FÖRLÅT alla som ville ha ett kapitel av back for you men jag kände verkligen inte för att skriva på den just nu... Ville bara skriva lite här så kommer en kort imagine med Niall istället.

 

Y/N betyder your name (ditt namn)

Y/N klev ut bilen och mitt hjärta gjorde ett sådant där dubbelslag som det alltid gör när jag får lägga mina ögon på underbara lilla min flickvän. Sophia och Eleanor kom snabbt och ställde sig på vad sin sida och hand i hand gick de genom den skrikande folkmassan av fans som hölls tillbaka av vakter för att tjejerna skulle kunna komma in i arenan. Hon missade aldrig en av mina konserter och hade inte gjort detsedan vi blev tillsammans. Innanför dörrarna stod jag och resten av killarna och såfort Y/N kom in ville lägga min armar om henne. Hon korsade sina armar som om hon frös och jag ville krama henne men jag visste att min beröring inte skulle värma. Hon stod bara där helt still och stirrade rakt fram med sorgsen blick. Hennes hud var kall mot min när jag strök henne över kinden med ovansidan av min hand. Hon var så vacker. Hon hade på sig min väl använda blåa adidas hoodie med svarta armar och min svarta NY-keps. Hennes hår var lockat i topparna men hon hade inget smink alls, vilket gjorde mig glad eftersom hon var tusen gånger vackrare utan men glädjen försvann när jag såg det röda i utkanten av hennes ögonvitor. Spåren efter tårar. Harry verkade också märka det när hon mötte hans blick och han öppnade sina armar för henne och hon kröp in i hans famn och burrade in huvudet i gropen där hans axel och hals gick samman. Varför kunde inte jag vara den hon sökte tröst i? Åh, dumt tänkt Niall... Även om jag visste att Harry och Y/N var lika nära som syskon och att inget skulle vara romantiskt emallan dem kunde jag inte hålla tillbaka avundsjukan. Den spred sig som ett gift från min hjärna ut i min kropp. Paul kom och sade till alla att vi skulle gå in i lougen så de kunde börja släppa in fansen och alla följde efter honom i totalt tystnad, det enda ljudet som gjordes var skorna som sattes ner på golvet i vår färd runt arenan. När vi kom fram till dörren med en fasttejpad guldstjärna på kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden lite grann ändå och jag märkte att Y/N inte heller kunde låta bli. Lou, hon glömmer aldrig. Jag hade från vår allra första konsert sagt högt och tydligt att jag vägrade vara i en louge om det inte fanns en stjärna på dörren för det betydde otur att vara där inne annars. Sedan dess hade hon alltid klistrat upp en stjärna och jag kan säga att det hade hjälpt några gånger när ingen av oss, killarna då, kunde hitta till den. Det var alltid bara att leta efter dörren med en stjärna på sig. Alla gick in och Liam stängde dörren efter oss och gick sedan och satte sig i den ena soffan bredvid Sophia och lade armen om henne. Y/N drog fram ett stol som hon satte sig på för att sedan lägga på fötterna på det låga soffbordet som stod mellan de två, röda sofforna där alla andra satt. Efter trettio, långa, jobbiga, tysta minuter öppnade Paul dörren och sa lågmält att det var dax. Tjejerna försvann iväg med Andy för att komma ut till sina platser på första stolsraden på pakett. Killarna ställde upp sig bakom sina skyltar som hissades upp och avslöjade oss för fansen och alla tog sin microfon utom jag som bara ställde mig där, redo att snart gå ut på scenen en sista gång. Musiken började och likaså skriken, bara att de inte var lika upphetsade och ljusa som de brukar vara. 

 

Konserten flöt på och nu var det dags för Little things och Dan var ensam på gitarr idag, jag kunde ju inte spela. Några av tjejerna skrek och tjoade när killarna sjöng sina verser men när det var dags för mitt solo tystnade precis alla. Jag tittade ner mot Y/N och såg hur tårarna strömmade ner för henne kinder. Liam tog ettt djupt andetag innan han tyst sjöng mitt solo med huvudet ner mot scengolvet och när de sista tonerna dog ut tittade alla killarna som på inräknat upp och man såg hur tårarna gled ner för deras kinder och Zayn lyfte handen och torkade kinderna med baksidan av handen men det var ingen mening eftersom det hela tiden kom nya tårarna precis som på de andra killarna. Sorgen spred sig i mitt bröst och nu, för första gången kände jag hur det verkligen sjönk in. Detta var ingen galen dröm eller ett spratt som vi spelade fansen, detta var verkligenheten och det fanns verkligen inte en enda chans för mig att komma tillbaka. "Even though it's hard we have to continue what we started. I don't think it has sunken in for any of us yet that he's gone, that he's... dead" Liams röst skakade på det sista ordet men han tog ett djupt andetag och tittade rakt på Y/N och fångade henne blick "but Y/N, stay strong. We will always be here for you and we miss him just as much. In loving memory of our greatest friend, our happy lepurcan Niall James Horan, we will miss you forever." hela arenen stod där knäpptysta och de flesta hade tårar rinnandes nerför deras kinder. Jag tittade tillbaka från killarna till Y/N och jag såg hur hennes skal sprack, hon hade varit stark så länge nu, låtsats att det var okej och att hon klarade av det men det hade varit självklart för mig hela tiden att hon inte gjorde det. För jag vet att jag inte skulle varit okej. Y/N slog armarna om sig själv och sjönk ner på golvet och kurade ihop sig till en liten boll och då brast det på riktigt. Tårarna strömmade ner från hennes ögon och hon hulkade och kippade efter luft. Sophia och Eleanor satte sig på golvet bredvid henne och Sophia drog in henne i en kram och de båda strök henne över ryggen. Tjejerna kollade på killarna med tårar rinnandes ner för sina kinder.  Jag hoppade ner från scenen och gick fram till henne. Jag satte mig på huk och tittade på hennes otroligt vackra ansikte trots tårarna och snoret. "Try to live your life freely and happily, whenever you decide to join me I will be waiting for you. It haven't been a bad life and I have accomplished more then some people do in thier intire lifetime but my biggest win, was and will always be you. Try to find love again because you are worth it my angel. You will always be worth the greatest there is to offer and don't be afraid to stand up for your opinion. People are like puzzles. You always fit with someone, but remember a puzzelpize will always have four sides so find the other three that matches you and make it a hell of a life, because thanks to you I know Mine was." Jag lutade mig fram och kysste henne försiktigt på hjässan innan jag ställde mig upp och gick mot utgången i arenen. När jag gick förbi killarna slängde jag de en slängkyss och en tyst tack för dessa tre underbara år av mitt liv jag fått uppleva med dem. När jag vände huvudet mot utgången var det där, ljuset, det starka vita ljuset som fick mina ögon att tåras och mig att kisa. Men nu var jag inte rädd länge, nu var jag redo, eller ja, så redo man kunde bli när man skulle lämna jorden och allt levande här. Jag var lugn för jag visste att killarna skulle ta hand om Y/N åt mig och sedan skulle jag få se henne igen. Och då skulle min prinsessa och jag leva lyckliga i alla våra dagar i vårt palats i himlen där tiden aldrig tar slut.