Imagine till Johanna!
2013-08-13 //
00:27:00 //
Imagines
Vår första imagine, hoppas ni gillar den! :D
Nu, läs och (förhoppningsvis) Njut! ;D
Ni som redan anmält er, maila oss igen och skriv om ni vill ha bild eller inte! :)
"Jo, wait up!" Harrys röst ekade genom den tomma korridoren och jag vände mig om för att invänta min bästa vän. När han var ett steg ifrån mig snubblande han till på sina egna fötter och på ren reflex sträckte jag ut armarna och fångade honom. Våra ansikten var bara en decimeter från varandra och våra läppar likaså och det hade varit den perfekta kysscenen om vi hade varit pojkvän flickvän, men det var vi inte även om jag otroligt gärna ville det så när Harry, förmodligen utan att tänka på det, började luta sig in mot mig vände jag snabbt bort huvudet och rätade på mig, allt för att inte förlora den fina vänskap vi har. En ganska så spänd tystnad lade sig mellan oss är vi började gå mot den fulla cafeterian. Sorlet hördes genom halva skolan till oss när vi gick där i dem tomma koridorerna med den tryckande tystanden, som det på sistonde bara blivit mer och mer av. Harry harklade sig och sköt upp sina glasögon på näsan. "Sooo it's friday today, are you doing anything special tonight?" frågade han och hans mörka, raspiga röst gav mig gåshud på armarna. "No, I have nothing planned" svarade jag honom lättsamt. Min fredagskväll skulle väl vara precis som varje annan fredagskväll, jag skulle äta mat med mina föräldrar och sedan spendera kvällen instängd på mitt rum lyssnades på musik eller sitta nerbäddad i min stora säng till en bra film. "Well, hrm, cuz I wonderd if you wanted to come over too my house, maybe watch a movie or something, my parents isn't home." frågade han och mitt hjärt tog ett glatt extraskutt, jag skulle äntligen få komma hem till Harry och på filmkväll dessutom!
Vi gick in i genom de stora dubbeldörrarna till den högljudda cafeterian där skolans elever satt runt sina runda bord, alla i sina klicker men ändå likadant klädda i denna töntiga skoluniform vi var tvugna att bära. Vit skjorta, gul bläser, en beigegrå-rutig kjol med knähöga strumpor och lackade skor för tjejenas del och beige byxor med en gulrutig pullover över en vit skjorta för killarnas del, dock fick man bestämma höjden på dem så man kunde ha klackar vilket jag upskattade eftersom jag då inte såg ut som en treåring med mina 164 cm jämfört med Harrys 183. Vi betalade för våran mat och tog våra brickor och började gå mot vårat lilla bord där vi satt varje dag. När vi passerade det populära bordet tystnade Amelia, skolans bitch och drottning, och gav mig en vadfangörduhär-blick som jag totalignorerade och bara fortsatte att gå med Harry vid min sida. Vi har gått två och ett halft år här på London University och det är otroligt vilken total vändning mitt liv har tagit på de två och ett halft åren. Första året var jag bästis med Amelia, vi gjorde allt tillsammans och långsamt men säkert nästlade vi in oss i de populära kretsarna och vid slutet av det året var vi lika populära, ökända och hatade som de som gick ut. Sommarlovet gick och jag spenderade det hos min mormor och morfar i deras nya hus i Grekland. De hade flyttat ifrån regniga London bara några månader tidigare så under tiden jag var där, som var två månader, hjälpte jag de att packa upp de sista lådorna och ställa iordning huset. Min morfar var grek så han hade varenda dag sagt att han njöt att vara tillbaka i sitt hemland där han växt upp. När jag, den hösten kom tillbaka till skolan kändes allt annorlunda. Det var jag och Amelia igen och hon styrde skolan med järnhand trots att hon bara gick andra året. Jag hade varit som en lydig hund vi hennes sida, hånat, mobbat och sett ner på de flesta människor på hennes order men det kändes fel, första året var allt nytt, spännande och kul. Nu, efter en sommar bort från allt detta kunde jag se jur det påverkade människorna hon utsatte, jag blundade inte längre för det som jag gjort det första året. Så efter vinterlovet sa jag till henne att det inte var sånt här jag ville syssla med, att frysa ute andra och göra deras skolgång ett helvete för dem, det Amelia svarade mig var kortfattat att jag var en bortskämd barnunge som inte såg allt hon hade gjort och offrat för mig och att nu skulle hon se till att mitt liv blev hemskare än Harrys, hennes, vårat, största mobboffer hitills. Allt det skrek hon till mig i mitten av matsalen innan hon stormade ut med ett gällt skrik. Alla hade blivigt ganska förvånade och efter vad jag gjort mot vissa av personerna ville inte de acceptera mig i sina klickar så när jag ätit klart hade jag lungt och samlat gått ut ur cafeterian och sedan tagit min flykt till biblioteket där jag träffade Harry.
"Jo? Joooo, earth to Jo, are you in there?" Harry knäppte med fingrarna framför mina ögon och avbröt mina tankar. Utan att jag märkt det satt vi vid vårt bord och han var redan halvfärdig med sin mat. Snabbt plockade jag upp gaffeln och spätade lite mat men istället för att stoppa in den i min mun kollade jag bara på Harry. Han kände min blick på sig och mötte min blick. Jag gav honom ett snett leende utan någon lycka i det. "I'm sorry, for everything" sa jag tyst och nickade med huvudet bort mot Amelias bord i mittan av cafeterian. Harry lade sin stora hand över min och gav mig ett snett, lika sorgset som mitt leende tillbaka. "It's cool, what's done is done." sa han och stoppade in några ärtor i munnen. "Still" svarade jag med en axelryckning och Harry gav mig ett riktigt leende. "You know, you don't have to apoligize all the time, I forgave you one year ago that day in the libary." Jag nickade och började äta på min mat, tacksam för att jag hade fått en så bra vän som Harry, att vara skolans mobboffer hade verkligen fört oss samman. "I'll be at your house at eight." säger jag när vi skiljs åt utanför cafeterian femton minuter senare. "I'll text you the adress" svarar han och nickar åt mig innan han försvinner bort mot biologisalen och jag mot engelskasalen.
*Diiing doooong* Klingandet av ringklockan hördes ut genom dörren och jag skruvade besvärat på fötterna. Huset var e n o r m t och vitt och det såg nästa ut som ett slott på grund av den tornliknande runda byggnaden i husets vänstra bakdel. Steg hördes innanför dörren och jag vände tillbaka huvudet från den enorma trädgården jag precis inspekterat. Harrys leende ansikte dök upp i dörröppningen när dörren svängdes upp på vid gavel. "I started to begin to think you stood me up" sger han skämtsamt och drar in mig i en kram. Överlumpad står jag frusen i en sekund innan jag lägger armarna om Harry i en mysig kram som får fjärilarna i magen att gå bananas. När vi släpper taget några sekunder seare drar han in mig i hallen och puttar igen dörren bakom mig. Snabbt drar jag ner dragkedjorna på mina svarta ankelhöga höststövlar och kliver ur dem. Harry vänder sig om och börjar gå åt höger genom en stor dörröppning och jag halvspringer efter honom som en vilsen hundvalp. Vi kommer in i ett stort vitt kök och Harry går fram till ett a de vita skåpen över diskhon. "Do you wanna have some coke or something?" Frågar han mig och bollar glaset i handen och jag nickar bara. Hans hus gör mig så osäker, jag har fått intrycket av att Harry är ik innan då han ofta har finaklockar och skor, han vill alltid betala för mig när vi tagit en fika eller bowlat eller sett på bio men det har jag altid trott berodd på att han var en gentleman och inte för att han hade pengarna och ville typ, skämma bort mig eller något, för det är så jag ser det nu. Han har pengarna och jag har det inte och det vet han om, min pappa blev av med jobbet för ca 6 månader sen och det var vår överflödiga inkomstkälla och allt det vet Harry om, för han vet allt om mig, allt förutom att jag tror jag håller på att bli kär i honom.
Eftertexterna rullade på Harrys stora tv-skärm men jag fortsatte att sitta stilla och ihopkurad med Harrys arm runt mig. Han hade övertalat mig att vi skulle se mama och jag ångrar att jag sade ja. "I'm gonna have such nightmares tonight" säger jag och Harrys arm drog mig ännu närmare honom medan han strök med handen över min arm. Jag kollade diskret upp på honom bara för att se att han redan kollade ner på mig, långsamt höjde jag handen och drog den genom hans välfixade frisyr. Lita vax fastnade under mina naglar men jag brydde mig inte speciellt mycket, det var då en idé poppade upp i mitt huvud. "Can I fix your hair?" frågade jag exalterat. Först kollade han på mig med en skeptisk blick så jag gjorde mitt berömda puppy face och jag såg framför mig hur han smälte och gav med sig. "Sure, why not?" svarade han och ryckte på axlarna. Jag reste mig upp ur soffan och drog med honom in på det stora badrummet han visat mig tidigare. Jag bad han ta av sig tröjan för att den inte skulle bli blöt innan han fick ställ sig på knä med huvudet i duschen. Jag tvättade noga hans hår för att få bort allt hans vax och när jag var klar lade jag handuken han tidigare hämtat på hans huvud och gnuggade hans hår samtidigt som jag inte kunde släppa hans brunbrända, muskulösa rygg med mina ögon. Jag maserade hans hårbotten och han släppte ut ett tyst, mörkt stön av njutning. Mina ögon vidgades och jag svalde djupt. Harry som kände att mina händer slutade röra sig ställde sig upp, fortfarande med handuken på sitt huvud. "When I take this off, you'll have to promise not to laugh." sa han och kollade gravallvarligt in i mina ögon, mitt ansikte blev käsnlolöst och mina ögon spärrades upp men jag nickade snabbt. "You know I don't have my glasses on so" "no, no of course why would I laught at you?" avbryter jag honom. Han skakar bra på huvudet och drar av den vita handuken från sitt huvud och min mun faller öppen samtidigt som jag drar ett djupt andetag. "Harry you look so, so" "ridiculous? fluffy? vain? "I was gonna say hot" säger jag och kollar in honom igen. Hans bruna hud, hans svarta hjärttatuering perfekt placead på hans utbuktande biceps, han perfekta mjuka, chokladfärgde lockar som böljade nedför hans panna. Min hand sträcker sig upp mot hans hår och jag drar fingrarna genom dem mjuka hårstråna. "Johanna, I have something I have to tell you. I,I, I think I'm in love with you and I know you have so many reasons to ditch me right now, I mean, I'm an unpopular, nerdy geek whos only friend is you but I've been carying this secret way to long and now I just can't keep it inside of me anymore. I'm completey, unstoppable inlove with you and my highest wish is that you feel the same" Han tystnar och ser mig djupt i ögonen i två sekunder innan han lutar sig fram och krashar sina varma läppar mot mina.
Klockan är mycket och hjärnan är trött så får läsa igenom dethär imorgon.
Skyller försening på Nialls twitcam som gjorde att jag satt och var sur i två timmar efteråt eftersom Emmas data hade damp och ingenting ville funka. (Så jag såg den alltså inte)
Hoppa ni gillade imaginen, det kommer komma några fler.
Pussar,
Erica
Kommentarer
Jojo/Johanna
Tack, tack och åter tusen tack!!!!! Jag älskar den!!!!!
Har typ läst den hundra gånger nu, love it!!!!!!!!!
Tack så sjukt mycket, detta gjorde min dag!! Nu ska jag läsa den en gång till, ha det bra!!
Puss<3
Anonym
omg tack så mycket för era underbara noveller!!! Era noveller gör mina dagar och denna kapitlen var AMAZAYN!! <33
Svar:
onednooveller.blogg.se
Trackback