Jag satte igång musiken, pluggade in hörlurarna och lade mobilen i fickan innan jag började gå hem, egentligen ville jag ta en taxi eftersom mina benmuskler värkte sönder men eftersom jag glöme plånboken hemma fick det bli att gå hem från gymmet idag. Egentligen var det inte så långt, tio minuter hem till min lägenhet och mesta delen av promenaden var genom en fin park. När jag kommer hem ska jag tappa upp ett bad, tända massa ljus och bara ta det lungt tänker jag när jag går där med min tunga väska som bara väger mer och mer för varje steg. Jag ska ligga där och lyssna på musik, käka lite godis och GODIS. Jag har inget godis hemma! Jag tog med det till El och där tog det slut. Med ett nytt mål i tankarna svänger jag av en "avfart" tidigare i parken och börjar gå mot min favorotkiosk. De har både sjukt gott och billigt godis och tro det eller ej, lösgodis. Det är inte många ställen i England man kan få tag på det. Det var min absoluta favoritmataffär här i London, fast affär skulle jag inte kalla det. Det var en liten kiosk som sålde godis, tidningar, dricka och mackor. Plingan ringde hemtrevligt när jag klev in och jag gick direkt fram till väggen fylld med olika lådor som var fullproppade med godis. Påsen blev tyngre och tyngre i min hand och jag fick stoppa mig själv när jag på att jag inte hade några pengar, fucking helvetes skit. Jag ställde ner godispåsen på marken och satte ner min sportbag för att leta igenom den, kanske kanske kanske låg tio pund intryckt i ett hörn av väskan. Mina händer brottades med handduken och jag kollade upp i butiken, det var ingen annan där utom en man i svart jacka som stod och kollade på tidningarna plus butiksägaren som stod och kollade på sin mobil bakom disken. Bra, då kunde jag lägga ut lite saker på marken. Jag lyfter ut handduken men den hade fastnat i min dragkedja så när jag skulle rycka loss den blev rycket så kraftig att jag ramlade ner på rumpan med handduken i mitt knä. Jag kunde känna hur det trumpna uttrycket spred sig över mitt ansikte och jag ryckte till när jag hörde Josefs bullrande skratt. Han lämnade sin plats bakom disken och traskade fram till mig. Han var ganska lång, kanske 1.90 med mörk lockigt hår och en stor mustach. Han var runt 55 och hade lagt på sig en del de senaste tio åren sen han flydde till England med sin familj från Syrien. "Well done Josefine" Sade han med skrattet i luften. Trots att han bara bott här i tio år hade han en riktigt bra engelska även om han hade en ganska rejäl brytning. Jag skrattade med honom, det måste sett otroligt roligt ut. Han sträckte mig sin hand och jag greppade tag i den så han kunde dra upp mig till stående. Jag böjde mig ner och plockade upp min handduk från golvet och då ramlade något svart och rektangulärt ur den. Min plånbok! Jag tog upp den med ett stort leende och öppnade den, jaop, massa pund i! Jag tryckte snabbt ner handduken i väskan och drog igen dragkedjan. Josef plockade upp min godispåse och räckte den till mig med ett leende. Jag tog glatt emot den och vi ick tillsammans mot kassan, småpratandes. Efter alla gånger jag handlat i denna butiken känner jag och Josef varandra väldigt bra så samflötet flyg på tills jag slängde en blick mot tidningsståndet vid kassan. Jag tystnade trvärt och Josef gav mig en undrande min från sin sida av disken. Jag plockade upp tidningen och läste rubriken med stora ögon. I helvete heller att någon printat detta för att få pengar, fan ta alla journalister. Rubriken löd "Memoryloss are seperating our most loved it-couple!" och under det fanns en bild på Erica och Niall, hand i hand på röda mattan till MTV- awardshowen 2018. Jag smällde upp den på disken och Josef gav mig en chockad blick. Snälla snälla säg att Niall inte gått ut med detta till pressen, det kan inte vara han, han skulle aldrig göra så mot Erica eller han själv för den delen. Han gör inte saker för att hamna i tidningen, han håller sig helst borta från allt sånt och jag vet att Erica känner på samma sätt. Hon har sagt det till mig i princip varje gång hon dyker upp i skvallersidorna, det enda undantaget är vid röda-mattanbilder för då vet hon att det är nödvändigt, då måste hon synas för annars blir Nialls management riktigt sura på både henne och Niall. En gång när de smet in bakvägen till en stor gala släppte management ut massa photoshoppadebilder på Erica och andra killar, både kändisar och icke kända, och spred rykten om att hon hade en affär. Både Niall och Erica visste ju egentligen att det inte var sant men jag vet att det fick Niall att ifrågasätta henne i början och de blev ett rejält bråk som innebar att Niall stormade ut ur deras lägenhet. Jag och Ericas bästa kompis fick komma och trösta henne hela natten innan Niall kom hem, rödgråten och ångerfull klockan sex på morgonen och allt slutade i kyssar, tårar och äckligt söta ord. Då gick vi hem och lämnade Niall och Erica att försonas men det tog seriöst tre veckor innan de blev normala och man stod ut med att vara i samma rum som de igen. Jag lade upp femton pund på disken och tryckte ner godispåsen i väskan och började bläddra fram artikeln i tidningen medan jag gick mot dörre. "Keep the change" ropade jag över axeln när dörren gick igen bakom mig. Jag skyndade på stegen och när jag kom hem slänge jag av väskan i hallen och plockade upp mobilen och artikeln. Jag satte mig vid köksbordet och letade upp Niall nummer i min kontaktlista men jag tryckte inte på luren utan jag lutade mig över köksbordet och läste artikeln.

 

När jag läst klart den korta spalten kokade jag fullständigt av ilska, vad fan var det här? Hur VÅGADE de skriva något sånthär! Jag har sett många dåliga tidningsartiklar i min dagar men detta tar ju den solklara förstaplatsen. Man kan inte fejka en hjärnskada, det är klart hon inte spelar, en människa kan inte vara så otroligt rakt igenom elak. Eller kunde man, kunde någon, kunde Erica? Nej, nej, nej vad tänker du med Jossan? Klart hon inte skulle låtsas glömma Niall, hon är absolut inte en sådan människa. Du har kännt henne i flera år Jossan, du vet att hon absolut aldrig i hela sitt liv skulle göra så, speciellt inte mot Niall. Av alla människor hon kan göra det mot skulle det aldrig falla in att göra något sådant mot honom, hon älskar honom för mycket. Eller om man ska tro Louis, älskade. Jag skäller arg på mig själv när jag trycker på luren och låter signalerna gå fram. Det tar tio signaler och jag ska precis lägga på när en brusande hörs och Nialls sömniga röst hörs i mitt öra. "Hello?" Frågar han och jag puttar mentalt ut orden ur min mun. "Hi Niall. It's Josefine. Is Erica there? I have something important I have to speak to you about." "No she's being examined by the doctors after what happend yesterday. I was just taking a nap, what's on your mind Josefine?" Frågar han med snäll röst och jag tar ett djupt andetag för att samla mig, varför måste det vara jag som berättar det för honom, och speciellt över telefon? Jag har aldrig gillat att ge människor dåliga nyheter men idag så måste jag, han måste få veta. "When I was on my way home from the gym I went by a kiosk and there were some magazines that cought my eye. Erica was on most of the covers and... and somebody have spread the news, it was all over them. I bought one, they don't know much but they know the important stuff, somebody have told them about the memoryloss." avslutar jag. Det blir helt tyst i kanske tio sekunder och jag börjar undra om han svimmat eftersom det är så tyst men sedan hör jag en djup utandning. "Does it say who it was?" Han röst är samlad och jag kan se hans sammanbitna min framför mig. "No, it says that the magazine have been trying to call you and the other boys for a comment but that no one gave an awnser." Säger jag snabbt. Denna gången kommer utandningen snabbare och jag kan inte ens tänka mig vad som skulle ha hänt om det varit någon av killarna som hade gått till pressen med nyheten. "I can hear in your voice that the article says something else aswell" hör jag Niall säga efter en lång tystnad. Jag sneglar nervöst runt i rummet, fan, jag som trodde jag avslutade det bra, avrundande lixsom, så att han inte skulle höra på mig att det var något mer. "I, I don't know what you're talking about" börjar jag men Niall harklar sig med sådan styrka att jag genast slutar att försöka bortförklara det. "Just tell me Josefine, I don't really think it can get worse right now so just get it out." Jag är tyst i någon sekund innan jag stänger ögonen och tar ett djupt andetag. "They're writing that, they're wondering if it really is a memoryloss, not just Erica playing us everybody so that she can get out of the marrige before it's too late." Tystnaden som följer är den tyngsta jag någonsing varit med om. "But of course she's not pllaying us Niall, she loves you so much and she would never do anything like that, she's to kind, she has to strong thoughts of what's right and wrong to ever play anyone that kind of trick. To play with your heart like that, it's something she would never do". "Of course not, I know she wouldn't. It's just hard to hear, I'm just so angry right now, who the hell told the papz about her condition?!" Han röst blir både arg och högre på slutet av meningen och jag känner hur nervositeten växer. Inte för jag är den som läckt det utan för den som faktiskt har gjort det skull, den personen kommer inte ha mycket kvar när Niall är klar med den. "I'm sorry Josefine, thank you for telling me this. I have to make some calls, bye" "Bye" säger jag men det är för sent, han har redan klickat mig.

 

 

Ilskan är överväldigande när den bubblar inom mig och jag boxar hårt ner i Ericas kudde där jag står bredvid hennes säng. Hur FAN kunde ha gå ut i pressen med det? När jag får tag på den jäveln kommer han önska att han hade hoppat ut för ett hustak igår. Argt går jag igenom mina kontakter och trycker på Josh nummer. Tre signaler går fram innan ett avlägset 'hello' hörs. "Was it you? Did you tell the papz? You're the only one I told except the boys. How could you! I thought our friendship meant more then that to you. I never thought you was one of them who would sell me out for money. You know how hard it is to be famous, you know how it is having your deepest secrets thrown in your face by a magazine. But I mean this, this isn't even MY secret, it's Ericas and I trusted you so much I thought you wouldn't spread it on. Goodbye Josh" säger jag när alla andra käsnlor utan ilskan börjar höras i min röst och jag lägger på luren. Jag står bara där i säkert tre minuter och stirrar rakt ut i luften och trycker tillbaka tårarna, jag trodde verkligen Josh var en bättre vän än så, jag trodde jag kunde lita på honom men ack så fel jag kan ha. Något som alla verkar älska att gnida in i mitt ansikte. Jag staplar bakåt, en fot i taget till jag känner väggen mot min t-shirtklädda rygg och jag sjunker ner längs den. Jag drar upp benen mot bröstet och lägger pannan mot knäna när jag inte längre kan hålla inne tårarna och de börjar rinna ner för mina kinder. Jag känner mig så otroligt förrådd där jag sitter där på golvet, ingen verkar älska mig längre. Erica har glömt vem jag är, Josh vänder sig mot mig och alla killarna har hållt sig på en armlängs avstånd sedan den dagen då Erica vaknade ur sin koma. Min mobil vibrerar gång på gång och jag känner för att slänga in den i väggen. Jag tar upp den och ska precis drämma den allt jag har när jag ser att det inte är Josh som ringer, inte bara i alla fall. Det är Demi som har postat något på twitter. Twitter! Jag vill inte se vad de skriver om Erica men jag måste, jag vill inte att hon ska bli totalt bombad med hat första gången hon loggar in på twitter, jag vill ha det under kontrol. Jag skiter i min feed och mina mentions och klickar direkt in på delen med trender. Tre av de tio världstrenderna handlar om henne och jag klickar in på den översta som är #EricaForgotAboutNiall. Sidan laddar snabbt men hela tiden rullar det in nya tweet under hashtagen. Jag trycker inte på refreshknappen utan skrollar bara ner på sidan. Hatet bara forsar fram, visst, det finns de som skriver saker som ''What happend? What is this trend about?' och andra som motarbetar hatet och skriver saker som ''Stop hating on Erica, we don't know what happend. Maybe the magazines just put together a story to own some money.' och så vidare men det är kanske två av tio tweets och det försvinner i mängden av alla hattweets. 'I knew she would forget about Niall, she's nothing but a golddigger...' 'She was only doing it for the fame and now she found a good way out'  tweet som de fortsatte och fortsatte, blev fler och fler ju länge ner jag skrollade och jag tvingade mig själv att gå ut från taggen innan jag själv skulle börja tro på det, även om jag visste att hon hade minnesfölust på riktigt, man kan inte spela så bra. Jag skulle precis trycka ner twitter när jag bestämmde mig för att skriva ett tweet istället. Jag satt länge, länge och stirrade på skärmen, jag ville ju inte bekräfta det, det var inte mitt val att göra, det var Ericas. Hon måste tycka att det är okej att vi gick ut med det, det är hennes liv och det är hon som bestämmer. 'Know before you judge or send innocent people hate.'  Den sista staven i slutet linkar i samma takt hela tiden när jag kollar på vad jag skrivit ner, alla borde förstå vad jag menar och Erica kan spinna vidare hur hon vill på detta. Om allt spårar helt kan jag bara säga att det var om en annan person eller om alla kändisar i allmänhet. 

 

Snabbt stänger jag av mobilen och lägger ner den i fickan. Jag går fram till garderoben och drar ut bagen där jag har det mesta av mina saker men inte alla. Jag öppnar den på sängen och börjar plocka ner de två skjortorna som jag hängt i garderoben. Nu får det vara nog. Jag tänker inte stanna här en timme längre, jag har varit här och släpat länge nog. Precis när jag dragit igen väskan och lyfter upp den på axeln hörde jag den ljuvligaste rösten klinga genom hennes rum. "So I guess this means you decided to take off. I wasn't worth waiting for after all?" Jag snurrade runt och mötte Ericas gröna ögon.

---

Ojojoj, gick det över gränsen för Niall, lämnar han Erica nu? :(

 

Vet ni hur otroligt svårt det är att skriva om sig själv i tredje person? Hoppas det är OK skrivet i alla fall... haha

 

Kom och tänka på en sak när jag satt och skrev, vill ni ha en personlighetsförklaring (vet inte vad det heter men när vi skriver ett inlägg om varje person, vad de heter, deras personligheter, lite info om de och sånt).

Svara på frågesaker nedanfööör eller den som poppar upp då! Och kommentera personerna ni vill ha det om ifall ni väljer svar 4! :) 

 

Ska försöka få upp nästa del till den 26:e.

 

 

Pussar Erica :)