasst. Nu kollade alla som satt inne på Starbucks på oss, några tjejer i femton års åldern såg ut att känna igen Louis då de höll på att spricka av uppspelthet. "I truly am sorry Eleanor, I didn't mean to pour it over you" svarade jag henne ärligt. Hon gav mig en giftig blick och skulle precis säga någonting när en lång, biffig, blåögd blond man stiger fram och ger henne en kyss på kinden. Sedan låter han blicken vandra över hennes kropp och när han får syn på kaffefläcken på hennes vita tröja får han ett lurigt uttryck i ansiktet. "I think you have to change that shirt Babe." El ger honom ett äkta leende som får hennes ögon att tindra och hennes ansikte att bli det vackraste av vackraste. Hugget i min mage är inte sexlust denna gången, utan ren och skär svartsjuka. Hur kunde Louis någonsin lämna någon som henne för mig? Hon är ju flera tusen gånger vackrare. 

Senare på kvällen 

Snabbt hällde jag ner de färdigstekta köttbullarna i ugnsformen och stängde luckan innan jag hällde ner tio nya i stekpannan. "Do you need any help?" Harrys röst fick mig att hoppa högt jag pipa till av rädsla. Jag skakade snabbt köttbullarna i stekpannan innan jag tog nickade mot grönsakerna. "You can help me with the salad" Säger jag med ett litet leende och Harry nickar snabbt innan han ställer sig och börjar skiva tomater. Tystnaden som brukar vara bekväm mellan oss är spänd och jobbig och jag kommer på mig själv ett flertal gånger med att stå och trumma med min fot i klinkergolvet. När köttbullarna har fått den perfekta stekytan öppnar jag sanbbt ugnen och lägger in de i formen för de ska hålla sig varma till servieringen innan jag häller i några nyrullade råa i den varma stekpannan, de fräste till började sedan stekas. “Emma, can i talk to you?” frågar Harry försiktigt och jag vänder mig mot honom. “Of course” säger jag med ett leende som snart suddas ut när jag ser hans ledsna och oroliga min. “What’s wrong Harry?” frågar jag oroligt och skjuter bort stekpannan från plattan och går fram och lägger armen om honom. Snabbt leder jag bort honom till köksbordet där han får sätta sig på en stol och sedan sätter jag mig på huk framför honom och tar hans händer i mina. “I think Karolina is cheating on me” säger han lågt, så lågt att jag nästan inte hör det. När jag förstår vad det är han säger spärrar jag förvånat upp ögonen och jag känner hur min mun faller öppen. “What?” utbrister jag. Harry nickar bara ledsamt och jag skakar förtvivlat på huvudet. “Have you spoken to her about it?” Åter igen skakar han på huvudet. “I’ve know Kar for since forever and she has never cheated on anyone before, that’s not the kind of person she is. Are you sure about it?” Frågar jag honom förtvivlat. Han rycker på axlarna samtidigt som han nickar och jag ser på honom att det är något mer han vill säga. “What is it Harry?” frågar jag så snällt jag kan och jag ser hur en tår smiter ner från hans öga och rinner ner över hans kind. “Yesterday i acientally saw that she got a  text from max, I didn’t mean to it just happend. and then i couldn’t stop the feeling that something was wrong so I tramslated it at ggodle translate and, and, and it stood ‘same time and place tommorrow, Max’ and now I don’t now what to believe or to do! What is she is actuallt cheating on me!” jag höll upp handen för att tystna hans babbel och han avbröst sig själv och andades högt och snyftade då och då till. Försiktigt sträckte jag mig fram och torkade bort hans tårar. “Harry, everthing is okey, Karro would never cheat, espassily not on you and if she decided to cheat she would never do it with Max, she hates him to much after everything he put her through.” Harry kollade upp på mig med ledsna ögon. “You really think so?”  Hoppet i hans röst var hjärtkrossande och om jag inte varit 100% säker på min sak hade jag inte sagt vad jag gjorde. “I know so”

Karolinas perspektiv - senare på kvällen

Jag drog jackan tätare om min lilla kropp men vinden och snön fortsatte och yra runt omkring mig och jag snabbare på stegen ytterligare för att komma fram till  min destination snabbare. Snabbt svängde jag ifrån huvudgatan och in på en sidogata. Efter ett tag kom jag fram till en liten grindmellan två hus som jag puttade upp och försvann in igenom. Långsamt gick jag genom den mörka gränden in till det lilla torget som på sommaren brukade ha uteserving. Plingandet fyllde det tomma cafet när jag puttade upp dörren och smet in. Snabbt gick jag fram till disken och bad om en varm choklad och en cibatta och betalade kassörskan. När jag fått chokladen och mackan vände jag mig om och lät blicken glida över den lilla serveringen. Där satt han, i samma hörn, på samma stol, precis som igår.


Vi ber 10000 gånger om ursäkt för den långa väntan, varken jag eller Emma har haft tiden, orken eller motivationen att skriva. 
 
Tiden är det skolan som tar upp, både för mig och Emma och orken, ja det är vårt problem men motivationen, jo den kommer från er läsare. Vi ser att folk tittar in här och läser så något både jag och Emma undrar är Var har alla kommentarer tagit vägen? Innan fick vi ihop alla kommentarer vi bad om på kanske en halv dag, nu får vi bara 1 på fem dagar, har delarna blivit sämre eller varför kommenterar ingen? Vi har varit snälla och tagit bort gränserna på de två sista kapitlerna men jag, Erica, tycker inte det är kul och skriva då ingen ger mig respons, så snälla, kan inte alla bara vara jättegulliga och ta er tiden, någon minut bara att skriva en liten rad om vad ni tycker om novellen och vad vi kan förbättra. Skulle bli jätteglad. 
 
Pussar Erica.
 
Nästa del kommer när vi har fått in respons, så typ 5 kommentarer,  så är det bara denna gången... :/
 
P.S hoppas alla hade en underbar Valborg! Jag var på fest hos en kompis och det var grymt! xx 

Kommentarer
Anonym

Jag älskar verkligen eran novell den är en av dom bästa jag läser, hoppas ni fortsätter med den länge! :D

Svar: Tack så jättemycket! Ett tag till ska den fortsätta men den börjar dra mot sitt slut :/
onednooveller.blogg.se

2013-05-04 | 10:57:44
Jojo

Superbra kapitel!!!! ;) Karro kan väl ändå inte vara otrogen mot Harry, elr...? Ledsen att jag inte har kommenterat de senaste 2 delarna, ska helt klart bli ändring på det nu!!! Håll motivationen uppe nu, ni är bäst!!! ;) Kram<3

Svar: Tack så jättemycket! :) kram! <3
onednooveller.blogg.se

2013-05-04 | 11:32:42
Anonym

Super som vanligt!!!!!!!!!:D MER<3

Svar: Tack tack! :D Vi skriver på! <3
onednooveller.blogg.se

2013-05-07 | 21:28:35
Olivia!

Jag älskar den sååååå mycket, jag hoppas att det kommer massor mer kapitel innan det slutat..??

Svar: Tacktack! Några fler kapitel ska vi allt få in ;)
onednooveller.blogg.se

2013-05-07 | 22:50:04
Bloggadress: http://nattstad.se/Olivia_Directioner
Anonym

Bra del, var det kul att träffa/se killarna?

Svar: Det var helt underbart! Bästa kvällen i mitt liv :) //Erica
onednooveller.blogg.se

2013-05-09 | 16:06:28

Kommentera inlägget här:

Ditt fina namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ser bara jag)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback